L'Artisan Parfumeur - Bois Farine

Vad tycker du om jordnötssmör? Jordnötssmör brukar vara en sån där sak som man antingen tycker mycket om eller inte alls. När jag var liten fanns inte jordnötssmör i Sverige. Iallafall inte i affärerna uppe i lilla Boden där jag bodde som barn. Men, jordnötssmör fanns i mina drömmar. Ja, så illa var det. Jag läste nämligen om jordnötssmör i Kalle Anka och förmodligen också i amerikanska barn-och ungdomsböcker. Jag tyckte det lät så himla gott, knattarna fick mackor med jordnötssmör till frukost och jag kämpade med havregrynsgröt. Ska väl inte klaga egentligen, för medan jag kämpade med min havregrynsgröt fick jag höra att barnen i Afrika de hade ingenting alls att äta, det var så på 70-talet, Biaffra-barnen var det synd om och det blev av någon outgrundlig anledning ännu mer synd om dem om jag inte åt upp min frukost.

I vilket fall, jag blev lite större och så en dag hade min lokala ICA-butik tagit in jordnötssmör i sortimentet! Där har vi ett av min barndoms sanna halleluja-moments! Innehållet i burkarna var krämigt, gyllenbrunt och jag måste ha tappat hakan förstå gången jag såg dem. De var av märket Sunpat och en enda liten burk med jordnötssmör kostade mycket pengar. Som jag minns det kostade en burk jordnötssmör lika mycket då som nu, säkert runt 30-40 kronor. Och det var mycket pengar för en elvaåring, och för mina föräldrar med som inte alls förstod poängen med att köpa onyttigt jordnötssmör för 35 kronor, när man kunde få en hel tub kaviar för kanske 7.90.

Jag minns inte hur länge jag fick sukta efter jordnötssmöret, men jag har nåt minne av att jag slutligen lyckades övertala min pappa att köpa hem en burk. Och ja, sen den dagen har jag varit väldigt förtjust i jordnötssmör. Det är så gott! Och dessutom kan man använda det till så mycket annat än pålägg.

L'Artisans parfym Bois Farine doftar varmt av jordnötssmör när jag tar på mig den. Jaja, det här är ytterligare en av de parfymer som jag skulle kunna dricka rätt ur flaskan. Den inte bara doftar jordnötssmör, den har även samma känsla en slags kort och torr, men ändå krämig känsla. Trots den fantastiska toppnoten var jag länge tveksam till Bois Farine, som med många toppnoter försvann den så himla fort på mig. Och det som kom efter, ja jag tyckte inte det var särskilt imponerande med tanke på priset.

Ändå har jag haft kvar mitt lilla prov och duttat på mig ifrån det någon gång ibland och här kan vi verkligen prata om en mycket långsam tillvänjning, först någon gång i somras började jag tycka om och framförallt även känna doften av resten av Bois Farine. Kanske är det värmen som gjort det eller att jag sakta börjat uppskatta även lite mer tillbakadragna parfymer, men vad det nu än beror på så har Boid Farine utvecklats från något med en underbar toppnot och inte mycket annat, till en parfym fylld med komfort, värme, personlighet och skönhet.

Ibland är jag helt enkelt väldigt trög! Visst jag skulle bli glad om det dök upp en Bois Farine Extreme (L'Artisan gör ju såna ibland), men bara om den var trogen orginalet och aningen starkare. Fast egentligen behöver inte Bois Farine vara starkare, nu när jag har lärt mig att uppskatta den som den är.

Bois Farine är en orientalisk, blommig och träig parfym. I den kategorin hittar man rätt många kraftiga parfymer, men Bois Farine är inte en av dem. Bois Farine är en varm och mjuk orientalisk parfym, mer lik Chinatown (Bond No 9) och Timbuktu (också L'Artisan) i sin karaktär, alltså undanglidande, försiktig och smekande, snarare än pang på, skrikig och med mördarsillage.

Jag är glad att jag kommit dithän i min parfymresa att jag förstår och uppskattar de mer finstämda dofterna allt mer. När jag behöver lite olfatorisk vila och lugn och ro, har de en stor plats att fylla. Men, de är så mycket mer än så.

Huvudnoten i Bois Farine är en blomma som enbart växer på ön Reunion i franska karibien. Den blomman doftar tydligen mjöl, och det gör parfymen Bois Farine också när jordnötsnoten dragit sig tillbaka. Och mjöl, ja det doftar, men inte så mycket. Trots det upptäcker jag hela tiden nya sidor i Bois Farine, en återhållen, delikat not av blommor, små virvlar av nötdoft dröjer sig kvar, det är varma träslag och en mild musk. Och hela tiden är den lika torr, pudrig och vacker.

Tänk er en vacker, varm och exotisk skog med träd och blommor, täckta av ett fint lager med mjöl, ungefär så upplever jag Bois Farine. Den är både linjär och komplex på samma gång. Den mjöliga noten finns med hela tiden, medan blommorna, träet och till och med en liten uppfriskande fruktig not dyker upp då och då.

Ni förstår nog vad det här betyder? Jo, jag måste snarast skaffa mig mer av Bois Farine, för under augusti har jag ständigt varit och tullat på mitt lilla prov. Det ska bli väldigt intressant att se hur den utvecklar sig när jag sprayar på den.

Annars antar jag att ni hört talas om att L'Artisan Parfumeur snart släpper en ny parfym? Havane Vanille av Bertrand Duchaufour, ja jag har nämt det förut, men jag är så vansinnigt nyfiken på den! "Alla" parfymbloggare har recenserat den med stor förtjusning, men men... nu verkar det som om ett litet prov är på väg till mig. Jag säger man tackar jag. :)

Ja, förresten Bois Farine har ett visst sillage, men även om den har det så tror jag knappast någon kan uppleva den som störande. Däremot är det inte den mest hållbara parfym i världen, tyävrr, från mig är den så gott som försvunnen efter mindre än fyra timmar.

Pic: Arbres-reunion.fr

Montale - Red Aoud

Nu har jag haft en tid på mig att bekanta mig med mina Montale-prover. Och hur jag än försöker så blir jag inte överens med Black Aoud, jag antar att det betyder att jag ska låta den vara ifred ett tag. Red Aoud däremot blir bättre och bättre för varje gång jag provar den. Och nu börjar den bli riktigt, riktigt bra.

Jag fick information av Bipbap om hur man går till väga för att beställa direkt från Montale och om än det verkar lite krångligt, så verkar det vara det förmånligaste sättet att köpa Montale på.

Här är en länk till deras sida: http://www.montaleparfumsparis.com/

Nu råkar jag precis ha beställt en flaska parfym alldeles i dagarna, men annars känns det som om Montale har mycket att erbjuda. Till igår trodde jag att om jag ska beställa något från Montale i framtiden (med reservation för de parfymer jag ännu inte provat förstås!) så skulle det bli en stor flaska Amandes Orientales, med en liten bonusflaska av Red Aoud. Idag känner jag mig allt mer övertygad om att det nog får bli tvärtom.

Vad lyssnar ni på för musik? Jag lyssnar på lite av varje, men det finns musik jag inte uppskattar så mycket, till exempel j-rock, exprimentiell jazz, allt för navelskådande electronica, sån där brölande skrikmetall, dansbandsmusik och tråkig gangsta-hiphop. Eftersom jag tycker om att lyssna på musik brukar jag fundera på varför jag inte uppskattar vissa typer av musik, även i de fall då jag kan höra att det egentligen är rätt bra. Min teori är att jag delvis saknar anknytningspunkter till den typen av musik. Jag har helt enkelt inte tidigare lyssnat på musik som påminner tillräckligt mycket om den typen av musik. Nä, nu börjar jag säkert låta flummig igen och komma ifrån ämnet.

Vad jag egentligen menar är att Red Aoud är som ett stycke vacker, men kanske lite svårtillgänglig orientalisk, mystisk musik. Skalan är inte riktigt som jag är van vid och takterna stämmer inte alltid överens med min känsla för takt (dvs. i huvudsak västerländsk) och instrumenten är obekanta och exotiska. Första gången är det något okänt, men ändå tilltalande. Andra gången skönjer jag melodier och mönster, för att tredje gången sitta med ett leende på läpparna och sjunga med i ett för mig okänt språk.

