Jag har tur!

Jag läser gärna och ofta andra parfymbloggar (och en massa annat som handlar om parfym). Vissa recensioner gör mig extremt nyfiken på doften som beskrivs, jag bara måste testa den så fort som möjligt. Ibland blir den lika härlig på mig som på recensenten, men ibland blir det bara ett enda stor jaha. Det är också spännande att läsa om människor som lyckats hitta en nästan orörd Amouage-flaska på kvarterets second hand-butik (något som förmodligen aldrig kommer att inträffa i Nyköping), eller på andra sätt lyckats fynda/köpa/hitta oväntade parfymer på oväntade ställen.


Vanligen brukar jag inte se mig själv som en person med särskilt mycket tur, även om jag inte heller betraktar mig som en olycksfågel. Men, min tur brukar vara mer av typen "Jippie jag vann 75 spänn på triss" eller "Wow, jag har äntligen lyckats köpa en 5 mls decant av den där underbart goda parfymen som är lite svår att få tag på" eller "Aaah, jag har fått en handfull jättefina parfymprov med posten" eller "Oh, jag har fyndat en halvfull flaska Eau de Star på Tradera för bara 77 kronor" eller "Jippie, jag vann ett prov på en nysläppt doft på en annan parfymblogg". Absolut något jag är tacksam för och jag blir lika glad varje gång jag får små prover och decanter i brevlådan. Men, vanligen stannar det ungefär där. Jag brukar vanligen ha råd att köpa stora, lite dyrare parfymer till min födelsedag och kanske en till jul. Nej, helt ärligt, jag har inte råd att shoppa parfym för en eller flera tusenlappar i månaden, utan min budget är snarare en eller flera (inte så många flera) hundralappar per månad.


Men, så på sista tiden har jag haft tur. Kanske började det när jag fick möjligheten att köpa en hel, orörd flaska Yohji av Yohji Yamamoto för ett bra mycket lägre pris än vad man kan hitta den för på Ebay (tack, Triplex!). Eller när jag swappade till mig en nästan full So New York från Bond No 9!? Eller när jag några dagar senare råkade hitta ytterligare en halv flaska Yohji (tillsammans med några andra helt okej parfymer) på Tradera för i princip gratis? Och för att inte tala om nu, när jag nyligen fått veta att jag vunnit första pris i www.parfymguiden.se bloggtävling. 1000 kronor att spendera på Kicks, ja tusen spänn och gissa om det känns som mycket pengar för mig!? Alldeles fantastiskt underbart. Visst det är mainstream-och designerdofter, men trots allt kan jag välja mellan parfymer från Kenzo, Prada, JP. Gaultier och Dior bland mycket, mycket annat. Åååååh, det ska bli så kul!


Det här betyder att det nog blir dags att ha en liten utlottning på bloggen snart, för jag tror stenhårt på att när man har tur ska man dela med sig och sprida den så gott det går. Lite karma, ge lite extra och få lite extra, något som allt som oftast verkar vägleda de flesta som swappar/byter parfymer har jag märkt. Så missa inte en utlottning här framöver, kan inte säga exakt vilken dag det blir, men förmodligen inom en-en och en halv vecka.




pic: luck-celtic-shamrock-blessing

Honore des Pres - Vamp á NY

Vamp á NY är inte den första doften jag testar från Honore des Pres, av dem jag testat tidigare är Sexy Angelic min personliga favorit, en subtil, mjuk och viskande doft med nästan luftiga mandelgourmand-noter. Vamp á NY är en helt annorlunda typ av doft. På mig startar den med en stark och tydlig tuberosnot blandat med något som doftar svagt rökigt, men också med något som doftar gurka. Inte så vattnigt som gurka doftar på riktigt, men ändå en tydlig doft av gurka.
Den första doftexplosionen stillnar ganska snabbt och snart handlar Vamp á NY mer om tuberos än om gurka. Den milda röknoten försvinner också, snart handlar Vamp á NY mer om sötma.


