En 19-årsdag.

Ja, och inte vilken 19-årsdag som helst. Nej, idag är det vår 19:de bröllopsdag. Och vad gör man en dag som denna? Jo, jag hade tänkt att maken skulle få välja vilken parfym jag skulle ha på mig dagen till ära, i gengäld kanske jag skulle få välja vilken han skulle ha. Sen hade vi tänkt gå och äta lunch och sen hem och softa lite innan alla barn började komma hem från skolan.

Det blir sällan som man planerar. Makens schema blev förskjutet, det blir ofta det, kan det månne ha att göra med att han arbetar på en akutmottagning? *hmm* Han som skulle ha haft en ledig dag idag hamnade istället mellan två nattpass och behöver sova mer än han behöver ranta runt på stan med mig.

Yngsta sonen har blivit sjuk, det ser ut som om han har påssjuka, men det är ju alla vaccinerade mot nu för tiden, så jag vet inte riktigt vad han lider av? Något svullet är det iallafall och det blir väl till att ringa vårdcentralen och beställa tid.

Vi får helt enkelt förlägga firandet retroaktivt till morgondagen, då ska vi gå på teater. Och inte vilken föreställning som helst heller, utan yngsta dottern på scen i en uppsättning av Nötknäpparen på Nyköpings Teater. Nyköpings Teater är en mysig liten teater från 1884, det är en njutning bara att få vistas där. Dessutom brukar Nyköpings Teaterskolas föreställningar vara riktigt bra och underhållande, trots att det mest är barn och ungdomar som står på scenen. Ifjol satte de upp Kaidan, en japansk samling av sägner med övernaturliga inslag och jisses vilka vackra kostymer de hade fått till och vad spännande det var och hur i all världen kan man få klumpiga små barn att dansa runt på scenen så himla proffsigt? Ja, jag är stolt, men det är inte alla föräldrar som kan säga att Torsten Flinck har stått på samma scen som ens yngsta dotter (11 år). Dock inte samtidigt förstås.

Jag är rädd för att ovanstående inlägg har väldigt lite med parfym att göra, men man firar ju inte sin 19:de bröllopsdag mer än en gång, ellerhur?

Årets julparfym.

Min julparfym i år kommer att bli Hermessence Ambre Narguilé. Återigen en parfym som blev kärlek vid första sniffet. Det finns många parfymer jag tycker om, men inte så många som har en förmåga att smälta in i huden på ett sätt som jag upplever som om huden och parfymen blir ett. Parfymen efterlämnar ett slags varm, nästan glödande känsla som känns som om den skapar en aura. Musc Ravegeur har den förmågan, på maken och Kenzo Jungle L'Elephant har det i sina bästa stunder, men annars är det något jag upplever ganska sällan.

Ambre Narguilé har den förmågan, kanske mer än någon annan parfym jag stött på. Den ger mig en känsla av exklusivitet, en känsla av att den skulle kunna vara gjord med just min hudkemi i åtanke. Lyckliga ni som också får den känslan av Ambre Narguilé. Har å andra sidan svårt att tro att det finns någon som inte tycker om Ambre Narguilé?

Det är en glödande, varm och orientalisk doft. Trots att den känns modern, kan jag ändå tänka mig att Cleopatra och Drottningen av Saba skulle ha kunnat dofta av något liknande. Jag upplever Ambre Narguilé som majestätisk och dyrbar, men utan det avståndstagande och ouppnåeliga jag ofta förknippar med sådana egenskaper. Den är orientalisk och kryddig, men utan att bli tung, dominerande eller tröttande. Tvärtom är den lätt, uppiggande och glad, egenskaper som sällan förknippas med orientaliska dofter. Parfymören bakom doften är Jean-Claude Ellena och han har åstadkommit ett mästerverk, allt i Ambre Narguilé är så ypperligt blandat och väl avvägt att jag blir djupt imponerad (nu är jag väl inte så himla svår att impa på, men ändå).

Den har inslag av gourmandisk smörighet, men utan att bli för söt eller kväljande. Jag tror att det är de rostade sesamfröna som ger en härlig doft av nötig smörighet och känslan av en oerhört lyxig, tät och gyllene olja. Vi har ju pratat om att slicka på sina parfymer tidigare och med Ambre Narguilé har jag svårt att låte bli, den luktar som något som skulle kunna vara det godaste jag har ätit om det gick att äta.

När alla gyllene godsaker sakta börjar klinga av, och det tar tid för Ambre Narguilé är en långtidsverkande liten goding, så kommer en fas av mer torr kryddighet och den mest delikata, lätta not av rökelse och ädla träslag. Som om festen har slutat och den vackra drottningen dragit sig tillbaka till sina privata rum och lyckliga den som får göra henne sällskap dit.

Missförstå mig nu inte och tro att Ambre Narguilé är en renodlad juldoft, för den förtjänar mycket mer än så. Jag skulle vilja säga att den passar utomordentligt under hela hösten och vintern, däremot vet jag inte riktigt om den känns som någon sommardoft, även om den förvisso är lätt i sin genre.

Jag hade turen att få tag på en liten flaska på 15 ml (tack A), för annars säljs bara det här mästerverket på Hermes egna boutiquer. Man pratar ju om hur mycket en parfym egentligen kan vara värd, är det värd 80 kronor att få sniffa på 0,5 ml av Le Labos Tokyo exklusiva? Ja, det återstår att se, men Ambre Narguilé är iallafall värd sin vikt i guld. Jag hade lätt kunnat betala mer än vad jag gjorde (250 kr) för den. Den är absolut inte överprissatt.

Är det någon som testat andra i Hermessence-serien? Jag är särskilt nyfiken på Brin de Reglisse, även om de flesta andra också verkar vara fina och intressanta. Tills de andra kommer i min väg ska jag vårda min lilla Ambre Narguilé ömt.

Julens lukter, del 4.

Svensk husmanskost kan upplevas som lite kryddfattig, när man jämför med kryddrikedomen i många andra kök. Det är ju inte så konstigt med tanke på att det är väldigt få kryddor som växer vilt på våra norra breddgrader. I många äldre svenska maträtter brukar den kryddning som rekommenderas vara "salta och peppra efter smak". Trots det är svensk mat ganska omtyckt, både den klassiska husmanskosten och de mer moderna maträtter som tillagas av alla våra duktiga och rätt trendkänsliga svenska kockar. Jag tror att svensk mat i jämförelse med sina mer kryddstarka konkurrenter upplevs som ren och med fokus på råvaror. Svensk mat är helt enkelt passande för termen "less is more".

Ett uttryck som dock är allt annat än giltigt när julen närmar sig. Här vräks det på med allehanda kryddor, den ena mer exotisk än den andra. Saffran, kanel, kardemumma, kryddnejlikor och ingefära. All hetta, värme och arom som man hittar i dessa kryddor gjorde sig väl bra i det kyliga, svenska decembermörkret.

Och kryddiga, exotiska parfymer finns det gott om. Comme des Garcons Parfum som jag skrivit om förut är en kryddbomb med sån styrka att den svenska julkryddningen framstår som tam och menlös i jämförelse. Trots detta är Comme des Garcons en doft som passar bäst vintertid, gärna vid utomhusaktiviteter, då den annars gärna dominerar allt annat i doftväg och det vore väl tråkigt att totalt konkurera ut julens goda dofter?

Comptoir Sud Pacifics Vanillecanelle passar utomordentligt att ha på sig när man äter julgröten, då den doftar precis som kanelsocker. Kanske den rentav får någon att dra ned på julens sockerintag lite? Den är lagomt stark, förutom startens härliga kanelexplosion stör den efter någon stund inte andra doftupplevelser.

Andra dofter med kanel i som kan vara trevliga är: Vivienne Westwoods Boudoir, L de Lolita Lempicka, Worths Courtesan, Parfums de Nicolaîs Sacrebleu och Estee Lauders Cinnabar. De är kaneldoftande, men hur juliga de är får ni själva avgöra.

Kardemumma är jag inte odelat förtjust i i parfymer, det är not som lätt tar överhanden och i längden kan bli rätt enahanda och tråkig. Många parfymer som innehåller kardemumma innehåller även kanel, tex Kenzo Jungle L'Elephant och Vivienne Westwoods Boudoir. En som har en ganska häftig kardemummanot är Yves Rochers Comme un Evidence, men den är ihop med rabarber så frågan är om det blir juligt alls? Jag tycker dessutom bättre om rabarbernoten än kardemummanoten...

