Parfymer som den här görs inte längre. När jag testade Carons Tabac Blond för första gången och gillade den mycket blev jag både glad och lättad, det kändes lite som om jag passerat genom ett nålsöga. Trots min förtjusning för Tabac Blond har jag ändå inte varit så sugen på att testa andra Caron-dofter, har nog tänkt att Tabac Blond är unik.
Det tycker jag fortfarande, men Carons Bellodgia är inte heller så tokig. Jag fick ett litet prov av en bloggläsare och det är från en vintage Bellogdia. Carons Bellodgia skapades ursprungligen 1927 av parfymören Ernest Daltroff som också skapat flera av de andra mest välkända Caron-dofterna som Tabac Blond, Narcisse Noir, Nuit de Noel och En Avion. Flera av de här dofterna finns fortfarande i produktion, men jag har ingen aning om hur de förhåller sig till ursprunget. Någon som vet?
Bellodgia startar skarpt, mörkt och nästan medicinskt på mig. Kan inte påstå att jag tycker det doftar gott, men ganska intressant, men jag brukar inte ha något emot lite medicinska noter i parfym heller. Den första halvtimmen är det lite som om Bellodgia tar sats, väntar och gör sig redo. Precis som med Tabac Blond har jag lite svårt att känna igen enskilda noter, Bellodgia är helt enkelt tätt blandad.
Efterhand börjar den utvecklas och blomma på min hud. Den är fortfarande mörk och dov, men med inslag av sötma, blommor och kryddighet. Bellodgia har många likheter med Tabac Blond, men på mig blir den lite sötare, men samtidigt också lite skarpare. Nejlikan som kan återfinnas i båda övergår i Tabac Blond i en slags vag lädernot, medan den i Bellodgia snarare hämtar intryck av andra blommor som gör doften mer pudrig och feminin. Vaniljen i Bellodgia känns mer tydlig och söt, än i Tabac Blond.
Bellodgia varar länge och har maffigt sillage. Bellodgia kan nog göra sig rätt bra även på män, men framför allt tycker jag att den är en doft för vuxna människor, det finns inget ungdomligt, barnsligt eller flickaktigt över den. Bellodgia har en uttalad, men liksom proper sexighet. Jag upplever Tabac Blond som mer tidlös, Bellodgia känns aningen mer svårburen och aningen mer hemmahörande i en svunnen tid. Vilket inte betyder att jag upplever den som daterad, men att många andra kanske kan göra det.
Vilken är din favorit-Caron? Eller kanske de inte funkar alls för dig?
Pic: Film Noir
6 kommentarer:
Jeg har testet ganske mange fra Caron, men Bellodgia har jeg bare såvidt snust på flasken. Vet ikke riktig hvordan dagens versjon er i forhold til vintage.
Det at nellik går igjen i de fleste Caron duftene, er ganske spesielt egentlig. Kan virkelig bli for mye også, som f.eks Poivre (synes likevel den er litt fasinerende også)
Favorittene er Tabac Blond og Farnesiana. En Avion er ikke dum heller, og Sacre er en gammel favoritt. Violette Precieuse er en ganske søt og deilig fiol, og Narcisse Noir er ikke så verst.
God sommer til deg (selv om jeg fortsatt stikker innom i ferien) :)
Caron´s Pour un Homme har helt klart betytt mycket för mitt år parfymintresse. Den står sig fortfarande som en sommarfavorit med sin friska lavendel. Lavendel kan ju vara en knepig doft men i Pour un Homme kommer den till sin rätt.
Är nyfiken på Le 3rd, inspirerad av den tredje mannen (filmen/boken).
Bipbap: Måste nog få tag på lite mer Caron-prover, tror jag har ett prov av Nuit de Noel som jag ännu (!) inte har testat! Tabac Blond är jag på jakt efter en hel flaska av.
Glad sommar!
Habit Man: Jo, lavendel är inte helt enkelt att få till. Man tänker lätt på såna där lavendelkuddar för linneskåpet, även om jag har iallafall några lavendelfavoriter.
Ibland funderar jag på att be någon manlig parfymälskare börja skriva något inlägg då och då om herrdofter. Intresserad?
Tack för förtroendet Rebella! Det vore kul att skriva manliga parfymer och kanske tom om dofter från en mans perspektiv:) Ska göra några utkast under sommaren:)
Bellodgia har jag inte testat vintage, kul att läsa.
Nuit de Noel och Narcisse Noir upplever jag "förminskade" i nya versioner, det är något med djupen i dem som förlorats. Tillplattade, blev dom. Saknar något i Sacren också, som att den där dova tonen som fanns i gamla Caron-er samtidigt var svalkande, och utan den så tycks mig dofterna gå åt det lite jolmigt söta hållet.
Jag gillar Poivre, En Avion (vill ha!) och Or et Noir. Dessa har jag bara prövat i nuvarande versioner, de funkar bra för mig.
Trots att jag uppskattar flera Caroner har jag bara haft dem sporadiskt - njuter av dem lite som "konst", men ser ingen av dem som parfym för min vardag, undantaget Sacre.
Mimmi
Skicka en kommentar