För att vara ärlig, så doftar det nu mer som cocacola och tuberos på min hud, än den förväntade romnoten. Jag letar och letar, men ingenstans kan jag hitta något som ens vagt påminner om sprit i Vamp á NY. Nej, på mig är Vamp á NY en starkt blommande tuberosdoft med tydliga gourmandinslag. Märkligt nog tänker jag på Vamp á NY som en glad, somrig typ av tuberosdoft trots att den är söt, men den är inte kladdig eller för söt.


När jag tänker på det inser jag allt mer att den doftar som någon slags ganska hälsosam och modern dryck av något slag. Kanske ett glas trendigt iste? Ja, Vamp á NY har något teaktigt över sig, men kallt te ska det vara, absolut inte varmt. Jag tycker om den, men den är också ganska linjär, när jag väl börjat komma underfund med vad jag tycker den doftar så fortsätter den dofta så ett bra tag. Den består av en stor del tuberos, men ändå en ganska mjuk typ av tuberos, en del ganska fräsch sötma och en del av något slags te-dryck. Jag trivs med att ha på mig den, den är mjuk, lätt att tycka om och söt, men jag kan inte påstå att jag finner den så speciell, även om jag absolut inte kan komma på någon annan doft den skulle påminna om. Vamp á NY är unik, men ändå, enligt mig, saknar den något som får den att sticka ut från mängden.


Med 100% naturliga ingredienser är hållbarheten imponerande, tar jag på den på kvällen kan jag fortfarande känna den svagt morgonen därpå. Sillaget är också gott. Under basnoten blir Vamp á NY mildare och mindre söt. En behaglig träig not som verkar utvecklas från te-noten dyker upp. Tuberosen är väldigt närvarande ändå tills doften sakta försvinner från min hud.


I jämförelse brukar dock min hudkemi ta fram sötma i dofter, och dessutom verkar den göra om vissa rökiga/rökelsenoter till något som liknar cocacola... Vamp á NY är en intressant, välgjord och annorlunda tuberosedoft, även om den inte riktigt är en tuberosdoft för mig. Det konstiga är att jag tror jag älskar tuberose i parfymer, men när jag tänker efter är Frederic Malles Carnal Flower den enda tuberosedoften jag verkligen älskar!




Pic: purplepaperplanes

Stendhal - Elixir Noir

Stendhal erbjuder egentligen mest hudvårdsprodukter, men har också en parfym i sitt sortiment, Elixir Noir. Har inte läst mycket om den online, men blev nyfiken på den, dels för att jag gillar namnet, men också för att jag tycker flaskan är väääääldigt snygg. Därför känns det kul att jag äntligen fått möjlighet att testa den (fick två små prover av den svenska generalagenten för stendhal). Elixir Noir finns bland annat att köpa hos: http://www.andrum.eu/
men, den finns också att hitta på många andra ställen.


Elixir Noir startar sött, bärigt och lite skarpt. Faktum är att den doftar lite saftigt rött, vilket kanske inte är konstigt med tanke på att toppnoterna är tranbär och rosépeppar. Ganska snart blir den söta, bäriga öppningen lite mildare och med gröna, lite krispiga inslag. Den skarpa noten jag känner till en början mildras också och Elixir Noir blir en söt, behaglig och ganska glad doft. I det här skedet känns den dock inte speciellt unik eller annorlunda, men onekligen trivsam.


Tranbärsdoften finns med vagt en bit in i doften och i något skede möter tranbärsnoten någon pudrig not som i sin tur ger upphov till något som doftar som färska kolaremmar, och det här doftar riktigt, riktigt gott. Kolaremsnoten är dock väldigt diskret och doften blir också allt mindre söt med tiden. Tillsammans med kolaremsnoten blir doften också pudrigare, på mig doftar den vagt blommigt och pudrigt med ytterst milda gourmandinslag efter ungefär en halvtimme-en timme. Det här känns betydligt mer unikt, även om Stendhals Elixir Noir hela tiden håller sig på den säkra sidan, det är inte någon banbrytande, spännande eller extrem doft på något sätt. Däremot är det en kvinnlig doft som blandar moderna, lite trendiga noter (tranbär, rosépeppar, magnolialöv) med mer traditionella noter (blommor, patchouli). Resultatet blir en lättburen doft som känns både modern och samtidigt retro. Jag gillar den, men kan föreställa mig att somliga kan tycka att Elixir Noir försöker vara lite för mycket på en och samma gång.


Under doftens tidiga skede undrar jag när den ska leva upp till sitt namn, Elixir Noir? För ärligt talat, varken tranbär eller mjuk pudrighet har något noir (svart) över sig enligt mig. Men, lugn bara lugn... När basnoterna sakta börjar göra entré kommer också svärtan med dem. Här blir plötsligt Elixir Noir en nästan spännande doft. Plötsligt blir den milda, glada och pudriga doften raspig, mörk, träig (patchoulinoten är dock mild och fin) och med varma, orientaliska inslag. De här två motsatserna gifter sig på ett riktigt fint sätt i Elixir Noir och ja, jag gillar det här. Dels är jag ju ganska svag för pudriga dofter, vilket Elixir Noir är, om än inte överpudrig, sötma i parfymer funkar också bra för mig och de mörka, härliga basnoterna blir avgjort pricken över i. Men, återigen kan jag tänka att den är lite för mycket, många som testar den kanske upptäcker att en av dess faser passar jättebra, medan de andra inte alls gör det. På mig blir Elixir Noir, spretig, men ändå fin.


Elixir Noir känns ganska påkostad och varje fas utvecklas fint på huden och tar ganska god tid på sig, på många sätt känns doften tidlös, även om jag har svårt att tänka mig den på riktigt unga kvinnor. Den har mycket god hållbarhet, varar nog större delen av en dag och sillaget är gott, om än inte enormt. Elixir Noir är en utmärkt kvälls-festdoft, kanske särskilt passande under höst och vinter. Dessutom är den både milt humörhöjande och väldigt sensuell på en och samma gång.


Jag rekommenderar Elixir Noir till alla som gillar pudriga dofter och alla som är på jakt efter en riktigt elegant doft med inslag av patchouli.


Annars är jag just nu på attar-jakt, efter att ha läst om Majmua Attar hos Perfume Posse. Den lät jättespännande och tack och lov finns den på ebay! :) Framöver ska jag också utvärdera Honore des Pres nya doft Vamp a NY, ett prov jag vann genom en utlottning hos Grain de Musc.



Pic: travel.webshots

Jo Wood Organics - Tula

Jo Woods Organics erbjuder organiskt certifierade hudvårdsprodukter och dofter. Jo Wood vars mamma är sydafrikan har hittat mycket av sin inspiration i Afrika. Tula betyder tyst på swahili och även om Tula är en ganska diskret doft, tycker jag inte direkt den kan klassas som tyst, men kanske lite tystlåten och tillbakadragen.


Mer om Jo Woods Organics dofter och produkter kan du hitta här: http://www.jowoodorganics.com/
I Sverige finns Jo Woods Organics produkter att köpa bland annat hos www.eleven.se


Noter i Tula är bland annat frangipani, jasmin, ylang, sandelträ och grön anis. Tula är en perfekt sommardoft, till skillnad från många andra "stora" vita blomdofter har Tula en ganska försiktig karaktär. I mitt tycke är det noten av grön anis som gör doften spännande och annorlunda. Den söta blomdoften är fyllig, men samtidigt mjuk och jag anar inslag av såväl frukt och mandel. Anis tillför dels en grön känsla, men också en ganska svag, men tilltalande doft av lakrits.


Tula är en tämligen linjär doft, i toppnoten är den mjuk, trivsam och dominerad av blomdoft med inslag av frukt (anar svaga citrusnoter och någon slags tropisk fruktdoft, kanske passionsfrukt?), toppnoten ger snart plats åt hjärtnoten som har kvar den söta, vita blomdoften men nu tillsammans med anis som ger doften en fräsch, men samtidigt fyllig känsla. Den här delen av Tula är min favorit då den känns ganska unik i järmförelse med många andra dofter dominerade av jasmine, frangipani och ylang. När anisnoten börjar lättas blir ylangnoten tydligare med inslag av vanilj och en ganska tung sötma, sandeltränoten gör doften aningen pudrig, men det är en försiktig sandeltränot.


Som med många organiska dofter har Tula ett ganska begränsat sillage och ganska kort hållbarhet, men helt okej i den kategorin av dofter. Jag tog på Tula en kväll och kunde faktiskt ana den på min hud morgonen därpå, om än bara mycket, mycket vagt.


Är du förtjust i vita, fylliga blomdofter och söker något lättare och fräschare inför sommaren så är Tula en god kandidat. Älskare av anisnot i dofter bör absolut kolla upp den här.





Pic: adimagephotos

Nicolas Danila - Amazonian Gardens

Det här med ekmossa i parfymer är inte helt lätt för mig. När mitt parfymintresse vaknade hade jag direkt svårt för ekmossa, men succesivt kunde jag tolerera det i ytterst små mängder i vissa dofter. Jag var dock långt ifrån redo att uppskatta rena chypreparfymer...


Men, precis som man kan lära sig att uppskatta vissa mat kan man också lära sig att uppskatta vissa dofter. Givenchys Ange ou Demon innehåller not av ekmossa, om än i ganska begränsad omfattning, men den hade jag inte svårt att ta till mig (även om den inte alltid doftar likadant på mig). Genombrotten när det gäller ekmossa kom nog när jag testade Hors la Mondes Shiloh, okej fortfarande är det topp-och hjärtnoterna i den som jag gillar mest, men jag kan komma på mig med att längta efter dess fylliga, mättade bas av chypre-karaktär också.


För en tid sedan skrev jag om Nicolas Danillas parfymlinje Alladins Gardens och recenserade några av dofterna lite närmare. Ibland dem fanns det några som tilltalade mig mycket som Asian Gardens och Arabian Gardens, några som var trevliga, men kanske inte så intressanta för mig, även om yngsta dottern verkligen älskar Aboriginial Gardens. Men, bland de fina och ganska lättburna dofterna fanns en som jag inte blev riktigt klok på... Amazonian Gardens. Den stod ut från mängden och på många sätt tyckte jag inte ens att den hörde hemma bland de andra.


Amazonian Gardens fångade mitt intresse, men stötte också bort mig på samma gång. I min näsa och på min hud domineras den totalt av ekmossa nämligen. Ekmossan i Amazonian Gardens är stark, djup, dammigt pudrig med doft av mossa, stenar, jord, aska och cigarrer. Förra gången jag testade den blev jag helt överväldigad, vill minnas att jag skrubbade den av mig efter en stund. Intressant, men ingenting för mig. Trots detta har jag mellan varven känt mig dragen till den. Liksom längtat efter den, men det har räckt med att jag öppnat den lilla flaskan och sniffat på doften lite försiktigt och på avstånd för att få mitt lystmäte.


Nu när jag börjat bli lite härdad bestämde jag mig för att testa den igen. Ekmossan är fortfarande alldeles för stark och påträngande för min smak, men jag uppfattar också nyanser som jag missade sist jag testade den. På många sätt påminner den om Givenchys Ange ou Demon, men förstorad, förstärkt... ja Ange ou Demon är för den stora publiken medan Amazonian Gardens är en vass doft som balanserar på gränsen till det bärbara. Amazonian Gardens är som ett negativ av Ange ou Demon med noterna i omvända proportioner.


För under ekmossan finns stråk av vackra, som jag uppfattar det rosa blommor. Blomdoften tillför sötma, lätthet och kvinnlighet i en doft som nog annars är ganska unisex. Amazonian Gardens har också en pudrig not av sandelträ som lättar och mjukar upp doften i basnoten. Amazonian Gardens är en doft som skulle passa som hand i handske för den onda fen i Disneys Törnrosa.


Amazonian Gardens kräver uppmärksamhet från både den som bär den såväl som från omgivningen, det här är inte en doft som passerar obemärkt förbi. Jag tror aldrig att jag kommer att bära den särskilt ofta, men den är utan tvekan en mycket intressant doft. Sugen på ekmossa? ja, då är denna ett starkt tips. Gott sillage och god hållbarhet, kan funka även på män.


Har du någon favoritdoft med ekmossa? vilka chypre-ekmosseparfymer bör man prova? Tips och förslag mottages tacksamt.



