Vinnare av födelsedagsdragningen

Grattis till vinnarna! Jag antar att man behöver förstoringsglas för att kunna se vad som står här ovanför, men vinnarna är iallafall:

1) Maria

2) flannelman

3) Julia

Var snäll och skicka era namn-och adressuppgifter till min mail: canyffakhan@hotmail.com

Om det är något av proven i vinsten ni inte är intresserad av så skriv det i mailet till mig, likaså om det är något av "bonusproverna" ni vill ha. (Se sidan för födelsedagen om ni inte minns vilka det var)

För övrigt väntar jag på att mina små provrör ska landa i brevlådan, förhoppningsvis är de på väg från USA, men det kan fortfarande ta någon tid. Jag kan alltså inte säga exakt när proverna skickas i dagsläget och det blir ju några stycken att decantera så räkna med en-två veckors väntetid.

Jag är rädd för... klassikerna.

Nu har jag ju bloggat om parfymer i lite mer än ett år. Jag har bloggat om allt från de nischigaste nischparfymerna till de mest udda, handgjorda parfymoljor som går att finna. Jag har bloggat om parfymer du kan hitta på Åhlens och Kicks, parfymer som du kan köpa för en spottstyver på discount-shopparna runtom på nätet likaväl som parfymer som kostar uppåt ett par tusen kronor. Jag hoppas att jag också bloggat om de flesta doft-familjer, blommiga, orientaliska, kryddiga, träiga, gourmand, läder, fruktiga, bäriga, vaniljiga, rökiga och... nej, just det!


En uppmärksam läsare har nog noterat att jag knappt nämt alla klassiska parfymer som fortfarande finns att få tag på, parfymer som efter 40, 50 eller rentav 100 år fortfaranade produceras och säljs. Parfymer som har en förmåga att göra andra parfymbloggare-och älskare lyriska och stjärnögda.


Jo, jag har skrivit om Guerlains Shalimar, en av de stora, klassiska parfymerna som jag uppskattar väldigt mycket. Men, det finns ju så många andra, L'Heure Blue, Mitsouku, Chanel No 5, Fracas, Bandit, Tabac Blonde, Jicky och... ja, jag erkänner, jag är pinsamt okunnig. Och varje gång det blir dags att beställa prover så tänker jag att jag borde beställa en rejäl bunt med klassiker och prova igenom. Men, varje gång jag ska göra det så har det bara råkat komma så många mer moderna, intressanta parfymer i vägen att jag ändå inte gör det!


Jag tror helt enkelt att jag är rädd för att vara en kamel som ska försöka pressa sig igenom ett nålsöga. Att jag ska vara för plump och okunnig för att kunna uppskatta och förstå klassikernas storhet. Att jag ska dofta på dem och upptäcka att jag tycker att de luktar gammal tant! Jag bloggar glatt om parfymer, men i själva verket saknar mitt parfymintresse en grund att stå på. Är det inte av historien vi ska lära oss att förstå vad som händer idag? Om jag har testat få eller inga dofter gjorda före 1975/80, hur ska jag då kunna förstå hur parfymframställning utvecklats, förfinats och förändrats? Hjälp, jag är en fejk!


Ni förstår ju att jag måste ta tag i det här. Och då tänkte jag att jag skulle be er om hjälp. Vilka klassiska parfymer måste jag bara testa? Vilka kan jag strunta i och vilka kan jag vänta med att testa ännu ett tag? Vilka är dina klassiska favoriter? Till saken hör att jag för det mesta har svårt för noten ekmossa i parfymer, särskilt om den blir väldigt framträdande i basen. På mig luktar det bara murkigt, dammigt och skumt. Så helst så lite ekmossa som möjligt, fast som alltid finns det ju undantag. Tack på förhand.





Pic: Woman screaming

Borneo 1834 recension på Fragrantica.

Skrev en liten text om en av mina favorit-Serge Lutens parfymer på Fragrantica.

http://www.fragrantica.com/news/Serge-Lutens-Borneo-1834-1035.html

Märkligt hur dryg den är, jag har fortfarande inte lyckats skaffa mer än ett provrör av den och det lilla provröret räcker och räcker och räcker... Jag SKA köpa en decant av Borneo 1834, men en lagom decant borde ju räcka i tio år eller?

Något förvirrat.

Ber om ursäkt för att inlägget om Florascents doft Tango hamnat under inlägget om bloggens födelsedag, det är så klart inte meningen! Men, jag började skriva recensionen för några dagar sedan och blev först avbruten då sonen kom hem och berättade att jag skulle bli farmor. Sparade det hela och började sedan på nytt och blev avbruten igen, så förmodligen är det på grund av detta som inläggen kommer i fel ordning.

Ha överseende.

Bloggen fyller ett år idag!

Det är mycket födelsedagar vid den här tiden på året för mig. Jag fyller år, äldsta sonen fyller år några dagar senare, brorsan fyller år, svägerskan fyller år och om ytterligare någon vecka fyller äldsta dottern år. Dessutom fyller vår hund år om en vecka. Men, idag ska det handla om bloggen som fyller ett år!


Vem ska man gratta när en blogg fyller år? Bloggen som sådan är ju knappast något som bryr sig om födelsedagar. Ska jag gratta mig själv som varit så flitig och skrivit och skrivit i ur och skur i ett helt år? Tja, kanske, inte för att det alls har varit betungande utan mest bara oerhört roligt, spännande, utmanande och givande. Nej, förstås så ska man gratta sina bloggläsare! Vad vore väl en blogg utan någon som läste den?


Jag minns hur glad, och samtidigt lite blyg jag blev när de första kommentarerna började dyka upp. Och nu har jag ju, som det verkar, en trogen läsekrets och det är så himla kul. Okej, det är inte direkt Sveriges största och mest lästa blogg, men den är iallafall läst och vågar jag hoppas, upskattad av andra parfymälskare.


