Acorelle - Wheat Almond och Amber Vanilla (Bio Cosmetics)

Som -säkert- många andra kvinnor har jag ett lite komplicerat förhållande till kläder (och skor). När vi skaffade hund hade jag ca 15-20 par opraktiska, snygga, högklackade skor med spännen, nitar, lack, mönster och allt möjligt annat. Däremot hade jag inte ett enda eget par gympadojor, så jag fick snällt låna ett par gamla som sonen vuxit ur. När det var regnväder drog jag på mig makens gamla gummistövlar i storlek 42.

<>

Ytterplagg hade jag förvisso i min ägo, knallröd trenchcoat, skinnjackor, sammetskavajer och en alldeles underbart härlig röd dunjacka (som jag vanligtvis inte har så stor användning för söder om Stockholm, med förra vintern som enda undantaget!). Andra hundägare jag mötte på våra promenader såg ut att ha garderoben full av enkla och fritidsbetonade sportjackor med revärer på sidorna...

I min klädkammare hänger massor med härliga kläder som jag knappt använder och nu, som hundägare, blir det definitivt inte oftare. Att jag dessutom gått ner rejält i vikt av att springa ute med hunden mest hela tiden gör ju att de flesta plagg inte längre ens sitter snyggt på mig.

Så till slut har jag börjat försöka vara lite mer praktisk när det gäller kläder, numera har jag faktiskt inte bara ett par långbyxor i garderoben, utan kanske tre eller rentav fyra. Även om nu yngsta dottern knycker dem mest jämt... Jag har två (2!!!) par bekväma skor som funkar utomordentligt att promenera i och äger till och med ett alldeles eget par gummistövlar. Jag har klippt sönder två korsetter och försökt göra armband av dem och fjäderboan hänger oanvänd och slokande i ett hörn av garderoben...

Vid dryga 40 års ålder har jag börjat inse att bekväma och praktiska kläder är ganska... bekvämt och till vardags, användbart. Hujeda, denna medelålder tar en hur man än gör. Motstånd är meningslöst och dessutom -inbillar jag mig- fjantigt!

Massor av olika parfymer funkar dåligt till vardags, dels är det ju i parfymens natur att vara lite lyxig, lite gulkdkant och dels blir det allt mindre accepterat att dofta starkt. Acorelle är ett franskt märke som erbjuder 100% ecocertifierade produkter, däribland några eau de parfumer som är helt naturliga.

http://www.laboratoire-odysud.fr/

http://www.acorellebeauty.com/

Några av Acorelles produkter finns att köpa i Sverige.

Av deras dofter har jag fastnat mest av allt för två, Wheat Almond och Vanilla Amber. Dofterna har också aromaterapeutiska egenskaper, Wheat Almond sägs vara balanserande medan Vanilla Amber är uppiggande.

För mig är Wheat Almond för och främst en totalt mysig komfort-doft att svepa in sig i. Perfekt den här tiden på året och om något, dofternas motsvarighet till ett mjukt velourset med sköna sockor till. Dofterna från Acorelle är inte så komplexa, men det kompenserar de med sin uppfriskande enkelhet och mjukhet. Wheat Almond har en söt, lite spritsig toppnot nästan åt godishållet, men den stillnar ganska fort och sen återstår ett tunt, hudnära lager av perfekt mysdoft. Det är mild, men tydlig mandel blandat med en svag, svag doft av mjöligt vete. Och det är förvånansvärt trevligt och dessutom ganska orginellt. Doftens själva textur påminner något om Bois Farine, även om de doftar väldigt annorlunda. Under hjärt-och basnoten händer inte så mycket, det är mandel, lite mjöl och med ytterst diskreta inslag av något träigt och lite, lite söt frukt. Den enda nackdelen med Wheat Almond som jag kan komma på är att den inte har så god hållbarhet på mig, efter mindre än två timmar återstår knappt spår av den på min hud.

Vanille Amber däremot har mycket god hållbarhet för att vara en 100% naturlig doft. På temat ambra-vanilj har det ju gjorts ganska mycket, men ändå lyckas Vanilla Amber finna en egen nisch. Jag är ju en älskare av ambradofter, men har upptäckt att jag ibland kan uppleva dem för söta och nästan kväljande, sen finns det också ambradofter med en slags dammig doft som nästan kliar bak i halsen när man har på sig dem. Vanilla Amber undviker elegant allt sådant, det här är en vaniljamber-doft som är mild, uppfriskande och lätt. Om många amberdofter känns gyllene, tjocka och trögflytande som honung, så är Vanilla Amber snarare som ett glas med uppfriskande svagt gyllene dryck. Egentligen skulle jag vilja kalla den en ambra vanilj-doft för människor som inte är så förtjusta i ambra och vanilj. Förutom inslag av vanilj och ambra hittar jag en härligt träig doft i Vanilla Amber och under basnoten dyker rentav svaga rökiga inslag upp. Vanilla Amber har något mer sillage än Wheat Almond, men jag upplever den ändå som en diskret doft.

Båda dofterna är egentligen avsedda för kvinnor, men jag tror att de kan funka på män också. Ingen av Acorelles dofter är det man vill ha om man söker efter spännande och dramatiska dofter, men vill du ha en myskomfort-doft att tillbringa hösten/vintern i kan jag varmt rekommendera både Wheat Almond och Amber Vanilla. Wheat Almond känns mer unik, men Amber Vanilla vinner i längden på grund av sin bättre hållbarhet.

Parfymer med 100% naturliga ingredienser blir allt vanligare, vad tycker du om naturliga dofter? Jag hyser stor respekt för de parfymörer och parfymproducenter som väljer att förnya och utveckla dofter med naturliga ingredienser, men för mig personligen får det gärna vara lite syntetiska inslag i en parfym, detta pga. att hållbarheten ofta ökar då och med dagens tillgång på nya syntetiska noter kan man få fram så många intressanta dofter som inte vore möjliga utan dessa. Samtidigt finns det förstås alldeles för många 100% syntetiska dofter på marknaden och i valet mellan att dofta som en blandning av smultronsoda med hårspray eller svagt av mandel, vete och vanilj är förstås valet enkelt. :)

Pic: stefanpoon.com