Ingefära är däremot en ganska trevlig not tycker jag, den är så fin i Etat libre D'Oranges Vraie Blonde, annars kan man hitta den i Sisleys Eau de Soir, Estee Lauder Youth Dew-Amber Nude och inte minst i Serge Lutens (!) Five o´Clock Au Gingembre (haha, som jag inte har provat, än, men snart så...).

Är det nån här som gillar glögg? Jag är lite försiktig med glögg, då jag kan få alldeles hemskt ont i magen om det blir för starkt vin med för starka kryddor, men numera finns det ju en uppsjö glöggsorter att välja på och jag har nu klarat mig flera år utan ont i magen av glögg. Jag kanske helt enkelt brukade dricka lite för mycket glögg?

Jag fick mig tillsänt två små prover av dels Donna Karans Chaos, som luktar alldeles fantastiskt häftigt av bland annat saffran, även om jag inte finner den så julig så är den annars jättefin och så Ava Luxes The Noir. Här förväntar jag mig ju då någon slags kryddig thedoft, men vad fick jag? Jo, en kryddig, varm, röd alldeles fantastiskt gullig glöggdoft! Och inte alls den där överstarka och överkryddade glöggen som leder till magont, utan en mild och fin glögg som alla kan dricka av. Kanske rentav saftglögg? Eller iallafall svagglögg? Mycket, mycket trevlig är den iallafall och nu har jag ju bara ett litet prov av den, vilket är tur annars är risken överhängande att man dricker rätt ur flaskan, om det luktar så där så måste det ju smaka glögg också, ellerhur?

Sammanfattningsvis så finns det mängder av parfymer, provade och hittlls oprovade, som är värdiga att kallas juldofter. Har du möjligen någon favorit som jag glömt att nämna? Eller vill du lukta nåt helt annat på jul, som inte alls har med resten av juldofterna att göra?

Hur som så har jag hittat årets storfavorit, den parfym jag kommer att ha på mig på själva julaftonen. Julparfymen med stort J eller hur jag nu ska presentera den. Vakna läsare av bloggen bör nog ha några gissningar? Imorgon tänkte jag presentera den...

Serge Lutens.

Jag satt precis och knåpade med mina etiketter, för jag insåg att det blev lite ohanterbart att skriva etiketter för varje enskild parfym. Etiketterna är ju för att underlätta, så nu har jag istället valt att ha parfymhusen/parfymörernas namn istället.

En annan sak jag insåg var att jag skriver en parfymblogg med tonvikt på nischparfymer och detta har jag gjort i snart tre månader utan att nämna Serge Lutens mer än i förbigående. Något av en bedrift, då han ju är något av nischparfymbranchens Grand Old Master. Och varför neggar jag Serge då? Tycker jag inte om hans parfymer? Eller har jag rentav inte provat dem? Eller är det av feghet? Nah, jag vet inte riktigt. Jag har provat några av Serge Lutens dofter, förstås. Inte så många, men några. De var inte alls dåliga, en av dem jag provat var/är riktigt imponerande och de andra är alla tillräckligt bra för att förtjäna min uppmärksamhet. Nej, jag har en plan...

Jag försöker beta av de lite större parfymhusen ett efter ett och hittills har det slumpat sig så att Frederic Malle, L'Artisan, Comme des Garcons och Parfumerie General har fått ganska mycket uppmärksamhet av mig. Mindre parfymörer som jag också testat en del av vid det här laget är Neil Morris och Ava Luxe. Sen är det gott och blandat med ett par dofter från ena stället och en från det andra och så vidare. Sakta men säkert närmar jag mig Serge Lutens och när jag väl tar mig an alla hans parfymer så kommer jag att göra det med någon typ av spattig grundlighet. Jag ska bara...

Lite julshopping i Norrköping.

Efter att ha flyttat från Norrland som ligger hundra mil från "allt" så känns det som att Nyköping ligger så centralt beläget som en liten stad kan ligga. Det är tio mil till Stockholm och fem mil till Norrköping och inom en radie på ungefär femton mil ligger massor av städer och andra platser som är roliga att besöka. En sträcka på femton mil är typ ingenting för en norrlänning. Man kan ju förstås också vända på det och säga som min kära morbror "Vad ska jag till Stockholm att göra, det ligger ju så avsides"...

