Calé Fragranze d'Autore - Tepidarium

Jag är inte egentligen så förtjust i glass. Dvs. glass man köper till "vardags", nej ska jag äta glass så ska det vara sån där dyr, gräddig, krämig glass fullproppad med godsaker. Hellre ett paket Ben & Jerry glass en gång varannan månad än ett paket lågprisglass i veckan. Hellre en kulglass från holländaren i hamnen i Nyköping per sommarsäsong än en GB-pinne från frysdisken på ICA några gånger i veckan. Ja och förstås, italiensk glass sk. gelato tackar jag inte heller nej till.

Italiensk glass är bäst i världen, eller ja, jag tror att jag tycker det. Men, ingenstans smakar italiensk glass så gott som i Italien, det hör lite till saken att man ska äta den på plats. En av mina allra bästa glassupplevelser var i Venedig. Jag vet att jag redan skrivit om Venedig, men jag ska försöka fatta mig kort. Det var sommar, det var olidligt varmt, St.Markusplatsen i Venedig är som upplagt för solsting, massor av ljusa byggnader, stor stenlagt torg och med massor med vatten runt omkring. Gissa om solen kan gassa där? Efter att ha svettat runt på St.Markusplatsen med tvåtusen japanska turister och tiotusen duvor i strålande, obarmhärtigt solsken så kan det vara gott med glass. Jättegott! Alldeles fantastiskt gott, italiensk glass är så där krämigt sötsyrlig och lite seg och fullproppad med frukt och nötter och en massa annat mums.

Jag kommer inte ihåg exakt vilka glassmaker jag valde, men förmodligen en citronsorbet, kanske vanilj med nåt gottigt i och kanske nån ananassorbet? I vilket fall så smakade den glassen ganska precis som Calé Fragranze d'Autores Tepidarium doftar! Åååh, vilken underbar sommarparfym det här är. När jag tar på mig den står jag för en kort stund i prång vid St.Markusplatsen i Venedig och tar min första slick från en alldeles underbart svalkande och god glass. Hade vi inte tappat bort vår kamera i München hade jag kunnat haft en bild här ovanför från just den händelsen, men men... (Glassen på bilden ser ju väldigt god ut, ellerhur?)

Calé var tidigare distributör av nisch-parfym, men chefen Silvio Levi drömde om att skapa egna parfymer. Resultatet blev Calé Fragranze d'Autore, en serie parfymer med ett berättande tema. Silvio har stått för berättandet och olika skickliga parfymer har sedan tolkat hans berättelser i parfym. Jag tycker det låter som ett intressant samarbete och resultatet är riktigt lyckat. Med hittills åtta parfymer så är det klart att jag inte tycker riktigt lika mycket om alla jag hunnit testa, men några av dem är riktigt, riktigt fina. Däribland Tepidarium.

Överhuvudtaget känns Calés dofter ganska moderna och annorlunda, för att vara italiensk parfym. De är inte särskilt tunga, eller söta. Å andra sidan är de inte heller så post-moderna och rentav svårburna som Nasomattos parfymer kan vara, nej i min näsa har Calé hittat en mycket trevlig medelväg mellan italiensk tradition och avancerad, och kanske svårbegriplig parfym.

Tepidarium är inte så komplex, men den är allt annat än linjär och enkel. Efter den inledande underbara glassnoten, så dyker det upp blommor som svävar i bakgrunden, men glasskänslan håller fortfarande i sig. Och tro inte att den är söt, för den är alldeles lagom, precis så där sötsyrlig som äkta italiensk sorbet kan vara. För att vara en EdT med ganska lätta noter är den dessutom ganska hållbar, räkna med fyra-fem timmar och det är bra tycker jag, dessutom är det ju ganska varmt nu.

Basnoterna är också fina, ni förstår väl själva att det här är en riktigt vilsam parfym när jag berättar att de består av vetiver, vit musk och grönt te. Jag tror att det är framför allt vetivern som bidrar till att göra den här glassiga, fina parfymen så intressant och trevlig att bära som den faktiskt är, utan vetiver misstänker jag att den kunde ha blivit en ganska slätstruken floralfruity. Tepidarium är ett slags somrig floralfruity med edge. Alltså skärpa. Och jag gillar den!

Mer om Calé hittar ni här: http://www.cale.it/negozio.asp

Och, nej jag förstår inte italienska heller!

Mer om Calé kommer inom kort, eller nåt annat italiensk, jag har två härliga parfymer som står och hoppar i kön och vill bli recenserade. -Ta mig först! -Nej, ta mig!, ropar de. -Om ni inte är snälla kanske jag tar en fransk eller rentav amerikansk parfym först, hotar jag och spänner ögonen i dem. Åh, se så snälla de blev, parfymer är så känsliga.

Pic: gelato by archangeli, flickr