Comme des Garcons - Eau de Parfum

Comme des Garcons har för första gången på länge släppt en parfym "på egen hand", alltså inget samarbete med hattdesigners eller excentriska arvtagerskor. Deras nya doft kallas Eau de Parfum, men jag hade föredragit Comme des Garcons 4, hade känts enklare...


Comme des Garcons är bra på att utforska gränser inom den olfaktoriska konsten. I Eau de Parfum blir gränsen mellan blomma och olika syntetiska, plastiga, klistriga noter flytande. Den får mig att tänka på en utomjording som besöker vår planet och för första gången träffar på blommor, blir förtrollad av dess doft och skönhet som inte finns att hitta på den stackars utomjordingens hemplanet. Hemma igen, bestämmer sig utomjordingen för att kopiera våra blommor. Med hjälp av lim, plast och en vass sax skrider hen (!?) till verket...


Doften av dessa fiktiva plastblommor skulle kunna vara Eau de Parfum. Toppnoten är på mig som att sticka näsan djupt ned i burken med björnklister (finns det ens än?), precis som jag gjorde på lekis när jag var liten. Björnklister doftade gott, jag vet att jag till och med var tvungen att slicka på den där lilla plastspateln ibland. Björnklister doftar klistrigt med ett vagt inslag av bittermandel som jag minns det. Och precis så doftar Eau de Parfum en under tid...


Så småningom värms doften upp och omärkligt övergår den lite skarpa, men också luftiga doften av klister till en doft av vita, genomskinliga, skira blommor. Fortfarande med en viss trivsam och udda plastig doft i bakgrunden. Det här är både kul, intressant och i högsta grad bärbart på samma gång. På grund av sin märklighet blir Eau de parfum en tydlig floral som går att bära av både kvinnor och män, den är könlös och eterisk, modern, kan tänka mig att om tjugo år när svenska barn som kallats hen hela sina barndom växer upp och vill dofta gott så skulle den här parfymen kunna bli stapelvara hemma hos hen och hen.


Därmed inte sagt att man inte kan uppskatta den även om man har en lite mer tydlig könstillhörighet. När doften fått lite tid på sig blir den vagt varmare, utan att bli varm, den får en tilltalande svag sötma, som påminner lite om böcker enligt mig. Det här är syntetisk doft omgjord till ett mästerverk. Det är intressant hur man luras att tro att doften av vita blommor, plast och gamla böcker är så nära besläktade, och utan att kunna särskilt mycket om doftmolekyler antar jag att det också på något plan är så.


Trots Eau de Parfums många goda egenskaper, jag är imponerad, så är den kanske ändå ingen parfym jag i framtiden behöver mycket av. En lagomt stor dekant skulle vara kul, men jag känner helt enkelt inte så ofta för att dofta så här... Däremot skulle jag vara glad om jag fick vara omkring någon som doftade så här.


Eau de Parfum har medium sillage (från duttprov), god hållbarhet och jag hoppas att den får många fans, för tråkig är den inte.


Jag har precis fått hem decanter av några andra gamla Comme des Garcons-dofter, bland annat CdG 2 (male+female), Garage och Tar. De är verkligen inte så dumma heller. Vad tycker du om Comme des Garcons? Är de för sökta? För knepiga? Eller helt enkelt modiga och intressanta? Vilka är dina Comme des Garcons-favoriter?


Härnäst blir det kanske en annan doft med blommor, men den här innehåller inga plastiga rymdblommor utan snarare blomblad så fluffiga, fylliga och mättade att de skulle kunna vara av mjukaste sammet...