Parfymen The Infidels är skapad i samarbete med parfymören Eric Moraldo i Grasse, Frankrike. Toppnoter i The Infidels är: Svarta vinbär, grön kummin och bergamott.
Hjärtnoter är: Magnolia, tonka och lavendel samt basnoter: Patchouli, ambra och labdanum.
Första gången jag provade The Infidels möttes jag av en toppnot med inslag av en gummiliknande och lite rökig oudh, inslag av bergamott och kummin kunde jag också känna ganska tydligt. Men, oudhnoten var tveklöst där, i stil mer påminnande om till exempel Le Labos oudh än om någon av Montales. Därefter förflyttade sig The Infidels raskt vidare till mörkt, medicinskt och närmast djuriskt territorium. Jag tyckte mig känna mängder av olika animaliska inslag, kraftiga musknoter, strävt läder och katt. Allting i The Infidels doftade oerhört tätt och mättat, snarare som en oerhört koncentrerad parfymolja än en spritsig eau de parfum (som The Infidels är).
Någon magnolia eller lavendel kände jag överhuvudtaget inte av. Hjärtnoten handlade på min hud bara om den ena smutsiga, erotiska noten efter den andra. Och i stark dos dessutom, så här skulle kanske musk lukta om man fick den från vilda tigrar eller utdöda Tyranosaurus Rex. Tack och lov erbjöd basnoten lite vila från de överväldigande animaliska intrycken. Men, fortfarande var The Infidels en mer än kraftfull, stark och potent doft, om än uppmjukad med lite mjuk krämighet från ambra och labdanum.
Dags att testa på maken. Ojoj! Jaha!? Här blev det som en förtätad version av Guerlains Shalimar. På maken doftar The Infidels så snarlikt den gamla klassikern Shalimar att den skulle kunna vara en efterföljare till Shalimar. Eller kanske snarare en föregångare. Anar jag även likheter med Jicky? Jo, här finns inslag av Jicky och Shalimar, men dofterna och de ingående noterna är liksom kladdigare, råare, och även på maken, betydligt mer animaliska. På maken kan jag också ana den delikata doften av magnolia (orättvist att hans hudkemi verkar lyfta fram delikata blomnoter utan problem!), men det är en magnolia som virvlar knappt över ytan på mycket mörka vatten.
Måste testa den på mig själv igen. Ja, nu känner jag även på min hud likheten med Shalimar, om än inte alls lika uppenbar som på maken. Men, istället för überanimalisk blir nu The Infidels mer überträig på mig. Det är klibbig kåda, varmt och torrt trä, och i sån koncentrerad form att det förvånar mig att The Infidels håller sig flytande, den borde börja stelna så tyngd av olika potenta noter som den är. Här finns också inslag av varma, aromatiska kryddor, särskilt kanel ger ett fint inslag. Basnoten den här omgången blir lättare och liksom stickigare än första gången jag testade The Infidels. En mycket märklig parfym detta.
Mellandottern och hennes pojkvän flyr rummet när jag viftar med provröret under deras näsor, hunden morrar förbryllat och går och gömmer sig under sängen. Jag förvånas över att jag kan ha på mig denna parfym utan att min hud blir fläckad eller rentav bränd...
The Infidels är en parfym som slukar en hel. Några få droppar är allt som behövs för att du ska kliva in i The Infidels hemliga värld för ett ganska bra tag framöver, för det här är en doft med makalös hållbarhet. Jag tycker att The Infidels doftar delvis gott, men den är mycket krävande att bära och blir för mig mer en parfym i kategorin intressant än något jag skulle ta på mig till vardags. Jag har provat The Infidels flera gånger och den är en doft i ständig utveckling, den doftar delvis olika varje gång. Återigen har jag stött på en parfym som på makens hud blir mjukare och behagligare än på min. Han skulle kunna bära The Infidels utan större problem, medan för mig blir det tvärtom, The Infidels bär mig.
The Infidels får mig att tänka på; Shalimar, Jicky, Musc Koublai Khan, Musc Ravegeur, Neil Morris Gotham, Dzing!, L'Air du desert Marocain m.fl allmänt potenta och starka dofter.
Jag funderar mycket på om de personer som kommer att köpa The Infidels kommer att uppskatta parfymen? Svensk design är ju ganska stort i Japan, men jag har väldigt svårt att se att The Infidels som doft, kommer att gå hem hos en japansk publik. Även i USA borde en doft med så starka, smutsiga animaliska inslag bli lite svår att sälja. Kanske blir flaskorna bara prydnader som står bakom glas i några relativt välbeställd människors vardagsrum?
Vad tycker du om den här typen av parfym/konstprojekt? Skulle du kunna tänka dig att investera i ett exemplar av The Infidels? Varför? Varför inte?
Pic: artfromancientlands.com
17 kommentarer:
Om jag nu hade råd så skulle jag ändå inte inskaffa The Infidels eftersom den helt enkelt inte faller mig i smaken rent estetiskt. Vad gäller doften så vore det ju trist om jag älskade den så jag får helt enkelt låta bli att testa ;)
Inte jag heller. Doften är trots allt ganska intressant och annorlunda, men påminner om många kända parfymer. Oerhört tät och stark, döäremot inte så typiskt nordisk.
Är du säker på att du inte vill testa? Tänkte lotta ut nåt prov av den kanske. ;)
Hur doftar nordisk doft?
Jag måste säga att jag tycker flaskan - The infidels är helt hejdlöst vacker. Parfymen har jag inte doftat på men Rebellas beskrivning gör ju att jag bara måste få känna den....
