Christian Dior - Poison

Så har mina föräldrar åkt hem till Boden för den här gången. Har haft en rolig vecka med goda middagar och födelsedagskalas. Hunden fyllde två och äldsta dottern blir 30. Det här med att ha barn som är nästan lika gamla som man själv är ska jag prata mer om någon annan gång...

Som vanligt när jag har ett litet blogguppehåll längtar jag efter att få skriva igen. Jag har under en längre tid funderat på att presentera och recensera Diors Poison-dofter här och nu är det dags. Hypnotic Poison har jag skrivit om tidigare http://rebelladensnella.blogspot.com/2009/10/christian-dior-hypnotic-poison.html

Jag börjar med orginal Poison och sedan kommer jag också att skriva om Midnight Poison och Pure Poison, men tyvärr har jag inte fått tag på Tendre Poison. En bloggläsare önskade att jag skulle skriva mer om "vanliga" dofter och Diors Poison-dofter räknar jag dit.

Poison har funnits med ett tag, sedan 1985 närmare bestämt, men jag har ingen gammal historia med Poison. När den kom var jag inte särskilt intresserad av parfymer och höll mig stenhårt til min kära Opium. Något senare hade min brors sambo Poison, jag tyckte den doftade supergott på henne, men det var under perioden när jag trodde jag bara kunde ha orientaliska dofter, så jag ansåg att Poison inte var något för mig. Nu vet jag bättre, tack och lov.

Jag gillar Poison. Uppmärksamma läsare kanske då invänder att minsann det finns visst flera tuberos-dofter jag gillar, men på mig handlar Poison inte så mycket om tuberos. Den är blandad på ett sådant sätt att den på min hud helt enkelt blir en härligt, väldoftande floral med inslag av något bärigt, men också kryddor och trä. Dessa noter bildar tillsammans något jag tycker doftar som en dryck. En trolldryck, ett elixir, en magisk dryck, en spännande flaska med mystiskt innehåll som vädjar om att bli uppdrucket. Precis som Alice här ovan är jag alldeles för nyfiken för mitt eget bästa ibland, jag skulle också lätt dricka ur en flaska som tydligt deklarera "Drink me" (Drick mig). Skitsamma om resultatet blir att jag blir jättelång eller jättekort eller rosa med gröna prickar på, om innehållet i flaskan doftar som Diors Poison skulle jag lätt kunna dricka en rejäl klunk. Oh, så spännande sedan att vänta på vad som skulle kunna hända...

Av någon underlig anledning tycker jag att Poison doftar som äppeljuice. Som ett slags magisk varaint av äppeljuice, men ändå. Ifall Snövit blivit erbjuden ett glas juice istället för ett äpple av sin onda styvmor så hade det kanske doftat så här?

Ja, Poison är en parfym som tar mig med till sagornas värld, den är oslagbar att använda om man vill jaga bort den grå oktober-vardagen för några timmar. Trots att den har 25 år på nacken tycker jag den doftar förvånansvärt modernt, men också tidlöst. Posion kan passa på människor i olika åldrar, jag undrar hur den doftar på män? Någon man som testat?

Jag har Poison i esprit de parfum i en liten miniflaska, så jag antar att den uppför sig lite annorlunda mot en edt eller edp i spray. Min Poison har ett maffigt, men inte mördande sillage och god hållbarhet, iallafall 7-8 timmar.

Vilken är din favorit bland Poison-varianterna? För att vara en doft med så många uppföljare (flankers) så tycker iallafall jag att de uppföljare jag testat håller hög klass.

Missa inte fler Poison-varianter framöver, sen blir det lite familjedrama, astrologi och även naturliga dofter. Både välkända märken, men också lite mer okända diton kommer att dyka upp.

Pic: Alice i Underlandet