Det här med ekmossa i parfymer är inte helt lätt för mig. När mitt parfymintresse vaknade hade jag direkt svårt för ekmossa, men succesivt kunde jag tolerera det i ytterst små mängder i vissa dofter. Jag var dock långt ifrån redo att uppskatta rena chypreparfymer...
Men, precis som man kan lära sig att uppskatta vissa mat kan man också lära sig att uppskatta vissa dofter. Givenchys Ange ou Demon innehåller not av ekmossa, om än i ganska begränsad omfattning, men den hade jag inte svårt att ta till mig (även om den inte alltid doftar likadant på mig). Genombrotten när det gäller ekmossa kom nog när jag testade Hors la Mondes Shiloh, okej fortfarande är det topp-och hjärtnoterna i den som jag gillar mest, men jag kan komma på mig med att längta efter dess fylliga, mättade bas av chypre-karaktär också.
För en tid sedan skrev jag om Nicolas Danillas parfymlinje Alladins Gardens och recenserade några av dofterna lite närmare. Ibland dem fanns det några som tilltalade mig mycket som Asian Gardens och Arabian Gardens, några som var trevliga, men kanske inte så intressanta för mig, även om yngsta dottern verkligen älskar Aboriginial Gardens. Men, bland de fina och ganska lättburna dofterna fanns en som jag inte blev riktigt klok på... Amazonian Gardens. Den stod ut från mängden och på många sätt tyckte jag inte ens att den hörde hemma bland de andra.
Amazonian Gardens fångade mitt intresse, men stötte också bort mig på samma gång. I min näsa och på min hud domineras den totalt av ekmossa nämligen. Ekmossan i Amazonian Gardens är stark, djup, dammigt pudrig med doft av mossa, stenar, jord, aska och cigarrer. Förra gången jag testade den blev jag helt överväldigad, vill minnas att jag skrubbade den av mig efter en stund. Intressant, men ingenting för mig. Trots detta har jag mellan varven känt mig dragen till den. Liksom längtat efter den, men det har räckt med att jag öppnat den lilla flaskan och sniffat på doften lite försiktigt och på avstånd för att få mitt lystmäte.
Nu när jag börjat bli lite härdad bestämde jag mig för att testa den igen. Ekmossan är fortfarande alldeles för stark och påträngande för min smak, men jag uppfattar också nyanser som jag missade sist jag testade den. På många sätt påminner den om Givenchys Ange ou Demon, men förstorad, förstärkt... ja Ange ou Demon är för den stora publiken medan Amazonian Gardens är en vass doft som balanserar på gränsen till det bärbara. Amazonian Gardens är som ett negativ av Ange ou Demon med noterna i omvända proportioner.
För under ekmossan finns stråk av vackra, som jag uppfattar det rosa blommor. Blomdoften tillför sötma, lätthet och kvinnlighet i en doft som nog annars är ganska unisex. Amazonian Gardens har också en pudrig not av sandelträ som lättar och mjukar upp doften i basnoten. Amazonian Gardens är en doft som skulle passa som hand i handske för den onda fen i Disneys Törnrosa.
Amazonian Gardens kräver uppmärksamhet från både den som bär den såväl som från omgivningen, det här är inte en doft som passerar obemärkt förbi. Jag tror aldrig att jag kommer att bära den särskilt ofta, men den är utan tvekan en mycket intressant doft. Sugen på ekmossa? ja, då är denna ett starkt tips. Gott sillage och god hållbarhet, kan funka även på män.
Har du någon favoritdoft med ekmossa? vilka chypre-ekmosseparfymer bör man prova? Tips och förslag mottages tacksamt.
Pic: eaumg.wordpress
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar