Liten topplista hösten 2010

Medan vinden roar sig med att blåsa ner de sista löven från träden och regnet roar sig med att göra de nerblåsta löven till en brun geggamoja roar jag mig med att fundera på vilka parfymer jag använt mest under hösten (dvs. september och oktober).

Hösten är en perfekt årstid för parfymer, kanske den enda årstid då jag inte längtar efter eller tänker så mycket på vilka parfymer jag ska bära nästa årstid. Sen bryr jag mig förstås inte alls om vilken årstid det är när det gäller vissa parfymer, det är helt enkelt humörberoende.

Det känns som om det har hänt en hel del sen förra hösten. Förra hösten och vintern gosade jag in mig i massor av olika parfymer som hade patchouli som gemensam nämnare. Ambra var som alltid också en stor favorit, honung, tobak och läder också för den delen. Tunga, mörka, men ofta ganska söta dofter med andra ord.

Den här hösten har sett ut på ett lite annat vis. Jag har "upptäckt" ekmossa och plötsligt finns flera parfymer med not av ekmossa bland mina favoriter, till och med parfymer med ganska tydlig mosskaraktär! Saffran, olika typer av mjölkiga noter och många fler dofter med inslag av blommor än förra hösten.

Allra, allra mest tror jag att jag använt Costume Nationals 21, jag hade ett ganska väl tilltaget sprayprov av den, men det har gått åt, nu väntar jag på en dekant som jag hoppas kommer i dagarna, men det känns ändå som om jag är tvungen att snart köpa en stor flaska av den.

Dyra, underbara Cuir Beluga börjar också ta slut (min lilla dekant dvs) och jo, den är värd sin vikt i guld och jag måste snarast fylla på förrådet. Jag har betydligt mer kvar av Tonka Imperiale som jag köpte vid samma tid.

I stort sett alla Poison-varianterna har använts flitigt, mest kanske Pure Poison, minst Hypnotic Poison. Pure Poison-förråden fylldes dessutom på i veckan, så nu har jag så jag klarar mig iallafall ett tag. :)

Min vintage Zibeline har jag också använt betydligt flitigare än vad jag hade trott, en perfekt komfortdoft som samtidigt lyckas vara både glamorös och klassisk. Mysig!

Min dekant av La Sirena från Carthusia har också använts en hel del, lite av samma skäl som Zibeline, varm, mysig, underbar och doftar dyrt.

Shiloh som jag fick i födelsedagspresent har också sprayats en hel del. Den är snäppet mer uppiggande än mysdoft, funkar suveränt som morgonparfym när mörkret ligger tungt. Basnoten blir bara bättre och bättre, jag undrar om (ek)mossa är beroendeframkallande?

24 Faubourg av Hermes har jag också upptäckt denna höst. Har stött på den med jämna mellanrum sen jag blev intresserad av parfymer, nu först har vi funnit varandra.

Serge Lutens Un bois vanille OCH Muscs Koublai Khan har också sprayats en hel del. Liksom, som alltid, Frederic Malles Carnal Flower.

Jag har precis fått ett litet prov på efterlängtade Paul & Joe Blanc och den verkar lovande. Andrea Maacks Sharp har också gett mersmak och nu finns de att köpa hos COW i Stockholm, så jag kanske går dit och iallafall tittar på den nästa gång jag åker dit (vilket blir nästa helg!).

L'Artisans Nuit de Tubereuse har jag inte använt SÅ mycket, men tänkt på desto mer. Har märkt att L'Artisans dofter har en tendens att fastna trots att jag tror att jag inte tycker så mycket om dem. Nuit de Tuberesue blir onekligen en aning maskulin på mig, men jag tror faktiskt att jag ska ta och strunta i det!

Parfymer jag använde förra hösten som har blivit stående (och i många fall bortbytta/sålda).

Borneo 1834, By Kilians Back To Black, Le Labo Labdanum 18.

Vad har du använt mest av hittills under hösten? Nya favoriter? Gamla älsklingar som du upptäckt att du inte använder lika mycket längre? Om du bara fick rekommendera en enda höstdoft, vilken skulle det vara?

Pic: Winter trees without leaves, layoutsparks.com

MCMC Fragrances - Hunter

Ibland "skolkar jag från jobbet". Igår hade jag planerat att skriva på bloggen, men direkt på morgonen när jag vaknade visste jag att jag var tvungen att ha på mig Ormonde Jaynes Ormonde Woman. Jag kunde helt enkelt inte tänka mig någon annan parfym just då. Jag har ingen deadline när jag bloggar, men självklart försöker jag planera vad jag ska skriva om och ungefär när det ska vara klart. Men, sen vill jag ju dessutom ha tid att ha på mig de parfymer jag tycker allra bäst om också.

De senaste dagarna har jag testat mig igenom MCMC Fragrances olika dofter, Maui, Maine, Noble, Hunter, Humanity och Garden. De två sistnämnda dofterna är en del av välgörenhetsprojekt och stora delar av det man får in på försäljningen går till välgörenhet (100% resp. 50%). Annars är MCMC Fragrances ett nystartat indiehus med säte i Brooklyn, New York.

Alla dofterna är enkla, klara och rena kompositioner. De lyckas med konstycket att både kännas gammaldags och avskalat moderna på samma gång. När det gäller mer etablerade parfymhus tycker jag att de vagt påminner om Annick Goutals dofter och tror att de skulle kunna tilltala ungefär samma publik.

Av de sex dofterna jag testat är Hunter min stora favorit. Med tobak, vanilj och balsam från gran är det kanske inte så förvånande att jag föll för just den. När man läser beskrivningen av doften står det att den bärs bäst tillsammans med en flannelskjorta och det påståendet ställer jag mig bakom till 100%.

Hunter är en skön mysdoft för såna där inomhusdagar i oktober och november. Den är också ett härligt sällskap på höstliga skogspromenader. Hunter, liksom de andra dofterna, är unisex och passar nog bra på de flesta som söker en okomplicerad och mysig komfort-doft. Med tobak och vanilj skulle man kunna tro att Hunter är en söt, tät och nästan kladdig doft, men så är absolut inte fallet. Hunter får en klar, nästan genomskinlig, vibrerande friskhet tack vare doften av gran. Det här känns som ett ganska orginellt koncept och jag tycker det funkar på ett alldeles bedårande vis.

En bit in i doften blir tobaken aningen rökig, men så lätt att det knappt märks. Granen går från doften av friska granbarr till en mer kådig, träig grandoft, men förändringen är mycket subtil och stillsam.

Om somliga av Annick Goutals dofter är som japanska haikus, så kan man likna MCMC Fragrances dofter vid kärleksbrev i sanden. De är förgängliga, men väldigt uppriktiga och innerliga. Med andra ord så har MCMC Fragrances dofter ganska kort hållbarhet, med undantag för Noble som stannar kvar betydligt längre (tyvärr också den doft jag bryr mig minst om av de sex). Hunter finns kvar på min hud fortfarande efter några timmar, men bara antydd, allt sillage försvinner inom ett par timmar.

Det här kan ju vara en nackdel för somliga, medan andra letar särkilt efter diskreta dofter, i det fallet är alla (utom Noble) att rekommendera. Vill man ha diskret väldoft, men dessutom kreativt och orginellt tycker jag definitivt att man ska testa Hunter, men också Maui (ingefära, stjärnanis, frangipani och tuberose) eller Maine (ros, salvia och hav).

Ni kan läsa mer om MCMC Fragrances på deras hemsida

http://mcmcfragrances.com/Home.html

Pic: flickr.com

Acorelle - Wheat Almond och Amber Vanilla (Bio Cosmetics)

Som -säkert- många andra kvinnor har jag ett lite komplicerat förhållande till kläder (och skor). När vi skaffade hund hade jag ca 15-20 par opraktiska, snygga, högklackade skor med spännen, nitar, lack, mönster och allt möjligt annat. Däremot hade jag inte ett enda eget par gympadojor, så jag fick snällt låna ett par gamla som sonen vuxit ur. När det var regnväder drog jag på mig makens gamla gummistövlar i storlek 42.

<>

Ytterplagg hade jag förvisso i min ägo, knallröd trenchcoat, skinnjackor, sammetskavajer och en alldeles underbart härlig röd dunjacka (som jag vanligtvis inte har så stor användning för söder om Stockholm, med förra vintern som enda undantaget!). Andra hundägare jag mötte på våra promenader såg ut att ha garderoben full av enkla och fritidsbetonade sportjackor med revärer på sidorna...

I min klädkammare hänger massor med härliga kläder som jag knappt använder och nu, som hundägare, blir det definitivt inte oftare. Att jag dessutom gått ner rejält i vikt av att springa ute med hunden mest hela tiden gör ju att de flesta plagg inte längre ens sitter snyggt på mig.

Så till slut har jag börjat försöka vara lite mer praktisk när det gäller kläder, numera har jag faktiskt inte bara ett par långbyxor i garderoben, utan kanske tre eller rentav fyra. Även om nu yngsta dottern knycker dem mest jämt... Jag har två (2!!!) par bekväma skor som funkar utomordentligt att promenera i och äger till och med ett alldeles eget par gummistövlar. Jag har klippt sönder två korsetter och försökt göra armband av dem och fjäderboan hänger oanvänd och slokande i ett hörn av garderoben...

Vid dryga 40 års ålder har jag börjat inse att bekväma och praktiska kläder är ganska... bekvämt och till vardags, användbart. Hujeda, denna medelålder tar en hur man än gör. Motstånd är meningslöst och dessutom -inbillar jag mig- fjantigt!

Massor av olika parfymer funkar dåligt till vardags, dels är det ju i parfymens natur att vara lite lyxig, lite gulkdkant och dels blir det allt mindre accepterat att dofta starkt. Acorelle är ett franskt märke som erbjuder 100% ecocertifierade produkter, däribland några eau de parfumer som är helt naturliga.

http://www.laboratoire-odysud.fr/

http://www.acorellebeauty.com/

Några av Acorelles produkter finns att köpa i Sverige.

Av deras dofter har jag fastnat mest av allt för två, Wheat Almond och Vanilla Amber. Dofterna har också aromaterapeutiska egenskaper, Wheat Almond sägs vara balanserande medan Vanilla Amber är uppiggande.

För mig är Wheat Almond för och främst en totalt mysig komfort-doft att svepa in sig i. Perfekt den här tiden på året och om något, dofternas motsvarighet till ett mjukt velourset med sköna sockor till. Dofterna från Acorelle är inte så komplexa, men det kompenserar de med sin uppfriskande enkelhet och mjukhet. Wheat Almond har en söt, lite spritsig toppnot nästan åt godishållet, men den stillnar ganska fort och sen återstår ett tunt, hudnära lager av perfekt mysdoft. Det är mild, men tydlig mandel blandat med en svag, svag doft av mjöligt vete. Och det är förvånansvärt trevligt och dessutom ganska orginellt. Doftens själva textur påminner något om Bois Farine, även om de doftar väldigt annorlunda. Under hjärt-och basnoten händer inte så mycket, det är mandel, lite mjöl och med ytterst diskreta inslag av något träigt och lite, lite söt frukt. Den enda nackdelen med Wheat Almond som jag kan komma på är att den inte har så god hållbarhet på mig, efter mindre än två timmar återstår knappt spår av den på min hud.

Vanille Amber däremot har mycket god hållbarhet för att vara en 100% naturlig doft. På temat ambra-vanilj har det ju gjorts ganska mycket, men ändå lyckas Vanilla Amber finna en egen nisch. Jag är ju en älskare av ambradofter, men har upptäckt att jag ibland kan uppleva dem för söta och nästan kväljande, sen finns det också ambradofter med en slags dammig doft som nästan kliar bak i halsen när man har på sig dem. Vanilla Amber undviker elegant allt sådant, det här är en vaniljamber-doft som är mild, uppfriskande och lätt. Om många amberdofter känns gyllene, tjocka och trögflytande som honung, så är Vanilla Amber snarare som ett glas med uppfriskande svagt gyllene dryck. Egentligen skulle jag vilja kalla den en ambra vanilj-doft för människor som inte är så förtjusta i ambra och vanilj. Förutom inslag av vanilj och ambra hittar jag en härligt träig doft i Vanilla Amber och under basnoten dyker rentav svaga rökiga inslag upp. Vanilla Amber har något mer sillage än Wheat Almond, men jag upplever den ändå som en diskret doft.

Båda dofterna är egentligen avsedda för kvinnor, men jag tror att de kan funka på män också. Ingen av Acorelles dofter är det man vill ha om man söker efter spännande och dramatiska dofter, men vill du ha en myskomfort-doft att tillbringa hösten/vintern i kan jag varmt rekommendera både Wheat Almond och Amber Vanilla. Wheat Almond känns mer unik, men Amber Vanilla vinner i längden på grund av sin bättre hållbarhet.

Parfymer med 100% naturliga ingredienser blir allt vanligare, vad tycker du om naturliga dofter? Jag hyser stor respekt för de parfymörer och parfymproducenter som väljer att förnya och utveckla dofter med naturliga ingredienser, men för mig personligen får det gärna vara lite syntetiska inslag i en parfym, detta pga. att hållbarheten ofta ökar då och med dagens tillgång på nya syntetiska noter kan man få fram så många intressanta dofter som inte vore möjliga utan dessa. Samtidigt finns det förstås alldeles för många 100% syntetiska dofter på marknaden och i valet mellan att dofta som en blandning av smultronsoda med hårspray eller svagt av mandel, vete och vanilj är förstås valet enkelt. :)

Pic: stefanpoon.com

Vinnare av CnR Create-dragningen

List Randomizer

There were 14 items in your list. Here they are in random order:

1. Sandra
2. Matilda
3. Therese
4. Habit Man
5. Terese Rhodin
6. Nilla
7. Carina
8. em
9. Ylva
10. Anonym
11. Susanne B
12. Hanna
13. triplex
14. Ulrika

Timestamp: 2010-10-22 06:38:06 UTC

Grattis till Sandra och Matilda! Maila era adressuppgifter till mig. Eftersom Sandra står först får hon också välja vilken hon vill ha och Matilda får den andra.

Till er andra som deltog får jag önska er bättre lycka nästa gång.

Men, boxarna då...?

För de flesta av oss som älskar parfym är ju själva parfymen dvs. juicen som det också kan kallas huvudsaken. Några parfymälskare bryr sig knappt om flaskorna alls, medan det faktiskt finns parfymistor som enbart samlar på till exempel parfymer i lila eller genomskinliga flaskor.

Det vanliga är dock att flaskorna är ganska låg-prioriterade, men självklart är en snygg flaska alltid en bonus. Personligen brukar jag ställa undan de lite "fulare" flaskorna eller ha dem längst bak, men sedan är ju också vad som är fult eller snyggt en smaksak.

Det finns också människor som samlar på själva parfymflaskorna, där själva parfymen är av marginellt intresse. De här människorna vill helt enkelt ha en fullständig samling av sällsynta parfymflaskor, ibland från ett visst märke och ibland från en viss tid.

Men, vad de flesta verkar glömma är att nästan alla parfymer från början kommer i en kartong, ask, box eller vad man nu vill kalla det. De allra flesta parfymaskar är av kartong/papper och många slängs direkt när man tagit ut sin efterlängtade parfym. Om man sparar på kartongen är det oftast den som nöts mest och fortast. Parfymkartonger i bra skick som är 40-50 år gamla måste vara en sällsynthet, ändå har jag aldrig hört om någon som samlar på parfymkartonger!?

Bilden här ovan visar en del av mina parfymkartonger. Numera sparar jag på dem, men jag köper och byter förstås också till mig en hel del parfymer som kommer utan box. Boxarna är ju också en del av helheten, själva flaskan är kanske det första vi ser, men i de flesta butiker står boxarna ju fint uppradade på hyllorna bakom. Att få hem sin alldeles nya parfym och försiktigt ta bort cellofanet runt om och sakta öppna den alldeles nya kartongen ger iallafall mig en lyxig känsla. Det är ju nåt alldeles speciellt med en helt ny parfym, med orörd kartong... Ändå blir kartongerna så fort bortglömda, detta trots att en parfym med kartong ofta kan säljas för någon krona mer än en parfym utan.

När man tittar på kartongerna kan de ofta vara lika väldesignade och intressanta som flaskorna, oftast korresponderar boxens utseende med dess innehåll. Man skulle knappast hitta en flaska av Serge Lutens-typ i en Lolita Lempicka-kartong eller tvärtom. Kanske skulle man ta och bli "världens första" parfymkartongssamlare, eller jag är egentligen ganska övertygad om att det redan finns några därute eller vad tror ni?

Hur förhåller du dig till dina parfymkartonger? Slänger du dem genast? Sparar du de finaste/lyxigaste? Sparar du alla? Köper du rentav bara flaskor som kommer med kartong? Har du kanske till och med någon favoritkartong? I så fall vilken?

Personligen tycker jag om nästan alla typer av kartonger, just att det finns en sådan variation är en del av tjusningen och att varje kartong säger lika mycket om parfymen inuti som vad en väldesignad flaska kan göra.

När jag inte grubblar på parfymkartonger håller jag på att testa mig igenom ett trevligt franskt 100% naturligt märke och jag har hittat en av höstens mysigaste dofter däribland, mer om det snart....

Pic: några av mina parfymkartonger

L'Artisan Parfumeur - Vanilia

När jag letade efter bilder på mor och dotter som ser ut som systrar var Madonna och hennes dotter Lourdes en vanlig träff. Ursäkta, men jag kan inte se det! På vilket sätt skulle de se ut som systrar? De är inte särskilt lika, speciellt inte sen Madonna injicerat en massa grisfett eller vad det nu är i ansiktet. Dessutom, Madonna ser bra mycket äldre ut än sin dotter, vilket ju förstås är helt naturligt, hon var ju trots allt runt 40 när Lourdes föddes. Och just det, hur många systrar känner ni med 40 års ålderskillnad? Någon? Nu är ju Madonna en vacker kvinna, men hon ska vara glad för att jag inte skrev att hon ser snarare ut som om hon kunde vara mormor till Lourdes än syster... oj, nu skrev jag visst det likafullt, f´låt.