Min svenskspråkiga blogg får rätt många kommentarer, iallafall är fyra-fem-sex kommentarer rätt mycket för mig. Jag står mig slätt när jag jämför med de uppåt hundratals kommentarer de kan få borta hos Now Smell This, men fyra kommentarer är mycket värt för mig. Däremot är de som läser den engelska bloggen blygare med att kommentera, jag får någon strökommentar då och då, men betydligt mer sällan. Ändå ser jag ju (tack vare Live-Feed) att även den engelskspråkiga bloggen besöks rätt mycket. Så ni som kommer att läsa det här inlägget på engelska (jag vet att ni är där!) lämna gärna någon kommentar ibland, det uppskattas så mycket.


Det är svårt att skriva blogg utan att bli personlig, jag inbillar mig att bloggläsare vill få en känsla för personen bakom bloggen, iallafall till viss del. Nej, jag skulle aldrig drömma om att börja skriva om familjegräl och pengabekymmer, fulla tonåringar och elaka släktingar, eller annat som jag, precis som alla andra kan råka ut för då och då. Det är ju en parfymblogg, inte en personlig dagbok på nätet. Det handlar om att delge vissa glimtar av mitt privata liv, utan att det blir för sliskigt eller intimt.


Vid det här laget har väl de flesta förstått att jag lever i ett ganska livligt hushåll med man, barn, hund och i perioder väldigt mycket övernattningsgäster. Igår var en annan sån där livad och glad dag. Äldsta sonen kom förbi på förmiddagen och berättade att jag ska bli *tada* FARMOR! Ojojoj, vad kul! Jag ser verkligen fram emot att ha ett litet barnbarn på närmare håll, min lille som bor i Örebro saknar jag ju den vardagliga kontakten så mycket. Nåja, barnbarn nummer två kommer inte förrän framåt april/maj så det finns gott om tid att vänta och längta.


Vi hade ju precis börjat göra om/göra fint i vardagsrummet när så mellandottern lika huxflux som hon försvann upp till Sundsvall bestämde sig för att komma tillbaka. Så hon gjorde entré här igår eftermiddag förkyld och trött och ledsen. Rummet som hennes pojkvän hyr är avsett för en person och det är inte tillåtet med inneboende. *suck*


Låter det rörigt? Ja, vi är en enda röra hela familjen, men mestadels en ganska nöjd och lycklig röra.


Just nu sitter jag i ett moln av Aomassai, en av mina absoluta höstfavorit-parfymer. En klockren kandidat till en större flaska, men jag råkar ha en decant av den på några ml, så det finns kanske andra från Parfumerie Generale som jag har ett mer trängande behov av.


Jajo, hur ska jag nu gratulera mina trogna bloggläsare? Jag tänker ha en liten utlottning av prover. Tyvärr får jag medge att mina små 1ml provrör är slut, så jag måste beställa nya, vilket jag ska göra så fort som möjligt, men frakten från USA kan ta upp till någon vecka och innan dess kan jag alltså inte skicka iväg lotterivinsten. Men, den som väntar på något gott...


Och vad finns i potten, jo jag tänkte mig tre priser.
Den som blir dragen först får följande:
1 ml decanterade prover av följande:
Hermesence Ambre Narguile
M. Micallef Gaiac
Korres Pepper Jasmine Gaiac Wood Passion Fruit
Comme des Garcon Orginal och 3
José Eisenberg J'Ose EdP, J'Ose EdT (Herr), Back To Paris, Rouge & Noir och I am.
Dessutom kan jag decantera från följande: Opium Crepe de Chine, Burberry Brit Red, L de Lolita Lempicka, Ivoire de Balmain, Red Moscow, Diors Hypnotic Poison, Min egen parfym som jag gjorde hos My Parfuem.com, Ava Luxe Nude Musk och Scent Intense av Costume National, säg till ifall du är intresserad av någon av dem också, självklart kan du hoppa över de parfymer du redan testat om du vill.
Vinnaren får dessutom:
Orginalprover (något testade) :
Etat Libre D'Orange: Je suis un Homme, Encens & Bubbelgum, Secretion Magnifique, Eloge du Traitre och Antihero.
Calé Fragranze D'Autore: Assolo och Dolce Riso.
Egofacto: Prends Garde A Toi.


Tvåan och trean får:
Decanterade prover av:
M. Micallef Gaiac, Korres Pepper Jasmine Gaiac Wood Passion Fruit, Comme des Garcons Orginal och 3, José Eisenberg J'Ose EdP, J'Ose EdT, Back To Paris och Rouge & Noir.
Kan även decantera som ovan, säga bara till vilka du är intresserad av.


Hur deltar man i utlottningen? Jo, lämna bara en kommentar. Jag kommer sedan att dra tre namn slumpmässig bland de som lämnat kommentar, den som blir dragen först får första pris och sen kommer förstås tvåan och trean. Tävlingen gäller både den svenska och engelska bloggen, så det handlar inte om att det blir två första pris-vinnare, utan en osv. Alltså, kommentarer från BÅDA bloggarna slås ihop till en gemensam pott. Du ökar inte heller dina vinstchanser genom att lämna kommentarer på båda bloggarna, en vinstchans per person gäller. Hoppas det här är tydligt nog. Vinnarna kommer att meddelas här på bloggen nästa onsdag, och de som vinner får skicka sina namn-och adressuppgifter till mig. Jag kommer att skicka internationellt, men oförsäkrat.


Lycka till och tack så mycket för det här året. :)


Pic: Gift boxes USA

Florascent - Tango

Jag vet inte vad du har för förhållande till tango? Mitt förhållande till tango är aningen romantiserat, jag har aldrig tagit ett enda tangosteg i mitt liv, men inbillar mig ändå att jag i smyg skulle bli en utomordentlig tangodansös om jag bara hade möjlighet att resa till Buenos Aires. Trots att min systerdotter bor där, har jag ännu inte lyckats ta mig dit, varken för att hälsa på eller för att dansa tango.




Innan musikgruppen Gotan Project dök upp i mitt liv, var tango inte riktigt lika intressant. Gotan Project lyckades nyskapa tangon och en helt ny typ av tango föddes, nuevo tango och/eller elektrotango: http://www.gotanproject.com/home.php



Jag har flera skivor med Gotan Project, men min älsklingsmelodi med dem är och har alltid varit Triptico. Om parfym är svårt att beskriva med ord är det inte mycket lättare att försöka ge sig på musik, men Triptico har ett sug, ett tempo, en sensualism, en berättelse, en känsla som är alldeles enastående. Det här är suggestiv, modern tangoinspirerad musik när det är som bäst. Låten är lång, stundvis rentav långsam, men med ett driv emot ett sluligt och hetsigt cresendo. Lita på att det finns få skivor som passar lika bra som någon av Gotan Projects skivor när man har en spa-kväll med sin älskade.




I vilket fall har jag testat parfymen Tango, Florascents http://www.florascent.de/ nya höstparfym. Och den får mig att tänka mycket på Gotan Project och Triptico. Doften tango påstås vara erotisk, men jag finner den snarare sensuell, loj, smeksam och mjuk. Av någon anledning förknippar jag dansen tango med röda rosor, men i doften Tango har man istället valt gardenia och orkide, något som lyckas ge doften en modern och intressant känsla. Röd ros hade ju varit så givet liksom.




Något de parfymer jag testat från Florascent har gemensamt är en flytande, ganska lätt känsla. Då man enbart använder sig av naturliga essentiella oljor är det inte så märkligt att resultatet blir lätt och flyktigt. Däremot tycker jag inte det är något fel på hållbarheten, men förvänta dig inte något monstersillage från Florascent.


Toppnoterna i Tango ger mig en luftig, lite flytande känsla en vit, nästan ren doft, snarare än röd och eldig. Tango är allt annat än erotisk och explosiv i starten, den är stillsam, men vibrerande och på något sätt sällsam. Behaglig, långsam och sensuell är ord jag tänker på när jag försöker beskriva Tango.


Precis som låten Triptico finns det en närmast meditativ, suggestiv känsla i doften Tango. Jag har spelat Triptico för människor som efter ett par-tre minuter utbrustit i "Men, herregud tar den aldrig slut?", jag kan tänka mig att doften Tango kan upplevas lite på samma sätt för de som vill ha en snabb utdelning av en parfym. Inte för att den alls är ointressant eller tråkig till en början, men den är liksom undflyende, stillsam, delikat. Men, den luktar hela tiden fantastiskt gott.


I hjärtat och basen av parfymen börjar det hända grejer, nej det är fortfarande inga tvära kast, men den vita, rena känslan i parfymens topp ändrar karaktär, värms upp, blir mer gyllene, glödande, varm, smekande, men fortfarande i mitt tycke mer sensuell än erotisk. Opoponax och patchouli tillför ett djup och en värme, men på ett ytterligt delikat och aldrig dominant vis. Tango blommar sakta, men säkert ut på min hud och väcker ett lojt välbehag. Passion? Ja visst, men den typen av passion som finns i ett långt förhållande där man känner varandra väl och älskar djupt, hängivet och tryggt, snarare än den första kicken i en ny, brinnande förälskelse.


Tango vore den perfekta parfymen för en lång kväll med tända ljus, massage med uppvärmd olivolja, något glas rött vin och förstås, Gotan Project strömmande ut ur högtalarna.


Tango är en varm doft, men med kyliga inslag och av någon anledning får det mig att tycka att den passar bättre under vintern/våren kanske än nu under hösten, men förstås är det en smaksak. Trots att Tango är en fin doft, får jag erkänna att min favorit från Florascent fortfarande är Umami, jag testade den igen för en tid sedan och insåg att jag tycker den är ännu mer unik än vad jag tyckte först. Umami är en typ av doft som inte lämnar mig någon ro... Tango å andra sidan snarare fyller mig med ro.


Vilket föredrar du? Komfort eller förbryllning? Har du någon favorit från Florascent förresten? Och vad tycker du om Gotan Project?


Pic: Secretariat of tourism, Buenos Aires

Korres - Pepper Jasmine Gaiac Wood Passion Fruit

Korres är från början ett grekiskt företag, närmare bestämt startade Korres som ett homeopatiskt apotek i Athen. Från homeopatiskta mediciner utvecklades sedan företaget till att även framställa milda hudprodukter med naturliga plantextrakt. Tidigare i år tog så Korres även steget in i parfymbranchen genom att erbjuda tre olika dofter; Rose wood, Blackcurrant, Cyclamen för kvinnor, Saffron Amber, Agarwood, Cardamom för män och den jag testat Pepper Jasmine Gaiac Wood, Passion Fruit som är en unisexdoft.


Mer om Korres hittar du här: http://www.korres.com/CountrySelect.aspx och så finns även Korres i Sverige: http://www.korresscandinavia.com/Default.aspx


Att testa Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit just nu i september är så perfekt som det kan bli. Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit är nämligen en helt underbar doft för den här tiden på året. Nu är jag säker på att den även kan hänga med som vinterparfym också, men just i september blir jag som mest förtjust i dofter med en gyllene aura.


Och Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit är så gyllene en doft kan bli. Tack vare M. Micallefs Gaiac har jag insett vilken underbar not gaiacträ är, och den återfinns förstås också i Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit. Gaiacträ verkar ge en doft av varmt, glödande, gyllene och mycket aromatiskt trä. I Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit är dock gaiacträet använt med lite lättare hand, det ger snarare en behaglig bakgrund än en uttalat träig doft.


