Hilde Solani - ACQuiilssSSIMA

Jag har skrivit om en jasminparfym för änglar (T.Muglers Alien) och om en annan jasminparfym för alvprinsessor (Parfumerie Generales Drama Nuui). Nu är det dags för en jasmindoft för sjöjungfrur. Jaja, jag vet att om man presenterade en parfym för en sjöjungfru så skulle hon förmodligen tycka att det var ett lika underligt och obegripligt föremål som sjöjungfrun här ovan som sitter och betraktar en sko. Och... ännu värre, det verkar som om det inte ens finns några sjöjungfrur, på riktigt.


Om de fanns och om de av någon outgrundlig anledning skulle använda parfym, så är jag säker på att Hilde Solanis ACQuiilssSSIMA vore precis vad en sjöjungfru skulle gilla!


Italienarna verkar överhuvudtaget väldigt duktiga på att göra tolkningar av havet i parfymform, två av mina havsfavoriter är italienska, Profumum Romas Aqua di Sale och Profumi di Pantellerias Approdo, ACQuiilssSSIMA vågar jag påstå gör sig absolut förtjänt av en topplacering.


Nu råkar knappast årstiden vara den bästa för att testa svala, våta, undanglidande havsdofter, men jag ska vårda mitt lilla prov ömt och är säker på att det kommer att användas flitigt när sommaren återigen närmar sig.


När jag tar (duttar, inget sprayprov) på mig ACQuiilssSSIMA anar jag faktiskt att jag går mist om något i toppnoten när jag inte kan spraya. Det är en aning av något varmt och kryddigt som precis undgår mig. Istället utvecklar sig doften ganska raskt till en svalkande doft av salta vågor, kanske med en liten, liten aning av något mintigt? Som aquatisk doft känns den ganska trovärdig. Hilde Solanis hav är turkost och vågorna är krönta med vitt skum, men det är en vilsam vind som blåser ingen storm. Vattnet i ACQuiilssSSIMA är oerhört klart och man kan se fiskar simma omkring bland koraller under ytan, kanske anar man rentav en sjöjungfru försvinna ner i djupet...


ACQuiilssSSIMA handlar till en början mest om hav och vatten, men sakta men säkert börjar en jasminnot anas. Först är den väldigt vag och undflyende, nästan som att man inbillar sig, men efterhand blir den alltmer påtaglig.


Man kan säga att vattnet sakta drar sig tillbaka och efterlämnar en härlig jasmindoftande basnot. Och det är jasmin så mild, delikat och ren att jag knappast känt dess like. Och trots doftens oerhört lätta och transparenta karaktär är den väldigt långlivad. Jag tog på den en kväll och på morgonen fanns den allra mest fina jasmindoft kvar, och dessutom ganska tydligt. Vill du utforska alla möjliga aspekter av jasmin i parfym så är Hilde Solanis ACQuiilssSSIMA ett måste. Det här känns som en väldigt unik tolkning av jasmin.


Som sagt så tror jag att doften kommer mer till sin rätt under varmare omständigheter, men trots att det inte känns optimalt att testa den i slutet av november så hamnar den för mig mycket högt upp både bland aquatiska dofter och jasmindofter.





Pic: La Vie Parisienne, flickr

Julen närmar sig...

I USA har mina amerikanska parfymvänner precis firat Thanksgiving. En månad tidigare firades Halloween, visst det är en högtid som har blivit halv-importerad till Sverige, men kanske inte så uppskattad hos de äldre, utan mer en rolig tradition som barn och unga tar till sig.


Förr hade vi även i Sverige stora festliga högtider under hösten, Mikkelsmäss i slutet av september och Allhelgona i slutet av oktober. Visst är det fortfarande många som gör fint på gravarna den helgen, men det känns inte som en helg då vi firar särskilt mycket.


Nej, i Sverige, men också många andra europeiska länder är julen den enda högtid vi har att se fram emot under hela den långa, gråa, regniga, slaskiga, kalla, snöiga, trista... hösten! Kanske vore vi lite mindre julhysteriska om vi hade någon eller några andra riktigt festliga högtider i oktober/november?


Jag är nog ungefär till hälften julhysterisk. Har redan börjat titta på julklappar och fundera på vad som är bäst till vem? En rolig sak är att äldsta sonen önskar sig en parfym i julklapp av mig, det fick han förra året också och tydligen med lyckat resultat. Det känns som ett litet erkännande. Jag har till och med fått förtroendet att köpa parfym i julklapp till hans sambo! Nu ska jag inte avslöja vad jag har funderat på i parfymväg till dem, men det ska bli nåt ungdomligt, ganska glatt, men ändå lite coolt liksom!


Själv önskar jag mig förstås också parfym. Men, det är inte det lättaste. Som vanligt har jag beslutsångest. Maken tycker det är enklast att jag får köpa mig parfym efter egen smak för en viss summa. Tacktacktack, men gissa hur svårt det är att bestämma sig för vilken, vilka? Ska jag köpa en stor flaska och några decants? Eller en stor och dyr? Eller många decants? Eller, rentav nåt helt annat än parfym eller en parfym och en klänning? Inte lätt detta.


Annars sitter jag här och doftar på en underbart trevlig parfym. En Hilde Solani parfym närmare bestämt. Det lär bli en del om Hilde Solanis parfymer här på bloggen framöver. Missa inte det!

Lalique - Perles de Lalique

Somliga dofter är svåra att beskriva trots att jag tycker om dem. Perles de Lalique är en sån doft. Den hör inte hemma bland de dofter jag vanligtvis brukar tycka om, inte heller är den så intressant och annorlunda att det inte går att motstå den, Perles de Lalique bara är.


Perles de Lalique är en av de mest eleganta dofter jag känner till... och uppskattar. Det är nämligen ganska sällsynt att jag känner för att känna mig elegant. Perles de Lalique är också ganska konservativ, det finns inget radikalt, experimentiellt eller udda över den. Den är klassisk, sval, diskret, vacker, men också sexig. Ja, Perles de Lalique är sexig, men så långt ifrån slampigt sexig som man kan komma.


Rosnoten i doften är mild, återhållen och sval som en vit ros i snö. Noten av vitpeppar bidrar till den kyliga, men samtidigt aromatiska, torra och vackra känslan. Perles de Lalique förtjänar sitt namn, för det här är en parfym som skulle fungera utomordentligt väl ihop med ett vackert, men diskret pärlhalsband. Perles de Lalique är välskötta naglar med diskret, pärlemoskinande nagellack. Det är vackra underkläder i siden mjukt som vatten. Som ett spindelnät i skogen klätt i daggdroppar. Pudermjukt. Figursytt. Långt rågblont hår uppsatt i prydlig knut.


Perles de Lalique är något av en kameleont. Den passar både på kontoret och på bröllopet. Den kan passa till vardags, men också till fest. Däremot passar den nog inte mig så bra, men ändå tycker jag om den. Varför?






Pic: beautiful-spider-web01

D.S and Durga - Beartrapper

Redan de gamla grekerna förmänskligade djuren. I Aisopos (620 f.KR-560 f.Kr) fabler kan vi läsa sedelärande berättelser med djur i huvudrollerna. Djur är också huvudpersoner i många av de mest älskade sagorna, H.C Andersens "Den fula ankungen" eller Bröderna Grimms "Stadsmusikanterna från Bremen". Och vi ska inte ens börja prata om Walt Disney och alla djur vi hittar i hans serier och filmer. Några andra kända och förmänskligade djur hittar vi i C.S Lewis berättelser om landet Narnia.


Ja, ja, ja jag har säkert nämnt Narnia förut, men de böckerna var verkligen mina absoluta älsklingsböcker under en del av min barndom. Syskonen som blev kungar och drottningar, lejonet Aslan, musen Rippipip, faunen Herr Tumnus, hästarna, åsnan Pussel och Herr och Fru Bäver med sin näpna lilla bäverhydda.


När jag testar parfymerna från D.S & Durga är det Rosa Americana som först fångar min uppmärksamhet, den är vacker och ändå annorlunda. Cowgirl Grass och Cowboy Grass är fria, härliga parfymer med massor av vidder, gräs och natur i sig. Beartrapper är lite klurigare att komma underfund med. Trots att jag tar på mig andra parfymer så finns den i mitt bakhuvud, liksom skaver lite, påminner om nåt, men är samtidigt helt främmande...