Långsökt samband med parfymer kan tyckas, men det ligger -för mig- närmare än vad man kan tro. Jag har nyligen investerat i en flaska av L'Artisans Vanilia, en av de äldsta medlemmarna i familjen L'Artisan. Vanilia såg dagens ljus redan 1978 och därmed har den väl gjort sig förtjänt att kallas klassiker. Förra året såg en annan vaniljdoft dagens ljus hos L'Artisan, nämligen Havana Vanille. Det sägs att Vanilia har tjänat ut och ska ersättas av Havana Vanille, men iallafall på COW i Stockholm säljs de båda fortfarande sida vid sida.

När jag först testade Vanilia slogs jag genast av hur lika de båda vaniljdofterna trots allt är. Det är här jag börjar tänka på mödrar och döttrar, Vanilia är ju trots allt ungefär 30 år äldre än Havana Vanille, men likheterna gör att skillnaden känns mindre. Dvs. mor och dotter som skulle kunna vara systrar.

Rivaliteten dem emellan måste vara ett familjeproblem. Kommer gamla, trogna Vanilia att få lämna scenen nu när Havana Vanille gjort entre (någon som vet med säkerhet vad som kommer att hända, är det bara restlagret som fortfarande säljs)? Vanilias klassiska L'Artisan skönhet, är den förlegad och utbytt mot Havana Vanilles lite mer moderna look (doft)? Funkar verkligen Vanilia än?

Vanilia är en ganska typisk L'Artisan skulle jag vilja säga, lätt, transparent och ändå intressant. Vanilia hör tack och lov också till de bland L'Artisans dofter som har iallafall hyfsad hållbarhet på mig (ca 4-5 timmar). När jag provade Havana Vanille förra vintern (mitt i ett strålande vackert snöfall) fick den mig att tänka på doften av snöflingor som sakta singlar ned från skyn och smälter på tungan. Precis den känslan får jag även av Vanilia, men det är inte snö utan tropiska blommor i sprakande färger som faller liksom ett regn ned från himlen. Någonstans i utkanten av min uppfattning brinner en eld som sänder ut en mycket svag, men intressant doft av rök. Vaniljen i Vanilia är liksom glatt, undanglidande och absolut inte speciellt söt.

Vanilia fungerar fortfarande och känns absolut inte daterad, även om Havana Vanilles noter kanske känns aningen mer moderna. På mig känner jag också doften av Vanilia betydligt bättre än Havana Vanille. Vanilia har en ständigt närvarande bas av vanilj, medan de andra noterna dyker upp då och då (blommor, rök, ozon, på slutet lite träig, varm). Havana Vanille har inte någon sådan bas -på mig- utan är långa stunder helt tyst för att sedan plötsligt sända ut en liten doftpust...

Dock, den lilla doftpusten föredrar jag egentligen framför Vanilias lite monotona vaniljblomdoft. Fast trots det, Vanilia är en mycket fin vanilj och går utmärkt att använda för de som föredrar en vanilj utan gourmand-inslag. Sillaget är helt okej också förresten, något som Havana Vanille inte kan skryta med.

Är man det minsta svag för vanilj tycker jag att man kan investera i en flaska Vanilia, för vem vet hur länge den kommer att finnas kvar. Passa på nu, innan den säljs på Ebay för 1500 kronor!

Så länge jag har kvar av Vanilia behöver jag defintivt inte Havana Vanille iallafall...

Framöver blir det naturliga parfymer och en fundering om att tänka "inside the box" eller "outside the box"...

Pic: Madonna med dottern Lourdes, x17online.com

Om våran parfymträff.

Ja, igår var det ju parfymträff igen. Vi börjar bli som ett litet gäng, även om några som var med förra gången -tyvärr- inte kunde komma igår, å andra sidan tillkom några som inte var med i våras.

Tror de flesta som varit med på träffarna är helt överens om att fortsätta ha parfymträffar någon/några gånger per år. För er som ännu inte varit med på någon parfymträff kan jag försäkra att vi är ett glatt, blandat och avslappnat gäng som träffas under väldigt lättsamma omständigheter.

Igår hann vi med några timmar sniffande och provande på NK och på COW, dessutom hann vi åka en sväng hem till en av deltagarna för fika och lite mer parfymprovning. Och så fick vi som hängde med en guidad visning i värdinnans imponerande parfymsamling, vilket förstås var jättekul.

Vi verkade alla vara överens om att det är svårt att klämma in allt vi vill hinna göra under de timmar som vi ses, jag och några andra som inte bor precis i Stockholmsområdet har ju tåg etc. att passa. Någon föreslog att vi skulle ha ett parfymläger någon gång. Även om jag tror att det kan vara svårt att genomföra, så är jag helt övertygad om att alla deltagarna på parfymträffarna lätt skulle kunna fylla en hel vecka med olika typer av parfymaktiviter utan att bli uttråkade en enda gång. Fast såklart misstänker jag att vi skulle bli doftutmattade hela bunten... (mindre bra).

Vi får se vad vi hittar på nästa gång vi träffas, lite olika förslag har iallafall kommit.

Hittade jag några nya parfymfavoriter då? Ja, jag provade Byredos nya M/Mink, klart imponerande och väldigt annorlunda, men förstås behöver den testning på egen hand för en recension. Absolut nåt att försöka hitta ett prov av. Provade återigen Bond No 9's Success is a job in New York, den är inte jättespeciell, men jag gillar den tillräckligt för att försöka få tag på ett prov av den också. Creeds Love in Black kan också vara lovande samt att jag fick prova Guerlains Spirituese Double Vanille och Frederic Malles Geranium, som jag också fick mersmak av.

Ärligt talat, jag kan knappt vänta till nästa parfymträff.

Utlottning av två flaskor parfym från CnR Create

Jag är glad över att få ha denna utlottningen, den flottaste hittills i min bloggs historia. Två vinnare på den svenska bloggen får en flaska vardera av CnR Creates fina dofter.

För att delta vill jag ha rätt svar på denna fråga:

Var föddes idéen till CnR Creates Star Sign Perfumes?

Svaret kan du förhoppningsvis hitta på deras hemsida:

http://www.cnrcreate.com/wbc.php?sid=25885c0106f&tpl=start.html

Jag kommer att bland er som svarat rätt på frågan att dra två vinnare, ett villkor för att få delta i tävlingen är att du har en svensk adress, jag har tyvärr inte råd att posta flaskorna utomlands. Så lämna en kommentar med rätt svar så är du med i dragningen.

En vinnare får en flaska 50 ml Star Sign perfumes Virgo EdP (Jungfrun) för kvinnor.

En vinnare får en flaska 100 ml Star Sign perfumes Taurus EdT (Oxen) för män.

Jag drar två vinnare fredagen den 22/10. Den första på listan får välja om den vill ha Virgo eller Taurus, jag kommer även att bifoga ett testat prov så att den som vinner det flotta gåvosetet (se bild) kan testa doften utan att bryta förpackningen och därför bestämma om du vill behålla den själv, eller ge bort den som gåva till någon annan. Flaskorna är snyggt förpackade i sidenfodrad box och runt halsen på varje flaska hänger en liten stjärntecken-amulett som kan tas loss och användas som smycke.

Alltså, svensk adress, lämna en kommentar med rätt svar, jag drar två vinnare nästa fredag.

Lycka till! Och ett stort tack till Robert och Canisa på CnR Create.

Pic: CnR Create, Star Sign perfumes

Star Sign perfumes - Libra (för män)

Om Capricorn var den första doften av de tolv olika herrdofterna som jag la märke till, så kan Libra (Vågen 24/9-23/10)mycket väl vara den doft som vinner i långa loppet. Inte lika omedelbart uppseendeväckande, charmerande eller annorlunda, men ändå la jag märke till den ganska snabbt.

Libra har noter av tuberose, kardemumma, kanel, viol, vetiver och tolu bland annat. Det här ger en härligt mörk, mystisk och alldeles bedårande violdoft. Visst, den är avsedd för män och jag gillar absolut tanken på en tydlig violdoft för män, men varför låta dem ha den här underbara doften ifred?

På mig blir Libra en mystisk, vibrerande och mörk violdoft med maskulina inslag utan att bli för maskulin. Ett slags gotisk, lite melankolisk typ av doft. Den är torr, stram och aningen kall, vilket får mig att tänka på gamla grå stenkyrkor, små nyutslagna violer i gryningens grå ljus, viktorianska miljöer och en vemodig pianokonsert. Ja, Libra verkar vara en doft fylld med känslor, känslor åt det vemodiga, bitterljuva hållet, men utan att för den skull kännas deprimerande. Faktum är att det är en doft som jag tycker passar utomordentligt till oktoberfödda vågar, oktober är ju en lite melankolisk månad (iallafall för mig), och vågar brukar sägas vara ett känslomässigt tecken.

Oavsett vad man tror om astrologi är Libra en doft jag gärna återvänder till, om något påminner den mig lite om en annan violfavorit, nämligen Ava Luxes Midnight Violet.

Jag rekommenderar Libra till alla som är det minsta nyfikna på astrologi, men också till er som vanligen uppskattar viol i dofter och som söker efter en mörk, lite mystisk unisex-violdoft. Libra, kan mycket väl vara det du söker!

Libra har god hållbarhet och medium sillage. Är du nyfiken på att veta mer om Libra? Eller kanske vad CnR Create har att erbjuda för andra dofter? Mer information hittar du här:

http://www.cnrcreate.com/wbc.php?sid=2419903971c&tpl=start.html

Jag har valt att skriva om de två dofter som fångat min uppmärksamhet mest, vilket inte betyder att de andra tio på något sätt skulle vara dåliga eller ointressanta. Men, trots allt handlar det ju om herrdofter och personligen har jag svårt att trivas i dofter som blir "för" maskulina. Några av dofterna passade mig inte alls, bland annat hade jag lite svårt för Sagittarius (Skytten), samt Aquarius (Vattumannen), men det kan ju vara de två som passar dig bäst. På maken doftar Taurus helt fantastiskt gott, maskulint, varmt och tryggt, medan den inte alls passar mig och jo, maken är född i Oxens tecken!

Missa inte utlottningen som dyker upp här snart!

Pic: horoscopos

Star Sign perfumes - Capricorn (för män)

Jag har skrivit det många gånger, att när jag testar tio olika dofter så spelar det nästan ingen roll hur bra märket än är, oftast tycker jag helt enkelt bäst om en eller två dofter. När jag testar Star Sign Perfumes herrdofter är det en doft jag direkt charmas av, nämligen Capricorn (22/12-20/1, stenbocken).

Capricorn är en sådan doft att jag skulle lägga märke till den och tycka om den ibland vilka tio-tolv andra dofter som helst. Capricorn är ovanlig, men ändå lätt att tycka om och bära... både för män (som den egentligen är avsedd för) och kvinnor.

Annars är de flesta andra dofterna av Star Sign Perfumes som är avsedda för män ganska tydligt maskulina, av den anledningen sticker förstås Capricorn ut desto mer. Capricorn har noter av citrus i öppningen, patchouli, rosenträ och karamell, samt ambra, musk, vanilj och rökelse i basen. Det här noterna ger en livfull, varm, milt orientalisk doft med gourmand-inslag.

Capricorn är både träig, krämig, söt och fylld av en milt ringlande röknot i bakgrunden. Den man som får den här doften i present borde vara mer än nöjd, möjligen med undantag för män med lite konservativ smak som föredrar mer klassiskt maskulina dofter.

På mig blir Capricorn en ganska söt doft, tydligt gourmand, men också med en tydlig, men svag rökelsenot, ambran gör sig fint med min hudkemi och ger doften både glöd och liv. Eftersom hela serien är avsedd för män testar jag den förstås på maken, där den utvecklas på ett annat sätt. Den blir inte lika söt på honom, vaniljdoften bidrar med krämighet snarare än sötma, röknoten blir mindre uttalad, medan doften istället blir mer träig och torr, när det gäller de animaliska inslagen lyfter makens hudkemi snarare fram musken än ambran. Resultatet blir helt annorlunda, men doften funkar utomordentligt bra på oss båda två!

Capricorn är en varm och härlig doft och det passar väl bra för några som är födda mitt i mörkaste vintern? Dessutom är Capricorn både sensuell och spännande, jag tycker den som doft passar bra till njutningslystna människor.

Självklart skulle jag vilja testa den även på yngsta sonen som är född i Stenbocken, men tyvärr skyr han ju allt vad parfym heter (han kanske inte är någon typisk stenbock heller, vad vet jag?)

Capricorn har god hållbarhet, 6-8 timmar och ganska starkt sillage. Det här är en doft jag rekommenderar oavsett man är intresserad av astrologi eller ej, oavsett om man är stenbock eller ej, oavsett om man är man eller kvinna. Jag tror att Star Sign Perfumes Capricron helt enkelt kan gå hem hos väldigt, väldigt många som gillar rökiga, orientaliska dofter med milda gourmand-inslag. Den är helt enkelt en höjdare och mer än prisvärd.

Bland de tolv dofterna för män är Capricorn min stora favorit, vilket kanske inte är så konstigt då den enligt mig är rätt unisex, men jag har också hittat ett par andra som är mer än trevliga och som jag också kan tänka mig att bära själv, mer om dem kommer snart.

Dedt kanske inte är så svårt att lista ut att dragningen jag kommer att ha härnäst handlar om dofter från CnR Create/Star Sign Perfumes. Så jag tycker ni kan passa på att förkovra er lite mer om deras produkter här:

http://www.cnrcreate.com/wbc.php?sid=241748a8b81&tpl=start.html

pic: freewallpaper

CnR Create - Star Sign Perfumes

Som parfymbloggare har jag en viss kontakt med parfymörer, parfymföretagare och press-ansvariga hos olika parfymhus. Gemensamt för dem jag får en god kontakt med är deras vänlighet, glädje och entusiasm. Det är sällan någon tvekan om att det här är människor som verkligen brinner för sitt företag, för sina dofter och också för kontakten med människor som delar det intresset.

Oftast är det lättast att få kontakt med människor i små och nystartade parfymföretag, givetvis kan det vara mer värt för dem att få sina dofter omnämnda på en blogg än för de riktigt stora inom branchen som blir omnämnda på "alla" bloggar så fort de släpper något nytt.

Robert Boehm och hans medarbetare Canisa på österrikiska CnR Create är båda sådana vänliga människor som brinner för det de håller på med. Jag har skrivit om deras dofter tidigare, men nu har de något nytt att presentera; astrologiska dofter för män.

Jag tycker det är fantastiskt att ha två starka intressen, astrologi och parfymer, och lyckas förena dem. Kopplingen mellan astrologi och dofter är inte helt ovanlig, men oftast hittar vi dofter för specifika stjärntecken hos små indie-tillverkare på som säljer 5 mls parfymoljor i varierande kvalitet på Etsy (etc). Robert och hans medarbetare har istället valt att satsa på proffsigt utförande både vad det gäller själva dofternas komposition, såväl som flaskorna och boxarnas design och utförande.

Som astrolog har Robert ideér om hur en parfym för ett visst stjärntecken bör vara uppbyggd, men för själva parfymhantverket svarar en parfymör i Grasse. Det är alltså högkvalitativa dofter med bra ingredienser och fin komposition, om än inte riktigt banbrytande, det handlar om.

Trots allt, astrologiska dofter är en ganska smal nisch. Jag tror i första hand att människor som är intresserade av astrologi blir intresserade av den här typen av dofter, å andra sidan misstänker jag att en ganska stor grupp av människor har ett iallafall måttligt astrologi-intresse. Dofter för de olika stjärntecknen och nu, även för män, är också perfekta presenter och julklappar, både lätta att välja och ändå blir det en mycket personlig gåva. För parfymälskare är det kanske inte lika självklart att intressera sig för den här typen av dofter. Vi parfymnördar prover ju gärna "allt" och som kvinnlig jungfru kanske det kan bli lite förvirrande när man upptäcker att doften man gillar allra bäst är den som är avsedd för manliga stenbockar.

Iallafall när jag testade de tolv olika dofterna avsedda för kvinnor blev jag glatt överraskad över dofternas kvalitet och välgjordhet, och att jag faktiskt tyckte väldigt, väldigt mycket om doften avsedd för jungfruns stjärntecken (som jag är född i).

Nu sitter jag här och testar igenom dofterna avsedda för män och de är minst lika välgjorda som dofterna för kvinnor och, möjligen snäppet mer intressanta dessutom, iallafall några av dofterna. Jag har redan två personliga favoriter, en som jag gärna låter min man ha på sig och en annan som jag mycket väl kan tänka mig att bära själv.

Jag kommer att skriva mer om de olika dofterna snart. Vilket stjärntecken är du född i förresten?

Pic: astrology homepage

Mellansnack...

Som iallafall några bloggläsare vet var det dags för den gemensamma BPAL-beställningen. Har betalat med paypal massor av gånger, men i somras blev det nåt strul. Jag fick skriva till paypal-support och så småningom löstes problemet. Därför trodde jag förstås att vår sambeställning nu, ca. två månader senare skulle gå smidigt.