Det är Red Aoud för mig. Nu när jag har på mig den kan jag inte alls förstå att jag upplevde den som främmande till en början. Den är varm, vänlig och har blivit märkligt välbekant för mig. Red Aoud är egentligen en parfym för kvälls-och nattbruk. Den är Ayers Rock i månsken, röd ökensand, en ljummen bris i en svart natt, ett intrikat mönster av henna på en vacker hand, en säck fylld med röda saffranspistiller.

Red Aoud är trots sin sensuella tyngd och kryddighet en märkligt lätt parfym. Black Aoud har samma lätthet, men medan Black Aoud blir blaskigt vattnig på mig blir Red Aoud som en sval, men ändå sensuell smekning. Black Aoud blir som ett starkt doftande rosenvatten blandat med någon underlig tinktur, medan i Red Aoud blir rosen mer som en mjuk bädd för de andra noterna att vila sig emot.

Jag kan ha lite svårt för rosdoft i parfymer, är den det minsta "fel" står jag inte ut alls, men om jag däremot upplever den som "rätt" kan jag älska den, med ros blir det sällan något mellanting för mig. Med Black Aoud blir det tyvärr fel, men Red Aoud är så rätt som det kan bli. Bara medan jag skriver det här så inser jag efterhand att Red Aoud kommer att bli en av de parfymerna som jag hädanefter kommer att ha svårt att leva utan.

Jag förstår att hardcore-oud älskare invänder att Red Aoud döljer för mycket av den verkliga ouden, att den är både för snäll och för kryddig på samma gång, men för mig funkar den. Jag misstänker, eller hoppas, att Red Aoud så småningom kan bli den bro som leder till andra, kanske svårare oud-parfymer som Black Aoud. För mig är Red Aoud en nyckel som kanske förmår låsa upp fler underbara oud-erfarenheter, gäller bara att hitta det rätta låset!

Med noter av saffran och vetiver är det kanske inte konstigt att jag uppskattar Red Aoud, men att jag dessutom tycker om noten av kummin är ganska intressant. Visst, jag är inte något kumminhatare, men i allmänhet tycker jag att kummin bör användas med måtta. I Red Aoud är kummin-noten precis perfekt, den finns där, men aldrig i tillräcklig utsträckning för att jag ska börja störa mig på den.

Längre in i dofterna upplever jag att vetivern flätas ihop med övriga noter på ett intressant sätt, det är lite som om vetivern kör sin egen grej, men även i det fallet utan att störa, snarare bara göra det hela mer intressant. Vetivern tillför en både rökig och pappersaktig doft som jag gillar.

Hållbarheten är suverän och det är rejält krut i sillaget också. Jag upplever att jag sitter i ett litet moln av Red Aoud trots att jag bara duttat på mig några droppar. Så jag rekommenderar att man är lätt på handen med Red Aoud och för övrigt med alla Montales parfymer som jag testat. Red Aoud funkar nog bra även på män, men den har lite sötare karaktär än Black Aoud.

Pic: Red Moon

Scent by the Sea

Det jag precis kommer att erkänna innebär förmodligen att läsare av bloggen tror att jag lider av lindrig multipel personlighetsstörning, men vad jag vet gör jag inte det. Vad ska jag erkänna då? Jo, bortsett från allt annat jag har "en liten dragning till" så har jag "en liten dragning till" hippisar, hippiekultur och hippiemusik. Är det nån som blir förvånad? Vill ni ha en behändig liten lista på alla alternativa livsstilar och subkulturer som jag haft en dragning till, så att ni vet vad ni kan förvänta er liksom... Äsch, jag tror jag tar det nån annan dag, det blir så mycket att scrolla att till och med den tappraste läsare av bloggen skulle ge upp efter halva sidan!

Scent by the Sea är en annan säljare på Etsy som erbjuder ett stort urval av parfymoljor: http://www.etsy.com/shop.php?user_id=5482958

Bortsett från alla andra små projekt jag har (jo, en hel del av mina projekt blir faktiskt färdiga!) så är ett av dem att gå igenom och beställa prover från de flesta som säljer parfymer och parfymoljor på Etsy. Jag är medveten om att det kommer att ta tid, men jag har inte bråttom. Fördelen med många säljare på Etsy är att de håller riktigt bra priser, har en hel del att välja på och är trevliga att ha att göra med. Det blir småskaligt och personligt på ett sätt som jag gillar.

Å andra sidan kan man ju inte gilla allt man sniffar på, inte ens från Etsy, hur idealistisk och hantverksromantisk jag än försöker vara.

I vilket fall beställde jag ett provpack från Scent by the Sea (de håller hus i Redondo Beach, California...bara en sån sak!) innehållande följande parfymoljor: Salome, Cioccolata, Morpheus, Patchouli Rose, Jasmine, Lolita, Violet, Dark Patchouli, Green Tea och Sweet Hashish. Det är riktigt många oljor att prova för tio dollar tycker jag! Oljorna kommer i små söta bruna mini-flaskor med vackra etiketter och i en fin organzapåse. Jösses, bara de små flaskorna (utan innehåll), etiketterna och påsen borde ju kosta minst tio dollar!

Okej, jag får medge att för sisådär 70 svenska kronor kan jag inte direkt förvänta mig en parfymupplevelse i världsklass. Och det fick jag inte heller. Oljorna Violet och Jasmine är skrikande söta och doftar ungefär som man kan föreställa sig för det priset. Yngsta dottern som håller på att bli lika parfymnördig som jag vill dock gärna ha en droppe Cioccolata då och då, den doftar krämigt, sött och chokladkola-gott.

Men, mina favoriter bland oljorna blir, kanske inte helt oväntat, Patchouli Rose, Dark Patchouli och Sweet Hashish.

Som patchoulidoft misstänker jag att Dark Patchouli kan komma ganska nära typ doften av en hippie och det är helt okej för mig. Jag tycker den är mörk, mustig, jordig, aningen bitter och jag får en häxig känsla av den. Doften är ganska stark och jag får en trivsam känsla när jag tar på mig den och går på långpromenad.

Patchouli Rose är mildare, rundare och sötare, men ändå med en tonvikt på patchouli snarare än ros. Jag anar inslag av vanilj och det gör på det hela taget Patchouli Rose till en trivsam doft och den går alldeles utomordentligt att blanda med Dark Patchouli. Vilket förstås lättar upp den mörka patchoulin lite, men fortfarande behåller den starka patchouli-karaktären.

Däremot tror jag inte att varken Patchouli Rose eller Dark Patchouli är nåt för dem som har svårt för patchouli. Jag tycker det är intressant med patchouli i de flesta former, Patchouli Rose och Dark Patchouli är inget undantag. För en karftfull och ändå riktigt bra patchouli så tror jag det är svårt att hitta något mer prisvärt alternativ än Dark Patchouli.

Men, min favorit bland proverna blev Sweet Hashish och ja, Sweet Hashish är väl knappst mindre hippie än patchouli? Nu tycker jag ju inte att Sweet Hashish doftar särskilt mycket hasch, egentligen är det en alldeles underbart rund, söt, fyllig, karamellig tobaksdoft. Och jösses, den här gillar jag! Jag skulle kunna dricka den! Ärligt talat är detta lilla prov värt 10 dollar flera gånger om, bara att få prova Sweet Hashish skulle vara värt priset! Det här är så bra som nånting kan bli för det priset, eller mycket bättre egentligen. Sweet Hashish är mysig, varm, trivsam och med en aning föränderlig karaktär. Det kommer små stråk av fruktigt päron, vanilj, kola, ambra och förstås tobak. Sweet Hashish är en doft at svepa in sig i när höstens gråväder kommer allt närmare (idag spöregnar det här).

Förresten går det väldigt bra att blanda Sweet Hashish med Dark Patchouli om du skulle föredra tobak med lite skärpa i. *höhö* Då blir det riktigt hippie tycker jag.

Nu råkar jag ju förstå att tanken på att dofta som en gammal hippie kanske inte är så tilltalande för alla unga, fräscha parfymistatjejer med stenkoll på trender och allt möjligt. Men, för oss som inte är lika unga, fräscha och trendiga så kan Sweet Hashish och Dark Patchouli vara riktigt trivsamma bekantskaper.

Alla parfymoljorna från Scent by the Sea har maffigt sillage och god hållbarhet, två minidroppar räcker länge. Jag har ju blandat dofterna jag tyckte bäst om och det fungerar riktigt bra, så jag tror nog man kan åstadkomma fler intressanta blandingar med de andra dofterna också.

