fredag 12 februari 2010

Guerlain - Jicky



Har ni hört talas om Jicky? Det sägs att hon var en äldre engelsk släkting till den orientaliska skönheten Shalimar. Till en början var Jicky en rar flicka omsvävad av doften av lavendel, rosor och citrus. Och så hade det kanske fortsatt om hon inte mött den här Guerlain-typen.


Ja, det talas rent av om någon slags skandal. Jicky blev som förvandlad, förvildad, förtrollad... Hennes stackars föräldrar visste varken ut eller in och kände inte längre igen sin väna dotter. Och den där doften som hon numera utstrålade. Vad i all världen?


Nåväl, hennes föräldrar var rejäla människor som ansåg att problem var till för att lösas. Så de bestämde sig för att skicka iväg Jicky till kolonierna, till en moster i Bombay närmare bestämt. Där skulle väl deras Jicky lugna ned sig och bli en väluppfostrad, trevlig tös igen?


Oh nej, det hela blev möjligen värre. Jicky for runt i Bombay som en virvelvind, besökte de mest obskyra platser och umgicks med de mest våghalsiga och äventyrliga männen. Det hela hade kunnat sluta riktigt illa.


Men, så en dag mötte Jicky en indisk maharadja. En mycket stilig, skön och mörkögd maharadja. Och ljuv musik uppstod. Maharadjan föll för Jickys spontana charm och självständighet och Jicky föll för maharadjans skönhet och vänlighet. De båda slog sig ned tillsammans i maharadjans palats långt bort på den indiska landsbygden och började odla vanlij omgivna av djungelns varma, aromtiska dofter. De fick visst en massa små barn också, minst en sju-åtta stycken har jag hört.


Kanske får man inte skämta till det om Jicky? Här har vi en parfym som på alla sätt är historiskt signifikant, en av de första att använda kemiska komponenter och en av de allra äldsta (Jicky såg dagens ljus redan 1889) parfymerna som fortfarande produceras. Men, det känns lite som om allt redan är sagt när det gäller en ikoniserad doft med långt över hundra år på nacken.


Jicky är inte någon stor favorit hos mig. Jag erkänner förstås att den i sitt sammanhang är en helt fantastisk doft, men mig passar den inte särskilt bra. Toppnoterna är fräscht aromatiska, massor av lavendel och citrus och lite ros, men sen kommer den här civetnoten som faktiskt doftar bajs om man doftar nära. På lite håll får man inte den doftupplevelsen, men bara att veta att det är den doften man känner nära inpå avskräcker iallafall mig lite grann. Och generellt är jag en sån som gillar att sniffa i mig mina parfymer närgånget.


Så småningom avtar cibetnoten och basnoten är varm, orientalisk och trivsam med klara likheter med bland annat Shalimar. Men, medan Shalimar är en favorit, lyckas inte Jicky nå hela vägen. Det är som om Jicky vore en lite blek föregångare till Shalimar, och då väljer jag Shalimar många gånger om.


Jicky varar länge och precis som Tabac Blond funkar nog Jicky bra oavsett kön, men också oavsett ålder. Trots att Jicky inte är nån favorit har den en tydligt tidlös aura och kan också funka i många olika sammanhang även om jag inte direkt ser den som en strålande festdoft.


Jicky är ett måste att testa för alla som har intresse av parfymhistoria. Som doft är den en nyckel till förståelsen för hur parfymerna utvecklats. Du som redan testat Jicky, favorit eller blahablaha?




Pic: Small pictures

4 kommentarer:

Habit Man sa...

Kuriosa: Jicky lär vara Sean Connerys favoritdoft (åt sig själv).

Ulf sa...

Jag är väldigt svag för de klassiska Guerlaindofterna och Jicky är en av mina absoluta favoriter tillsammans med Vol de Nuit.

Jag kan inte bestämma mig för vilken variant som känns bäst. Pdt/edp är den "snuskigaste" varianten, men jag gillar massor av sibet. Parfymen är relativt fräsch och lättburen, så den är nog mer användbar. Edt har jag tyvärr inte provat.

Och nej, det är inte en bra idé att sniffa nära Jicky... Vissa dofter gör sig bäst som en aura och det här är absolut en av dem!

rebella sa...

Habit Man: Ja, han är ju nästan lika gammal som Jicky. :P

Nej, men jag är helt övertygad om att Jicky funkar jättebra på vissa, tyvärr är jag inte riktigt en av dem. :(

rebella sa...

Ulf: Vad intressant. Det är ju ofta så att ett parfymhus kan passa en som handen i handsken. För mig fungerar Guerlain ganska bra, men inte klockrent. Gäller både de klassika dofterna, men också de nyare. Däremot Chanels dofter kan skära sig totalt med min hudkemi, hittills kommer jag bara på en enda Chanel som funkar bra på mig.

Jicky är inte den enda doften jag testat som har den där benägenheten att lukta helt annars på nära håll, men för mig "förstör" det upplevelsen lite... tyvärr.