Pic: eaumg.wordpress

Hudkemi och dofter

Här sitter jag och doftar som ett glas lätt avslagen cocacola, eller någon cola-liknande dryck. Det är förstås Etros Messe de Minuit jag pratar om. Jag blev så fascinerad över det faktum att den här parfymen doftade så väldigt olika på mig och några av de andra (på parfymträffen i Stockholm) som testade den. Vi tog på oss den med några få minuters mellanrum (högst) och ändå utvecklades den helt olika på var och en.


Messe de Minuit var en av de första dofterna jag tog på mig den där parfymprovardagen i Stockholm, därför uppmärksammade jag också de stora skillnaderna i hur den doftade mer än i de parfymer jag testade lite senare. Men, jag tyckte mig märka att tex. Bond No 9´s Coney Island, Byredo´s Baudeleire och Annick Goutals Ninfeo Mio doftade på olika sätt på olika människor.


Jag blir så klart glad och lite smickrad när någon läsare berättar att de beställt prover av dofter jag skrivit om, i bästa fall passar dessa dofter dem lika bra som de passar mig, men i sämsta fall kan det jag älskar bli totalt vidrigt på någon annan eller förstås, tvärtom. Det här beror säkert delvis på var och ens individuella doftsinne, några tycker helt enkelt att doften av blommor är det godaste som finns medan andra föredrar doften av vaniljkola, rökelse eller läder. Men, mest av allt verkar dessa skillnader bero på var och ens hudkemi.


Varje människas hud är uppbyggd på ett helt unikt sätt. Mäns hud skiljer sig från kvinnors hud, ljushyade människor hud skiljer sig från mörkhyade människors hud. Unga människor har oftast fetare hud än lite äldre människor och så vidare. I hudens yttersta lager finns en syramantel, som består av bland annat aminosyror, fettsyror och mjölksyror. I fet hud ligger hudens phvärde på 4-5, medan torr hud har högre phvärde runt 6-7. Inte nog med att det kan vara stora individuella skillnader, phvärdet blir också surare under dagens lopp. Något som påverkar såväl färger på makeup som hur en parfym luktar och håller.


På Fragrantica har vi pratat lite om Xerjoffs dofter, som jag älskar (inte alla, men jag har några klockrena favoriter), men det gör inte alla. På någon blir dessa underbara mästerverk inte något annat än översöta, närmast jolmiga och kväljande stinkbomber! Det är att rekommendera att man tar reda på vilken kategori man tillhör INNAN man investerar runt 2500 kronor i en flaska Xerjoff-parfym!


Många pratar sig varma för parfymerna från Sonoma Scent Studio, jag hade nästan hoppats på att de skulle vara lite som Ava Luxes underbara dofter, men näe. Min hudkemi kommer inte alls överens med något från Sonoma Scent Studio, de har en gemensam "husnot" som på min hud doftar både skarpt och lite jolmigt på samma gång. Därmed inte sagt att deras dofter inte kan vara helt underbara på någon annan.


Vars och ens egen hudkemi har alltså den största betydelse för hur en doft återges på vår hud. Till detta kommer också varje individs doftpreferenser, jag vet att många förundras över att någon alls kan frivilligt bära Etat Libre d'Oranges Secretions Magnifique, men trots allt, somliga människor tycker helt enkelt att den doftar gott, intressant eller mysigt. Förutom detta påverkas vi ju också av trender och omgivning. En ung tjej på 17 kan tycka att en parfym i och för sig doftar ganska gott, men samtidigt väldigt tantigt och skulle aldrig drömma om att ha på sig den, medan en kvinna på 45 tycker att samma doft är ungdomlig och spännande! Någon som tillbringat mycket tid i stallar och lagårdar kanske har en större benägenhet att älska dofter som Dzing! och Muscs Koublai Khan, medan någon som är lite rädd för hästar eller kor och aldrig varit in i ett stall tycker dessa dofter doftar apa.