Vilken målande beskrivning! Att du förvånas över att inte bli fläckad eller bränd av att bära doften säger en hel del. Låter otroligt spännande tycker jag - vore kul med en utlottning :) Jag tycker att projektet är märkligt, svarade nyss i det föregående inlägget om varför. Tycker det är synd och bortkastat att tillverka en doft och sedan inte sprida den till dem som är intresserade. Men målgruppen för dyr glaskonst och märklig parfym kanske överlappar mer än jag visste?
Anonym: Oavsett utformingen tycker jag det är på tiden med nordisk inspiration inom parfym. Och helst utan att det blir alltför kallt, avskalat och fräscht. Tänk att fånga skärgården, hjortronmyrarna, de öppna landskapet, skogarna, norrskenet och rimfrosten i doftform? Varför är det inte lika utmanande och tilltalande som tropiska öar och orientaliska trädgårdar?
PS. Blir en liten utlottning av miniprov av The Infidels, så missa inte den! :)
Helle: Ja, The Infidels är oerhört kraftfull. Däremot vet jag inte om jag riktigt känner den nordiska inspirationen så tydligt, men trots doftens tyngd upplever jag nog ändå The Infidels som en ganska "kall" doft...
Utlottning av miniprov kommer. :)
Ha ha nu blev det svårt. Jo, jag vill nog testa. Är ju en nyfiken typ, annars vore jag ingen "parfym-nörd". ;)
Fantastiskt kul med lite nordiska upptåg, även om The infidels inte verkar dra åt det nordiska hållet.
Har du (Rebella) testat Byredos linje? Apropå nordiska parfymhus !
Deras senaste - Baudelaire - är en unik och kryddig doft i min smak.hetti
Här fick jag dagens gapskratt - "Hunden morrar förbryllat och går och gömmer sig under sängen!" Oj, oj, stackars hunden, den här doften måste verkligen lukta FARLIGT! Denna doft skulle vara SÅ spännande att prova, men katten (hunden!) vet om jag skulle gilla den! :D
Ylva
em: Ja, man kan ju inte låta bli att vara nyfiken. :)
Habit Man: Jag har bara nätt och jämt provsniffat några av Byrdeos dofter. De verkar ju vara produktiva och allt fler parfymistor får upp ögonen för deras parfymer. Eftersom Byredo är svenskt vore det kul att ge en fullständig presentation av dem på bloggen, men det har bara inte blivit av... än.
Ylva: Hunden är oftast ganska nyfiken på mina parfymer och några verkar hon gilla riktigt mycket (iallafall försöker hon slcika på dem), medan andra verkar lukta totalt avskyvärt i hennes hundnos. The Infidels är en av dem...
Nordiska dofter.... Det känns så väntat att det skall göras avskalat, svalt och stilrent som Byredos. Den enkla vägen. Jag tycker Agonist åtminstone utmanar begreppet som vi börjar bli ledsna på i nordisk design och mode, det svala enkla... Vad hände med det melankoliska, hårda karga, tunga och fuktiga klimtatet, bergman, boye. Jag måste säga att jag faller för AGONISTs beskrivning på deras hemsida. Sånt här behövs i landet lagom! Att de dessutom samarbetar med ett av sveriges äldsta glasbruk med ett historiskt hantverk är ju något att vara stolta över! Vad jag förstår det som så arbetar de ju med refill också. Det betyder ju att man kan ha kvar sin flakong som förr i tiden och fylla på med nya dofter. Något som kan gå i arv. Parfym är konst och dofter har vi omgett oss med i tusentals år. Härligt att se att någon tar ut färdriktningen ; )
Håller med ovanstående helt och hållet ; )
Anonym: Ja, jag är ingen anhängare av det avskalade nordiska och det lilla jag testat av (och vet om) Byredo känns allt annat än nordiskt el. svenskt. Varför väljer ett svensk-baserat parfymföretag att ge en doft namnet Baudelaire, hade det inte kunnat funka med tex. Strindberg lika bra?
Håller också med om att det Agonist gör är oväntat "stort" för att komma från sverige. Det känns roligt, men får mig också att fundera på om de tar i för mycket?
Refillsystemet är klart ett plus. Ska också bli mycket intressant att se konstverket på NK. Mitt vad det är kanske jag slår till och köper den rosa filuren. ;)
Hej igen, vill bara berätta att jag var på NK idag och kollade in Agonist. Den stod bakom lås och bom i en glasmonter och jag frågade aldrig om det gick att dofta på parfymen (håller tummarna inför utlottningen ;)). I alla fall så blev jag överraskad, för det första av priset - jag har läst slarvigt och hela tiden trott att den kostar runt 30 000 kr, men den kostar 3 900. Än har jag inte hittat en doft som är värd sådana pengar, och jag tror inte att The Infidels kommer att vara det heller, men jag vill inte svära på att jag aldrig kommer att betala så mycket för en parfym. Priset är helt enkelt mycket rimligt för både glaskonst och doft, tycker jag. Den andra överraskningen var storleken, flaskan är nog drygt 10 cm hög, dvs bara aningen större än en vanlig parfymflaska. På gränsen mellan bruksföremål och konst. Sammantaget ett positivt intryck alltså och jag tar tillbaka mina tidigare sura kommentarer. Hoppas den finner sina köpare!
Helle: Det är alltid kul när ens intryck förändras åt det positiva hållet. :) Ska själv till stockholm snart och då ska jag försöka hinna med NK.
Skicka en kommentar