Julens lukter, del 2.

Imorgon slutar minsting skolan ganska tidigt och då ska vi baka lussekatter, ytterligare en jultradition som är svår att avstå. Egentligen tycker jag att lussekatter lätt blir lite torra, så minsting bakar nog lussekatter medan jag planerar att baka saffransbullar med vanilj-och apelsinfyllning.

Saffran är en härlig krydda, de små röda pistillerna av saffranskrokus som stöts i mortel och sedan färgar degen så vackert saffransgul. En färg man blir både varm och glad av. I Sverige är saffran en typisk julkrydda, men jag har inget emot att äta en portion god bouillabaisse heller.

Så vilken parfym fångar den typiska saffransdoften bäst? Ja, jag vill nog inte lukta av bouillabaisse, så mer åt lussekattshållet kanske? Det finns rätt många parfymer med not av saffran och förstås har jag inte luktat på speciellt många.

Några med saffransnot som jag är nyfiken på är: Comme des Garcons 8 88, Donna Karans Chaos, Lubins Idole, Eau de Italies Baume du Doge och Odoris Safferano.

Några med saffransnot som jag testat och tycker om är: L'Artisan´s Dzing! och Parfumerie Generals Felanilla, men ingen av dem luktar särskilt julig saffran. Det tycker jag däremot att L'Artisans Safran Troublant gör. Det är en varm, skön och kryddig gourmandsaffrans-doft som känns väldigt passande den här årstiden. Den har noter av bland annat ros, vanilj och sandelträ också. Den luktar egentligen inte som lussebullar, mera som en saffransdoftande och kanderad orangeröd ros. Safran Troublant är en av mina favoriter från L'Artisan, den lyckas med konststycket att kännas hemtrevlig och spännande på samma gång. Något i doften påminner om tända stearinljus och en varm orangeröd filt. En perfekt doft när du kryper upp i soffan på juldagsmorgonen i flannelpyjamas och raggsockor och snattar en överbliven knäck från konfektskålen. Enda minuset har den gemensamt med andra dofter från L'Artisan, den är inte så långlivad, även om den hör till de mer långlivade av L'Artisans på mig. Men, räkna inte med mer än högst 3-4 timmar.

Lukten av jul, del 1.

Min favorit-julblomma har alltid varit hyacinten. Den luktar gott och jag tycker att den är vacker att se på också. De spretiga julstjärnorna har jag aldrig tyckt om, amaryllis verkar så åbäkig och ranglig och julros var inte så vanligt förr och numera har jag en julros i rabatten, så även om jag gillar den så konkurrerar den inte med hyacinten som inomhus-julblomma. Små prydnadsgranar/enar är ju inte blommor så hyacinten är år efter år en ohotad favorit.

På många håll är hyacinten inte alls en julblomma utan en vårblomma, hur det kommer sig att den blivit en julblomma i Sverige vet jag faktiskt inte. Jag är ingen sån där jul i kvadrat-typ, men vissa saker hör till julen lika självklart som julklappar, julskinka och Tjuren Ferdinand på tv. Dit hör hyacinterna, just nu har jag tre blommande hyacinter i köksfönstret. Annars är det enda som tyder på att det ska snart ska bli jul våran adventsljustake i samma fönster. Joja, jag HAR bakat pepparkakor och vi har köpt iallafall några julklappar, men de syns ju inte.

Frågan är då om man tycker så mycket om hyacinter att man vill dofta hyacint? Ja, jag kan tänka mig det någon liten stund ibland, men inte särskilt ofta. Frågan är då om en parfym med hyacint lyckas framkalla känslan av jul mitt i sommaren eller snarare känslan av vår mitt i vintern? Jag har inte provat så många parfymer med tydliga hyacint-doft, egentligen kommer jag på rak arm bara på en enda och det är Neil Morris Rainflower. Som namnet antyder handlar det om regnvåta blommor och den är väldigt bra gjord och trovärdig, till en början är det krispigt gröna tulpanstjälkar, regnvått gräs och en luftig och fräsch doft av spröda vårblommor. Så här långt är den betydligt mer en vårparfym än något annat, den får mig att tänka på Amsterdam i april, även om jag aldrig varit där i april. Men, efterhand mattas det våta av och efter en stund blir det kvar en oerhört angenäm hyacintdoft.