Men nej, det bidde ingenting. När det var som värst såg jag ut ungefär som filuren på bilden här ovan. Frustration och huvudvärk! Har fortfarande inte listat ut vad som är fel med paypal-kontot, får nämligen olika felmeddelanden varje gång. Så tyvärr, någon sambeställning lyckades jag inte få iväg. Dock, alla inblandade i beställningen har fått mail av mig, så jag skickar tillbaka pengarna så fort som möjligt.

OM någon som vet att de varit med på sambeställningen inte har fått något mail av mig, så hör av er. Mitt hotmail-konto verkar nämligen också fungera lite som det vill. Därför har jag nu en alternativ mail-adress, nämligen:

torebella at gmail dot com (dvs. at =@ dot=.)

Varför är det ofta så att när nåt slutar funka följer nästan alltid nåt annat med?

Nåja, allt är inte elände. Har ju massor att se fram emot, bland annat Stockholm på lördag. Hoppas "alla" är med på att vi träffas på NKs parfymavdelning vid 12-tiden. Ni som vet att ni kommer att dyka upp kan väl lämna en kommentar så vet vi alla på ett ungefär hur många som kommer.

Den här gången ska jag vara mer systematisk hade jag tänkt, självklart tar jag med en penna för att hålla reda på vad jag testar! Sen har jag börjat fundera på vad jag ska ha på mig, vill ju kunna komma åt armarna utan allt för mycket tjocktröjor och jackor i vägen! :) Ska bli himla kuligt iallafall.

Det är mycket roligt på gång, i slutet av denna vecka eller början på nästa kommer jag att ha den största utlottningen hittills på bloggen. Missa inte det! Massor av spännande dofter som dyker upp här, bland annat nåt för mina manliga läsare, nåt för er som söker efter 100% naturliga dofter och förhoppningsvis en nyhet (hoppas jag) hela vägen från soliga Kalifornien...

Jajo, det där familjedramat som jag har pratat om kommer också...

Med frost på morgnarna är det ingen tvekan om att hösten kommit för att stanna och därmed är det dags att njuta av lite mer kraftfulla parfymer. Sitter också och grunnar på höstfavoriter hittills i höst, vilka är dina? Har du några gamla älsklingar som du aldrig får nog av eller har du fått någon eller några nya höstfavoriter?

Märker att det hänt en hel del med min parfymsmak under det senaste året. Några av förra årets höstfavoriter står och samlar damm, medan andra fortfarande funkar. Andra som jag inte gillade så värst förra hösten har jag plötsligt börjat uppskatta nu...

Mer om det också längre fram...

Pic: karlonia.com

Christian Dior - Pure Poison

Innan jag testade Diors Pure Poison hade jag ärligt talat lite förutfattade meningar om den. Jag trodde att den skulle bli en besvikelse, en medlem i Poison-familjen som fanns med bara för att tilltala dem som ständigt letar efter rena, klara och fräscha parfymer. Med andra ord förväntade jag mig en poison-variant helt utan skärpa, djup eller spänning.

Därför är det förstås extra kul att mina negativa förväntningar inte infriades. Jodå, Pure Poison är ren och klar, men på ett intensivt, strålande och alldeles betagande sätt. På ett sätt påminner den mig lite om Thierry Muglers Alien, samma strålglans, men aningen mildare, mjukare och så småningom också pudrigare.

Pure Poison är stillsammare och verkar blygare än de andra dofterna i serien, men ändå lyckas Pure Poison på väldigt kort tid armbåga sig fram till en tätposition bland Poison-dofterna. På mig är den mer lättburen än de övriga, ändå med en konkret och tydlig personlighet.

Trots sin milda framtoning finna också ett uns av gift i den, en liten, liten bitterhet som anas bland de bleka, väldoftande blombladen. Det här skulle kunna vara doften av en skör, ömtålig, men dödligt giftig blomma. Liksom i flera av de andra poison-dofterna finns en känsla av dödlig skönhet i Pure Poison. Jag har alltid tänkt mig doften Hypnotic Poison som en vit doft, för mig är den doften av pudrigt vitt gift, rakbladsvasst papper, iskristaller och innanmätet på såväl giftig bittermandel som ett rödskaligt äpple. Pure Posion är också en vit doft, men tunnaste vitt, som nästan genomskinligt tunna kronblad på en liten vit blomma med svagt rosa kanter, den blekaste hy, det ljusaste hår, små oerhört vackra giftsvampar med rosa skivor...

Pure Poison har liksom de andra i familjen god hållbarhet, sillaget på denna är något mer diskret, särskilt i basnoten torkar Pure Posion ner till en behagligt pudrig, men ändå ganska osöt blomdoft. När jag gjorde en jämförelse på olika varianter av Thierry Muglers Alien och Angel satte jag betyg på de olika dofterna. http://rebelladensnella.blogspot.com/2010/03/thierry-mugler-angel-liqueur-de-parfum.html

Här kommer mina betyg för de olika Poison-dofterna jag testat:

Hypnotic Poison (tidigare favvo), 6 av 10 (dock en tia när jag är sugen på den)

Midnight Poison , 7 av 10

Pure Poison, 8 av 10

samt Poison, 8 av 10

De här betygen är mest på skoj för min del och skulle jag göra om dem om ett år skulle det mycket väl kunna se ut på ett helt annat vis.

Nån måste väl ha testat Tendre Poison? Hur är den???

Pic: flickr.com

Christian Dior - Midnight Poison

När jag först bekantade mig med Diors Midnight Poison tyckte jag inte den var så märkvärdig.

Jag hade en liten miniflaska, som när jag fick den bara hade knappt en ml kvar. Det var ju inte så att jag tyckte att det var nåt fel på den, men inte heller tyckte jag den var speciellt märkvärdig.

Jag testade den några gånger, men fastnade inte för den, inte förrän det var i senaste laget...

Av någon orsak blev de sista dropparna jag tog på mig från miniflaskan också dropparna som fick min polett att trilla ner, där och då, helt plötsligt upptäckte jag att jag visst tyckte om Midnight Poison. Faktiskt så mycket att jag försökte liksom klämma fram mer ur miniflaskan som tyvärr visade sig vara helt tom. Äsch då...