När jag har på mig Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit så tycker jag att den doftar så gott att jag alltid skulle kunna gå omkring och dofta precis så här. Det är som att vara omgiven av ett lätt, fruktigt och gyllene moln av angenäm väldoft. Jag är säker på att jasminen som använts i Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit inte kan vara någon vanlig vit jasmin, nej någonstans måste parfymören (som är okänd, men snälla jag är så nyfiken på vem som gjort detta mästerverk?) ha hittat några sällsynta gyllene jasminblommor och använt dem på det mest utsökta sätt.


Nu är ju Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit långt ifrån "bara" en jasmindoft, men som sådan är den bland det aboslut bästa jag provat. Men, det finns ju peppar i också, jo även den använd med lätt hand, men pepparn ger en lite spritsig skärpa i doften som gör att jag upplever den som aningen mer spännande och mystisk än vad jag tror att den skulle ha varit utan peppar. Vet inte om det är passionsfrukten som tillför inte bara en fruktig sötma, utan även en aning äppeldoft. Peppar och passionsfrukt gör doften på ett märkligt sätt porlande, sprittande och intressant. Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit är en glödande, behaglig komfortdoft, men tack vare vissa noter verkar det dessutom hända saker i den som gör att jag lockas med på ett doftäventyr där jag hela tiden känner mig förväntansfull och nöjd på samma gång.


Det är mycket som pågår i Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit. Not av anis ger en sträv och torr känsla. Varm, vackert trä. Pigga fruktnoter. Förtrollande vacker jasmin. Intressant peppar. Tillför basnoter med vit choklad och lite grönska och sen har man täckt in ganska många olika doftfamiljer. Jo, den är orientaliskt kryddig, men också aromatiskt träig, glöm för all del inte förtrollande blommig och friskt fruktig, och ja, en basnot med en härligt, krämig gourmandkaraktär.


Som läsare av bloggen vet så råkar jag gilla parfymer där det händer mycket. Jag störs inte alls av att Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit vill vara lite av allting. Lägg dessutom till att den är en unisexdoft, så förstår ni att den är extremt mångfacetterad. Det faktumet gör att jag också misstänker att den kan utvecklas väldigt olika på olika människor och förstås så sitter jag och sniffar väldigt fokuserat när jag testar en ny parfym och uppfattar därmed, förhoppningsvis, betydligt fler nyansskillander i doften än vad man gör vid mer vanlig användning. Då kan man ju helt enkelt nöja sig med att den luktar gott. Och det gör den! Oerhört!


Till skillnad mot många andra företag som plötsligt ger sig in i parfymbranchen har Korres varit kloka nog att bara erbjuda tre olika dofter, iallafall till en början, var och en med en ganska tydlig egen karaktär. Det finns så oerhört många nya, spännande parfymföretag, men iallafall blir jag lite lättstressad när det finns inte bara tio, utan kanske rentav så många som upp emot tjugo olika parfymer att välja bland. Jag är så klart nyfiken på Korres båda andra dofterbjudanden, även den som är avsedd för män, säkert kan man med de noterna (saffran, ambra, agarträ och kardemumma) även bära den som kivnna? Och den mer renodlat feminina doften låter också intressant, jag är svag för både rosenträ och svart vinbär i parfym. Men, men ingen av dem kan dofta på långa vägar så gott som Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit väl?


Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit är en fullmogen doft med massor av kropp, själ och hjärta. Lätt att älska och samtidigt komplex, unik och väldigt personlig. Spännande, mystisk och ändå familjär och löjligt komfortabel. Ta på dig den inför en stärkande promenad eller inför den stora festen. Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit är något av en parfymkameleont och kan dofta fantastiskt vid vitt skilda tillfällen.


Det Korres erbjuder i parfymväg känns genuint, äkta och genomtänkt. Förresten så måste jag slå ett slag för parfymasken, något jag normalt inte brukar fästa så mycket vikt vid, men den här är alldeles fantastsikt fin. Det är vackra bilder på blommor och örter (homeopatiska) på asken och den öppnas som en bok som man viker ut. Själva kartongen är inte heller större än flaskan utan omsluter den perfekt, inget extra förpackningsmaterial där inte. Alltså kartongen får 5 stjärnor av mig! Lätt!


Sillaget är utmärkt, som sagt du har ett gyllene väldoftande moln omkring dig och hållbarheten är överraskande. Första gången jag testade den blev jag lite besviken, men tänkte att okej, nåt måste det ju finnas i Pepper, Jasmine, Gaiac Wood, Passion Fruit som gör mig lite besviken. Men, märkligt nog har hållbarheten ökat för varje användning. Kanske kände jag helt enkelt inte igen basnoterna första gången? Nu måste jag meddela att hållbarheten är riktigt bra för att vara en eau de toilette. Missa för allt i världen inte denna utsökta godbit!


På tal om besviken... gissa vad Parfumerie Generale vill ha för att frakta 30 ml parfym från Frankrike till Sverige? Johodå, 40 euro! Skulle inte tro det. Har tidigare stött på skyhöga fraktpriser just från Frankrike, vad beror det på???


Och förresten, om bara ett par dagar firar bloggen sin första födelsedag. Blir det presenter? Jajo, någon liten utlottning kommer jag nog att ha, så missa inte!


Pic: Kyssen av Gustav Klimt

Les Nereides - Imperial Opoponax

Så där ja, jag lovade en recension och här kommer den. Les Nereides parfym Imperial Opoponax är en sån där parfym som jag har haft svårt att komma underfund med. Inte för att jag inte gillar den, men för att den är svår att beskriva och fånga med ord.


Första gången jag provade Imperial Opoponax blev jag väldigt förvånad. Toppnoterna är något alldeles annorlunda, doften fick mig att både rygga tillbaka och bli nyfiken. Jag kunde inte ens bestämma mig för om det luktade gott eller inte. Ärligt talat har jag fortfarande inte bestämt mig, jag gillar Imperial Opoponax, men jag är tveksam till om toppnoterna egentligen luktar gott.