Bilden här ovan är från Milos Formans film "Hair". Hur många gånger har du sett den? Jag tror jag kanske har sett den tio gånger, fortfarande i denna dag är det en film jag blir glad av, men också sorgsen. Har du inte sett den alls? Men haaaallå, det måste du bara göra, förstås med en droppe Sweet Hashish på ena handleden och en droppe Dark Patchouli på den andra. Pronto!

Pic: Bild ur filmen Hair

Montale - Amandes Orientales

På senaste tiden har jag läst flera andra bloggare som är helt lyriska över Montales parfymer. Jag har varit nyfiken på dem tidigere och testat ett par, men utan att hitta någon fullträff. De få jag testat sedan tidigare har i och för sig inte heller varit några av Montales mer kända parfymer, så jag bestämde mig till slut för att beställa några egenvalda prover. Det fick bli Black Aoud, Red Aoud, Greyland, Mukhallat och Amandes Orientales. Black Aoud och jag verkar inte alls komma överens, på mig blir den märkligt vattnig och blaskig, men ändå stark. På maken däremot blir den mörk, varm, sammetsmjuk och intressant. Red Aoud funkar bättre, men jag kan inte säga att jag direkt fallit för den, jag gillar den och kan kanske lära mig att gilla den mycket om jag ger den några fler chanser. Nej, än så länge är det Amandes Orientales som lyckats fånga mitt intresse bland de jag beställt.

Amandes Orientales är en mycket motsägelsefull doft. Noter av len vanilj och mjuk mandel blandas med rökiga noter, men på min hud blir de rökiga noterna myskiga, lädriga och smutsiga i ordets bästa bemärkelse. Både mandel och vanilj är vanligen mjuka, söta, runda, flickaktiga och närmast oskyldiga noter. Jag vet att de flesta parfymhus med självaktning numera försöker sig på att göra vuxna vaniljdofter och ser bland annat fram emot att få testa L'Artisans Havanna Vanille som kommer till hösten. Men, innan det blev "inne" med mer vuxet vaniljdoftande parfymer så var vanilj en snäll, glad och söt liten doftnot. Mandel är om möjligt betraktad som en ännu mer ren, flickaktig och snäll not, även om det även finns mer stygga och vuxna varianter av den med.

I Amandes Orientales ställs det rena, vita, lena, mjuka och söta i mandel och vanilj mot mörker och skuggor från rök, läder och mysk. Mycket intressant, mycket välgjort och mycket sensuellt.

Men, återigen en parfym som är så långt ifrån västerländsk pop-sensualism a la tonåriga RnB sångerskor som kråmar sig i för korta klänningar i video efter video. Nej, Amandes Orientales får mig att tänka på den sensualitet man kan hitta hos arabiska kvinnor. Med eller utan slöja, hijab eller liknande så kan enbart ögonen hos en arabisk kvinna vara hundra gånger mer sensuella, uttrycksfulla och intressanta än den sötaste lilla pop-prinsessa. Nej, jag tänker inte gå in på de religiösa, politiska och feministiska aspekterna av att bära slöja, jag håller mig till de ytliga och estetiska. Och där tror jag inte att det finns något klädplagg som mer framhäver ögonens skönhet än just olika typer av slöjor.

I Amandes Orientales blir det mandel och vanilj som för mig får representera det praktiska, vardagliga, söta och välbekanta, medan de animaliska noterna står för förförelse, kvävda skratt i mörkret, varm hud och smekningar. Ja, Amandes Orientales är nåt i hästväg när det gäller dova och vibrerande och lockande noter. Gillar du parfymer i stil med Musc Koublai Kahn, Dzing!, Silver Factory, Kama, Rasa, Musc Ravegeur etc. så får du absolut inte missa den här. Amandes Orientales är lika "oväntat" snuskig som Silver Factory, men på ett annat sätt.

Det här kan ju bli lite omtumlande om man förväntar sig en lite sötkanderad, rökig vaniljparfym som jag gjorde. Jag var inte alls förberedd på Amandes Orientales mer animaliska noter, så första gången jag testade den tyckte jag den doftade på gränsen till illa, men ändå intressant. Lite som om man tror att man ska dricka ett glas svalkande druvjuice och istället blir serverad ett glas ekfatslagrad Bordeaux från 1969 eller nåt. Det ekfatslagrade vinet sopar banan med druvjuicen, men man kan ju ändå tycka att det smakar illa för att man inte förväntade sig det.

Nu vet jag ju vad jag har att vänta mig av Amandes Orientales och jag tycker den blir bättre för varje gång jag använder den. Visst, har du inte provat någon Montale-parfym än, så hör det väl till att testa några av Aoud-dofterna, men se gärna till att få med ett litet prov av Amandes Orientales också, den står sig i konkurrensen tycker jag.

Stort plus för hållbarheten, överhuvudtaget verkar Montale göra parfymer som sitter som berget. Aoud-dofterna håller säkert bortåt ett dygn, kanske mer (men, jag brukar hinna gå och duscha därimellan och ta på mig nåt nytt) och Amandes Orientales sitter i åtminstone bortåt 10-12 timmar eller mer. Sillaget är medium, lite åt det hudnära hållet, men då duttar jag ju på den, förmodligen blir resultatet annorlunda om man sprayar.

Har du någon Montale-favorit? Har du några tips på hur jag ska bli mer överens med Black Aoud?

Pic: Arabic eyes

Bond No 9 - Chinatown

Mer New York och mer Bond No 9. Jag tror att Chinatown är deras mest populära parfym. Jag får erkänna att jag till en början inte förstod riktigt varför. Eller rättare sagt, jag tyckte den var lite mjäkig och snäll och inte någon direkt utmaning, vilket ju för all del kunde vara just det som gör det så populär.

Så medan Silver Factory blev direkt omtyckt så blev jag inte riktigt fångad av Chinatown. Ganska långsamt började det gå upp för mig att det kanske var just det som var/är charmen med Chinatown.

Jag vet inte hur det är med er, men jag föreställer mig Chinatown som en ganska livlig, färgsprakande och folkfylld del av New York. Jag har hört att Chinatown inte egentligen är så stort som man kan tro av namnet att döma, det rör sig inte egentligen om en stad i staden utan sägs visst bestå av ett ganska litet kvarter. Jag kanske har fel, men oavsett storleken på New Yorks Chinatown så vill jag gärna föreställa mig, färgsprakande myller, livlig kommers och dofter från kinesiska maträtter, godsaker och råvaror.

Varför är då parfymen Chinatown så vän och försiktig? På mig inleds den med en fräsch och fin doft av smultron, för att sedan ackompanjeras av persika och milda blomdofter. I parfymens hjärta dyker det upp kardemumma och patrchouli, även om patchoulin är så nedtonad att den snarare är en stöd till de andra noterna än något som märks särskilt mycket. Iallafall märker jag knappt av patchoulin.

Chinatown är alltså ingen myllrande parfym. Utan vän, mild och diskret. Fast med en mycket hög och mycket trivsam närvarokänsla ändå. Det var här nånstans jag insåg att jag faktiskt börjat gilla den. Visst den är mild och snäll, men den har en stark och unik personlighet som många kanske främst förknippar med betydligt kraftfullare dofter.

Jag har också funderat en del på varför man valt att tolka Chinatown på det här sättet. Att jag provat japanska Miya Shinmas parfymer har hjälpt mig att göra en lite egen tolkning. Jag utgår från att kineser kan ha liknande parfympreferenser som många japaner, alltså milda parfymer utan starka, kraftfulla animaliska noter. Asiatiskt parfymeri förefaller att vara betydligt lättare, mer transparent och liksom delikat än västerländsk parfymkonst.

Men, vi ska inte förväxla den öst-asiatiska parfymtraditionen med den västerländska floral-fruity trenden. Floral-fruity parfymer generellt är i min näsa mer av upptempo, fräschhet, sexighet, ungdomlighet och party. De östasiatiska parfymer jag testat är något helt annat, det är stillhet, lugn, en vilsam estetik som jag sällan hittar i några västerländska parfymer.

Men, jaja... jag är lite stressad när det gäller parfymer. Jag vill ha utdelning fort, jag vill oooh:a och ååååh:a och begrava näsan vid handleden och genast, genast ha mer av de parfymer jag gillar mest. Men, nej det sättet att närma sig parfym funkar inte med Chinatown. För i den hittar jag just den här österländska själen eller hjärtat eller vad man nu kan kalla det för, när jag väl stressat ner och låter Chinatown komma till mig, istället för att stressigt försöka jaga fast den.

