Nu är det väl ändå ingen tvekan om att det är höst? Träden har börjat skifta färg, dagarna är klara och soliga, men nätterna är kalla. Dags att leta fram barnens vantar så de inte förfryser fingrarna när de cyklar till skolan.
Hösten fyller mig med verksamhets-och förändringslust. Jag vill starta nya projekt, handarbeta, pyssla och förändra. Det var så nära att jag gjorde en radikal hårklippning framför badrumsspegeln här en dag, men jag ångrade mig i sista minuten. Jag vill ha ny frisyr, men vet ärligt talat inte vilken? Kanske borde jag besöka en frisör för första gången sen vi flyttade till Nyköping!?
Nåja, kan jag inte förändra mig själv så kan jag förändra annat. Har börjat med en radikal förändring av vårt vardagsrum. Mellandottern har ju bott där under sommaren, plus att hela vårt radhus har varit som ett annat vandrarhem, men nu verkar det vara lugnare för ett tag framöver. Vi har sågat av bokhyllorna på mitten, ska färga textiler och sy nya överdrag till soffkuddarna, byta gardiner, ändra på tavlornas placering och annat smått och gott.
Vilka parfymer kan månne passa nu? Jo, jag vill ha träiga, rökiga, ambriga, men ändå ganska milda parfymer i september har jag märkt. Serge Lutens Ambre Sultan fungerar utmärkt förstås. Men, annars har jag en ganska ny bekantskap som jag upptäckt att jag vill bära ofta, nämligen Etros Messe de Minuit. Det är en omtalad och omtyckt rökelsedoft och jag förstår varför.
Många parfymer med not av rökelse blir antingen lite för kryddiga, dova eller så blir de lite för dammigt gråa. Messe de Minuit blir varken eller. Bortsett från virvlande inslag av rökelse är den ganska söt, i vissa stunder tycker jag den luktar cocacola! För mig är det ingen nackdel, jag gillar cocacola och det blir inte för sött, bara roligt och uppfriskande. Snarare som ett glas kall cocacola fyllt med isbitar än en pöl klibbig, utspilld cocacola på golvet.
Jo, jag har testat andra mer komplexa rökelsedofter, tyngre, svårare och kanske också mer intressanta. Men, Messe de Minuit är både lugnande och upplyftande på samma gång. Jag inbillar mig rentav att den hjälper mig att fokusera lite, något jag verkligen kan behöva lite extra av.
Rökelsenoten har förutom doften av cocacola sällskap av en varm, träig not som närmast påminner om nysågat sågspån. Lite varma kryddor kompletterar det hela, jag anar muskot och kanel. Kort sagt, Messe de Minuit är fin och trevlig, säkert kan den passsa även de som normalt är lite tveksamma till rökelseparfymer. Messe de Minuit är något så ovanligt som en glad rökelseparfym som iallafall enligt mig, inte tar sig själv på så stort allvar.
Det är en Eau de toilette så hållbarheten är inte så märkvärdig, några timmar. Sillaget är förvånasvärt gott med tanke på att jag duttat på ytterst lite från ett redan halvtomt prov som jag fått i ett byte. Ja, just halvtomt, jag brukar vara optimist, men det var inte mycket kvar av Messe de Minuit när jag fick provet i min ägo. Nu är det knappt tillräckligt för en användning till! Och jag bara måste ha mer av den här känner jag.
Imorgon har jag förhoppningsvis tid att skriva om en annan perfekt höst-och renoveringsdoft, men nu ska jag gå och stoppa in böcker i bokhyllorna.
Förresten vilken är din rökelsedoftande favoritparfym?
Pic: Photoaxe.com
3 kommentarer:
Tack för en fin recension. Låter lite kul med cocacola-doften. Hade fått intrycket av att Messe de minuit skulle vara mycket kyligare och mörkare än du beskriver den, nu blev jag nyfiken. Själv kan jag inte bestämma mig för vilken av Andy Tauers Incense extreme och Incense rosé jag ska köpa en flaska av... de är olika, den ena knastertorr och den andra sirapsaktig, men intensiva på samma sätt. Älskar dem båda, även om det tog ett par testningar att komma dit. Fast det är då man vet att det är äkta kärlek.
Helle: Ja, jag hade inte heller förväntat mig riktigt det här. På mig blir den väldigt söt och liksom glad. :)
Kan inte råda dig vilken du ska köpa, men ett tips är att ta den du blir gladast av. Om du blir lika glad av båda får du väl helt enkelt köpa båda... *skojar*
Å, jag jobbar på med MdM men det går trögt, den doftar i vissa väder nästan för syrligt på mig. En god vän fick köpa en rejäl dekant av min flarra och på henne doftade den himmelskt av citrus, kanel och varm rökelse. Hudkemi är mystiskt.
Min favvorökelsedoft är Carons Parfum Sacré. Den skulle jag kunna äta med sked.
Skicka en kommentar