Tom Ford - Black Violet

Här sitter jag och är feg. Och sniffar på en parfym från en pappersremsa. Visst är de små citrongula penséerna på bilden söta? Penséer är förädlade blommor, man kan se dem ungefär som förstorade violer. Tyvärr har inte doften av viol följt med, penséer doftar, till skillnad från violer, inte särskilt mycket.


Om penséerna på bilden här ovan hade en doft, så skulle jag önska att de doftade som öppningen på Tom Fords Black Violet. Black Violets toppnoter har inte överhuvudtaget något svart i sig. Nej, det här är violdoft blandad med fräch, mild, men ändå spritzig citrus. Och den kombinationen är oerhört intressant och trevlig. Violdoftande parfymer blir lätt pudriga, kanderade eller möjligen krispigt gröna (tack vara violblad, snarare än violer dock), men Black Violet är inget av det. Den är strålande, citrongul, som en solstråle som letat sig in mellan träden en kall vårdag.


Ja, Tom Fords Black Violet har verkligen en öppning som förtrollar mig. Den skulle kunna vara en av de bästa viol-öppningar jag känner till. Om det inte vore för... huuuu... Jag förstår verkligen inte tanken bakom det som kommer härnäst! Mitt i hjärtnoterna och resten av parfymen kommer något som inte har någon anknytning till öppningen. Det blir som en helt annan parfym.


Alltså, jag har hittat ett sällsynt exemplar av en citrongul viol, det är vår, solen skiner, fåglarna kvittar. Den lilla citrongula violplantan luktar underbart. Allt är frid och fröjd. Men, så går solen i moln, fåglarna tystnar och skogen ligger plötsligt i halvdunkel. Från ingenstans kommer en kvävande lukt krypande, fuktig och torr på samma gång, dammig och på gränsen till möglig och murrigt grågrönbrun... Mossa väller in över den lilla oskyldiga violplantan. Kväver den, utplånar den, suddar ut minsta spår av allt som var vackert med Black Violet!


Tack, men nej tack! Varför gör di på detta viset? Varför blev det kväller? Eller nåt... hiskeligt. Jag kan tänka mig ungefär hundra andra basnoter som hade funkat bättre till den här violöppningen än den som dyker upp!


Förstås, jag kan ha problem med chypre-dofter, men det här är inte chypre, det är ett träskmonster som kväver allt som kommer i dess väg.


Jag medger att Tom Fords Black Violet vid det här laget har blivit något jag fortare än kvickt måste skrubba bort. Det är inte ofta jag gör det med parfymer, men den här basnoten står jag helt enkelt inte ut med en sekund längre än nödvändigt! Om resten av parfymen åtminstone hade varit mörk och mustig, så jag hade blivit lite förvarnad!


Black Violet har en öppning som får mig att le, känna mig glad och behaglig till mods och så dyker detta upp!


Nu är ju frågan, finns det någon annan violparfym med citrusnoter? Som blir frisk, violig, syrlig, strålande och fin, men utan chypre-bas? Tacksam för tips!


På tal om Tom Ford, Black Orchid funkar inget vidare på mig heller. Jag gillar den till hälften ungefär, men det finns hela tiden nåt som ligger och stör, vad vet jag inte. Annars har jag inte testat nåt annat från Herr Ford, vad borde jag testa?


Pic: Yellow pansies, ragerlaw