Så vill du dofta hyacint, oavsett när du nu tycker att det passar sig bäst att dofta hyacint, så kan Neil Morris Rainflower vara något för dig. Jag tycker det är en fint gjord parfym med bra sillage och bra, för att inte säga utomordentlig hållbarhet. Jag är glad att ha ett litet prov av Rainflower att tillgå om min längtan efter att dofta hyacint blir stark, men jag känner inget behov av att köpa någon större flaska av den.

Har du tips på någon trevlig hyacint-parfym?

Comme des Garcons HM

När jag var liten åkte mina föräldrar väldigt mycket skidor. På helgerna åkte vi ut i skogen hela familjen. Matsäck med varm choklad och min lillebror var nedpackade i en pulka som min pappa drog. Ibland hände det att jag fick krypa ned i pulkan en bit på hemvägen. Personligen blev jag aldrig riktigt förtjust i att åka skidor, däremot älskade jag att vistas i skogen och det hände ofta att jag blev stående i förundran över hur vacker en liten snötäckt gran kunde vara. Då fick mina föräldrar åka tillbaka och hämta mig.

Särskilt för min pappa var vallningen av skidorna en hel vetenskap. Han hade en diger samling av vallor för alla upptänkliga temperaturer och underlag, jag tyckte nog att det var lite spännande att vara med när han skulle valla skidorna, kanske mest för att han använde en blåslampa. En spännande manick som sprutade eld och var lite farlig.

När jag fick ett litet prov på Comme des Garcons HM, så minns jag precis hur det luktade när min pappa vallade skidor. Och hur mycket jag tyckte om den lukten som barn. Mycket tryggare, hemtrevligare och mysigare kan nog inte en parfym lukta. Andra beskrivningar och recensioner jag läst av Comme des Garcons HM, framhåller helt andra saker. Kylighet, metallnot (som jag har så svårt för) ceder och kort sagt så trodde jag inte att det var en parfym för mig. Jag hade inte heller möjlighet att ta mig till någon HM-butik där den såldes, så fram till jag fick det här lilla provet brydde jag mig inte nämnvärt.

Nu beklagar jag att jag inte har en egen flaska, men det kanske dyker upp någon så småningom. På mig luktar den alltså behagligt, varmt och välkänt av valla, men den är inte fullt så enkel. Det är även en doft av -kall- skog och den tar mig med på både förberedelserna av- och själva skidfärderna i min barndom. Jag minns mina små oranga (jag var liten plutt i början av 70-talet) skidor, mina blå skidbyxor med röda yllesockar uppdragna till knäna, jag minns hur pappa angjorde skidorna på takräcket och hur hela familjen åkte med bilen upp till Pagla. Lite blir det som att åka på en olfaktorisk skidtur och för mig är det helt fantastiskt. För närmare än så känner jag absolut inget behov av att komma ett par riktiga längdåkningsskidor.

Senast jag stod på ett par skidor var när jag arbetade på fritids i mitten av 90-talet och som numera inflyttad i Sörmland kan det mycket väl vara sista gången någonsin jag stod på ett par skidor. Även om jag fortfarande kan tycka att det är få saker som slår en snötäckt vinterskog när det gäller naturscenarion.

Allt är inte parfymer som doftar...

Särskilt inte så här års. Igår bakade jag och dottern pepparkakor. Vi svängde ihop vanliga, klassiska pepparkakor, det är ju ett måste, ellerhur? Men, jag försökte mig också på ett litet modernare recept som var med i Allt om Mat, med både cedroarom och krossade turkiska peppar-godisar i receptet. De blev lite ljusare i färgen, men annars måste jag säga att de blev väldigt lyckade och goda. Om tjugo år kommer alla i familjen/släkten att kalla dem för typ "Mormors pepparkakor"... och tycka att det är ett riktigt gammalt familjerecept.

Min bror från Chile damp också ned här igår. Han gillar parfymer, iallafall så där, så jag skvätte på honom lite Lonestar Memories, som han tyckte luktade tjära, läder och morot!

Annars blir det nog inte så mycket tid till parfym idag, vi ska iväg till Örebro på ettårs-kalas, tänk att vårt lilla barnbarn har hunnit bli så stor redan, tycker det var två blinkningar sedan han var alldeles nyfödd.

Alla goda ting är tre...

Vet inte om det är åldersbetingat, men jag tänker på den där mindre roliga fortsättningen som har med sexuellt överförda sjukdomar att göra. Fast det jag ska skriva om har inte ett dugg med den saken att göra.

Igår fick jag tre mycket trevliga prover med posten (Tack, Tussan!) Comme des Garcons HM, som jag gillade mycket och Chanel No 5 i nyversion, Eau Premieré, som jag också tyckte om, möjligen var den lite klen och så Hermessence Ambre Narguilé som var kärlek vid första sniffet. Aaaaaaah, bara så himla bra, fick mig nästan att börja dregla på fläcken. Perfekt för den här årstiden också, varm, kryddig, mjuk, sensuell, mumsig och en massa andra bra saker. Det värsta när man blir tokkär i en sån parfym brukar vara att de är dyra och lite krångliga att få tag på. Krånglet kan väl gå an, men tusenkronorsparfymer är liksom lite för dyra för mig. Eller mycket för dyra, så är det bara.

Fast ibland har man tur, tack vare pretty så fick jag veta att det var en liten reseflaska på 15 ml ute till försäljning för det överkomliga priset 25o kronor. Och i skrivande stund är den på väg hem till mig. Jag är så glad att jag skulle kunna hjula om jag kunde hjula. Den lilla rara flaskan kommer definitivt att pryda sin plats i min samling.

Nåja, de andra två goda sakerna då? Jo, en flaska av Vivienne Westwoods Boudoir är äntligen på väg hitåt. Har velat ha den ändå sedan jag fick tag på Anglomania och Libertine, så jag köpte den osniffad och hoppas förstås att jag kommer att tycka lika mycket om den som mina övriga Vivienne Westwood-parfymer. Ett presentset av Geoffrey Beenes Grey Flannel är samtidigt på väg till maken.

Ja, sen väntar jag också på Nude Musk från Ava Luxe, hoppas den hinner komma före jul. Jag längtar efter den och mitt lilla 1 mls-prov är så gott som uppduttat.

Vad annars kan jag säga än; Mer parfym till folket... och särskilt till mig. :)

Etat Libre d´Orange - Vraie Blonde

Jag hade inte testat några av Etat Libre d`Orange parfymer förrän jag fick två prover i ett byte. Jag hade inte missat dem totalt, vilket ju är lite svårt, då deras image är rätt udda. Inom parfymindustrin körs det mycket med anspelningar på sex, ELO går ett steg, eller flera, längre. Namn som Putain des Palaces (hotellhoror), Secretions Magnifiques (med noter av bla. blod och sperma) och Tom of Finland (bögikon) är ju minst sagt tydliga med vad de vill ha sagt. Vet inte om det ska betraktas som roligt, vågat, barnsligt eller helt enkelt osmakligt?

Ett av proverna, Rien, blev mer eller mindre direkt outhärdlig på mig. Och då menar jag riktigt outhärdlig, värre än det mesta jag provat. Magen åkte upp och ner och jag tror inte jag hade på den längre än 20-3o sekunder innan jag skrubbade bort den. Hur den egentligen luktade vet jag inte, jag vet bara att den var akut illamåendeframkallande på mig.

Av den anledningen blev provet på Vraie Blonde liggande ett tag, jag kände mig en aning skeptisk, men förståss vann nyfikenheten efter ett tag. Vraie Blonde sägs vara allt som en brunett drömt om, så det borde ju onekligen passa mig, även om jag aldrig har haft någon större dragning till att bli blondin. Vraie Blonde är en ljus doft, om den är blond är den mer Grace Kelly-blond än Marilyn Monroe-blond, mer klassisk än sexig. Vraie Blonde får mig att tänka på dyr champagne, cremefärgade pärlhalsband, högklackade skor av satin och vackra människor.