Beartrapper är en doft för män, men ja, den är ganska maskulin, men glöm att jag tänker låta bli den enbart på grund av det. Beartrapper sägs ursprungligen vara ett gammalt alkemiskt recept på en brygd för att locka björnar. Ja, det säger onekligen en del om doftens karaktär.


Beartrapper är sträv, stark, rökig, animalisk, aromatisk, frän, virvlande och förvånansvärt hemtrevlig! Oh ja, det är nåt mysigt, inbott och välkänt över den.


Alla hem har ju sin speciella lukt, hemma doftar helt enkelt hemma. När man åker till sina föräldrar så doftar det också hemma, men hemma som det var för länge sedan när man var mycket yngre. Hos nära vänner och släktingar luktar det också bekant, trivsamt, men inte riktigt hemma.


Beartrapper doftar på något underligt sätt också som hemma, hemma hos nån... nån vagt bekant... nej, men nåt jag vill känna igen! Efter att ha grubblat på det i flera dagar, så trillar slutligen poletten ner. Beartrapper doftar kanske som det skulle kunna dofta hemma hos Herr och Fru Bäver i Narnia. Om ni visste hur jag funderade på hur det skulle vara att hälsa på hemma hos djur (som är nästan mänskliga) när jag var liten och läste Narnia-böckerna! Allt hemma hos bävrarna (och hos Herr Tumnus också) såg så hemtrevligt och välbekant ut, men ändå med saker som är typiskt bävrar (och fauner).


Nej, jag kan inte slita mig från Beartrapper. Den luktar som hemma hos kära vänner, som råkar vara djur. (Förlåt, men jag kan inte hjälpa vars mina associationer råkar ta mig med!)


Det är en brasa som sprakar i öppna spisen, det är doften av gamla välanvända trämöbler och inoljat läder, snart är middagen klar, grytan doftar gott, men med kryddor jag inte riktigt känner igen. Rummet är dunkelt, men svagt upplyst av brasans sken och en liten oljelampa, det är murkigt, aromatiskt och oerhört mysigt på samma gång.


Ja, av alla dofterna av D.S & Durga så är det nog trots allt Beartrapper som vinner mitt hjärta mest. Och den är underbar som parfym, men tänk om... tänk om den fanns som doftljus!!! Ååååh, kära nån, jag skulle stå först i kön för att köpa ett!


Jag upplever att Beartrapper har ett lite kraftigare sillage, men hållbarheten är ungefär som de andra från D.S & Durga, god, men inte suverän. Å andra sidan behöver jag inte gå omkring och dofta som bävrarnas hydda i Narnia så länge i streck.För övrigt är Beartrapper också makens favorit från D.S & Durga, det har varit strykande åtgång på det lilla provet!





Pic: Från Narnia, Bävrarnas hydda

D.S and Durga - Cowboy Grass

Om Cowgirl Grass är de färska, saftiga aspekterna av gräs så är Cowboy Grass de torra. Torr gräs är hö, men i Cowboy Grass blir det så mycket mer än hö. Det blir torkade örter och inslag av läder, torr jord och tjära.


Cowboy Grass är besläktad med Tauers Lonestar Memories, men på många sätt lättare att både bära och tycka om. D.S & Durgas Cowboy Grass är en milt maskulin doft av prärievidder med torrt, styvt gräs och andra aromatiska prärie-växter. Cowboy Grass är gräs så torrt att det smulas sönder mellan fingrarna och efterlämnar en behagligt kryddig, varm doft.


Även om Cowgirl Grass har en rikedom av doft i sig, så är Cowboy Grass ett strå vassare, mer komplex utan att för den skull bli svårburen. Cowboy Grass får mig att känna mig både äventyrlig och lugn på samma gång. Det är en vilsam doft, delvis med nästan monotona inslag, som att resa genom ett landskap som inte förändras särskilt mycket. Iallafall inte på ytan, men om du vandrarde genom samma landskap skulle du uppmärksamma även de små förändringarna på ett helt annat sätt än genom ett bil/tågfönster eller förstås, till häst.


Den varma, aromatiska doften verkar ha något bättre hållbarhet än Cowgirl Grass, som nu när jag tagit på mig av båda samtidigt, en dutt på vardera arm, så är doften av Cowboy Grass dominerande efter ca. 2 timmar.


Maken har testat Cowboy Grass, men på honom hamnade den lite i skuggan av hur jag tycker att Lonestar Memories doftar på honom, å andra sidan tror jag han blivit lite förtjust i en annan av D.S & Durgas dofter, Beartrapper.






Pic: David Koslowski, flickr

D.S and Durga - Cowgirl Grass

Det är svårt att veta vilken jag ska börja med när det gäller D.S & Durgas Cowgirl Grass respektive Cowboy Grass. För mig är båda sinsemellan väldigt olika tolkningar av samma sak, nämligen gräs. Båda är också något jag snarare skulle kategorisera som unisex-dofter, snarare än renodlat maskulin eller feminin parfym. Dock, Cowboy Grass har en maskulin anstrykning, medan Cowgirl Grass är lite mer feminin.


När jag testar Cowgirl Grass och Cowboy Grass blir jag nyfiken på att utforska gräs mer ingående. Joo, det där lät förmodligen dubbeltydigt, men jag menar alltså helt vanligt gräs som växer på gräsmattan eller på ängen. De båda Grass-varianterna får mig att inse vilka komplexa dofter, intryck och tolkningar som kan finnas bara i en enda liten tuva gräs.


Cowgirl Grass är den färska, daggvåta gräsdoften. Som att ligga på rygg på en försommaräng i fortfarande daggvått gräs, himlen är knallblå med vita molntuissar och solen värmer. Fjärilar och humlor fladdrar förbi och doften av gräset är fräscht, starkt, färskt, örtigt och med vaga inslag av blommor. Det är som att jag har ryckt upp små tuvor med gräs och doften av grässaften blir så där saftigt grön, nästan som om jag har gräs i munnen. Vem har inte provat äta gräs, åtminstone vid något tillfälle?


Under det att doften utvecklas blir den också varmare, torrare (men, aldrig torr) och starkare. De tveksamma blomnoterna utvecklas lite, men det är fortfarande mest en grön doft med inslag av blommor än tvärtom. Den är intressant, ursprunglig och också trivsam. Lat och avslappnad som en sommardag, men ändå ganska ovanlig och personlig. Det är först framåt basnoten som Cowgirl Grass får en mer parfymerad karaktär, det örtiga avtar och blommorna blir mer blommiga. Det är också den här fasen som är mest feminin.


Cowgirl Grass har medium sillage och okej hållbarhet, runt fyra timmar även om doften vagt kan anas längre än så, kanske uppåt sex timmar.


Jag gillar Cowgirl Grass, men jag gillar faktiskt Cowboy Grass snäppet mer.





Pic: home and garden

D.S and Durga - Rosa Americana

Gillar du nyponsoppa? Jag är inte så förtjust i nyponsoppa, men då och då händer det att jag blir sugen på det. Och när jag är sugen på nyponsoppa finns det inget annat jag kan äta som ens påminner om det.


D.S & Durga erbjuder en mycket trevlig och tilltalande kollektion (eller rättare sagt, flera) av parfymer. Hemsidan är vacker, välgjord och gör iallafall mig väldigt nyfiken. Kolla själva: http://dsanddurga.com/


Har fått ett trevligt urval av deras parfymer i prover och har inte hunnit testa igenom alla än, jag har än så länge gillat alla jag hunnit testa, men särskilt en får det att klia i fingrarna, jag måste bara få skriva om Rosa Americana.


D.S & Durga avslöjar inte mycket om vilka noter som ingår i deras olika parfymer, men med Rosa Americana är ju uppenbarligen ros en ingrediens. På min hud blir dock Rosa Americana en rosdoft som går helt utanför "mallen" för en rosdoft. Det finns mörka, kryddiga och mättade rosdofter, det finns mer naturliga rosdofter, det finns ros med gourmandinslag och det finns Rosa Americana.


Den allra första noten jag känner är doften av skir, men ändå söt ros, men ganska snart utvecklas den till doften av nypon. Ja, det är utan tvekan doften av nypon och lite blommande ros också, som en rosenbuske som både blommar och hunnit sätta nypon på samma gång. Nypondoften dominerar dock ganska snart, men det är en mild och luftig nypondoft, absolut inte varm, söt eller kväljande (som en tallrik varm nyponsoppa skulle kunna vara när man inte är sugen på det!). På D.S & Durgas hemsida står det mycket riktigt om doften omkring rosenbusken snarare än själva busken och det ligger något i det.