Jo, jag antar att ni förstår att jag numera gillar Chinatown, mycket... och snart måste jag nog se till att försöak få mer av den, mitt lilla prov är på upphällning.

Förutom persika, smultron, blommor och kardemumma hittar jag en mild nötighet i Chinatown som är väldigt behaglig. Av någon anledning får doften av Chinatown mig att tänka på vackra pastellfärgade fjärilar som fladdrar omkring i en solbelyst fruktträdgård.

Jag är glad över att jag till slut kom underfund med Chinatown och lärde mig att inte bara uppskatta den, utan faktiskt beundra dess genomskinliga och lätta skönhet. Den typen av parfym har också en alldeles egen plats i vilken parfymsamling som helst.

Sillaget är diskret, men ständigt närvarande och den varar länge, något som också känns ganska imponerande med tanke på doftens lätta karaktär.

Har du testat Chinatown? Blev den en favorit direkt eller fick du kämpa? Eller har du överhuvudtaget aldrig uppskattat den?

Pic: R.Guskind

Bond No 9 - Andy Warhol, Silver Factory

Det är på gränsen till ofattbart hur många olika parfymhus-märken-linjer och kollektioner det egentligen finns där ute. Jag har bloggat om parfymer i snart ett år och ändå knappt nämnt något om Bond No 9:s parfymer. Å andra sidan är det många, många andra jag inte överhuvudtaget nämnt. Och ännu fler som jag ännu inte hunnit prova en enda parfym ifrån. Från Bond No 9 har jag iallafall hunnit med att prova ett antal parfymer. Varför har jag inte skrivit om dem? Är de ointressanta och tråkiga? Näe, det kan jag väl inte påstå, även om det jag provat hittills från Bond No 9 inte är riktigt överst på min topplista. Några, som den jag tänker skriva om idag, Silver Factory och den kanske mest omtyckta, Chinatown, ligger inte så långt ifrån.


Vad är det då som är speciellt med Bond No 9? Jo, det är ett parfymhus som är dedikerat till staden New York med sina arketypiska skyskrapor, breda och välkända avenyer och stadsdelar så kända globalt att det ibland nästan kan kännas som hemma, fast man (iallafall inte jag) aldrig satt sin fot där. Deras parfymer har lånat namnen efter kända platser, gator och personer (Andy Warhol) i och från New York också stränder som förknippas med New York kan hittas bland parfymerna. Vad sägs om namn som Broadway Night, Chinatown, New Haarlem, Coney Island och Bryant Park? På samma gång välbekant, men också lite exotiskt och storstadsspännande.


Som sagt, jag har aldrig varit i New York, även om det är en stad som definitivt finns med på listan över storstäder i världen jag helst vill besöka. Lyckliga ni som redan varit där. Men, jag tror att många av oss har en föreställning och bild av New York, som förstås är långt ifrån komplett, men ändå med en viss överenstämmelse med verkligheten. Visst är det ändå betydligt lättare att föreställa sig känslan av att gå på New Yorks gator än på Tokyos? Eller Buenos Aires? Eller Mexico Citys? Eller Beijings? Eller Bombays? Det är förstås något vi kan tacka alla filmer som genom åren har haft New York som, om inte huvudperson, så iallafall huvudscen, eller vad man nu kan kalla det? I new York skulle man förmodligen, ibland, känna igen sig. Jag skulle knappast känna igen mig nånstans i Tokyo.


På grund av detta kan man inbilla sig att man liksom känner New York lite grann. Så pass att jag (Varför skriver jag man? Jo, det känns lite lättare om det här är något jag delar med andra kanske?) tror mig kunna ana New Yorks puls, själ och hjärta.


Av den anledningen tar jag mig också friheten att ifrågasätta om Bond No 9:s parfymer verkligen lyckas fånga känslan av New York? Visst, det är mycket begärt av en parfym, men Bond No 9 är ändå ansedd som en parfymlinje i världsklass. Infödda och/eller passionerade New York-bor tycker i allmänhet inte heller att dessa parfymer lyckas fånga hela den myllrande komplexitet som finns i The Big Apple, staden som de älskar. På det området är det kanske flaskorna som lyckats bäst? Även om deras design av flaskan till parfymen Brooklyn som pryddes av grafiti fick mycket kritik, så tyckte iallafall jag att den "kändes" rätt Brooklyn. Hur flaskorna ser ut och vad de alla heter och en massa annat kan ni kolla på här: http://www.bondno9.com/splash


Nu, ska jag försöka koncentrera mig på Bond No 9:s Andy Warhol Silver Factory. Bond No 9 har andra parfymer dedikerade till och inspirerade av den välkända New York-konstnären Andy Warhol, bortsett från Silver Facory finns också Andy Warhol Lexington Avenue och Union Square, samt den nya Succes is a job in New York (den är jag väldigt nyfiken på för övrigt, har nån hunnit prova, berätta snälla). Nu är det ju lätt hänt att jag som är så avledbar istället börjar skriva om Andy Warhol istället för parfymen Silver Factory, men iallafall kan jag väl få nämna att Silver Factory var Andy Warhols atelje, studio och liksom stället där alla som var något på den tiden det begav sig hängde med Andy Warhol, typ.


Jag kan förstås inte uttala mig om parfymen Silver Factory återskapar något av känslan i den verkliga Silver Factory, men den är som parfym avgjort udda, intressant och ändå, tämligen lätt att ta till sig och tycka om.


När jag testade Silver Factory för första gången i vintras så gillade jag den direkt. Det var till en början lite kyliga noter av citrus, som snabbt blandades med dels en skitig, men ändå mild animalisk musk och en allra lättaste aning av något metalliskt. Kanske inte lukten av silver, men en ovanligt trivsam metall-not är det iallafall. Jag sniffade och luktade och började genast försöak lista ut hur jag skulle få tag på mer av denna härligt annorlunda parfym. Den passade dessutom utmärkt bra på både mig och maken. Hurra!


Ja, hade det inte varit för ett litet missöde med Silver Factory en månad eller så efteråt, så hade jag förmodligen annars haft en trevlig liten decant av den, men...


Tänk er följande, jag, min halvsyster och hennes man och min lillebror är på väg hem från Boden i bil. Nånstans runt Gävla börjar vi kännas och lagomt sega och trötta, min bror undrar om jag inte har någon uppiggande parfym, kanske nåt med citrus? Jojo, sugarmummy got what you need. Silver Factory förstås! Det är inte det lättaste att dutta på någon parfym i beckmörker i en bil på motorvägen kom vi snart underfund med. Jag tror jag lyckades hälla ut halva provet på min stackars bror. Och tro mig, Silver Factory är betydligt mer potent än man kan ana om man aldrig råkat överdosera den. En inte så liten del av den resterande färden till Stockholm åkte vi i en bil som formligen stank av spritzig citrus, märklig metall och en allt mer unken och väldigt stor myskdoft! Jisses, jag gillade den ju ändå, men vågar knappt tänka på vad jag utsatte mina oskyldiga medpassagerare för!


På grund av denna överdos förvandlades Silver Factory från en underbar, annorlunda och rolig parfym till något med tillräckligt mycket animaliska beståndsdelar i sig för att attackera små barn! Den blev en blurig myskmassa med nämast kvävande egenskaper!


Fast det finns hopp! Nu sitter jag här och sniffar återigen belåtet på Silver Factory, den katastrofala doftupplevelsen från bilen har börjat sjunka undan tillräckligt för att jag ska orka uppskatta den igen. Dock inte riktigt lika mycket som till en början, men ändå... kanske det blir en liten decant iallafall så småningom.


Kort sagt, jag rekommenderar Silver Factory, den är unik, potent och kan funka på de flesta och i många olika sammanhang. I normal dos är sillaget måttligt och den varar hyfsat länge. Ett måste att prova även för dig som inte gillar citrus, förresten så är basen riktigt trevlig, mycket varmare än resten av parfymen, bara man undviker mysköverdos.

Pic: smugmug

Lolita Lempicka - Lolita Lempicka

Ja, lite lila känner jag mig allt. Förresten var väl lila en färg som förknippades med äldre kvinnor förr? Lolita Lempicka kanske är en riktig tant-parfym om man bortser från namnet? Och tja, jag antar att jag uppnått den åldern då det här med tant-parfymer passar mig som hand i handske.


