Calé Fragranze d'Autore - Assolo

Jag trodde inte att jag skulle skriva om ytterligare en doft från Calé Fragranze d'Autore idag, men ibland är det inte jag som väljer vad jag ska skriva om, utan en parfym som ser till att bli vald.

Assolo är en sådan parfym. Ärligt talat så vet jag inte om jag tycker om den, av alla Calés parfymer så är den utan tvekan den mest svårburna, iallafall på mig. Jag testade den efter att jag testat Tepidarium och trodde att jag skulle få något i liknande stil, men istället för glassiga tropiska frukter, något sött och friskt med äpple i huvudrollen. Men nej, Assolo är något helt annat än en enkel äppeldoft!

Som sagt, jag testade Assolo, tyckte den var jobbig och la undan den. Men, av alla parfymerna från Calé så återkom den ständigt i mina tankar. Jag försökte hitta ord och känslor för att beskriva den oväntade doftupplevelsen, jag tänkte på den när jag gick och la mig och jag till och med drömde om den, något som är mycket få parfymer förunnat. Brukar du drömma om parfymer förresten?

Alltså, jag kanske tyckte att jag var färdig med Assolo, men Assolo tyckte inte den var färdig med mig! Ibland får man helt enkelt acceptera sånt.

Assolo startar med en frisk och söt äppelfräschör, så långt är allt frid och fröjd, men bara efter någon minut dyker sträva, bittra och närmast murkna noter upp. Ojoj, vad är detta undrar jag förvånat. Nej, Assolo luktar inte illa eller dåligt, men onekligen krävande, annorlunda och väldigt speciellt. Den får mig inte att tänka på ett sött äpple, nej den får mig att tänka på ett helt äppelträd. Och ett utforskande av ett riktigt gammalt, murket, mossigt äppelträd in i minsta lilla skrymsle. Assolo är en sån där parfym som får mig att känna mig liten, Assolo förvandlar mig till ett litet kryp som lever hela sitt liv bland grenarna, barken, bladen och frukterna i ett gammalt bortglömt äppelträd. Kanske ett äppelträd som tillbringar sina sista år vid ett sedan länge övergivet torp långt inne i skogen. Ett äppelträd som människor inte längre bryr sig om. Ja, ni förstår ju själva att för ett sådant litet kryp blir en hel värld av äppeldofter lätt lite överväldigande.

Som ni förstår är Assolo en mycket intressant doft, som olfaktorisk upplevelse bland de bättre jag råkat ut för. Och det är ju så med parfymer, att de godaste dofterna inte alltid är de mest intressanta, medan de mest intressanta dofterna inte alltid är så lätta att bära till vardags. Jag kan också tänka mig att på rätt person blir Assolo något helt annat än den blir på mig, istället för ett gammalt, murket äppelträd kanske det blir ett äppelträd i blomning, frukt och sol på samma gång. Åååå, det är så spännande med parfymer.

Den lilla äppelnoten finns kvar länge i Assolo, men annars växer de beska, träiga noterna allt mer på mig. Har ni någon gång tuggat på trä, så vet ni vilken strävbesk känsla man kan få i munnen, lite så luktar Assolo efter ett tag. Och det känns som en väldigt genuin och ärlig doft, men som sagt, ytterligt svår för mig som förmodligen har en hudkemi som förstärker den typen av beska noter i parfym. Assolo är äppelträdets historia. Jag kan hur som helst inte tänka mig något bättre om du är ute efter en rakt av naturlig, träig doft som får med så många aspekter som möjligt av trä. Jag har ännu inte låtit min kära man testa den här, men jag tror att den kan bli oerhört intressant på en manlig hudkemi.

Assolo är ett måste för dig som gillar träiga dofter! Missa den inte! Rekommenderar den överhuvdtaget till alla som vill ha en annorlunda och unik doftupplevelse. Mycket märklig, mycket stor, men också mycket "absolut inte jag".

Pic: The old, old apple tree by Davydutchy, flickr