tisdag 29 september 2009

Jag är rädd för... klassikerna.


Nu har jag ju bloggat om parfymer i lite mer än ett år. Jag har bloggat om allt från de nischigaste nischparfymerna till de mest udda, handgjorda parfymoljor som går att finna. Jag har bloggat om parfymer du kan hitta på Åhlens och Kicks, parfymer som du kan köpa för en spottstyver på discount-shopparna runtom på nätet likaväl som parfymer som kostar uppåt ett par tusen kronor. Jag hoppas att jag också bloggat om de flesta doft-familjer, blommiga, orientaliska, kryddiga, träiga, gourmand, läder, fruktiga, bäriga, vaniljiga, rökiga och... nej, just det!


En uppmärksam läsare har nog noterat att jag knappt nämt alla klassiska parfymer som fortfarande finns att få tag på, parfymer som efter 40, 50 eller rentav 100 år fortfaranade produceras och säljs. Parfymer som har en förmåga att göra andra parfymbloggare-och älskare lyriska och stjärnögda.


Jo, jag har skrivit om Guerlains Shalimar, en av de stora, klassiska parfymerna som jag uppskattar väldigt mycket. Men, det finns ju så många andra, L'Heure Blue, Mitsouku, Chanel No 5, Fracas, Bandit, Tabac Blonde, Jicky och... ja, jag erkänner, jag är pinsamt okunnig. Och varje gång det blir dags att beställa prover så tänker jag att jag borde beställa en rejäl bunt med klassiker och prova igenom. Men, varje gång jag ska göra det så har det bara råkat komma så många mer moderna, intressanta parfymer i vägen att jag ändå inte gör det!


Jag tror helt enkelt att jag är rädd för att vara en kamel som ska försöka pressa sig igenom ett nålsöga. Att jag ska vara för plump och okunnig för att kunna uppskatta och förstå klassikernas storhet. Att jag ska dofta på dem och upptäcka att jag tycker att de luktar gammal tant! Jag bloggar glatt om parfymer, men i själva verket saknar mitt parfymintresse en grund att stå på. Är det inte av historien vi ska lära oss att förstå vad som händer idag? Om jag har testat få eller inga dofter gjorda före 1975/80, hur ska jag då kunna förstå hur parfymframställning utvecklats, förfinats och förändrats? Hjälp, jag är en fejk!


Ni förstår ju att jag måste ta tag i det här. Och då tänkte jag att jag skulle be er om hjälp. Vilka klassiska parfymer måste jag bara testa? Vilka kan jag strunta i och vilka kan jag vänta med att testa ännu ett tag? Vilka är dina klassiska favoriter? Till saken hör att jag för det mesta har svårt för noten ekmossa i parfymer, särskilt om den blir väldigt framträdande i basen. På mig luktar det bara murkigt, dammigt och skumt. Så helst så lite ekmossa som möjligt, fast som alltid finns det ju undantag. Tack på förhand.





Pic: Woman screaming

17 kommentarer:

em sa...

Jag har inte testat några klassiker. De känns så "stora" och ouppnåliga. Fast är inte sååå intresserad heller, som du säger, finns ju så många andra intressanta parfymer...

Ska bli kul att läsa om klassikerna ändå. Kanske kan du få dem att verka mer spännande :-)

Anna sa...

Jag tycker att de flesta klassiker känns väldigt omoderna. Under mina år i Paris testade jag allt hos Guerlains anrika butik på Champs Elysées, och visst fanns där pärlor, men ingenting jag skulle bära. Det mesta är för pudrigt och damigt för min smak, tyvärr!! Jag skulle gärna vilja kunna bära l'Heure Bleue t.ex., inte minst p.g.a. Jacques Guerlains poetiska idé bakom parfymen, men det funkar inte. Efter en timma vill jag bara gå och tvätta bort all tantparfym.

steff sa...

Acqua di Genova Colonia är en parfym som fortfarande håller med sina snart 150 år på nacken. Har en bra balans och håller för en hel dag på kontoret.

Unknown sa...

Jag gillar Shalimar och Jicky. "Tränar" på Mitsouko men det är ingen riktig kärlek ännu.
Man borde nog, som du skriver, sniffa sig igenom alla de gamla klassikerna, för "bildningens" skull ;) Det hade varit jättespännande om du någon gång kunde skriva om någon av dem!

rebella sa...

Precis, de är lite som glamorösa Hollywood-stjärnor från 40-talet eller nåt och bara knalla fram och säga "Tjenare" är inte så lätt.

Jag ska göra mitt bästa.

rebella sa...

PS. Svaret här ovan var till em.

Anna: Jag ärvde en flaska Madame Rochas av en äldre släkting och även om den luktar gott så kändes den som så mycket äldre dam på mig, däremot blev den helt annorlunda på mellandottern som var i tonåren då, inte ett spår av någon äldre dam där! :)

Men, jag måste ju testa några fler för att komma fram till någon egentlig åsikt.

rebella sa...

steff: Den har jag -förstås- inte testat, men jag brukar gilla hållbara parfymer. :)

rebella sa...

Nina: Jo, Shalimar är ju en favorit och Jicky är iallafall helt okej om än ingen favorit.

Jag känner ju att jag får en ökad förståelse när jag testar flera parfymer från samma parfymör eller samma parfymhus, så det vore roligt att öka på den förståelse genom att ha en förankring bakåt i tiden också.

Helle sa...

Jag känner igen mig precis i ditt inlägg! Har ett par klassiker som ingick i ett sample pack från The Perfumed Court, men det tycks aldrig vara rätt dag att testa dem, jag är alltid på humör för på något annat. Och dem jag har testat är jag inte sugen på att gå tillbaka till, fast jag vet att man alltid måste testa ett par gånger innan man kan veta vad man tycker. Mitt hopp är att jag tyckte riktigt bra om Mitsouko Edt när jag testade den i nån affär. Edp:n som jag har hemma i ett rör utan sprej är mera "aj då, jag är visst inte så sofistikerad som jag hoppades"... Fast jag tänker att tiden får gå lite, det är knappt ett år sedan jag tog tag i mitt parfymintresse på allvar och på bara den korta tiden har min smak utvecklats jättemycket. Klassikerna kommer att finnas där när jag är redo för det steget, ingen panik med andra ord. Hoppas du hittar några som blir värda en recension här på bloggen!

Julia sa...

Har man ett genuint intresse för parfym och parfymhistoria bör man nog sniffa sig igenom en del av klassikerna. Med det menar jag inte att man måste älska allt som kommit från Guerlain eller Caron;) Som någon annan skrev här i kommentarerna upplevs ju en del av de här dofterna som daterade och svårburna idag. Det säger ju dels en del om hur modet var då men också om hur synen på kvinnlighet och sensualism har förändrats. De flesta klassiker gör sig bäst i ren parfym enligt mina erfarenheter

Bipbap sa...

Jeg synes ikke du må skrive om de gamle klassikerne. De er jo umoderne på et vis, og passer ikke for alle. Jeg har alltid vært fasinert av gamle klassikere (helt fra jeg var ungdom), og det føles naturlig for meg å skrive om dem. Jeg skriver stort sett om det jeg setter pris på (mer eller mindre), ellers blir det vanskelig å skrive synes jeg. Det er jo så mye nytt og moderne, og det med gamle klassikere blir en sånn egen greie, og det er mer enn nok av andre som skriver om de :)

rebella sa...

Helle: Ja, jag undrar varför det känns så svårt med klassikerna. För min del kan det vara att jag är så pass gammal själv att jag fortf. minns hur kvinnorna i min mormor/farmors generation doftade när de skulle dofta gott. De som är unga idag har antagligen mina ungdomsdofter som tantdofter istället (hemska tanke!).

Sen handlar det ju inte -bara- om att hitta parfymer som jag vill använda idag, utan lite om allmänbildning också.

rebella sa...

Julia: Ja, jag tycker att det ingår att känna till och känna igen och kunna relatera till klassiska parfymer. Det är ju roligt och intressant att få fler anknytningspunkter till de parfymer jag älskar idag.

För mig handlar det nog delvis om "Jag ska bara testa de här först..."

rebella sa...

Bipbap: Det är så intressant och kul med olikheter. :) Jag tycker också det är svårt att skriva om parfymer jag inte tycker om, tycker jag de är helt katastrofala kanske någon annan älskar just dem och är det något som är bara allmänt tråkigt och trevligt kan det ju ändå vara en välgjord parfym.

Britt Åse sa...

Coco! Den er ikke eldre enn fra 1984 (med mindre 1984 er en reformulering), men det er en sann klassiker.

-og Y :-)

Anonym sa...

Chanel no 5 måste testas, såklart!

Anonym sa...

Visst känns det lite trist med de flesta av de gamla glassikerna. Bara tanken på Madame Rochas t ex får mig att att nästan må illa. Men jag tror att det finns klassiker som är värda att lära känna, min senaste kärlek bland dom är Coco av Coco Chanel som jag nyligen lagt till mina favoriter. Annars är en annan klassiker "Mille" (1000) av Jean Patou min absoluta favorit genom tiderna. Den fanns tidigare att köpa i välsorterade butiker men numera kan man beställa den från -jag minns inte var- den kostar oerhört mycket pengar. Det skulle bli intressant att veta om den överhuvudtaget tillvekas fortfarande och att även läsa Rebellas eller andras recentioner.
Hälsningar,
Nausika