På mig luktar toppnoterna badhus. Badhus och klorerat vatten. Badhus luktar väl inte direkt illa, men har en väldigt speciell, hög och nästan stickande doft. Och nåt åt det hållet luktar Imperial Opoponax på mig. Nu doftar den ju så mycket mer än badhus, det finns inslag av apelsin och trä och kryddor och... badhus...


Tänk er en stor simbassäng fylld med något slags trä i flytande form och på det spritsiga pigga noter av apelsin. Det doftar både varmt och kallt på samma gång, som sagt Imperial Opoponax är inte lätt att beskriva. Ändå upplever jag den inte som särskilt komplex, den känns på många sätt ganska enkel, även om basnoten skiljer sig en hel del från toppnoten. Från toppnot till basnot transformeras Imperial Opoponax från något vått, skarpt och krispigt till något varmt, behagligt och pudrigt.


Imperial Opoponax är en märklig doft. På mig blir den aldrig särskilt söt, på somliga får den tydligen närmast gourmandkaraktär efter ett tag. På mig blir den som ett gyllene, väldoftande träpuder. Förutom badhus får Imperial Opoponax mig att tänka på tigrar, eller snarare bilder av såna där typiskt kinesiska tigrar. Har ännu inte riktigt lyckats klura ut varför, möjligen kan jag tycka att det finns någon dragning åt tigerbalsam-hållet i den?


Imperial Opoponax gör sig perfekt den här årstiden tycker jag, den är inte någon riktig favorit, men jag har svårt att vara helt utan den iallafall. Sillaget och hållbarheten är riktigt bra. Av någon anledning har jag fått för mig att Les Nereides övriga parfymer inte är särskilt märkvärdiga, men jag kan ju ha fel. Finns det ytterligare någon från Les Nereides som jag verkligen inte får missa tycker du?

Pic: oriental outpost

Hur gick det med mina patchouliplantor?

Jag vet att jag liksom lovade en recension, men jag trodde maken jobbade dag idag och så visar det sig att han jobbar kväll. Så den utlovade recensionen kommer, ha tålamod!

Men, jag planterade ju några patchoulifröer tidigt i somras och hur gick det med dem egentligen? Jo, några patchouliplantor blev det inte, men det blev iallafall EN patchouliplanta (se ovan).

Varför bara ett lite frö grodde har jag ingen aning om, men som ni kanske minns var juni sällsynt kall, regnig och grå och jag antar att det kan ha med saken att göra. Jag försökte ge mina små fröer lite värme genom att kuvösbehandla dem i bad/tvättrummet när torktumlaren stod på, och kanske var det tack vare det som iallafall ett frö så småningom kom upp.

Jag har vakat över den pyttelilla plantan som en hök. Hela juni, juli och halva augusti hann gå innan den till slut gick från att vara en bebisplanta till att börja ta sig. Nu den senaste månaden har den faktiskt vuxit rätt rejält och klarar den bara vintern så lär jag nog ha en rätt fin patchouliplanta till nästa sommar.

Och den doftar! Den doftar mörkt, jordigt, strävt och animaliskt som bara den. Ärligt talat finns det noter av kattpiss i doften, men jag har hört att patchouli blir sötare, mildare, mer aromatisk och komplex med tiden. Oavsett doften är det ett spännande äventyr.

Så nu utgår jag från att alla bloggläsare håller tummarna för att den lilla patchoulin överlever vintern!

Annars får jag väl ta och utropa äntligen! Nu finns Parfumerie Generales dofter till försäljning i 30 mls flaskor. Vet precis vad jag ska önska i julklapp. Eller, jaa... inte precis, men nån av PGs dofter iallafall, har ännu inte bestämt vilken jag vill ha mest. 59 euro och uppåt kostar en flaska, visst, det är mycket pengar för 30 ml, men de få andra (nisch)parfymhus som erbjuder den storleken brukar faktiskt vara snäppet dyrare.

Hoppas bara att fler följer efter, 30 mls flaskor står väldigt högt upp på önskelistan för en fattig parfymista.

Etro - Messe de Minuit

Nu är det väl ändå ingen tvekan om att det är höst? Träden har börjat skifta färg, dagarna är klara och soliga, men nätterna är kalla. Dags att leta fram barnens vantar så de inte förfryser fingrarna när de cyklar till skolan.


Hösten fyller mig med verksamhets-och förändringslust. Jag vill starta nya projekt, handarbeta, pyssla och förändra. Det var så nära att jag gjorde en radikal hårklippning framför badrumsspegeln här en dag, men jag ångrade mig i sista minuten. Jag vill ha ny frisyr, men vet ärligt talat inte vilken? Kanske borde jag besöka en frisör för första gången sen vi flyttade till Nyköping!?


Nåja, kan jag inte förändra mig själv så kan jag förändra annat. Har börjat med en radikal förändring av vårt vardagsrum. Mellandottern har ju bott där under sommaren, plus att hela vårt radhus har varit som ett annat vandrarhem, men nu verkar det vara lugnare för ett tag framöver. Vi har sågat av bokhyllorna på mitten, ska färga textiler och sy nya överdrag till soffkuddarna, byta gardiner, ändra på tavlornas placering och annat smått och gott.


Vilka parfymer kan månne passa nu? Jo, jag vill ha träiga, rökiga, ambriga, men ändå ganska milda parfymer i september har jag märkt. Serge Lutens Ambre Sultan fungerar utmärkt förstås. Men, annars har jag en ganska ny bekantskap som jag upptäckt att jag vill bära ofta, nämligen Etros Messe de Minuit. Det är en omtalad och omtyckt rökelsedoft och jag förstår varför.


Många parfymer med not av rökelse blir antingen lite för kryddiga, dova eller så blir de lite för dammigt gråa. Messe de Minuit blir varken eller. Bortsett från virvlande inslag av rökelse är den ganska söt, i vissa stunder tycker jag den luktar cocacola! För mig är det ingen nackdel, jag gillar cocacola och det blir inte för sött, bara roligt och uppfriskande. Snarare som ett glas kall cocacola fyllt med isbitar än en pöl klibbig, utspilld cocacola på golvet.


Jo, jag har testat andra mer komplexa rökelsedofter, tyngre, svårare och kanske också mer intressanta. Men, Messe de Minuit är både lugnande och upplyftande på samma gång. Jag inbillar mig rentav att den hjälper mig att fokusera lite, något jag verkligen kan behöva lite extra av.


Rökelsenoten har förutom doften av cocacola sällskap av en varm, träig not som närmast påminner om nysågat sågspån. Lite varma kryddor kompletterar det hela, jag anar muskot och kanel. Kort sagt, Messe de Minuit är fin och trevlig, säkert kan den passsa även de som normalt är lite tveksamma till rökelseparfymer. Messe de Minuit är något så ovanligt som en glad rökelseparfym som iallafall enligt mig, inte tar sig själv på så stort allvar.


Det är en Eau de toilette så hållbarheten är inte så märkvärdig, några timmar. Sillaget är förvånasvärt gott med tanke på att jag duttat på ytterst lite från ett redan halvtomt prov som jag fått i ett byte. Ja, just halvtomt, jag brukar vara optimist, men det var inte mycket kvar av Messe de Minuit när jag fick provet i min ägo. Nu är det knappt tillräckligt för en användning till! Och jag bara måste ha mer av den här känner jag.


Imorgon har jag förhoppningsvis tid att skriva om en annan perfekt höst-och renoveringsdoft, men nu ska jag gå och stoppa in böcker i bokhyllorna.


Förresten vilken är din rökelsedoftande favoritparfym?

Pic: Photoaxe.com

Profumi di Pantelleria - Approdo

Det var ett tag sen, men jag har inte glömt min blogg eller mina bloggläsare. Jag har bara haft huset fullt sen den första september ungefär och en hel del att stå i. Födelsedagar, avresor, mellandotterns plötsliga flytt till Sundsvall och en och annan sjukling. Håhåjaja, men från intensivt familjeliv till lugn och ro går det fort.


Jag är lite svag för öar, har säkert nämt det förut. Och de öar jag är mest svag för är såna där lite karga, vindpinade, dimmiga, klippiga och ensliga öar. Det får inte vara för kalla och snöiga öar, men inte heller söderhavsöar. Utan mina favoritöar är såna där tempererade öar mitt ute i stora hav som Shetlandsöarna, Färöarna, Azorerna, St Helena och för att inte tala om mina drömmars ö, Tristan Da Cunha.


Tristan Da Cunha är en isolerad ö långt ute i sydatlanten, jordens mest isolerade bosättning där det bor människor permanent. Ön har flera vulkaner och på 60-talet evakuerades hela befolkningen för en tid till Storbrittanien, men när faran var över ville de återvända hem igen. Vad jag vet bor det knappt 300 människor på Tristan Da Cunha och en av dem brevväxlade jag med under en period. Jaja, jag är nörd, har alltid varit en nörd och kommer, förhoppningsvis alltid att förbli en nörd. Min brevvän på Tristan Da Cunha hette Louisa Green och var några år yngre än mig, det var väldigt glest mellan breven, postgången till Tristan Da Cunha var inget vidare under 80-talet, men jag tvivlar på att den är särskilt mycket bättre nu. I vilket fall var det spännande att få Louisas brev från denna vindpinade utpost. När hon fick höra att jag väntade mitt första barn skickade hon en tröja som hon stickat. En vit tröja med en siluett av ön Tristan Da Cunha i mönsterstickning och med önamnet Tristan instickat. Tror inte det är många i Sverige som har en tröja från Tristan Da Cunha?


Jag tror inte det går att föreställa sig hur det är att bo på en sådan plats. Jag antar att många av dem som är födda efter vulkanevakueringen på 60-talet aldrig har lämnat ön ens. Fortfarande i denna dag skulle jag tycka att det vore oerhört spännande att besöka Tristan. Tills vidare finns det ju dock närmare ögrupper som jag hoppas på att få besöka.


Det italienska parfymhuset Profumi di Pantelleria har en ny parfym som heter Approdo, vilket betyder landfall. Approdo är en parfym att bosätta sig i. Den tar med mig på en resa till alla öarna i mina drömmar. Toppnoterna är fräscha, friska och med inslag av citrus och örter. En känsla av hög, klar och lite fuktig havsluft. Mineralnoter får mig att känna mig som omgiven av mäktiga klippor vid havet. Approdo är bra, riktigt bra och riktigt intresssant.


Jag har ju vissa problem med aquatiska parfymer, men Approdo lämnar strax det stadiet efter sig och utvecklas till något annat. Fortfarande finns den där höga, klara känslan kvar, men det är en känsla av luft snarare än av vatten tycker jag. Mineralnoten finns med långt in i parfymen, men annars tar nya aktörer plats. En doft av varm, nästan lite fuktig ylletröja, det finns en slags smörig känsla i ylledoft som parfymen Approdo också lyckats efterlikna. Approdo är som en uppfriskande vandring på dimmiga, vindpinade hedar nära havet. En vandring i bekväma skor och varma, sköna kläder. Kanske har jag lånat en stor och mjuk ylletröja av maken? Approdo sveper in dig i mjuk, behaglig yllig värme och ändå anas svalkan, fukten och havsbrisen hela tiden.


På håll ligger små hus i dimman, vandringen börjar närma sig sitt slut. Snart är det mörkt, men du vet att en välkomnande brasa sprakar i öppna spisen, vinden friskar i, men du är skyddad mot köld och blåst.