Så här kan jag hålla på i all oändlighet, men visst är det intressant? Så när ni läser bloggen och blir nyfiken på något jag skrivit om, tänk då på att det är som att vilja ha en parfym som doftar supergott på jobbarkompisen. Försök istället lära känna din alldeles egen hudkemi (den är lika unik som dina fingeravtryck), dina egna doftpreferenser och grunna lite på trender och tantighet alternativt barnslighet i dofter, vad föredrar du?




Pic: chemistry uctvs

Caron - Bellodgia (vintage)

Parfymer som den här görs inte längre. När jag testade Carons Tabac Blond för första gången och gillade den mycket blev jag både glad och lättad, det kändes lite som om jag passerat genom ett nålsöga. Trots min förtjusning för Tabac Blond har jag ändå inte varit så sugen på att testa andra Caron-dofter, har nog tänkt att Tabac Blond är unik.


Det tycker jag fortfarande, men Carons Bellodgia är inte heller så tokig. Jag fick ett litet prov av en bloggläsare och det är från en vintage Bellogdia. Carons Bellodgia skapades ursprungligen 1927 av parfymören Ernest Daltroff som också skapat flera av de andra mest välkända Caron-dofterna som Tabac Blond, Narcisse Noir, Nuit de Noel och En Avion. Flera av de här dofterna finns fortfarande i produktion, men jag har ingen aning om hur de förhåller sig till ursprunget. Någon som vet?


Bellodgia startar skarpt, mörkt och nästan medicinskt på mig. Kan inte påstå att jag tycker det doftar gott, men ganska intressant, men jag brukar inte ha något emot lite medicinska noter i parfym heller. Den första halvtimmen är det lite som om Bellodgia tar sats, väntar och gör sig redo. Precis som med Tabac Blond har jag lite svårt att känna igen enskilda noter, Bellodgia är helt enkelt tätt blandad.


Efterhand börjar den utvecklas och blomma på min hud. Den är fortfarande mörk och dov, men med inslag av sötma, blommor och kryddighet. Bellodgia har många likheter med Tabac Blond, men på mig blir den lite sötare, men samtidigt också lite skarpare. Nejlikan som kan återfinnas i båda övergår i Tabac Blond i en slags vag lädernot, medan den i Bellodgia snarare hämtar intryck av andra blommor som gör doften mer pudrig och feminin. Vaniljen i Bellodgia känns mer tydlig och söt, än i Tabac Blond.


Bellodgia varar länge och har maffigt sillage. Bellodgia kan nog göra sig rätt bra även på män, men framför allt tycker jag att den är en doft för vuxna människor, det finns inget ungdomligt, barnsligt eller flickaktigt över den. Bellodgia har en uttalad, men liksom proper sexighet. Jag upplever Tabac Blond som mer tidlös, Bellodgia känns aningen mer svårburen och aningen mer hemmahörande i en svunnen tid. Vilket inte betyder att jag upplever den som daterad, men att många andra kanske kan göra det.


Vilken är din favorit-Caron? Eller kanske de inte funkar alls för dig?






Pic: Film Noir

Semester!

Idag har min kära man sin första semesterdag. Jippie! Varför sitter jag här och skriver då? Jo, han sover fortfarande, och det får han göra hur länge han vill idag.


Lite tråkigt att barnen har en skolvecka kvar, det är ju trots allt roligast att vara lediga tillsammans, men kan ju vara skönt med lite barn/ungdomsfri-tid också.


Sommar och sol kan ju vara lite svårt när det gäller parfymer, ofta pratas det om rena sommardofter. Visst, under högsommarvärme skulle jag knappast ta på mig Serge Lutens Borneo 1834 eller kanske är det just det man ska göra? I Sverige har vi ju "turen" att vanligtvis inte ha så varma somrar, så mycket som inte skulle funka i parfymväg i Frankrike eller Grekland går alldeles utomordentligt här.


Några dofter jag vet att jag kommer att använda mycket i sommar: Missoni by Missoni, Scent Intense av Costume National, White Jasmine av Björk&Berries, Feu d'Issey Light (måste köpa mer av snart har bara någon ml kvar), kvällstid ska jag dränka mig i ambradoft som Ambre Sultan och Ambra Nera, och blir det riktigt varm kan nog Un Jardin sur le Nil, Aqua di Sale och Eau de Star komma väl till pass. Kenzo Jungle L'Elephant är förresten en mysig doft för varma sommarkvällar! L de Lolita Lempicka tror jag också på i denna kategori.