Nypondoften kvarstår men får sällskap av lätt honungsdoft, som rosenhonung ungefär, en vag aning av turkisk konfekt, men absolut inte uttalat. Förvänta er inte stark, uttalad sötma, för Rosa Americana ger hela tiden ett ganska vagt, men vackert intryck. Så nu har vi nypon, honung och lätt luftighet, det är då den saftiga noten av tobak dyker upp. Som en doft av piptobak, men på avstånd som finstämt blandar sig med noter av nypon och houng. Oerhört intressant, vackert och annorlunda. har inte stött på något liknande faktiskt. Och sen kommer ett litet kryddigt inslag av kanel... ja, det här blir bara bättre och bättre!


Som ni nog gissat sitter jag gärna med näsan vid handleden medan Rosa Americana utvecklas på min hud. För mig blir Rosa Americana snarare en nypon/tobaksdoft än en rosendoft. Och den är varm, komplex, skör, men ändå vacker. Under hjärtfasen växlar noterna och ibland känns honungsnotet dominant för att strax efterträdas av tobaksnoten. Mycket, mycket fint och unikt.
Samtidigt tror jag de flesta skulle kunna tycka om den, den blir aldrig fullt ut udda eller på något sätt krävande.


Inte förrän basnoten, honungen blir oljigare och övergår kanske snarare till bivax än honung, men det är inte det som stör mig, utan noten av mossa som också dyker upp. Nej, det är abolsut ingen tung mossnot, den är ganska lätt, men ändå tydlig och även om Rosa Americana fortfarande doftar väldigt gott, så är den inte längre så himmelsk som topp-och hjärtnoterna, då jag ju har lite problem med mossnot. Det är för topp-och hjärtnoternas skull som jag kommer att återvända till Rosa Americana.


Rosa Americana har hyfsad hållbarhet, men inte jättebra, sillaget är lite under medium.


D.S & Durgas parfymer är inte allra enklast att få tag på, men stöter du på dem så ta chansen att prova dessa härliga och annorlunda rebell-parfymer! Kommer mer om fler av deras parfymer fram över, så missa inte det.





Pic: anandasoup

Önskelista

Jag har testat många parfymer. Okej, i jämförelse med de som varit parfymistor länge så är min "parfymer jag testat-lista" inte så lång, men det börjar nog närma sig iallafall 500 nu. Jag har en länk till min Basenotes-garderob här, men den listan är lite kortare. Dels glömmer jag mellan varven bort någon parfym och dels finns inte alla parfymer jag testat i Basenotes databas.


Det vore ju ganska förfärligt om jag ville ha alla de parfymer jag testat, och nästan lika förfärligt om jag ville ha hälften. Nu är det inte fullt så illa, jag har märkt att jag tycker om omkring 10% av parfymerna jag testar så mycket att jag vill ha mer av dem.


Eller snarare under 10%, för ju fler parfymer jag testar ju svårare blir det att övertygas om att jag verkligen gillar en parfym tillräckligt mycket för att den ska förtjäna en plats på min önskelista.


Min önskelista är ganska modest. I de flesta fall skulle jag vara mer än nöjd med att ha en decant av doften. 100 ml parfym för kanske 1500 kronor? Nej, jag vet att så mycket parfym skulle räcka en livstid för mig som ändrar parfym ibland flera gånger per dag. Däremot om det går att hitta en 30 eller kanske 50 ml flaska för runt 5-600 kronor så är det värt att tänka på att investera i en stor flaska tycker jag. Är det vanlig mainstream-parfym som jag kan hitta för runt 200 kronor/flaskan på nätet så är det ju inte mycket att fundera på.


Med en dryg månad kvar till jul så har jag tonat ner min önskelista till att gälla parfymer som funkar bra den här tiden på året.


Kort sagt, parfymer jag önskar mig i julklapp:
1) Parfumerie Generale Aomassai, Felanilla el. Lounges Profanes.
2) Serge Lutens Musc Koublai Khan el. Borneo 1834.
3) Frederic Malle Carnal Flower
4) L'Artisan Safran Troublant el. Bois Farine.
5) Tauers L'Air du Desert Marocain.
6) Montale Red Aoud.

Så där ja, bara tio stycken rakt upp och ner. DET är väl inte många?


Vilka tio el. färre parfymer finns överst på din önskelista? Föredrar du en stor flaska parfym eller tio 10 mls decanter? Jag skulle nog ta tio decanter får jag medge.

Nasomatto - Absinth

Jag har förmodligen nämnt absinth här på bloggen tidigare. Nej, omtänksamma läsare behöver inte bli oroliga. Jag dricker i allmänhet ganska lite alkohol och i synnerhet väldigt lite absinth. Trots att jag "bara" dricker absinth högst en gång per år så skulle jag inte ha något emot att äga en sk. absinthfontän. Visst skulle den göra sig bredvid vattenpipan? Och ja, troligen användas lika ofta eller snarare sällan.


Dels är det något decadent över absinth, jag vet att det är en kultdryck inom goth-konstnärs- och alternativkretsar, men för mig är själva ritualen när man ska dricka absinth det som fascinerar mest. Numera är det vanligt att man tänder eld på en sockerbit lägger ned den i asbinthen och häller vatten över, vilket inte är det tillvägagångssätt man använt sig av förr. Där har man helt enkelt en sockerbit placerad i en genombruten absinthsked och låter sakta iskallt vatten droppa över sockerbiten ned i glaset med absinth. Eftersom jag inte vill elda upp alkohol använder jag mig av den senare metoden.


Somliga parfymer är mjuka och komfortabla, andra parfymer är sexiga och förföriska och åter andra drar till sig uppmärksamhet. Nasomattos parfymer (de jag testat iallafall) är märkligt förhäxande, trots att jag egentligen inte gillar dem i ordets rätta bemärkelse har de en tendens att liksom förfölja mig. Trots att tex. China White är en av mina "värre" parfymupplevelser och mitt lilla prov byttes bort ganska fort så tänker jag fortfarande på den och inbillar mig att om jag bara finge prova den igen så skulle jag ha (på något magiskt vis) lärt mig att uppskatta den.


Black Afgano var förvisso en betydligt trevligare bekantskap, men ändå så potent och offensiv att jag tvekar att ta på mig den. Black Afgano stör, berör och triggar en massa saker hos mig, på ett delvis trevligt sätt, men också små fragment av mindre trivsamma inslag.


I jämförelse med dessa två dofter är Nasomattos Absinth en ganska tillbakadragen, men ändå unik doftupplevelse. Som hos annat av Nasommato är inte Absinth insmickrande eller trevlig, det här är bitter absinth med skyhögt thujoninnehåll(det nervgift som finns i vissa absinthsorter och som i för stora mängder framkallar hallucinationer och nervskador). Samtidigt uppfattar jag Absint som betydligt mildare än de andra jag testat av Nasomatto. Det är något behagligt, laid back och vagt trivsamt över Absinth. Vill man närma sig Nasomattos parfymer med försiktighet skulle jag rekommendera Absinth som en första kontakt (av de tre jag testat).


Beskan i Absinth är på gränsen till spritsig, vilket passar väl ihop med spriten absinth förstås. Det är nästan så att jag upplever en puttrande (men, behaglig) reaktion mellan min hud och parfymen. Den här beska, bittra fasen blir dock aldrig så bitter som vissa bittra noter kan bli på mig, den är hela tiden behaglig. I det bittra anas också ett stråk, en förbiskymtande glimt av något sött... Sötman är extremt flyktig, men bidrar till att Absinth aldrig blir för sträv och svårburen. Och dessutom uppfattar jag sötman på något sätt som intressant.


Jo, trots att jag aldrig riktigt verkar kunna komma överens till 100% med Nasomattos dofter är jag ändå nyfiken på deras övriga parfymer. De är definitivt dyra, men också värda pengarna om man letar efter unika doftupplevelser, och jag tippar att 30 ml av Nasomattos parfymextrakt räcker bra mycket längre än det mesta man kan köpa i 50 ml flaska.


Jag läste en bok en gång där en av huvudpersonerna sa nåt i stil med att "Trevliga människor är sällan intressanta, medan intressanta människor sällan är trevliga". Det skulle vara en beskrivning som går utmärkt väl att applicera på Nasomattos dofter!