Approdo är en härlig parfym, en så realistisk yllenot har jag inte tidigare stött på i någon parfym. Den mineraliska noten är också intressant och de båda tillsammans gör att Approdo sticker ut rätt mycket. Approdo är en oerhört trivsam olfaktorisk upplevelse, den är både personlig och annorlunda, men samtidigt mild och lättburen på ett sätt som de flesta borde kunna uppskatta. Många parfymer med mineralnot upplever jag som lite kyliga, men Approdo är snarare varm, mysig och mjuk. Om Approdo vore en ylletröja vore den av den mjuka sortens ylle, men diskret i färgen som en tröja av ofärgat yllegarn, kanske lite ljust beigevit. Approdo lyckas vara både komfortabel och spännande på samma gång, det är inte så ofta jag stöter på det heller inom parfymeri.


Både sillage och hållbarhet är helt okej. Maken har ännu inte hunnit prova Approdo, men jag misstänker att den kan lukta farligt gott på honom! Approdo är en parfym för ö-älskare, men tveka inte att prova denna om du får möjlighet, jag är övertygad om att de flesta blir imponerade av denna trivsamt storslagna lilla parfym.


Mer information om Approdo kan du hitta hos: www.cale.it


PS. Lousia, om du eller någon som känner Louisa läser detta, kontakta mig gärna på min mail!

Pic: Nick DeWolf, flickr

Amouage - Reflection Women

Jag skrev tidigare om Missoni by Missoni. I somras har den varit en av mina stora favoriter, jag var grymt sugen på att skaffa mer av den, men det har ännu inte blivit av. Kanske köper jag en flaska lagomt till nästa sommar, eller så upptäcker jag att nästa sommar innebär nya sommarfavoriter. De parfymer jag använde förra sommaren har jag nämligen inte alls använt lika mycket och ofta den här sommaren.


Missoni är iallafall, enligt mig, en parfym som passar bra ihop med lätt solbränna, färglada kläder och lika färglada drinkar. Jag skrev om att jag, sommartid, inte är den där vitklädda typen som sippar rosévin och är allmänt skir, snarare robust, svettig och aktiv.


Amouages Reflection är en parfym som får mig att önska att jag vore den skira och romantiska typen. Nej, Reflection har inte varit någon stor-favorit den här sommaren och lär inte bli nästa sommar heller. Det tog mig lång tid att alls känna att jag ville testa den igen. Först framåt mitten av augusti hade jag börjat gilla den. Och nej, jag ska inte skriva om hur jag gick från att gilla den till att plötsligt älska den, men jag har iallafall kommit till punkten när jag gillar den ganska mycket.


Reflection har mer likheter med Missoni än vad man kan tro vid första sniffet, de har en aquatisk men ändå varm känsla gemensamt. Ta bort alla apelsiner, frukter och choklad från Missoni så inbillar jag mig att den har mycket gemensamt med Reflection, och då de båda parfymerna är skapade av samma man, Maurice Roucel, är det kanske inte så konstigt? Nu vill jag ju inte påstå att man har tagit bort saker från Missoni utan att tillsätta något i Reflection, men till en början känns det nästan så. Det känns som om nåt saknas i Reflection.


Ja, jag har haft problem med Amouages parfymer tidigare. Reflection är dessutom till sin natur ganska långt från vad jag brukar gilla, men ändå har den en lockelse på mig som är svår att förklara. Kanske är det helt enkelt så att jag för en stund blir någon helt annan än mig själv när jag bär Reflection. Efter ett idogt testande inser jag att jag till viss del blir förtrollad av Reflection, men på ett mycket stillsamt och anspråkslöst sätt. Det är som att stå framför ett bord fyllt av underbara drycker, de finaste viner, de mest spännande ölsorter, fantastiska drinkar, underbart krämig varm choklad, det mest delikata te, smothies på superbär och nyttigheter, exotiska fruktjuicer och i ett undanskymt hörn står ett glas kallt källvatten. Medge att vattenglaset inte vore det första att fånga din uppmärksamhet? Men, i all sin enkla självklarhet vore vattnet det enda vi kunde dricka om och om igen utan att tröttna på det. Vattnet vore det självklara valet om vi var riktigt törstiga. Vatten är väl själva essencen av vad en dryck är?


Så har jag allt mer börjat känna för Reflection, den är svalkande, ren och självklar som ett glas med friskt, gott och kallt vatten.


Doften gör egentligen inte så mycket väsen av sig, iallafall inte på mig. Det är milda noter av blommor som till synes flyter omkring på vatten, magnolia, fresia och jasmin. Till en början är Reflection väldigt transparent och närmast kylig, svalkande. En bit in i doften värms den upp en aning och jag anar inslag av frukt, men snarare en blomma som doftar lite fruktigt än någon riktig frukt. När det gäller blomdoften känner jag mer av fresian än magnolian, men det kan bero på att jag är lite osäker på hur magnolia egentligen doftar?


För mig blir Reflection en moderlig, mild parfym som inte slåss om uppmärksamhet. Den är sig själv nog och lika välkommen som en svalkande hand på en litens feberheta panna. Ja, i längden vinner Reflection allt mer och den är än så länge min favorit från Amouage, trots att den är så långt ifrån hur jag är som person.


Med tanke på doftens milda karaktär så är den förvånansvärt hållbar, något den delar med de flesta av Amouages parfymer. Sillaget är kraftigare än vad man kan tro, den sprider sin väldoft runt omkring mig på ett trevligt, men ändå ganska diskret sätt. Som med andra parfymer från Amouage doftar Reflection också dyrt. Men nej, jag tycker inte den är värd priset. Jag tycker det är trevligt att ha ett litet prov, och med tanke på parfymens kvalitet så kommer det lilla provet att räcka länge och jag tror att jag nöjer mig med det.


Reflection är ju inte direkt någon höstdoft, jag tror den passar bäst sommartid, men är också lite nyfiken på hur den kan funka under vintern. Vi får se.


Vilken är din favorit från Amouage? Eller vilken av Amouages parfymer är du mest nyfiken på? Och förresten, var går din "smärtgräns" för hur mycket du skulle kunna betala för en flaska parfym?


Annars är jag just nu allra mest upphetsad över att Parfumerie Generale verkar vara på gång med 30 mls flaskor ganska snart! Gissa vad jag kommer att önska i julklapp? Ja, jag gissar själv... har ju ett antal favoriter från Parfumerie Generale.



Pic: Anna Wiberger, Cult Design

De fyra årstiderna.

Nu är det höst. Äntligen! Ja, jag gillar hösten. Hade någon frågat för tio år sedan hade jag sagt att det var min favorit-årstid. Jag gillar fortfarande hösten, men numera uppskattar jag våren och sommaren lika mycket. Vintern då? För all del, den är lättare att stå ut med nu när jag bor i mellan-Sverige, men näe, själva tjusningen med vinter har jag svårt att förstå. Att få vara inne, mysa till det, tända ljus och se fram emot julen är okej, men det där kalla, mörka, blöta utanför dörren klarar jag mig bra utan!


Om jag tar med mitt parfymintresse i årstidsdiskussionen, så ligger hösten riktigt bra till. Det är ju först i slutet av augusti eller början av september som man kan börja snegla på de "tunga" parfymerna igen. Jag tar på mig en bekväm kofta innan jag ska ut med hunden, jag börjar tända värmeljus, jag börjar köpa badbomber och massageolja igen och jag kan svepa in mig i varm, söt, kryddig och tung höstparfym igen.


Serge Lutens erbjuder många höstfavoriter, Borneo 1834, Douce Amere, Fumerie Turque, Musc Koublai Khan, Arabie och förstås Ambre Sultan som jag använt då och då under sommaren, men kan använda riktigt mycket och ofta nu.


Gaiac som jag så passande precis fick en flaska av är perfekt som höstdoft! Feminite Du Bois är inte dum den heller. Le Labos Labdanum 18 oooh ja. 1000 Kisses Deep från Be Never Too Busy To Be Beautiful.


Olika typer av varma, kryddiga parfymoljor passar bra under hösten tycker jag.


Dofter av ambra, plommon, kanel, patchouli, trä och vanilj. Däremot märker jag att mer renodlade gourmandparfymer börjar jag inte längta efter förrän under sen-hösten.


Just nu har jag på mig en lite okänd parfym, nämligen O Alquimista av Parfums d'Imperfection. Den är inte alls dum, stark och kryddig och varm. Noter av plommon, tobak, ambra och ros. Förstås är den inspirerad av Paulo Coelhos bok Alkemisten. Till en början påminner den lite om Serge Lutens Arabie, men sen blir den både kryddigare och mildare på samma gång. Tobaken i den här parfymen är riktigt kraftfull, och jag tycker den funkar på både män och kvinnor. Varar för evigt och har ett dundersillage. Det lilla provet jag har lär ha strykande åtgång nu.


Andy Tauers L'Air du Desert Marocain är en annan favorit, passar också alldeles fantastiskt bra under hösten.


Varma, kryddiga och strålande parfymer med not av ros är också något jag gillar nu.


Vad har du för höstfavoriter? Vilka höst-godingar ska jag inte missa? Förresten vilken är din favorit-årstid?


Födelsedagen blev ganska stillsam, vi åt en rejäl paltmiddag och jag fick en fin liten hopvikbar ikon av dottern och en Salvador Dali reproduktion av min bror. :)

Pic: onutsac.deviantart.com

Födelsedag i förskott.

Min födelsedag närmar sig, på fredag blir jag 43 år på riktigt. Lite svårt att förstå, men kanske är jag i själva verket något yngre eftersom jag och hunden hamnade i ett maskhål igår när vi var ute och promenerade.


Redan igår fick jag dock min första födelsedagspresent, en flaska av M. Micallefs Gaiac (maken beställde från Aus Liebe Zum Duft förra veckan). Ooooh, den luktar så underbart gott. Och visst, det är fortfarande en ganska diskret parfym, men sillaget får ett helt annat lyft när man sprayar på den. Jag har ju ännu inte hunnit testa något annat från Micallef, men tror absolut att det är ett parfymhus värt att uppmärksamma. Å andra sidan känns det rätt okej att vara så pass ensammen om en parfym som jag förmodar att jag är med Gaiac. Så prova gärna annat från Micallef, men Gaiac är min, bara min! *skojar*


Yngsta dottern köpte en OKEJ-tidning igår. Ett litet parfymprov på nåt som heter So...? Eternal följde med. Hon är tolv år gammal, men blev grymt besviken. Den luktade typ som allt annat tråkigt tyckte hon. Hon föredrar Annick Goutal, Comptoir Sud Pacific (Vanille Mocca från Jackie D är en höjdare enligt dottern), hon är svag för alla typer av parfymoljor med vanilj i och ääälskar Tocade (det gör f.ö alla döttrarna). Hon har lärt sig att känna igen de parfymer jag använder mest. Åh, mamma Ambre Sultan/Carnal Flower/Aomassai/Nude Musk etc. luktar så gott på dig! Hon är oerhört lättlärd och verkar ha ett gott luktsinne, så jag antar att hon vid 18 kommer att vara en fullfjädrad parfymista. Det är lite roligt på ett sätt, men också tråkigt, hon kommer förmodligen inte nöja sig med att låna bästisens Britney Spears-parfym inför skoldiscot när hon är 14.


Som sagt på fredag fyller jag år på riktigt, om nu inte jag och hunden hittar några fler maskhål på våra promenader...