Kör du med samma typ av dofter sommar som vinter? Eller har du några älskade sommardofter som åker fram år efter år? Har du upptäckt någon alldeles ny sommarfavvo just precis? Finns det någon doft du inte alls tycker passar sommartid och som du går omkring och längtar efter att få börja använda igen?


Jag kommer att fortsätta uppdatera bloggen även fast det är semester, men kanske inte fullt lika ofta som vanligt. I vilket fall så önskar jag alla läsare av bloggen en skön, trevlig, mysig, spännande och alldeles underbar sommar!

Oriscent - Sheikh´s Borneo och Sweet China

"Resistance is futile, you will be assimilated"


Det sammanfattar ganska väl vad jag känner när jag testar två olika oud-oljor från Oriscent. http://www.oriscent.com/index.php


Jag hade inte hört talas om Oriscent alls när jag bytte till mig några dyra droppar från en läsare av bloggen. Oud är en aromatisk olja som utvinns från agarträ, närmare bestämt agarträ som angripits av en rötinfektion. Trädet försvarar sig mot rötan genom att utsöndra mer kåda och i symbiosen mellan kåda och röta uppstår oud (mer om hur det utvinns och förädlas kan ni läsa om bland annat på Oriscent hemsida, det är mycket intressant).


Oud som ingrediens i parfymer har varit ganska ovanligt i västvärlden, men förekommer desto mer i Asien och Mellanöstern. På senare tid har dock västerländska parfymörer och parfymtillverkare fått upp ögonen för oud. Jag har skrivit om oud-dofter från Montale, men också om L'Artisans Al Aoudh. Om Al Aoudh är oud för nybörjaren, så är Montales oud-dofter oud för den redan entusiastiska och ganska bevandrade, men oud-oljorna från Oriscent är för hardcore-oudfans och kännare.


Jag har skrivit om hur jag får en känsla av att kläs med grönska när jag har på mig Bandit. Sheikh´s Borneo och Sweet China förvandlar mig till ett träd. Sheikh´s Borneo är redan från starten ganska mjuk, aromatisk och njutbar, medan Sweet China är en kamp från första stund. Den är stark, stickande och överväldigande. En enda liten droppe är mer än nog, Sweet Chinas öppning påminner om att ligga på toppen av en gödselhög en varm sommardag. Det är en mycket, mycket speciell doftupplevelse och vore det inte för att jag hoppas på en intressant fortsättning skulle jag mer än gärna gått och tvättat bort den i det skedet. Förutom den starka doften av gödsel finns också inslag av varmt trä, sötma och något kryddigt... tack och lov!


Sheihk´s Borneo är betydligt mildare och lättare att bära till en början. Att den är populär hos sultaner och sheiker förvånar mig inte. Luras dock inte att tro att den är mild i jämförelse med vanliga oud-dofter, utan min jämförelse gäller med Sweet China som får det mesta i doftväg att framstå som milt.


Som sagt, en liten droppe är mer än nog av båda dofterna. När öppningen mildrats lite blir det som en närstudie av ett träd. Sheikh´s Borneo håller sig hela tiden på den mildare sidan, men i längden måste jag medge att Sweet China blir mer intressant. Efter en stund anas den inledande gödseldoften bara vagt, men finns ändå kvar. I Sweet China hittar jag inslag av rök, läder och jord. Jag upplever Sweet China som en virvlande doft och den ena noten åtföljs av den andra. I Sheikh´s Borneo som känns sötare och blommigare verkar de olika noterna snarare ligga i lager på varandra, den är komplex men mer stillsam än Sweet China.


Efter många timmar (båda dofterna varar med lätthet en hel dag), återstår mest en vacker, varm och harmonisk not av trä. Återigen upplever jag Sweet China som livligare och intressantare, Sweet China känns i basen grön, levande och glad ungefär som ett dansande träd. Sheikh´s Borneo blir mer pudrig, gyllene och milt träig. Egentligen tycker jag nog att Sheikh´s Borneo doftar godare än Sweet China, men Sweet China är en utmaning att testa och känns mer genuin och mindre salongsfäig.


