Är zebror svarta med vita ränder eller är det tvärtom? Jag har alltid tyckt att de är vita med svarta ränder, men det spelar nog ingen större roll hur det ligger till. Kanske är det olika för olika zebror helt enkelt.
Zebror är iallafall svart-och vitrandig som ett kamoflage, i hettan på den afrikanska savannen ser deras ränder ut som vajande gräs på avstånd. Zebrans ränder lurar synen på eventuella rovdjur, ger upphov till en slags synvilla kort sagt. Synvillor kan vara fascinerande, ni vet såna där (oftast) svartvita bilder där man ska stirra på prickar som efter stund ser ut att sväva ut ur bilden eller linjer som är korta, men som ändå ser längre ut än vad de är. Ja, det finns ett otal varianter.
Fat Electrician är Etat Libre d'Oranges senaste parfym och den får mig att tänka på zebror, synvillor (fast doftvillor, finns det?), svart-vitt, lek med ljus och skugga, kontraster och saker som inte är vad de ser ut att vara.
Gillar du vetiver är det ett stort måste att inte missa Fat Electrician! Öppningen på Fat Electrician kan vara den fetaste vetiver-öppning som finns att hitta. Ja, just fetaste. Du möts av rökig, jordig rentav rostig vetiver som rycks upp med rötter, jord och allt. Och vetiver har massor av rötter! Men, redan i öppningen anas också en not av något smörigt, lent, runt och samtidigt ganska underligt. Namnet är märkligt välfunnet, iallafall den feta biten.
Själva vetiver-noten är allt annat än insmickrande, som sagt, det här är inte någon tillrättalagd eller nedtonad vetiver. Det är bitter, vass och liksom rå vetiver. Men, precis när jag börjar tänka, jisses det här klarar jag inte av så dyker de smöriga noterna upp, smöriga noter som liksom flätas samman med diskret, men omisskännlig vaniljsötma. Fat Electrician växlar mellan mörkt och ljust, vasst och lent, sött och bitter hela tiden. På nära håll blir det bittra tydligare, medan på litet avstånd framträder den söta lenheten bättre.
Det är som att fläta en fläta med omväxlande korpsvart och vitblont hår. Kurragömma, kontraster och en kamp om herrväldet i doften. Precis när jag tror att jag börjat förstå den så blir det nya trick, en bit in i doften blir vetivern plötsligt gräsigare, grönare och samtidigt mildare. Vetivern är maskulin, men inslagen av vanilj ger en feminin och nästan svag gourmand-karaktär åt doften.
När man når basnoterna börjar doften gå till vila på min hud, den blir mildare, mjukare och varmare, men också lite tråkigare. Jag tycker om Fat Electrician, men det är något av en utmaning att bära till vardags då jag tycker att det händer så mycket i den. Vilket ju är något av Etat Libre d'Oranges kännetecken, deras dofter är ju i allmänhet allt annat än stillastående.
Fat Electrician är prisvärd, har god hållbarhet och medium sillage.
Pic: Allison Ingram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar