Plagiat?

De senaste dagarna har jag, bortsett från att testa klassiska parfymer, funderat på det här med plagiat. Plagiat, kopior och förfalskningar och förstås, inom parfymbranchen närmare bestämt.


Jag vet förstås att bland att Tradera och Ebay svämmas över av lågprisvarianter av kända dofter, här handlar det om ett uppenbart försök att kopiera orginalet, namn och färg på flaskorna är ofta slående lika orginaldoften. Det som framför allt skiljer är kvaliten. En lågpriskopia doftar kanske (?) gott och lite likt orginalet de första fem-tio minuterna, men sedan brukar det vara slut på det roliga. I många fall varar inte heller den billiga lågprisdoften särskilt länge heller. Men, i det här fallen kan väl knappast någon tro att man får motsvarande kvalitet som orginaldoften? Och även om kvaliten inte är superb, kanske de här billiga dofterna ändå doftar tillräckligt gott för en tonåring med ont om pengar.


Men, om vi rör oss uppåt inom kvalitet och utförande. Kändisdoft-trenden verkar hålla i sig och det är ju delvis som hundra olika kändisar försöker göra lite samma grej som sina framgångsrika föregångare. Parfymer som lånar namn av framför allt kända popikoner säljer som smör i solsken. Att dofterna i de flesta fall blir grymt opersonliga och likformade verkar inte hindra efterfrågan. Alla vill dofta kändis och alla verkar vilja dofta likadant, nån slags supersöt, syntetiskt floralfruity eller i bästa fall floralwoodymusky. Utseendet på kändisdoft-flaskorna är också ofta snarlikt, det är mycket rosa, glittrigt, stjärn-spets-eller hjärtmönster etc. De få kändisar som faktiskt står på sig och vill ha sitt namn på en lite mer annorlunda skapelse får också finna sig i att inte sälja lika bra...


Och alla mainstreamparfymer. Är det inne med floralfruity gör ALLA floralfruity. Små variationer på ett säljande koncept. De få gånger jag provsniffat flera såna på raken brukar jag efter någon timme inte kunna komma ihåg en enda, det blir en enda sötfruktig, klibbig, hårspraysdoftande sörja utan personlighet eller minnesvärda inslag. När Thierry Muglers Angel kom och gjorde succe, så skulle alla andra ha en häftig nån slags fruktgourmandpatchouli. Trots det blev Angel-efterträdarna inte några plagiat, bara dofter i samma stil.


Jag personligen tycker till exempel att People of the Labyrinths Luctor et Emergo doftar väldigt likt Kenzo Amour, Kenzo Amour Le Parfum däremot doftar misstänkt lik Serge Lutens Ambre Sultan i basnoten och Ambre Sultan påminner mycket om Tauers L'Air du Desert Marocain, men Tauers parfym är mindre söt. Och för att inte tala om alla doftar man testar och man tycker det påminner om något annat, då gäller det att ha ordning i hjärnkontoret och lyckas sortera fram vilken av de redan testade parfymerna den nya bekantskapen påminner om.


Men, nej jag tror inte att det bland dedikerade parfymörer förekommer särskilt mycket medveten plagiarism. Men, hur roligt är det på en skala att arbeta med en ny parfym, bli mer och mer nöjd och tadaaa dags att presentera den för utvalda medarbetare och doftprovare och alla bara -Öööh, den doftar jättegott, men den doftar ju precis som *någon valfri doft som redan funnits flera år* Vad gör man då? Ingen stackars människa kan ju rimligen hålla reda på alla existerande dofter.


Eftersom jag ju mest bara sniffar på mina parfymer och inte är särskilt insatt i hur man skapar dem vet jag ju inte heller om sannolikheten för att en duktig parfymör gör om en redan existerande doft är särskilt stor. Kanske räcker det med ett bråkdels milligram av någon kemisk komponent för att två väldigt lika dofter ska dofta iallafall ganska olika?


Har du parfymer du kommer på på rak arm som är väldigt lik andra parfymer du testat? Har du rentav upptäckt parfymer som är så lika att du inte kan skilja dem åt? Finns det några regler som gäller för hur lika två parfymer får vara? Eller kanske vill du i all vänlighet påpeka att de här parfymerna som heter Angelic, Poisonous och Aqua di Glio och säljs på Tradera för 49 spänn är hur bra som helst!?


Pic: uhr.forum.de