Kanske något jag skulle ha på mig om jag skulle delta i Nobel-festligheterna, vilket jag ju inte ska.Vraie Blonde känns mild, bubblig och glad utan att vara högljudd, krävande eller för mycket. Trots att den känns rätt diskret, känns den som en festdoft. Skulle säkert funka utomordentligt på nyårsfesten, eller på någon temafest. På mig känns den lättburen, men misstänker att den kan få helt olika utfall på olika personer. Det finns en not av ingefära, som på mig blir trevligt och spritsig, men kan tänka mig att den på andra skulle kunna förvandlas till något som mer påminner om ginger ale än champagne, inte för att det är nåt fel på ginger ale, men men...

Gratis är gott.

Trots att många tror att parfymer är en dyr hobby (vilket det förstås kan vara) så anser jag att det är en mycket prisvärd hobby. Småprover kostar oftast bara runt 15-20 kronor och man kan som jag tidigare nämnt byta med andra parfym-besatta. Många bloggare och parfymsajter lottar också ut parfymer, både prover och stora flaskor och jag hade turen att vinna ett komplett provset med Jovoy Paris parfymer på Fragrantica tidigare i höst. Sen kan man ju alltid tigga lite. I värsta fall får man inget svar alls, eller så blir det ett beklagande, men i bästa fall får man en handfull prover och ett trevligt brev.

För ett tag sedan fick jag ett knippe prover från Memo, deras dofter bygger på minnen från resor och jag tycker det är ett trevligt område att muta in inom parfymerikonsten. Jag fick fem prover och ett hade tyvärr gått sönder, men med ledning av hur kuvertet luktade så utgår jag från att det var deras apelsinblomsdoft. Kuvertet luktade iallafall riktigt gott (och jag har sparat det!). Jag har knappt hör nåt om Memos dofter och tänkte att det kan ju bero på att de inte är så himla bra kanske, men det är ju inget att deppa över när man fått dem gratis.

Men, jag blev glatt överraskad. Sundance som ska vara inspirerad av Sundance Filmfestival i Utah var riktigt bra och välgjord. Jag kan inte sätta fingret på vad i Sundance jag gillar, men jag tror det är allt. Och mycket är det, noterna blandas och poppar fram lite då och då, fruktigt, blommigt, kryddigt, friskt och något tuggummiliknande. Vad det än är i Sundance som jag gillar, så gillar jag det mycket. Jag sniffar konstant på handleden när jag har på mig den. Den känns fräsch, modern, välgjord och spännande. Vad i all världen på Sundance Filmfestival som kan ha inspirerat till denna härliga doft vet jag inte, men jag får iallafall ingen känsla av dammig biograf-foajé och människor i massor som köar och trängs. Sundance Filmfestival kan mycket väl vara världen mest goluktande festival, det vore värt att åka dit bara för det tycker jag. Sundance innehåller bla. päron, citrus, chili, tuberos (jaja, en jättetrevlig tuberos) iris, tiare, tonkaböna, sandelträ och mysk. En doft jag kan rekommendera till nästan var och en, den innehåller kort sagt nåt för alla smaker utan att bli för mycket.

Lalibela är en stad i Etiopien, och parfymen med samma namn luktar lika gott som Sundance. Men, medan Sundance känns som en vibrerande rödorange doft, känns Lalibela mer krämigt vit, men lika vibrerande. Lalibela och Sundance känns besläktade på många sätt, samma typ av känsla i doften. Lika svårt att sätta fingret på vad som doftar så gott, bara en vetskap om att det gör det. Den är tropisk utan att bli tung, blommig, delikat och krispig. Den lilla tuggumminoten finns också där, men den stör inte bara tillför. Lalibela är aningen kryddigare än Sundance, men kryddigheten blir aldrig monoton eller för dominerande. Kort sagt, även Lalibela är en underbar komposition. Den har noter av bla. kokos (ingen tung sololjedoftande kokos dock, bara krämig) orkide, ros, vanilj, patchouli, rökelse, trä och tobak.

Jag rekommenderar dem båda två. Absolut trevliga att bekanta sig med, de andra två som överlevde frakten; Inlé och Jannat var trevliga och välgjorda, men utmärkte sig inte på något särskilt vis på mig. Tyvärr har jag inte provat Memos Siwa, som jag är väldigt nyfiken på då den ska dofta: kanel, whisky, popcorn, narciss och vanilj. Det låter som en riktigt spännande parfym, är det nån som provat den?