Det är intressant att något som kommer från rötskadat trä kan dofta så gott, spännande och komplext. Och att olika typer av ren oud-olja kan vara så sinsemellan olika. Jag kan också känna att oud-oljorna inte bara handlar om att dofta gott, dyrt eller intressant. De påverkar också min sinnestämning, de har en lugnande och lite rogivande effekt. Samtidigt känns de förstås mycket dyrbara och exotiska för mig. Vore jag inte upptagen med att vara ett träd så vore det inte långt ifrån att jag kände mig som en saudisk kunglighet.


Sillaget är imponerande med tanke på den ringa mängd som behövs, jag känner mig närmast impregnerad av väldoft. Hållbarheten är också mycket god, räkna med att dofta av Sweet China eller Sheikh´s Borneo hela dagen om du tar på den på morgonen. Alla som är nyfikna på annat än västerländska parfymer bör förstås prova något från Oriscent, även om jag är medveten om att de inte är så enkla att få tag på.





Pic: Överst: davidkphotography
Underst: bluerockbuck

Xerjoff - Bouquet Ideale

Med Xerjoffs dofter har det varit svårt att bestämma vilka jag ska skriva om. Ok, Oesel är min favorit, men många av de andra kommer inte långt efter och det är bara några få som jag inte tilltalas av alls.


Bouquet Ideale från serien Casamorati 1888, är också en favorit. Frågan är om inte Bouquet Ideale är den jag skulle använda mest, då den är så oerhört lättburen, humörhöjande och ändå, både personlig och av högsta kvalite.


Bouquet Ideale börjar med en härligt krämig doft av lenaste, mjukaste vanilj tillsammans med något saftigt, sött och bärigt. Det är som en doft av den allra godaste, krämigaste vaniljglassen tillsammans med mjuka, saftfyllda och solmogna bär. Riktigt vilka bär det kan vara är svårt att urskilja, men det är syrliga bär som hallon, lingon och kanske rentav åkerbär. Glassen varvas med bären och strax urskiljer jag också noter av något som doftar som kolakakor, doften blir mer av sprödgräddat pajskal fyllt med vaniljkräm och bär.


Det här är riktigt glatt, sött och lyckligt. Som glädjespridare är Bouquet Ideale i klass med till exempel Frederic Malle´s Lipstick Rose, men Bouquet Ideale är mer diskret och förändras också mer. Under den härliga ytan av bär och vanilj anas redan från starten doft av varmt trä och även en mycket svag not av rökelse. Med tiden börjar dessa noter ta mer och mer plats, bären byts vid något tillfälle ut och blir blommor istället. Först anar jag viol och ros, men allteftersom doften värms upp och djupnar tycker jag mig känna ylang ylang och jasmin. Tränoterna tar också allt mer plats, men det är lent, varmt och ganska diskret trä. Det finns en not av papyrus i Bouquet Ideale, men jag kan inte säga att jag direkt känner den, men antar att den bidrar till att doften i ett senare skede blir blir lite torr, papprig och också, intressant. Jag har svårt att hitta några uppgifter om noter till Bouquet Ideale, förutom cashmere wood (en syntetisk not), vanilj och papyrus får jag gissa mig fram. Basen har dock utan tvekan inslag av härlig ambra och vaniljen finns med till slutet.


Bouquet Ideale är en perfekt doft till sensommaren och höstens festligheter, även om den inte heller är för tung för att bära nu under försommaren. Framför allt gillar jag den mycket för att den är som ett stort, glatt rött leende. Sensuell, men på ett sprudlande och livligt sätt snarare än förförisk och sexig. Bouquet Ideale smittar en med en slags glad, solig och strålande energi.


Sillaget är ganska gott och hållbarheten är ok, men det verkar som om dofterna i Shooting Stars-serien håller längre på mig. Bouquet Ideale bör testas av alla som gillar florientals med varm och livlig karaktär.




Pic: Inmagine