Nu har jag tack och lov lyckats få tag på en ny liten flaska av Midnight Poison, men jag blir ärligt talat inte riktigt klok på den här parfymen. Ibland tycker jag den är helt okej, doftar gott, rosigt, lite patchouli, lite vanilj, men ändå inte så himla jättegott. Ibland blir den dock alldeles underbart härlig på mig. Vid ungefär var fjärde användning djupnar rosen, patchoulin finns där, men bara anas som en mörk, vibrerande bakgrund, vaniljen ger en svag, krämig sötma tillsammans med en härlig kolanot, den blir magisk, magnetisk, sexig och jag kan knappt slita mig från min handled.

Vet inte vad det beror på att den inte alltid uppträder så, men jag har ju andra dofter som också kan dofta väldigt olika från en gång till en annan.

Midnight Poison har ett bra namn, den är gjord för sena kvällar, men egentligen mer för romantik och sensuella tillfällen, än fest och party. Den är orientalisk, men jag tycker också att den är tvehågset orientalisk, lite som en doft som försöker roffa åt sig det bästa från två håll, men inte lyckas helt och fullt. Det finns en slag ren klarhet i Midnight Poison, något som doftar åt mentholhållet. På min hud är Midnight Poison lite för klar, för öppen, för ren, för att kännas som en tung orientalisk doft. Lite som Elizabeth Taylor här ovan, kostymerad till Egyptens drottning Cleopatra. Bedövande vacker, sensuell och skön, men kanske inte helt trovärdig som egyptisk härskarinna?

Midnight Poison kommer egentligen bara halvvägs till Orienten, men kanske är det lika bra? Det finns många dofter med hela det orientaliska spektrats tyngd, sötma och fyllighet, men kanske inte riktigt lika många som nästan är där? För mig blir Midnight Poison en slags orientalisk doft för människor som kanske inte riktigt gillar orientaliska dofter.

Tillhörande en kategori av dofter som är lätt tillgängliga är Midnight Poison och de flesta andra av Diors Poison-dofter bland det bästa man kan hitta i en småstad vilken som helst. Midnight Poison har god hållbarhet, medium sillage (men, jag har inte spray) och passar även på män, en annan dag, med ett annat humör skulle jag kunna kalla den för en rosendoft som funkar utomordentligt på män, ungefär som en light-variant av Montales Black Aoud.

Pic: Elisabeth Taylor i Cleopatra

Christian Dior - Poison

Så har mina föräldrar åkt hem till Boden för den här gången. Har haft en rolig vecka med goda middagar och födelsedagskalas. Hunden fyllde två och äldsta dottern blir 30. Det här med att ha barn som är nästan lika gamla som man själv är ska jag prata mer om någon annan gång...

Som vanligt när jag har ett litet blogguppehåll längtar jag efter att få skriva igen. Jag har under en längre tid funderat på att presentera och recensera Diors Poison-dofter här och nu är det dags. Hypnotic Poison har jag skrivit om tidigare http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/10/christian-dior-hypnotic-poison.html

Jag börjar med orginal Poison och sedan kommer jag också att skriva om Midnight Poison och Pure Poison, men tyvärr har jag inte fått tag på Tendre Poison. En bloggläsare önskade att jag skulle skriva mer om "vanliga" dofter och Diors Poison-dofter räknar jag dit.

Poison har funnits med ett tag, sedan 1985 närmare bestämt, men jag har ingen gammal historia med Poison. När den kom var jag inte särskilt intresserad av parfymer och höll mig stenhårt til min kära Opium. Något senare hade min brors sambo Poison, jag tyckte den doftade supergott på henne, men det var under perioden när jag trodde jag bara kunde ha orientaliska dofter, så jag ansåg att Poison inte var något för mig. Nu vet jag bättre, tack och lov.

Jag gillar Poison. Uppmärksamma läsare kanske då invänder att minsann det finns visst flera tuberos-dofter jag gillar, men på mig handlar Poison inte så mycket om tuberos. Den är blandad på ett sådant sätt att den på min hud helt enkelt blir en härligt, väldoftande floral med inslag av något bärigt, men också kryddor och trä. Dessa noter bildar tillsammans något jag tycker doftar som en dryck. En trolldryck, ett elixir, en magisk dryck, en spännande flaska med mystiskt innehåll som vädjar om att bli uppdrucket. Precis som Alice här ovan är jag alldeles för nyfiken för mitt eget bästa ibland, jag skulle också lätt dricka ur en flaska som tydligt deklarera "Drink me" (Drick mig). Skitsamma om resultatet blir att jag blir jättelång eller jättekort eller rosa med gröna prickar på, om innehållet i flaskan doftar som Diors Poison skulle jag lätt kunna dricka en rejäl klunk. Oh, så spännande sedan att vänta på vad som skulle kunna hända...

Av någon underlig anledning tycker jag att Poison doftar som äppeljuice. Som ett slags magisk varaint av äppeljuice, men ändå. Ifall Snövit blivit erbjuden ett glas juice istället för ett äpple av sin onda styvmor så hade det kanske doftat så här?

Ja, Poison är en parfym som tar mig med till sagornas värld, den är oslagbar att använda om man vill jaga bort den grå oktober-vardagen för några timmar. Trots att den har 25 år på nacken tycker jag den doftar förvånansvärt modernt, men också tidlöst. Posion kan passa på människor i olika åldrar, jag undrar hur den doftar på män? Någon man som testat?

Jag har Poison i esprit de parfum i en liten miniflaska, så jag antar att den uppför sig lite annorlunda mot en edt eller edp i spray. Min Poison har ett maffigt, men inte mördande sillage och god hållbarhet, iallafall 7-8 timmar.

Vilken är din favorit bland Poison-varianterna? För att vara en doft med så många uppföljare (flankers) så tycker iallafall jag att de uppföljare jag testat håller hög klass.

Missa inte fler Poison-varianter framöver, sen blir det lite familjedrama, astrologi och även naturliga dofter. Både välkända märken, men också lite mer okända diton kommer att dyka upp.

Pic: Alice i Underlandet