Sillaget på Absinth är betydligt diskretare än övr. jag testat från Nasomatto, men hållbarheten är mer än okej. Absinth varar och varar och varar. Räkna med att umgås med Absinth runt 12 timmar när du väl tagit på dig den.


Pic: absintheonthenet

Histoires de Parfums - Vert Pivoine

Min mormor hade ett par vackra pioner i sin trädgård. Som barn tyckte jag om att beundra de överdådiga blommorna, så tunga att de hängde ned mot marken. Pioner är blommornas motsvarighet till fluffiga gräddbakelser och omfångsrika rokokoklänningar. När min halvsyster gifte sig hade hon mormors pioner i sin brudbukett, som för övrigt min kära mamma band åt henne. ärligt talat en av de vackraste och mest personliga brudbuketter jag sett.


Men, annars då? Är inte pioner mest utseende? Jag har aldrig stött på några pioner med doft, iallafall inte med god doft. Jag vill snarare minnas att mormors pioner nästan luktade lite, lite illa. Men, har också sett att det finns doftpioner och jag antar att de doftar gott.


Det måste vara den typen av pioner jag hittar i Histoires de Parfums Vert Pivoine. För det här är en allt igenom skir, behaglig och tilltalande blomdoft, även om jag som sagt inte kan säga att det doftar pion. Min favorit bland Histoires de parfums dofter är annars, Marquis de Sade, den strama, stränga läderdoften. och Vert Pivoine är nästan så långt från den man kan komma, men ändå har den med tiden blivit omtyckt av mig.


Nej, Vert Pivoine är inte egentligen min typ av doft. Det är en blyg, lätt och aldrig påträngade doft av blommor och grönska. Men, som sådan riktigt trevlig och faktiskt, ganska annorlunda. Jag känner ett lätt aquatiskt och mintigt inslag i den, det här bidrar till doftens genomskinliga känsla. Blomnoten är där, men på gränsen till undflyende. De gröna noterna är lätta, krispiga och transparenta. Det är den skiraste akvarell, det är rosa och ljusgrönt så ljust att det är på gränsen till vitt. Trots doftens mycket lätta, luftiga karaktär har den också en stark, poetisk närvarokänsla. Den är inte en av Histoires de Parfums "historiska" parfymer, men den ger en känsla av en sprödare, tillbakadragen kvinnlighet som idag inte längre är varken önskvärd eller speciellt vanlig. Som en till synes spröd ballerina i tåspetsskor och tutu, men med en nästan övermänsklig styrka och skicklighet trots allt.


Vert Pivione flyter sakta bort som stora rosa blomblad som singlat ned över dammens spegelblanka yta.


Hållbarheten är god, men doften är hela tiden vag och flyktig. Sillaget är tämligen diskret. Den är både stram och romantisk på samma gång, en vacker, men lite svårtillgänglig doft.


Har någon testat nyformuleringen av Marquis de Sade? Personligen inbillar jag mig att alla ändringar av denna, min favoritläder-doft måste vara till det sämre, men vem vet?




Pic: Omnimac

Parfumerie Generale - Tubereuse Couture

Det är något väldigt speciellt med riktigt sträng kyla. Nej, jag är inte någon vinterälskare, men när det blir riktigt, riktigt kallt så händer det något nästan magiskt.


För mig inträder det här tillståndet när temperaturen krupit ned under -35, det är den köldgräns som måste passeras för att kölden ska förvandlas från vanlig kyla till magisk kyla. Riktigt sträng kyla och den polarmörka himlen som sprakar och sjunger av norrsken som drar fram som magnetiska stormar över himlavalvet. Det är som att för en stund befinna sig i en annan värld. En magisk, kall och vacker, men också grym värld.


Ljud förvrängs, känslan av rymd förändras och blir mer tunnelformad och allt runt omkring verkar plötsligt ha skarpare konturer. Man känner att det inte är meningen att man ska vara ute mycket i denna köld. Samtidigt vill man ut i den, trots att man upplevt den förut känner man sig som en mänsklig upptäcksresande på en främmande planet. Trots att jag är från norra Norrland så är den typen av kyla ändå så sällsynt att det blir något intressant över den. Kanske blir aldrig världen vackrare än en snötyngd skog, en stor, röd måne och det gröna norrskenet en kväll när kvicksilvret sjunker nedåt -40?


Parfumerie Generales Tubereuse Couture kan vara den kyligaste av alla kyliga tuberos-dofter jag testat. Öppningen är så isande kall och vacker att den får mig att tänka på norrsken, polarnätter, iskristaller och snöpalats. Saker som egentligen är ganska doftlösa, köld är inte något optimalt förhållande för dofter. Men, i fantasin kan doften av norrsken dofta som Tubereuse Couture. Kylig, sprakande, men med inslag av gnistrande färger.


Tubereuse Couture är en doft som förändras. Kanske smälter de vackra iskristallerna av värmen i min hud, men sakta, det tar sin lilla tid att tina något som varit så fruset. Från kyla till något med små inslag av smultron, men det är fortfarande kalla smultron, kanske rentav smultronsorbét? Smultronnoten dansar in och ut mellan doften av tuberos. Jag upplever Tubereuse Couture som en komplex och mångfacetterad doft.


Lite blir det som att göra en resa från de kallaste trakterna på vår jord, via de tempererade områdena för att avsluta resan i tropikerna. Egentligen är det en märklig och svindlande tur som Tubereuse Couture tar mig med på. Svindlande och intressant, men ärligt talat så skulle jag kanske ha föredragit att den stannade kvar i det snöiga islandskapet istället för att bege sig till sol, värme, kryddor och coccos. Ja, nu blir det sött, krämigt och varmt för hela slanten.


Inte för sött, eller krämigt eller så, Tubereuse Couture är en alltigenom elegant doft, men för mig känns det som en lite märklig fortsättning på en sån öppning. Under den här fasen blir tuberosen ganska nedtonad, jag känner mer av andra blommor, jasmin och någon sötare, fruktigare blomdoft också. Den svaga aningen av smultron finns fortfarande kvar. I min näsa är den här fasen mer fin, trevlig och välgjord än ytterligt intressant. Jag känner att även om den luktar oerhört gott, så tappar jag lite av min nyfikenhet på vägen.


Basnoten blir fylligt krämig, mjuk och varm. Riktigt fin, men utan särskild anknytning till inledningen. Tubereuse Couture har god hållbarhet och ganska stort sillage, men blir aldrig överväldigande eller för mycket. Vill du testa en parfym som tar dig med på en riktigt lång resa, så rekommenderar jag absolut Parfumerie Generales Tubereuse Couture, så mycket längre än från Nordpolen till Ekvatorn kommer du inte med en och samma parfym!


Bilden här ovanför kommer från Jukkasjärvis Ishotell, säkert en vacker byggnad värd ett besök, men jag åker nog hellre söderut om jag får välja.


Pic: Naturfoto

Paco Rabanne - XS Extreme Girl

En gång för länge sedan praktiserade jag i en parfymaffär. Affären hette "Lillys väskor och parfym" och låg i min hemstad Boden. Affären drevs av Lilly, tillsammans med ett par anställda. Alla tre var eleganta damer som började närma sig pensionsåldern. Som namnet antyder så sålde Lilly förutom parfymer också väskor, men även skinnhandskar, make-up, badkläder och hudvårdsprodukter.


Själv var jag en aningen trumpen och svartklädd tonåring med rödsvart hår och även om Lilly och hennes personal var riktigt trevliga med mig ville de helst inte släppa mig i närheten av kunderna, som mestadels också bestod av chicha damer på 50+. Jag fick göra ärenden och inventera skinnhandskar, packa upp från lagret och diska kaffekoppar. När det inte var några kunder i butiken fick jag också prova parfymer.


Jag kan inte tänka mig att de hade några speciellt ovanliga märken i sitt sortiment, men fina, klassiska parfymer från Chanel, Hermes och Dior vill jag minnas, tillsammans med ett lite modernare och trendigare utbud, säkert Yves Saint Laurent, kanske Guerlain och jag minns att en av mina gamla lärare köpte en flaska Paco Rabanne för herrar i present till sin man.


Av alla de parfymer jag provade var det en som jag fastnade för. En som doftade godare och mer annorlunda än någon annan. Som jag minns det hette den Crest. Om det var namnet på parfymen eller på märket har jag ingen aning om. Det KAN ha varit en herrdoft, jag har något svagt minne av att jag berättade för en av damerna att den var min favorit och att hon kan ha påpekat att den var avsedd för män! Lika gärna kan jag ha blandat om minnena. När jag har försökt leta efter en parfym som heter Crest hittar jag en relativt nutida herrdoft från Ralph Lauren som heter Crest, men den verkar ha släppts på nittiotalet och det är gott och väl tio år efter min praktiktid. Inte heller tycker jag att noterna i den alls verkar dofta som parfymen jag minns!


Den här mystiska Crest-parfymen gjorde iallafall ett sådant intryck på mig att jag önskade mig den i julklapp! Min mamma var tydligen in hos Lilly och letade efter den, men återigen sviker mig minnet. Antingen tyckte hon parfymen var alldeles för dyr eller så kunde de inte lista ut vilken det var jag menade. I vilket fall fick jag inte någon Crest i julklapp, varken det året eller senare. Tänk om jag hade fått det. Tänk om mitt brinnande parfymintresse tagit fart redan då!?


Många år senare när mitt parfymintresse tagit fart upptäckte jag att noterna till Paco Rabannes XS Extreme Girl (ytterligt tråkigt namn måste jag säga!) lät intressanta. Pistagenöt, saffran, kanel och tobak. Turligt nog lyckades jag byta till mig ett litet prov av den. Och...


Ja, XS Extreme Girl är en trevlig, fin och lite annorlunda parfym. Inte så där extrem som man kunde tro av namnet, men bland mainstream-parfymer sticker den ändå ut lite. Den är både frisk och varm på samma gång, söt, men aldrig tung. Ungdomlig, men egentligen inte alls flickaktig. Faktum är att den påminner mig väldigt mycket om min "försvunna" parfym från det tidiga 80-talet!


Nu kan jag ju inte påstå att XS Extreme Girl är någon extremt intressant parfym, men den har ändå en väldigt säregen doft. Det finns inslag av något nästan mintigt, möjligen eucalytus i den och just det här mintigt, kyliga inslaget tillsammans med övervägande varma noter känner jag igen från den parfym jag minns. Märkligt är att jag dessutom tycker att en parfym med namnet XS Extreme Girl, skulle kunna passa även på män. Det är något unisex över den!


Man kan inte klaga på varken hållbarheten eller sillaget, i båda fallen klart godkänt. Att Paco Rabannes Black XS (finns för både män och kvinnor) blivit en storsäljare och inte den här är i min näsa underligt. Jag tycker avgjort att XS Extreme Girl är den mer intressanta doften, jag misstänker att det kan vara namnet och hur flaskan ser ut som kan ha stor betydelse i det här fallet, tyvärr...


Om det är någon som kan ha den minsta aning om vilken försvunnen parfym från tidigt 80-tal det kan ha varit jag tyckte om så säg gärna till! Tack!




Pic: Iceland artscene

Hilde Solani - FRaaagola saalaaata

Hilde Solanis parfymer är verkligen nisch-parfymer, de är så svåra att hitta. Vad jag har lyckats ta reda på hittar jag ingen återförsäljare i Europa, däremot i USA. Hilde Solani har inte heller någon hemsida, vilket är både märkligt och tråkigt, för jag har länge varit nyfiken på hennes parfymer.


Nåja, nu har jag iallafall lyckats lägga vantarna på ett litet prov av Hilde Solanis FRaaagola saalaaata. Ja, det ska stavas just så. Det betyder visst salta jordgubbar, eller jordgubbar med salt på italienska.


FRaaagola saalaaata är allt det jag hoppades att Montales Mukhallat skulle vara och lite till. FRaaagola saalaaata är en parfym i samma, ovanliga genre som Frederic Malles Lipstick Rose. Den är glad, den är rolig, den är kvinnlig, den är så härligt humörhöjande att jag nästan blir fnittrigt bubblig. Om Lipstick Rose är en alldeles varmt röd parfym, som ett rött paraply i regnrusk så upplever jag snarare FRaaagola saalaaata som en krämigt, mättad rosa parfym.


Den är så där knasigt girly som väl många kvinnor drömmer om att vara ibland. Den får mig att tänka på Sophia Coppolas film Marie Antoinette, rosa skor, rosa bakverk, solfjädrar, sidenkorsetter och vitpudrade peruker. Den får mig att tänka på den gamla 80-tals hiten "Girl´s just wanna have fun". Den får mig att känna mig hälften så gammal och TRIVAS med det! och det är en bedrift, för jag trivs för det allra mesta med min ganska mogna ålder.


Trots att FRaaagola saalaaata är flickig och rosa och söta och glad, känner jag inte att den på nåt sätt skulle vara fel på kvinnor 30 eller 35+. Nej, på nåt konstigt vis passar den nästan bättre på oss som inte är helt unga. Har förstås fått freda mitt lilla prov för döttrarna, de tycker den är alldeles bedåramnde underbar.


Märkligt nog blir den helt annorlunda på döttrarna än på mig. På döttrarna är toppnoten en kraftfull och tydlig doft av viol, ja den påminner starkt om Lipstick Rose, men ännu starkare. Violdoften hänger med en bra stund på döttrarna och efterträds av en likaledes saftig jordgubbsdoft, sen är det saftiga jordgubbar för hela slanten tills basnoten som blir mer pudriga, mjuka jordgubbar, ungefär som jordgubbsfromage. Vill du ha en komplicerad doftupplevelse ska du nog leta någon annanstans.


På mig finns inte någon tillstymmelse av viol, däremot startar den med jordgubbar och något som skulle kunna vara en lätt aning av sött desertvin! Jordgubbarna och vinet får ganska snart sällskap av krämiga, gräddiga noter. Som jordgubbar och grädde med en liten gnutta vanilj. Något salt känner jag inte av, men FRaaagola saalaaata blir aldrig för söt på mig, den är mer som färska jordgubbar än jordgubbssylt. Kanske är det den förmodade saltnoten som ändå förmår tona ned sötman?


Inte heller på mig blir FRaaagola saalaaata någon speciellt komplex parfym. Men, det uppväger den lätt genom sin humörhöjande, glada, lyckliga effekt. FRaaagola saalaaata är också en parfym som jag tror skulle kunna bäras året om, närhelts du känner för något glatt, rosarött och fyllt av glädje.


FRaaagola saalaaata har god hållbarhet, hyfsat sillage och är en allmänt trivsam, men också ganska unik parfym. Många parfymer med doft av jordgubbar kan ge ett lite billigt intryck, vilket jag inte alls tycker att Hilde Solanis FRaaagola saalaaata gör.







Pic: Från Sophia Coppolas film Marie-Antoinette

Dutta eller spraya?

Jag vet att de flesta eau de toiletter och eau de parfumer som säljs idag är menade att sprayas på. Ändå har jag märkt att jag på många sätt föredrar att dutta på mig parfym, även i de fall där det inte handlar om ren parfym eller parfymolja.


De små proverna är oftast av duttmodell, men en del prover direkt från tillverkaren är sprayprover, förstås kan man också beställa sprayprover via tex. The Perfumed Court om man är beredd att betala någon tia mer per prov. Men, då jag trivs rätt bra med mina duttprover håller jag mig oftast till dem.


Jag har pratat med min äldsta dotter om det här. Hon går så långt att hon hävdar att parfymerna doftar som bäst i såna här små duttprover. Ibland har hon nästan blivit besviken när hon beställt en stor flaska av en parfym hon tyckt mycket om i ett litet duttprov.


Att dutta på väldoften blir mer av en ritual än att spraya. Man handskas i bästa fall försiktigt med det lilla röret för att inte spilla ut några dyra droppar i onödan. Som jag nämnt tidigare kan ett litet prov på bara 1 ml räcka länge. När jag så beställer en större decant händer det ibland att jag på bara några spray tycker att det gått år flera ml. Oj!


Vissa flaskor och decants jag har, sprayar så generöst att jag ibland funderat på att bryta av korken och dutta istället! Nej, lugn, jag gör det inte, men ibland så slås jag av tanken.


Samtidigt märker jag ju att många dofter får en helt annan höjd och sillage av att sprayas, det verkar inte finnas någon självklar regel, utan varierar friskt.


Vad tycker du? Saknar du ibland att dutta ut några få droppar efter att du köpt den efterlängtade parfymen i stor flaska el. decant? Eller beställer du alltid sprayprover, för att du inte alls tycker om att dutta med parfymer? Och roll-on, varför används det så sällan? Kan inte det vara en bra medelväg?

Bättre sent än aldrig?

Jag har massor av parfymprover. Sist jag räknade var det väl runt 300! För mig är det mycket, men jag tror att många parfymistor har betydligt många fler. Eller har haft eller kommer att få.


När jag får nya parfymprover testar jag dem förstås, somliga är jag så nyfiken på att jag testar dem direkt de kommit med posten. Andra inom loppet av några dagar och åter andra har en tendens att bli liggande. Det är ju omöjligt att vara lika nyfiken på alla prover som kommer i min väg, men ibland blir jag glatt överraskad när jag testat något som legat otestat i flera månader!


Minst lika ofta blir jag besviken på de mest efterlängtade proverna, kanske för att jag haft så höga förväntningar redan innan.


Somliga parfymer jag testar blir jag stormförtjust i vid första testen. Redan en halvtimme in i doften vet jag att det här är en parfym jag bara måste ha mera av. Det här är parfymer som får mig att sitta med näsan i princip klistrad vid handleden. Kanske jag rentav beställer en större decant redan innan det lilla provet ens är halvtomt. Om jag skulle betygsätta parfymer skulle det här vara starka femmor.


För andra krävs det några användningar och lite fundering för att komma fram till hur mycket jag tycker om dem. De doftar ofta riktigt gott, men kanske lite mindre "jag" än de parfymer som blir kärlek vid första sniffet. Parfymerna i den här kategorin kan liknas vid svaga femmor eller fyror.


Sen har vi alla de parfymer jag testar som är lite mindre spännande. De är ofta trevliga, fina och luktar gott, men det är nåt med dem som gör att jag inte riktigt fastnar. För dyra i förhållande till vad jag får. För dålig hållbarhet. För få tillfällen då jag känner att jag skulle vilja använda den. Någon i familjen tycker den luktar tråkigt, tantigt eller absolut inte jag. Det här är svaga fyror eller stabila treor.


Allt sämre än det är parfymer jag glömmer bort. De luktar så vagt trevligt och tilltalande att jag knappt kan skilja dem från många andra vagt trevliga parfymer. Det är oftast inget fel på dem, men efter en test har jag hunnit glömma bort hur de doftar bara en kort stund senare. Det här är är förstås treor.


Parfymerna som är så trista att jag glömmer bort att jag har en parfym på mig blir följdaktligen tvåor.


Sen har vi de som luktar märkligt på mig, märkligt och fel, som om de vore gjorda för någon med ett totalt annat doftsinne eller hudkemi. Ettor.


I någon vag kategori utan betyg, placerar jag dem som ger en häftig olfaktorisk upplevelse, men som jag inte skulle vilja använda som parfym varken till vardags eller annars. De luktar ofta så knepigt att jag är tveksam till om de är parfym eller egentligen mer av doft-konst. Jag vet att konstbegreppet är ifrågasatt när det gäller parfym, men känner inte att jag behöver komplicera till det så. Det här är mina egna funderingar och begrepp och ingen annan behöver hålla med. För den här typen av parfymer kan ett litet prov räcka en livstid.


Igår tog jag på mig några droppar av Profumum Romas Dulcis in Fundo. När jag gjort det insåg jag att bara ytterligare ett par droppar finns kvar av mitt lilla prov som jag vid det här laget har haft i drygt 1½ år. Ja, från början var provet dessutom bara halvfullt. Så omkring 0,5 ml har räckt ganska länge. Jag har avfärdat Dulcis in Fundo som för dyr i förhållande till vad jag får för pengarna, men med bara en användning kvar av provet inser jag plötsligt att jag inte vill leva UTAN Dulcis in Fundo! Dulcis in Fundo är perfekt den här årstiden. Även om jag bara använder den vid några få tillfällen varje gråhöst/vintersäsong har jag inte hittat något som skulle kunna ersätta den. När jag är sugen på Dulcis in Fundo så är det den jag är sugen på, ingen annan!


L'Artisans Bois Farine är lite i samma kategori. På mig är hållbarheten inget vidare, men nej, det finns INGENTING i parfymväg som går upp emot Bois Farine när det är den jag vill ha!


Ego Factos Poopoo Pidoo är en annan och Florascents Umami! Calé Fragranze D'Autores Tepidarium och Lostmarschs Lann-Ael. Ormonde Jaynes Ormonde Women, Ava
Luxes Silk (Soie) som jag inte ens tycker om i alla lägen! Honore des Pres Sexy Angelic som doftar fjuttigt som en bebis och ja, jag kommer säkert att komma på andra i takt med att proverna börjar ta slut! :)


De här parfymerna har en sak gemensamt, de flesta av dem är inte klockrent "jag". Men, alla har något unikt över sig som jag ändå inte lyckats hitta i någon annan parfym. Samtidigt är det skönt att veta att om 0,5 ml Dulcis in Fundo har räckt ett och ett halvt år så kommer en 5 mls decant att räcka i bortåt tio år och då blir det ju plötsligt inte en sån dyr investering. :)


Vilka parfymer har du överraskande upptäckt att du inte klarar dig utan trots att du egentligen inte -riktigt- älskar dem? Har du några tips på såna där liksom unika parfymer som har nåt alldeles eget som inte går att ersätta med någon annan parfym?


Pic: Min alldeles egen parfymbyrå.

Ineke - Field Notes From Paris

Vem har inte drömt om caféliv i Paris? Jag kan se framför mig hur jag vilar min trötta högklackade fötter vid ett litet bord på en uteservering i Paris efter att ha shoppat mig trött i världens mest underbara parfymaffärer.


Tyvärr är mitt hittills enda Paris-besök så långt ifrån den bilden man kan komma. Vi körde fel, fick slut cigaretter och hamnade mitt i kaoset efter att Frankrike vunnit fotbolls-EM, vilket ju var kul förstås, men det underlättade inte körningen!


Ineke Rühland däremot verkar ha fått sin del av caféliv i Paris, medan hon studerade parfymeri där. Ineke Rühland är parfymören och kreatören bakom Inekes parfymer. http://www.ineke.com/index.html


Ineke erbjuder sex parfymer än så länge. After My Own Heart, Balmy Days & Sundays, Chemical Bonding, Evening Edged In Gold och den sista i raden, Field Notes From Paris. Man kan köpa ett trevligt provset av alla sex parfymerna på Inekes hemsida. Som ni ser ger Ineke ut parfymerna i bokstavsordning och det är ett personligt och lite spännande koncept tycker jag. Tyvärr har jag ännu inte testat någon av de andra parfymerna från Ineke.


Field Notes From Paris handlar egentligen om tobak, inte om kaffe. Och att röka en cigarett på ett café i Paris är förmodligen nästan lika vanligt som att dricka en kopp kaffe.


Tobaken i Field Notes From Paris är en aromatisk, gyllene och nästan lite seg tobaksnot. Den får mig att tänka mer på råtobak än på cigaretter eller piptobak. Tobaksdoften känns väldigt genuin, obehandlad och färsk. Trots att det inte finns några såna noter listade så får jag ändå en bestämd doft av något fräscht, grönt och nästan gräsigt. Tobaksnoten och den gröna noten tvinnar sig om varandra på ett mycket intressant sätt.


I den här fasen kan jag inte alls associera till ett café, varken i Paris eller någon annanstans. Nej, snarare får den mig att tänka på en gammaldags tobaksodling, med tobak på tork i en lada och prunkande sensommargrönska utanför ladan. På många sätt en väldigt levande och intressant doft, men också någonting i den som vagt påminner om myggmedel! Missförstå mig inte, jag tycker inte den vaga myggmedelsdoften luktar illa, snarare intressant och hemtrevligt. Det ger mig en känsla av tobak, odlad i Norrbotten.


Alltså, hjärtnoterna är färska, aromatiska, sega och aningen skarpa. Men, efter ett tag ändrar parfymen karaktär. Den mildras, värms upp, det gröna och skarpa tonar bort. Det är nu jag tycker om Field Notes From Paris som mest.


Den förvandlas sakta till en krämig, varm, gyllene gourmanddoft, med intressanta inslag av mjukt läder. I den här fasen är den mer av en cafédoft. Riktigt trevlig, höstig och skön. Om öppningen och hjärtat hade en liten maskulin anstrykning, så är basen mer feminin. Men, ändå lättburen för båda könen.


Den största nackdelen blir att doften i detta skede blir väldigt mild, efter att ha varit tämligen stark och kraftfull slår den sig till ro på huden med ett svagt viskande. Jag får hålla mig väldigt nära för att alls uppfatta den trevliga gourmand-basen. Field Notes From Paris är en eau de parfum, men i min näsa och på min hud varar den snarare som en eau de toilett.


Har som sagt inte testat någon annan av Inekes parfymer, har du något tips på nån av dem som jag bara inte får missa?




Pic: paris_cafe Philip Levine

Nicolas Danila - Arabian Gardens

Arabian Gardens är i ganska mycket Asian Gardens motsats. Den är varm, träig och aromatisk medan Asian Garden är kall, luftig och lätt. Arabian Gardens höjer humöret och ger glädje och energi snarare än lugnar ner och inbjuder till eftertanke. Trots många olikheter finns det också likheter, båda (egentligen alla i serien, förutom Amazonian Gardens) är lätta, mjuka och transparenta skapelser. Inte så ovanligt när det gäller en mer aquatisk parfym, men ganska annorlunda när det är en orientalisk doft.


Arabian Gardens har den där ganska sällsynta glödande känslan som jag hittat i några parfymer, till exempel M. Micallefs Gaiac och Montales Red Aoud. Trots att den är glödande, varm och aromatisk är den ändå också mild, smeksam och lite undanglidande. Det finns ingenting starkt, högljutt eller för mycket över Arabian Gardens.


Arabian Gardens får mig faktiskt att tänka på lugnet i en arabisk trädgård med växter som erbjuder skugga och svalka från porlande springbrunnar, men också lektioner i arabisk kalligrafi av en mycket gammal och mycket stillsam kaligrafimästare, att sitta med ryggen emot en tjock mur som skyddar mot solens hetta under dagens varmaste timmar och äta från ett fat med saftiga frukter, apelsiner, mandariner och mango...


Ja, jag får en bestämd doft av solmogna citrusfrukter och mango i toppnoterna av Arabian Gardens, de gröna noter som ska finnas där undgår mitt doftsinne eller möjligen, min hudkemi. De är inte söta, spritziga eller på något sätt skarpa frukter, fruktdoften är liksom mild, blommande och behaglig. Ganska snart får frukterna sällskap av den där härligt glödande noten. Hett trä, som i en bastu, med ett milt, men omisskänligt inslag av tjära. Och nej, som med allt annat i Nicolas Danilas parfymer är det absolut inte starkt, högljutt eller påträngande. Bara fascinerande, för jag måste sitta med näsan vid handleden mycket och ofta när jag har på mig Arabian Gardens.


Arabian Gardens är något så ovanligt som en orientalisk parfym som skulle kunna gå att använda i de flesta sammanhang, även på kontoret eller överhuvudtaget när du inte vill dofta för starkt, eller mycket. Gör nu inte misstaget att tänka att den på något sätt skulle vara tråkig, för det här är en förtrollande och sensuell doft på alla sätt.


Bland parfymerna i Aladin Gardens är Arabian Gardens den som är mest jag. Och om Asian Gardens inte riktigt passar under den kalla årstiden så är Arabian Gardens som klippt och skuren för kyligt, grått novemberväder.


Efter hand tonar de saftiga frukterna bort, men den glödande och lite kryddiga doften kvarstår länge och kompletteras med torr och aromatisk vetiver. Trots sin lätta karaktär är Arabian Gardens också oerhört långlivad, små spår av mild vetiverdoft dröjer sig kvar på huden efter en hel natt. Sillaget är diskret, men något mer utstående än i Asian Gardens.


Överhuvdtaget tycker jag att alla dofter i Aladin Gardens är vackra, välgjorda och fina, även om just jag dras mest till Asian Gardens och Arabian Gardens.


Aboriginal Gardens doftar milt citrusblommigt på mig med gröna inslag för att sedan bli mer mjölkigt krämig. Amerindian Gardens har en rätt fin och annorlunda ros-rabarbernot, men blir lite för skarp på mig. Polynesian Gardens är en solvarm tropisk doft med salta aquatiska inslag. European Gardens har jag redan skrivit lite om och Amazonian Gardens är ett kapitel för sig.


Maken fick ta på sig en droppe av Amazonian Gardens igår innan hundpromenaden och denna lilla droppe doftade omkring oss under hela promenaden trots att den dessutom var dold under vinterjacka och handskar. Amazonian Gardens är mer än en parfym, den är ett fenomen! Om än jag inte riktigt förmår tycka om den, så är den besynnerligt fascinerande och verkar snarare höra hemma bland Serge Lutens tyngsta dofter än bland en serie tillägnad jordens trädgårdar.
Jag är så nyfiken på hur Nicolas Danila och de andra som arbetat med dessa parfymer tänkte omkring denna doft!?



PS. Alhambra (med trädgård) på bilden här ovan ligger förstås i Spanien och ingen annanstans, men Alhambra är ursprungligen ett moriskt palats och som sådant tycker jag trädgården platsar som arabisk trädgård, dessutom ser den så vacker ut.


Pic: Alhambra_Garden, wikimedia

Nicolas Danila - Asian Gardens

Överraskande nog blev Asian Gardens en av mina favoriter bland Aladin Gardens parfymerna. Överraskande eftersom det är en grön, aquatisk och väldigt lätt parfym. Inte någon kategorin där jag vanligen brukar hitta favoriter. Inte heller är det riktigt rätt årstid för en parfym i den här kategorin, med bland annat kyliga inslag av mint bland noterna, men ändå har Asian Gardens lyckats fånga mig, kanske mest av de sju parfymerna i serien.


Asian Gardens är en lugn parfym, kontemplativ, närmast meditativ. Att en östasiatisk trädgård stått som inspiration förvånar mig inte alls, nej den här parfymen får mig att tänka på vindens sus genom bambudungen, det välkrattade gruset i en zenträdgård, en spegelblank vattenyta i en damm med guldfiskar, kort sagt, lugn, ro och stillhet.


Med noter av bambu och mint blir Asian Gardens som svalkande, grönt och friskt vatten. Själva doften är delikat svag, så svag att det för mig är svårt att få andra associationer än till vatten och luft. Noten av mint ger snarare ett intryck av kylig luft än doften av mint. Alla noterna i Asian Gardens känns nedtonade, på gränsen till doftlösa och ändå känner jag ju, utan tvekan, doften av parfymen. Det skulle kunna vara ett mineralvatten med en ytterst diskret och delikat smak av mint och bambu. Ja, för förutom bambu och mint finns en liten mineralnot i Asian Gardens.


Under hela doftens livslängd förändrar sig inte Asian Gardens speciellt mycket, den är lätt, aquatisk och luftigt kylig i många timmar. Men, den är också förvånansvärt långlivad. Jag tog på den i går kväll och på morgonen anades fortfarande doften, men nu med inslag av värme och lätta blommor.


Asian Gardens är en ytterst delikat parfym, vacker och svalkande, bedårande och genomskinlig på gränsen till osynlig. Mycket raffinerad. Lugnande och liksom lindrande. Som en privat och hemlig asiatisk retreat, när man vill fly sin vardag för en stund.


Som sagt, den varar och varar, vilket är ett konststycke i sig med så lätta noter. Sillaget är ytterst diskret, men står ändå ut en aning från huden. Asian Gardens är nog mer av en sommarparfym, men fast den är svalkande tycker jag att den fungerar som inomhusparfym den här årstiden, även om jag inte skulle ta på mig den inför en skogspromenad. Rekommenderar den till alla som vill testa en vacker och transparent aquatisk parfym med meditativ stämning.


Pic: David Lee, Koi and bambu

Nicolas Danila - Aladin Gardens

Det är svårt att veta var jag ska börja när det gäller Nicolas Danilas parfymlinje Aladin Gardens. Alla 7 parfymerna är 100% allergenfria, tydligen har man använt sig av någon ny teknologi för att ta bort allergenerna från vissa råämnen. Hur det exakt går till har jag ingen aning om, men om det funkar så antar jag att det är bra? Ni som är mer insatta i EUs lagstiftning emot citrusoljor, mossor etc. i parfymanvändning kanske vet mer om detta än vad jag gör.


Aladin Gardens består som sagt av sju olika parfymer (EdP), Aboriginal Gardens, Amazonian Gardens, Asian Gardens, Polynesian Gardens, Amerindian Gardens och European Gardens. Flaskorna är i regnbågens alla färger, varje flaska är vacker för sig, men tillsammans måste de göra ett slående intryck. Jag tänker på hur solen skulle reflekteras genom flaskornas vackra glas, men tyvärr är ju direkt solljus det sista som bör komma i närheten av parfymflaskor.


Parfymerna kommer bara att tillverkas i 7000 exemplar. Alla parfymerna i serien (förutom en) är vackra, lättburna och glada till sin natur. De skulle kunna passa på kvinnor i vilken ålder som helst, sött och rart på min yngsta dotter (12 år), vackert och kvinnligt på lite äldre kvinnor och strålande och aningen ungdomligt på mogna kvinnor. Dessutom är jag säker på att Nicolas Danilas parfymer kan tilltala en global publik, vilket ju är passande med tanke på linjens globala tema.


Jag gillar flaskorna (även om jag bara sett dem på bild). Jag gillar tanken, historien och filosofin bakom linjen. Men, gillar jag parfymerna?


Som parfymnörd är det ju så att hur vacker en flaska än är kan den inte göra mycket om jag inte gillar innehållet. Till syvende och sist är det hur själva parfymen doftar och reagerar med min hudkemi som avgör om jag tycker om den eller ej. inte heller en fin bakgrund till parfymernas uppkomst har någon större betydelse.


När jag läste igenom noterna på de olika parfymerna så fanns det vissa som lät mer tilltalande och intressanta, medan några lät ganska tråkiga. Mitt intryck, innan jag testat dem, var att de säkert var fina allihop, men snarare fina och trevliga än fina och intressanta, annorlunda och bedårande.


Hade jag rätt eller fel?


Både och, tre av parfymerna (Aboriginal Gardens, Amerindian Gardens, Polynesian Gardens) var fina, men gjorde varken till eller från på mig. Doftar gott? Jadå. Hyfsad hållbarhet? Onekligen. Minnesvärda? Nja, inte riktigt.


European Gardens har not av bland annat anis och det här är en helt annorlunda anisnot än vad jag är van att möta i parfym. Det här är inte anis på gränsen till lakrits, utan anis som brödkrydda. Min kära mormor brukade baka anisbröd, ett slags friterade ringar kryddade med anis och doppade i socker. European Gardens doftar den typen av anis, och en rejäl dos nybakat(eller snarare halvgräddat) bröd. Trots sin orginalitet, känner jag att det här inte riktigt är en parfym för mig. Men, jag rekommenderar den absolut om du är på jakt efter en udda anisnot med inslag av bröd! Rejält stark till en början och med utomordentlig hållbarhet!


Aboriginal Gardens har en gråsvart flaska, men om jag fick välja skulle Amazonian Gardens ha den flaskan istället. Jag är nyfiken på hur man bestämt vilken parfym som ska vara i vilken flaska? Amazonian Gardens är i mitt tycke en katt bland hermeliner. Om alla parfymerna i serien är hyfsat milda, lätta, klara och tilltalande så är Amazonian Gardens allt annat än det. Det här är massivt parfymmörker, den egentligen mest intressanta av alla, men tyvärr, oerhört (OERHÖRT!) svårburen på mig som har problem med mossnot! För här är det mossnot i överdos, tillsammans med en väldigt intressant not av Yerba Maté-te. Något i doften är extremt tilldragande, samtidigt som jag finner den superstarka mossnoten direkt frånstötande. Hur något som doftar så här mycket mossa kan vara allergen-fri är ett under. Det här är också den enda parfymen i serien som kan bli svår i ett globalt perspektiv. Jag kan tänka mig att tex. japanskor som gillar delikata, lätta parfymer skulle kunna bli halvt ihjälskrämda av Amazonian Gardens! Kanske kommer jag med en mer utförlig recension av den om jag vågar mig på att testa den en gång till! Amazonian Gardens är hur som helst ett måste att testa för er som letar udda, kraftfulla parfymer.


De av er som kan räkna har insett att det återstår två parfymer från Aladin Gardens, nämligen Asian Gardens och Arabian Gardens. De två som blivit mina favoriter bland Nicoals Danilas parfymer.


En liten länk till er som vill veta mer om Nicolas Danila och Aladin Gardens. http://nicolasdanila.com/


Pic: rainbow-ocean-by-thelma

Aral - Un des sens

Som ni vet tycker jag mycket om att testa parfymer som inte "alla andra" redan skrivit om. Ibland kan det ju bero på att parfymen i fråga inte är mycket att skriva om, men ibland beror det på att parfymen lyckats slinka igenom det gängse parfymista-nätet.


Själv har jag ju hundra gånger mer koll på nya parfymsläpp inom nischparfymeri än inom mainstreamparfymeri, så om någon bekant frågar mig vad jag tycker om den nya Calvin Klein/Escada/Britney Spears så har jag oftast ingen koll alls. Fast jag provade faktiskt A scent by Issey Miyake när vi var i Norrköping, grönblommig, luftig och fräsch, inte min typ av parfym, men basnoten var trevligt jordig och annorlunda.


Iallafall så sitter jag här nu med ett prov av parfymen eller rättare sagt eau de toiletten, Aral - Un des senses. http://www.aralara.fr/


Catherine Lara är en fransk musiker och sångerska. Helt okänd för mig, men tydligen rätt stor i Frankrike med bland annat 25 musikalbum bland meriterna. Ett av dem heter Arala, vilket gett upphov till parfymens namn.


Jag är förmodligen en pinsamt känslig person, för parfymen Aral får mig att tänka mycket i musikaliska termer. Det här är en parfym som går i moll, den är musikaliskt nedstämd, med ett märkligt tilldragande vemod och djup i sig.


Aral påminner en liten aning om Thierry Muglers Eau de Star och Florascents Umami, men om Eau de Star är aquatisk och Umami milt gourmand så är Aral en parfym nedsänkt i tät dimma. Alla noter i Aral uppfattar jag som dova, distanserade och som om det vore en tunn hinna mellan mig och själva doften. Riktigt hur man uppnår något sånt med en parfym förstår jag inte, men jag uppfattar Aral som spännande och annorlunda.


Noterna är klassiskt orientaliska, kryddiga och varma. Kardemumma, patchouli, ambra, rökelse, vanilj, tonka och musk. Men, doften når mig som om jag var på färd igenom en djungel i djup dimma. Aral har även not av havsalger, kanske är det algerna som skänker parfymen sin dimmiga, mjölkiga och ogenomskinliga karaktär?


Jag hittar ingenting klart, starkt, sött eller tydligt i Aral. Den är hela tiden spännande, undanglidande, sensuell och med ett mystiskt djup som tilltalar mig mycket. I teknisk mening är den väl en kändisparfym, men närmare släkt med Miller Harris L'Air de Rien (Jane Birkin) och Etat Libre d'Oranges Rossy de Palma än något som släppts av Britney Spears, Paris Hilton eller Jennifer Lopez.


Vad jag förstår är Aral svår att hitta utanför Frankrike och det kanske är som det ska vara, då Catherine Lara inte verkar vara så känd utanför Frankrikes gränser? Fast jag skulle ju förstås föredra att Aral gick att köpa på Åhlens hyllor framför väldigt mycket annat som säljs där! Det är det som är så fascinerande med Frankrike, och även Italien, varenda stad har små parfymerier med minst sagt udda parfymer att erbjuda! Tyvärr, skulle det ju aldrig funka i Sverige!


Aral har god hållbarhet för att vara en eau de toilette, iallafall uppåt fyra timmar på mig. Sillaget är diskret, det här är en hudnära parfym som man kan bära i de flesta sammanhang. Som doft är den kanske inte något för de allra yngsta, men oerhört trivsam och fin på de flesta som letar efter något diskret, men ändå annorlunda.


Reser du till Frankrike ibland så rekommenderar jag verkligen att du testar Aral om du råkar stöta på den! Jag tror att det går att beställa en flaska via hemsidan, men det står att man ska kontakta dem om man befinner sig utanför Franrike, så jag vet inte riktigt.


Catherine Lara har iallafall fått en godbit till parfym!


Pic: diego gurgel, flickr