Näe, skämt åsido. Jag är inte anhängare av att en speciell ålder ska ha en speciell typ av parfym som inte passar om man är över trettio eller under 45. Även om jag säkert då och då gör mig skyldig till att skriva om någon parfym som tilltalande för någon som är 30+ trots att den säkert skulle kunna passa lika bra på någon som bara är 17, det är snarare ett utslag av en generell åldersfördom som jag har att unga, svenska (eller engelska, eller amerikanska eller japanska eller whatever) tjejer inte har så mycket koll på parfymer utanför de trendigaste märkena. Samtidigt inser jag att inte heller ÄLDRE svenska kvinnor har det så... jag ber om ursäkt för om jag då och då hänger mig åt fördomsfulla och generellt korkade uttalanden, som jag egentligen inte ens tror på själv. Ööööh... ibland orkar jag helt enkelt inte ifrågasätta varenda tanke, innan jag skriver ner den.


Det här skulle ju handla om Lolita Lempicka, ingenting annat. Och Lolita Lempicka är så mycket mer än violer och anis, vilket är vad den är mest känd för. Visst, den är en riktigt trevlig violparfym, anisnoten ger den en lite egen karaktär som säkert var tämligen unik när den kom 1997.


Trots allt har jag andra violdoftande parfymer som jag föredrar framför Lolita Lempicka, den är bitvis lite väl söt, lite väl dominerande och ibland rentav tröttsam. Men, den har något som jag inte har hittat i någon annan parfym än. Nämligen något som på min hud blir den mest delikata, rena och vackra röknot som jag någonsin känt.


Nej, det är inte doften av kryddig, orientalisk rökelse eller den mustiga, starka doften av brinnande trä, det här är en slags ren rök som på något sätt uppstått utan förbränning. Låter antagligen rätt märkligt? Det kanske inte ens är rök jag menar, men det känns som om jag inte hittar något annat ord för doften jag känner. Och oavsett om det är rök, ljuslila skymningsmoln eller trolsk gryningsfärgad dimma, så luktar det oerhört gott.


Det är den noten jag längtar efter när jag vill ha på mig Lolita Lempicka. Är det vetivern som gör det? För jag anar en liten besk och pappersaktig doft i basen som väl borde komma från vetiver? Förmodligen är det en samverkar mellan mängder av olika noter i basen, kanske tobak, tonka och vanilj. För bortsett från att det är ett litet underbart väldoftande rökmoln som omger mig, så är det mycket diskreta noter av trä, vanilj, mjuk sötma och len mandel som kompletterar den underbara basnoten.


Särskilt i basnoten är Lolita Lempicka en betydligt mer komplex parfym än vad man skulle kunna tro. Men, visst den är otvetydigt en violparfym också och det faktumet är nog svårt att komma förbi om man inte vanligtvis är så förtjust i viol. För det pris man kan hitta Lolita Lempicka är den ett fynd! Sillaget är maffigt och den varar länge och väl. Jag förstår varför Lolita Lempicka är mångas favorit, men också varför många inte gillar den alls.


Vad tycker du om Lolita Lempicka?

Pic: Hurrican Ridge

Ava Luxe - Midnight Violet

Min äldsta dotter och hennes familj var här och hälsade på förra veckan. När det gäller döttrarna har jag kommit en bit på vägen när det gäller att parfym-indoktrinera dem. Så vi hade lite trivsam parfymprovning, parfymerna från B Never Too Busy To Be Beautiful var tydligen rätt poppis, förutom en. Den doftade bland annat av viol. Jag gillar inte viol slog dottern fast. Jag sa inget, tyckte väl inte riktigt att det var nödvändigt att få henne att ändra uppfattning just där och då. Och för all del, hon kan ju faktiskt få fortsätta tycka illa om violnot i parfymer.


Kanske är viol en not som många har svårt för? Jag förstår inte riktigt varför, viol är i min näsa en mångfacetterad not som kan finnas i en mängd olika skepnader. Många kanske tror att viol är något antingen sötsliskigt och nästan kanderat eller tantigt pudrigt, men det finns ju så många underbara parfymer som lyckas göra något helt annat av den blyga blomman.


Comme des Garcons Stephen Jones är utan tvekan en parfym med violdoft. Är den söt? Näe. är den pudrig? Näe. Den är mineraliskt sval och kylig, futuristisk och det närmaste en liten provrörsblomma man kan komma.


Frederic Malles Dans Tes Bras är också en violdoft, men trots att den är närmast motsatt i sin typ till Stephen Jones är den verkligen inte heller söt, pudrig eller tantig. Den är viol-och svampdoftande undervegetation i en skog fylld av småknytt, troll och rävar.


Calés Bressa Di Seta är förvisso lite sötare, lite pudrigare, men snarare är det doften av fint krossade violblad än själva blomman jag tycker mig känna. En ytterligt feminin, vacker och ren doft, men för en modern kvinna.


Sen finns det ju förstås de sötare varianterna också, Lolita Lempicka är en omtyckt klassiker (som jag ännu inte skrivit om, men det kanske kommer, jag tror jag har litet av en lila period just nu) med både puder och sötma, men ändå så egen och fin, tycker jag iallafall.


Däremot testade jag en violparfym här en dag som var så tandvärkande söt att jag tänkte på såna där sega violpastiller och egentligen inget annat. Stark var den också, sillaget svävade iväg flera meter före mig och folk i min omgivning trodde jag mumsade violgodis i smyg.


Men, hur många olika typer av violparfymer kan det finnas egentligen? Ja, min violparfym-samling är iallafall inte komplett utan Ava Luxe's Midnight Violet. Den är också en väldigt speciell tolkning av viol.


Midnight Violet är nämligen en nattviol. Och något så tilltalande som en viol som funkar även på män. Och ännu bättre, en viol som säkert kan få den mest förhärdade violhatare att ändra åsikt om violnoter i parfym. Jag förstår helt enkelt inte hur någon kan låta bli att tycka om Midnight Violet. I min näsa är Midnight Violet alldeles perfekt.


Varför? Jo, det finns en doft av mörker i den, och det här är riktigt mörkt, men också riktigt tryggt. Det är violer så mörka att bladen nästan ser ut att vara av svart sammet. Det finns en antydan till sötma, men bara just en aning. Av någon anledning får den mig att tänka på ett gyllene sken, kanske är det månskenet som lyser ned på de små violerna i mossan. För Midnight Violet är så mycket mer än bara viol. Det är skog, det är mossa, det är djupt lila och mörk sötma.


Midnight Violet är en alltigenom vuxen violdoft, sensuell, vacker och vibrerande, men utan att bli speciellt erotisk eller animalisk. Och de noterna saknas inte alls, den är så tilltalande som den är. Trots att jag finner Midnight Violet annorlunda och unik, så tror jag att det är en parfym som kan gillas av många, den är helt enkelt väldigt lätt att tycka om.


Och visst, det är en violparfym mer för kvällsbruk, men jag tycker att den funkar bra även på dagen. Den har dock ett rätt pampigt sillage och det passar ju inte i alla lägen. Hållbarheten är riktigt bra, på mig håller den i många timmar. Midnight Violet får mig också att inse att det inte bara är omöjligt att hitta en perfekt parfym, utan att det är nästan lika omöjligt att bara välja en perfekt violparfym. För mig finns det många perfekta violparfymer och Midnight Violet är en av dem.


Alltså, Midnight Violet tillhör definitivt en av dem jag vill ha mer av från Ava Luxe's underbara parfymkollektion. På tal om det, hoppas att hon snart öppnar sin vanliga nätbutik igen, för tillfället verkar det som om vi får försöka klara oss med hennes parfymoljor på Etsy.


Jag gillar ju violparfymer, men har du något tips på någon violdoft jag bara måste prova? Du kanske rentav "vet" att det finns en perfekt violparfym därute som jag missat. :)

pic: thcphotography

Magickal Realism

Bland mycket annat jag sysslat med i livet hade jag under en period en dragning till häxor, magiska örter, märkliga salvor och trolldom. Om jag ska vara ärlig har jag fortfarande en dragning till häxeri och magi, men av någon anledning har jag aldrig fastnat för det. Jag har mängder av såna där halvsvala intressen som flammar upp då och då, för att sedan ligga i träda under flera år. Min första häxperiod sammanföll med att jag hade två småbarn, ett skolbarn, en galen hund, katt och höns och bodde på landet (jajo, jag hade min man då också, men han var och är rätt självgående). En lämplig inramning måhända, men jag hade faktiskt inte tid till så mycket annat än att hålla reda på barn och djur. Så när det gäller häxintresset har poletten aldrig riktigt trillat ner, till skillnad från mitt parfymintresse som gick från att vara måttligt till passionerat över en natt.


Det här förklarar delvis varför jag har en viss förkärlek för mushiga parfymoljor med märkliga namn, något som många andra parfymistor kanske rynkar lite på näsan åt. För mig är det bara än mer fantasieggande och intressant. Jag vill ha både de flottaste och dyraste parfymer som finns att få tag på och små mörka glasflaskor med morbida illustrationer och gotiska typsnitt.


Jag fick tips om Magickal Realism av en annan parfymälskare på Fragrantica. Magickal Realism har en liten parfymshop på Etsy. http://www.etsy.com/shop.php?user_id=93472


Den här shoppen är ett måste att kolla in! Vilka namn och vilket utbud. Jag beställde ett litet prov-paket med fem av de mest populära dofterna; If, Sex & Politics, Coffee Wonderful, Zombie Repellent och Vampire Groupie (aka Fang Banger). Alla parfymoljorna är 100% naturliga och det märks. Oljorna i de små provrören måste skakas om och blandas innan användning, för det flyter omkring små saker i rören, de är skiktade och med utfällningar. Nu ropar kanske somliga av er typ Äck!, men jag tycker det ser trevligt, genuint och intressant ut. Det här är så långt ifrån parfymen på en piedastal man kan komma och ja, jag gillar det... också! I min parfymvärld får alla typer av doftande godsaker plats.


Nu råkar det dessutom vara så att Magickal Realism's parfymoljor inte bara ser intressanta ut eller har intressanta namn, de luktar dessutom intressant... och gott... och förvånansvärt länge med tanke på att det är helt naturligt sammansatta oljor. Magickal Realism erbjuder förmodligen bland det bästa man kan hitta i 100% naturliga parfymer/oljor. Hur kan denna underbara doftbutik ha undgått att bli mer känd än vad den är?


Kan ju säga direkt att bland de jag testat är Vampire Groupie (Fang Banger) fruktansvärd! På mig doftar den som Etat Libre d'Oranges Viergos et Toreros utan blommor, dvs. en oerhört svår att tycka om not av blod, eller iallafall något sötrostigt metalliskt knepigt. Men, den lever utan tvekan upp till namnet! Attraherar inte den här vampyrer så vet jag inte vad som skulle göra det? Vill du inte ha vampyrbesök så håll dig borta från denna!


If däremot är raka motsatsen, en försiktig och mild blandning som inte stör någon. Iallafall inte mig, den innehåller apelsinblom, myrra och lite annat smått och gott. Tyvärr gör den inget större intryck på mig, den luktar för all del riktigt gott, men inte på något speciellt intressant vis.


Det gör däremot Sex & Politics. Här doftar det sött, kryddigt och lite animaliskt. Bra sillage, men inte kvävande och jag gillar den mycket. Mörk, mysterisk och med en erotisk utstrålning. Avgjort en kvällsparfym, den får mig att undra vilken av våra svenska politiker man kan få på kroken om man använder den? Vill man ens ha någon av våra svenska politiker på kroken???


Zombie Repellent är också intressant, den är söt, smörig och vaniljig, men med vetiver (förstås, vetiver från Haiti, vad annat?) som ger den en behaglig och intressant skärpa. Ja, faktiskt är Zombie Repellent den jag tycker bäst om av de jag provat. Den är varm, kryddig och annorlunda. Har du några envisa zombisar i din omgivning, ja jag är helt övertygad om att den här parfymoljan skrämmer bort dem!


Sist, men inte minst har vi Coffee Wonderful. Ja, den doftar kaffe, man ser kaffet skikta sig med oljan så fint innan man skakar om den. Det här är den bland oljorna som doftar mest och längst, den får mig att tänka på kafferep och sju sorters kakor, för förutom kaffe är det dofter av vanilj och kryddor. Jag blir glad och pigg av den här doften och för mig som norrlänning i exil så måste jag säga att kaffedoften påminner mig om kok-snarare än bryggkaffe. Bara en sån sak!


Nu erbjuder ju Magickal Realism en mängd annat att dofta sig igenom än de oljor jag skrivit om här ovanför, du kan hitta oljor för kort sagt alla möjliga tillfällen. Oljor som är bra att ha vid diverse magiska ritualer, oljor för midsommar och julfirande och oljor som passar just ditt stjärntecken. Magickal Realism har massor av oljor jag är nyfiken på.


Överhuvudtaget är Etsy en guldgruva om du vill hitta unika parfymoljor och parfymer. Priserna är ofta förvånansvärt låga och säljarna är lätta att få kontakt med. Man hittar också några lite mer välkända parfymtillverkare på Etsy, för tillfället har Ava Luxe sin shop där, även om jag snart hoppas att hon återupptar sitt vanliga utbud!






Pic: greengrimoire.net

Shiseido - Feminite du Bois

Någon gång under förra vintern fick jag i min ägo ett litet prov av Feminite du Bois. Feminite du Bois är en parfym som nått ryktbarhet och anses vara en parfym i världsklass, fram till helt nyligen är det Shiseido som producerat den. Feminite du Bois var Serge Lutens första parfymidé för Shiseido, men själva parfymen skapades av Christopher Sheldrake och Pierre Bourdon. Numera ingår Feminite du Bois i Serge Lutens egen parfymlinje, Les Salon Du Palais Royal Shiseido.

Iallafall så fick jag detta lilla prov och var ju nyfiken på parfymen. Men, men... jag tyckte inte särskilt mycket om den. Jag tyckte för all del inte särskilt illa om den heller, för att vara en parfym med not av bland annat plommon (en not jag kan ha vissa svårigheter med ibland) så funkade den, men just inte mer. Jag sniffade och luktade, men nej, Feminite Du Bois gav mig ingenting. Den var okej, trevlig, fin och tyvärr, tämligen tråkig. Jag läste recensioner av den skrivna av parfymälskare som jag respekterar mycket, och funderade på hur de kunde tycka att den var så bra? Tiden gick och mitt lilla prov av Feminite Du Bois föll mer eller mindre i glömska.

Så råkade det sig så att jag fick en liten extrabonus i ett byte, ett sprayprov av Feminite Du Bois. Det här var ett orginalprov från Shiseido, medan mitt andra lilla prov är en liten anonymt hemdecanterat prov. Hur som helst så kände jag att jag väl kunde ge Feminite Du Bois en ny chans, att spraya eller dutta på en parfym kan göra stor skillnad har jag märkt.

Jaaa, gissa... plötsligt upptäcker jag att jag har på mig en parfym som jag bara måste lukta på, typ hela tiden! Feminite Du Bois i sprayprov från Shiseido är något helt annat än den Feminite Du Bois jag haft i min ägo sen i vintras! Visst, det är utan tvekan samma doft, samma parfym, men där den ena lyfter och gnistrar, nästan sprakar av parfymmagi på min hud, så ger den andra ett slött och apatiskt intryck!

Om det nu beror på att jag sprayar låter jag vara osagt, det har ju också skett omformuleringar. Serge Lutens själv har hamnat lite i blåsväder då han medgett att receptet förändrats, men att själva parfymen är den samma, vilket ju förstås låter en aning motsägelsefullt. Ett förändrat recept bör ju rimligen innebära någon typ av förändring, eller? Jag har ju ingen aning om det anonyma lilla provet är från före- eller efter förändringen, jag vet bara att det ena provet är fyllt av magi medan det andra inte är det.

Sitter nu här och har på mig ett spray av den magiska blandningen i vänster armveck och en dutt av den slätstrukna blandningen i höger och ja, skillnaden är så stor att det mycket väl skulle kunna leda till att jag fick nackspärr på grund av att jag bara sniffar åt ena hållet! Och ändå känner jag ju hur frustrerande lika de är, vad är den egentliga olfaktoriska skillnaden?

Feminite Du Bois, Shiseido (spray) luktar mer, det är något i den som är nästan sprudlande på min hud, som en puttrande och himmelsk häxbrygd av kryddor och frukter, utan att någonsin bli så där sirapsliskigt marmeladsöta som vissa plommonnoter kan bli på mig. Visst innehåller den andra också tydliga noter av plommon och kryddor, men det är mer som en doft jag känner på avstånd än något som jag är mitt uppe i.

Sprayversionen är som en vandring genom en lilafärgad, förtrollad skog som växer fram undan för undan. Frukter, träd och kryddväxter luktar så förtrollande att doften nästan får ett gyllene skimmer. Den andra versionen är som en blek, oinspirerad akvarellmålning av samma skog. En akvarellmålning av någon som inte är speciellt talangfull ens.

Den här märkliga skillnaden gör mig förstås ytterligt förbryllad, dels vill jag ju förstås ha tag på mer av Feminite Du Bois, Shiseidoversionen, men också försöka lista ut om skillnaden beror på omformuleringen eller något helt annat.

Sprayversionen varar mycket längre på mig och har också bättre sillage. Överhuvudtaget rekommenderar jag Shiseidos Feminite Du Bois i spray, men inte i någon annan variant vad det mig anbelangar. Så om du är intresserad av Feminite Du Bois, se till att kolla upp vilken version det är. Annars finns en risk för att du blir besviken.

Pic: Background forest fantasy, photobucket

Profumum Roma - Aqua di Sale

Jag skrev tidigare att jag ibland drömmer om att jag hittar den, för mig, perfekta parfymen. Nu råkar jag ju inte tro att det ens är möjligt. Jag är alldeles för ombytlig och vill ha många olika parfymer som kan passa ihop med olika kläder och olika väder, parfymer för fest och för ensamhet, parfymer som är mysiga och parfymer som är vassa och utmanande, parfymer som är sexiga och parfymer som gör mig glad. Det är lite för många krav, för att en enda parfym ska kunna leva upp till det tror jag.

Men, däremot borde det ju vara möjligt att hitta den perfekta parfymen i sin genre. En perfekt violparfym, en perfekt rökelseparfym och en perfekt vaniljparfym och så vidare.

Jag tror att jag kan ha hittat den perfekta havsparfymen, nämligen Profumum Romas Aqua di Sale. Till saken hör att jag inte brukar vara så förtjust i renodlat aquatiska parfymer eller parfymer som tolkar hav. De blir lätt för fräscha, som en sportig herrcologne som man kan tänka sig passar bäst att spraya på sig på gymet efter träningen, eller så är de så minimalistiska och vaga att jag efter 20 minuter glömmer bort att jag ens har på mig parfym. Nej, de auqatiska dofter jag hittills föredragit är varianter på starka, söta auqatiska gourmander, Missoni by Missoni, L de Lolita Lempicka och Eau de Star av Thierry Mugler.

Och så dyker Aqua di Sale upp. Bland alla jag testat från Profumum Roma hade jag kanske nästan lägst förväntningar på Aqua di Sale och som vanligt är det nästan roligast när man upptäcker att man verkligen tycker om en parfym i en oväntad doftkategori. Aqua di Sale hör inte till de där ozonfräscha aquatiska parfymerna, men den är inte heller allt för diskret och undanglidande. Den är märkligt konkret och lyckas ändå behålla en utpräglat aquatisk känsla. Den är inte havet, utan snarare en idealiserad tolkning, men utan att det finns några som helst spår av glassigt strandliv, sololja och tropiska växter. Nej, Aqua di Sale är havet vid en karg och klippig kust, snarare en bortglömd vik av Medelhavet som piskas av höststormar än en solig medelhavsstrand i juli eller augusti.

Aqua di Sale är doften av ett riktigt salt hav, men också med diskreta noter av klipporna, luften och den avlägsna skogen. Aqua di Sale får mig att längta vansinningt mycket efter ett medelhav under lågsäsong, med folktomma tavernor och stränder i regn och dis, långa promenader längs en öde kust och att då och då kunna slå sig ned på en sten och bara insupa den rena doften av hav. Har du någon gång drömt om att vara fyrvaktare på en ensligt belägen liten klippö mitt ute i ett stormigt hav kan Aqua di Sale nog hjälpa dina dagdrömmar och fantasier lite på traven.

Men, tro nu inte att Aqua di Sale är en hård och svår doft, för det är den inte. Det finns också en mild mjukhet i den. En mjukhet som påminner mig om den förmåga till att ge liv som havet faktiskt har, det är förmodligen den lilla mjukheten i doften som gör Aqua di Sale så oerhört lätt att tycka om. Den här mjukheten har jag inte hittat i så många havsinspirerade parfymer och i de få jag känt den (bland annat Creative Universes, Mare) så har den varit lika snabbt försvinnande som resten av doften, tyvärr.

Aqua di Sale har ett diskret sillage, men en mycket god hållbarhet, särskilt med tanke på doftens ganska våta och flyktiga karaktär.

Basnoterna överger havstemat lite, överhuvudtaget verkar basnoterna i Profumum Romas parfymer ha ganska lite med resten av parfymen att göra, basnoterna i många av dem verkar ibland snarare höra hemma i en helt annan parfym, vilket är lite märkligt. Men Aqua di Sales basnot är trots allt fin, men betydligt träigare och varmare än vad man kanske hade förväntat sig. Lite blir det som att komma in i värmen efter en härlig höstdag vid havet och det är kanske inte så dumt ändå?

Tyvärr är ju Profumum Romas parfymer ganska dyra och jag skulle inte köpa en hel flaska Aqua di sale i första taget, men däremot lär jag nog vilja ha iallafall en lagom liten decant av den så småningom.

Rekommenderas varmt , även till dig som är lite skeptisk emot havsdoftande parfymer, den är ett måste att prova i den genren.

Har du några havsdoftande favoritparfymer?

pic: Waves, William Dalton, flickr

Sommartoppen

Förhoppningsvis återstår det ännu lite sommar, men i morse när jag klev upp hade det regnat och det påminde mig om att hösten trots allt inte är så långt borta. Det fick mig att tänka på vilka parfymer som varit denna sommars stora favoriter.

Min tio-i-topp lista för denna sommar ser ut så här, utan inbördes ordning:

Frapins Esprit de Fleurs, underbart krämig, upplyftande, mild och härlig sommardoft.

Missoni av Missoni, fantastisk apelsinchoklad med en aning aquatisk känsla, precis lagom.

Tepidarium av Calé Fragranze d'Autore, citrus, vanilj, mango och ananasglass på bästa, läskande och ändå krämiga sätt.

Serge Lutens Ambre Sultan, den jag längtat mest efter när sommarkvällarna börjat bli mörka. Blir magnetisk i värme.

Amouages Reflection Women, jaa faktiskt, sakta men säkert börjar jag uppskatta den. Svalkande som ett glas iskallt vatten med isbitar. Förvånansvärd hållbarhet med tanke på noterna.

Estee Lauders Amber Ylang Ylang, fin, ganska stark och strålande blom-och amberdoft.

Profumum Romas Aqua di Sale, den bästa havsdoften jag testat, någonsin.

Parfums 137s Spearmint, svalkande citrus-och mintblandning. Perfekt unisex.

Humiecki & Graefs Eau Radieuse, grapefrukt, rabarber och skugga. Kylig unisex.

Parfumerie Generales Aomassai, fungerar året om enligt mig. Värmande gourmand som har en genomskinlig känsla som gör att man kan anvönda den utan att känna sig kladdig, nästan hur varmt det än är!

Vilka sommarfavoriter har du haft i år?

Drömmar...

Det är en solig sommarförmiddag och jag sitter här och väntar på att döttrarna ska vakna så att vi kan bege oss på utflykt. Jag sitter här och sniffar då och då förtjust på en av mina senaste parfymförälskelser, M. Micallefs Gaiac som jag skrev om igår.

Jag antar att jag är en ganska lättpåverkad person, för ibland är doften av en underbar, intressant och välgjord parfym mer än tillräcklig för att jag ska börja fantisera och dagdrömma. Ja, som jag också nämnt förut händer det att jag drömmer om parfymer när jag sover. Ibland följer den parfym jag har på mig med mig som en bakgrund till drömmarnas land och ibland drömmer jag om fantastiska parfymer som oförklarligt och plötsligt finns i min parfymsamling, ibland är det drömmar om parfymshopping i de mest underbara parfymaffärer som gäller, en jakt på den -för mig- perfekta parfymen. Som ni förstår ökar nördfaktorn rätt mycket när jag vaknar och minns att jag drömt om parfymer på ena eller andra sättet. Men drömmar i all ära, egentligen är det dagdrömmar jag tänker på...

Jag tror det ligger i människans natur att drömma sig bort och fantisera, ibland är dagdrömmarna en flykt från en tung och tråkig verklighet, ibland är det en privat och hemlig liten sfär av nöje och njutning och ibland är det mer framtidsdrömmar och planer. Jag är så enkelspårig att mycket av mina dagdrömmar också handlar om parfymer. För all del, jag dagdrömmer om annat också, men parfymer på ena eller andra sättet är ett återkommande inslag.

Jag läser om nya parfymlinjer som släpps, kanske av någon som "drömt" hela livet om att få skapa parfymer. Eller som Silvio Levi, mannen bakom Calé Fragranze D'Autore, han har arbetat med att distribuera parfymer i många år och slutligen fick han möjlighet till en helt egen linje av parfymer. Jag vet också att många, många indieparfymörer startat sina dagar som parfymälskare med en lika amatörmässig kännedom om parfymtillverkning som jag har nu, för att sedan steg för steg lära sig mer och mer och slutligen förverkliga drömmen om ett eget parfymhus. Visst är såna historier underbara? Eller människor som stått bakom disken på ett genomsnittligt varuhus och sålt massmarknadsparfymer i många år, för att sedan plötsligt våga sadla om och öppna en alldeles underbar liten parfymbutik med ett sortiment helt utifrån eget val.

Jag misstänker att ganska många parfymälskare önskar att de skulle kunna "arbeta" med parfymer. Jag misstänker också att många parfymälskare känner att de inte kan eller vågar, särskilt i tider av kris är det inte bara att kasta sig ut i något osäkert och otryggt. Och lever man i Sverige, eller någon annan del av världen, där parfymer ännu inte är så stort så finns det inte mycket till kundunderlag för en liten specialiserad nisch-butik.

Har du drömmar om att arbeta med parfym? Har du rentav redan provat på det? Om du hade möjlighet att jobba med parfym, på vilket sätt skulle du vilja jobba med det? Skapa, sälja, skriva, kurser, parfymprovningar, konsultationer? Eller rentav nåt helt annat? Eller är du helt nöjd med att "bara" ha parfym som hobby?

Jag är glad över att skriva om parfymer, aldrig har jag haft ett roligare eller mer inspirierande ämne att skriva om, men jag tjänar inga pengar på mitt skrivande (om parfymer) för tillfället. Men, man vet ju aldrig vad som händer...



Pic: Dreaming, photobucket

M. Micallef - Gaiac

Orsaken till att jag har testat M. Micallefs parfym Gaiac är en aning annorlunda. Jag har varit mer nyfiken på den än många andra parfymer och när provet slutligen kom kastade jag mig över det med spänd förväntan. Nu är det ju i och för sig många parfymprover jag väntar på med spänning, men just Gaiac har som sagt en speciell bakgrund.


Michelyn Camen är en, i parfymsammanhang, ganska välkänd person. Hon är bosatt i New York och är parfym-skribent och parfym-konsult. Människor kan konsultera Michelyn och med hjälp av en mängd frågor kan Michelyn rekommendera dem en klockren signatur-parfym. Oftast blir det någon mer ovanlig (nisch) parfym som då den som konsulterat Michelyn kan känna sig ganska ensam om att bära.



När Michelyn erbjöd sig att ge mig en liten parfymkonsultation blev jag så klart nyfiken, intresserad och glad. Det var mängder av frågor av olika slag som jag skulle svara på, både om doftminnen, favoritnoter och min hudtyp/hudkemi. Trots att jag är parfymälskare var flera av frågorna väl värda att grubbla och fundera lite på. När så Michelyn fått mina svar tog det inte länge innan hon skrev att M. Micallefs Gaiac var min parfym. Ingen tvekan där inte, utan den var det! Gissa om jag blev ivrig på att testa den så fort som möjligt? Jag hade hört talats om M. Micallefs parfymer tidigare, men inte testat någon av dem, inte heller hört så mycket om kollektionen från annat håll så det var verkligen en ny bekantskap.


Jag läste förstås igenom noterna för Gaiac och de lät mycket lovande, precis den typ av noter jag kunde tänka mig att jag skulle uppskatta: bergamot, kryddnejlika, jasmin, vetiver, vanilj och gaiacträ. Riktigt spännande!


Nu råkar jag ju vara en aning kritiskt lagd som person, så även om jag tyckte Michelyns rekommendation var jättespännande och lät väldigt intressant så var jag ju dessutom skeptisk. Hur kan hon vara så säker på att det är just den? Klart att människor som kanske inte är så parfymintresserade blir imponerade när hon lyckas ta fram en jättefin signaturdoft åt dem, men jag har ju trots allt ett lite mer passionerat förhållande till parfymer och framför allt, har väl förmodligen testat rätt många fler parfymer än en genomsnitts-parfymanvändare? Men oooh, tänk om den är så bra som... ja, som jag kunde föreställa mig i min vildaste fantasi.


Jag förstår att ni är nyfikna på hur den doftar? Passar den? Är den bra? Är den en besvikelse?


Gaiac är en helt annorlunda parfym och påminner inte om något annat jag testat. Toppnoterna är alldeles fantastiskt fina och doftar som en blandning mellan kanderat socker, färskt aromatiskt trä, något luftigt och lätt som förmodligen får ett lyft av bergamotten som dock knappt anas ens. Det finns en liten, liten antydan till doft av salva, av en uråldrig tinktur med verksamma ämnen och berikad med guldstoft. Ja, något i Gaiac får mig att tänka på guld, men snarare en fantasi om hur guld skulle kunna dofta än som den verkliga metallen guld. I Gaiac finns både en extrem luftig lätthet och en tyngd som jag inte stött på i någon annan parfym.


Gaiac är en orientalisk typ av parfym, men så lätt att den känns som en smekning. Gaiac är en mycket hudnära parfym och jag kan föreställa mig hur vackra kvinnor med gyllene hud och mörka ögon smörjer in sig med en väldoftande olja från topp till tå, en olja med skimrande guld i, en olja som förstärker lystern från deras hy, doften från deras kroppar, men som ändå är en hemlighet. Kvinnorna låter gärna andra tro att de strålar och doftar som av guld alldeles på egen hand utan hjälpmedel, Gaiac är deras privata hemlighet.


Gaiac får mig att vilja vira in min i alla mina smycken på samma gång, pryda händerna med henna, ögonen med kohl och ta på mig mina harmesbyxor och sen lägga mig bekvämt tillbakalutad i sängen och vänta på maken...


Gaiac är en mycket sensuell parfym, men eftersom den på samma gång är så diskret så skulle den kunna användas till vardags. I hjärtnoten börjar jasminen göra sig mer påmind och den blandar sig på ett oerhört vackert vis med noterna av trä, vetiver och vanilj. Observera att allt i Gaiac är använt med lätt hand, det blir aldrig ens i närheten av en kryddnejlike-vanilj- eller vetiver-chock. Ingen not känns egentligen dominant utan de blandas på ett nästan sömlöst sätt med varandra, men samtidigt avlöser noterna varandra i ett komplext mönster. Gaiac är inte linjär och förutsägbar, utan väldigt omväxlande, komplex och svårfångad. Den rymmer både milda pepparkakor, blommande jasmin, guldstoft, vackra träsniderier och diskret rökelse på samma gång.


Sammanfattningsvis är jag mer än glad över Michelyns råd och att jag fått prova Gaiac. Förresten så är den tydligen en herrdoft från början och visst, jag kan tänka mig den på män, den är inte feminin, men absolut inte åt andra hållet heller.


Basnoten är torr, papprig och aningen pudrig. Jag skrev förut om de färger jag vanligen förknippar pudriga dofter med, Gaiac är utan tvekan gyllene puder! Den har god hållbarhet, kanske uppåt 7-8 timmar på mig, men sillaget är mycket, mycket diskret på gott och ont. Jag kan absolut tänka mig att ha mer av Gaiac i min ägo, den är som sagt väldigt speciell och annorlunda. Aus Liebe Zum Duft erbjuder den i 30 mls flaska och det är alldeles perfekt tycker jag, kanske en kanditat till födelsedagspresent?


Har du testat någon av M. Micallefs parfymer? Någon favorit? Du kanske rentav har testat Gaiac? Vad tyckte du? Missa inte detta märke, jag har blivit nyfiken på flera av deras parfymer tack vare att jag testat Gaiac.

Pic: golden arabesque, markus the bardus, flickr

Intervju med Pierre Guillaume, Parfumerie Generale, på Fragrantica.

En liten intervju med Pierre Guillaume. Observera att han funderar på att börja erbjuda 30 mls flaskor! :)

http://www.fragrantica.com/news/Pierre-Guillaume-founder-perfumer-of-Parfumerie-Generale-933.html