Igår var jag och maken iallafall till Norrköping, det är en behändig stad att ha inom räckhåll. Inte alls så stort och stressigt som Stockholm, men ändå tillräckligt stort för att erbjuda lite variation när man blivit less på att strosa runt i Nyköping. Dessutom gillar jag själva Norrköping, de gamla industrikvarteren är ett måste att besöka någon gång. Bilden här ovan föreställer byggnaden Strykjärnet, som numera inrymmer Arbetets Museum och ligger på Laxholmen.

Jag höll på att impulsköpa en flaska av Diors Hypnotic Poison på Kicks, men sen stoppade jag tillbaka den med ett gnällande läte eftersom jag insåg att jag nog kunde få tag på den billigare på något annat vis. Så det blev ingen parfymshopping nu heller, jag har kommit på att jag aldrig (eller i stort sett aldrig) köper parfymer så där i butik. Däremot blev det en hel del inköp på Lush, som nyligen har öppnat butik i Norrköping. Jag är rätt svag för Lush, jag gillar deras produkter och tycker de håller en god kvalitet. Tidigare i höstas testade jag deras färska ansiktsmask Cosmetic Warrior och den var verkligen effektiv. Nu hade de tyvärr inte den, men jag köpte masken Cupcake istället. Den luktar godare -än Cosmetic Warrior-, men är brun och ja, ni kan ju gissa vad mina barn tyckte att det såg ut som (jag med för den delen). Sen blev det ett gäng badbomber och någon julklapp (avslöjar inte vad eller till vilka), men jag hoppas det blir uppskattat. Jag ska försöka recensera lite Lush-produkter vid tillfälle, det finns ju annat än parfymer som luktar gott.

Nåja, vad gjorde det väl att jag inte köpte Hypnotic Poison, när jag kom hem så hade min fina flaska av Nude Musk kommit i brevlådan. Glädje! Och snälla Clivia hade stoppat med ett extraprov på Ava Luxes The Noir och Donna Karans Chaos! Yes! Vad roligt. :)

Sen heter det ju att det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna, eller tvärtom. För när jag kom hem var jag bara tvungen att beställa lite prover från Luckyscent (Tokyoprovet från The Perfumed Court får vänta). Jag känner ett enormt behov av att få veta hur bland annat en viol som blivit träffad av en meteorit luktar, alltså Comme des Garcons senaste skapelse Stephen Jones. Sen blev det lite annat smått och blandat när jag ändå var i farten.

Nåja, nu ska här testas. Chaos.

Le Labo.

Det känns lite svårt att skriva parfymblogg de här dagarna utan att alls nämna Le Labo. De har precis lanserat sina parfymer Gaiac 10, exklusivt för Tokyo och Musc 25, exklusivt för Los Angeles.

Eftersom jag ännu inte provat några av deras dofter, kanske det är fel ände att börja med de nyaste och mest exklusiva. Gaiac 10 säljs för 9,90 dollar för 0,5 ml. hos The Perfumed Court. Egentligen är jag mer nyfiken på Musc 25, som kan bli min för det fortfarande väldigt höga, men ändå mer rimliga priset 5,90 dollar för 0,5 ml hos samma ställe.

Le Labo har hittills skapat sex parfymer exklusivt för sex olika städer, Tuberose 40 för New York, Aldehyde 44 för Dallas, Vanille 44 för Paris, Poivre 23 för London samt de två nya. Bortsett från sina city exclusives så har de också andra och mer tillgängliga (i jämförelse) parfymer.

Deras nysläpp var droppen som fick min bägare att rinna över, från att ha några av deras parfymer på min prova så småningom-lista har de plötsligt hamnat på min prova så fort som möjligt-lista.

Nu ska jag bara försöka bestämma mig för om jag ska nöja mig med att prova några av deras mer rimligt prissatta eller om jag ska göra slag i saken och beställa även de dyraste. Snacka om att prova med andakt när man duttar parfym som kostar nästan 100 kronor för en halv milliliter (mamma, jag hoppas att du inte läser det här!). Det vore i så fall den hittills dyraste parfymen jag har provat på. Ni som redan provat parfymer i de här prisnivåerna, är det värt det? Är de så bra att det motiverar priset? Jag förstår ju förstås att det kräver en hel del jobb för kvinnorna på The Perfumed Court att få tag på en flaska av en parfym som enbart säljs i Tokyo och som dessutom bara funnits på marknaden ett kort, kort tag. Lite av grejen är ju inte heller att parfymen ska vara så outstandig mycket bättre än allt annat, utan just att den är så outstanding mycket svårare att få tag på...

Jag vet att alla som läser min blogg som också är parfymbitna, förstår att jag bara försöker få hjälp att motivera mig att köpa det där yttepyttelilla parfymprovet, trots att även jag tycker att det är väldigt dyrt för väldigt lite.

Nånå, kommer tid kommer råd. Under tiden kan man roa sig med att titta in på Le Labos hemsida som jag gillar skarpt: http://www.lelabofragrances.com/

Julens lukter, del 3.

Och vad vore väl julen utan apelsiner och clementiner? Nu har jag ju inte lika många hemmaboende barn som för några år sedan, men hittills i december har jag säkert burit hem minst 5-6 kilo citrusfrukter. Även fast apelsiner numera (och sedan länge) är stapelvaror i hushållet, så kan man inte låta bli att tycka att man håller ett litet stycke sol i handen när man står där med en perfekt oskalad apelsin i december.

När min mamma var liten (hennes tidigaste barndom inföll under andra världskriget) så var apelsiner långt ifrån lika vanligt. Bortsett från att hon var förskräckligt rädd för tomten, minns hon särskilt apelsinerna på julaftonen. En var apelsin till min mamma och hennes storebror måste ha känts väldigt exotiskt uppe i den lilla snöklädda byn i Norrbotten. Idag är i princip all världens varor tillgängliga bara ett knapptryck iväg, via internet. Mycket har hänt sedan min mamma var liten, men jultraditionerna är inte särskilt förändrade, och även om jag var något av en halvhjärtad julanarkist i min ungdom så finner jag att jag uppskattar julen mer och mer ju äldre jag blir.

Om nu apelsiner och clementiner är en självklar del bland julens härliga dofter, vad finns det för självklara parfymval? Ja du, personligen tycker jag det är lite svårt att hitta den där riktigt trevliga och trovärdiga apelsinparfymen. Ofta är det spritsigt apelsin/citrusfriskt, eller så blir det en behaglig början av apelsin som sedan snabbt övergår i ört och tränoter. Sen finns det diverse gourmanddofter med apelsin/citrusnoter, men där det sötsliskigt, gräddiga oftast tar överhanden.

Några som trots allt funkar om man nu inte är så knusslig, det är ju ändå behagliga citrusdofter:

Shalimar Legere som påminner mycket om orginalet Shalimar, men utan eller med mycket mindre av de orientaliska noterna. Legere blir till en krämigt len citrusdoft med vanilj och oerhört bra hållbarhet. Den blir mer som en fluffig citronfromage eller som ris a la Malta med massor av vanilj och bitar av apelsiner i, än som färska apelsiner. Oavsett vad du tycker om Shalimar kan den här vara värd att prova, då den både påminner om orginalet och ändå är tillräckligt annorlunda för att gillas av de som finner Shalimar för tung eller för gammalmodig. Legere är behaglig, sensuell och samtidigt lättburen, den är inte tung eller påträngande, faktiskt en riktigt, riktigt trevlig doft inför jul.

Profumum Romas Dulcis in Fundo är också en höjdarcitrusdoft, som jag skrivit om tidigare. Det här är prafymen för dig som förnyat det traditionella julbordet, kanske rentav lättat upp tung svensk mat med lite italienska rätter, då är Dulcis in Fundo perfekt. Bortsett från priset förstås. Hade den kostat på rätt sida om tusenkronors-strecket hade den lätt varit en favorit, men tyvärr... sååååå bra är den inte.

En helt annan typ av citrus hittar man hos Calvin Kleins IN2U, den är lätt, frisk och sprudlande. Egentligen inte min typ av doft, men jag har en liten miniflaska av den och man kan tycka vad man vill om den, men utan tvekan... det här är en parfym som är en energisk liten humörhöjare. Så för alla som har för mycket att göra, för lite energi och som inte alls känner att julen bara är glädje utan mer måsten, unna dig själv lite av den här. Du kanske inte slipper stressen, men lite, lite gladare blev du väl?

Jag har förstått att citrus är mer av toppnot i de flesta parfymer, men jag är lite på jakt efter en mer hållbar citrus, helst apelsin eller clementin. Gör inget om det är en linjär doft, kanske kunde vara en bas att bland andra dofter med som man vill friska upp lite. Förslag?