Ibland "skolkar jag från jobbet". Igår hade jag planerat att skriva på bloggen, men direkt på morgonen när jag vaknade visste jag att jag var tvungen att ha på mig Ormonde Jaynes Ormonde Woman. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig någon annan parfym just då. Jag har ingen deadline när jag bloggar, men självklart försöker jag planera vad jag ska skriva om och ungefär när det ska vara klart. Men, sen vill jag ju dessutom ha tid att ha på mig de parfymer jag tycker allra bäst om också.
De senaste dagarna har jag testat mig igenom MCMC Fragrances olika dofter, Maui, Maine, Noble, Hunter, Humanity och Garden. De två sistnämnda dofterna är en del av välgörenhetsprojekt och stora delar av det man får in på försäljningen går till välgörenhet (100% resp. 50%). Annars är MCMC Fragrances ett nystartat indiehus med säte i Brooklyn, New York.
Alla dofterna är enkla, klara och rena kompositioner. De lyckas med konstycket att både kännas gammaldags och avskalat moderna på samma gång. När det gäller mer etablerade parfymhus tycker jag att de vagt påminner om Annick Goutals dofter och tror att de skulle kunna tilltala ungefär samma publik.
Av de sex dofterna jag testat är Hunter min stora favorit. Med tobak, vanilj och balsam från gran är det kanske inte så förvånande att jag föll för just den. När man läser beskrivningen av doften står det att den bärs bäst tillsammans med en flannelskjorta och det påståendet ställer jag mig bakom till 100%.
Hunter är en skön mysdoft för såna där inomhusdagar i oktober och november. Den är också ett härligt sällskap på höstliga skogspromenader. Hunter, liksom de andra dofterna, är unisex och passar nog bra på de flesta som söker en okomplicerad och mysig komfort-doft. Med tobak och vanilj skulle man kunna tro att Hunter är en söt, tät och nästan kladdig doft, men så är absolut inte fallet. Hunter får en klar, nästan genomskinlig, vibrerande friskhet tack vare doften av gran. Det här känns som ett ganska orginellt koncept och jag tycker det funkar på ett alldeles bedårande vis.
En bit in i doften blir tobaken aningen rökig, men så lätt att det knappt märks. Granen går från doften av friska granbarr till en mer kådig, träig grandoft, men förändringen är mycket subtil och stillsam.
Om somliga av Annick Goutals dofter är som japanska haikus, så kan man likna MCMC Fragrances dofter vid kärleksbrev i sanden. De är förgängliga, men väldigt uppriktiga och innerliga. Med andra ord så har MCMC Fragrances dofter ganska kort hållbarhet, med undantag för Noble som stannar kvar betydligt längre (tyvärr också den doft jag bryr mig minst om av de sex). Hunter finns kvar på min hud fortfarande efter några timmar, men bara antydd, allt sillage försvinner inom ett par timmar.
Det här kan ju vara en nackdel för somliga, medan andra letar särkilt efter diskreta dofter, i det fallet är alla (utom Noble) att rekommendera. Vill man ha diskret väldoft, men dessutom kreativt och orginellt tycker jag definitivt att man ska testa Hunter, men också Maui (ingefära, stjärnanis, frangipani och tuberose) eller Maine (ros, salvia och hav).
Ni kan läsa mer om MCMC Fragrances på deras hemsida
Pic: flickr.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar