lördag 7 november 2009

Bättre sent än aldrig?


Jag har massor av parfymprover. Sist jag räknade var det väl runt 300! För mig är det mycket, men jag tror att många parfymistor har betydligt många fler. Eller har haft eller kommer att få.


När jag får nya parfymprover testar jag dem förstås, somliga är jag så nyfiken på att jag testar dem direkt de kommit med posten. Andra inom loppet av några dagar och åter andra har en tendens att bli liggande. Det är ju omöjligt att vara lika nyfiken på alla prover som kommer i min väg, men ibland blir jag glatt överraskad när jag testat något som legat otestat i flera månader!


Minst lika ofta blir jag besviken på de mest efterlängtade proverna, kanske för att jag haft så höga förväntningar redan innan.


Somliga parfymer jag testar blir jag stormförtjust i vid första testen. Redan en halvtimme in i doften vet jag att det här är en parfym jag bara måste ha mera av. Det här är parfymer som får mig att sitta med näsan i princip klistrad vid handleden. Kanske jag rentav beställer en större decant redan innan det lilla provet ens är halvtomt. Om jag skulle betygsätta parfymer skulle det här vara starka femmor.


För andra krävs det några användningar och lite fundering för att komma fram till hur mycket jag tycker om dem. De doftar ofta riktigt gott, men kanske lite mindre "jag" än de parfymer som blir kärlek vid första sniffet. Parfymerna i den här kategorin kan liknas vid svaga femmor eller fyror.


Sen har vi alla de parfymer jag testar som är lite mindre spännande. De är ofta trevliga, fina och luktar gott, men det är nåt med dem som gör att jag inte riktigt fastnar. För dyra i förhållande till vad jag får. För dålig hållbarhet. För få tillfällen då jag känner att jag skulle vilja använda den. Någon i familjen tycker den luktar tråkigt, tantigt eller absolut inte jag. Det här är svaga fyror eller stabila treor.


Allt sämre än det är parfymer jag glömmer bort. De luktar så vagt trevligt och tilltalande att jag knappt kan skilja dem från många andra vagt trevliga parfymer. Det är oftast inget fel på dem, men efter en test har jag hunnit glömma bort hur de doftar bara en kort stund senare. Det här är är förstås treor.


Parfymerna som är så trista att jag glömmer bort att jag har en parfym på mig blir följdaktligen tvåor.


Sen har vi de som luktar märkligt på mig, märkligt och fel, som om de vore gjorda för någon med ett totalt annat doftsinne eller hudkemi. Ettor.


I någon vag kategori utan betyg, placerar jag dem som ger en häftig olfaktorisk upplevelse, men som jag inte skulle vilja använda som parfym varken till vardags eller annars. De luktar ofta så knepigt att jag är tveksam till om de är parfym eller egentligen mer av doft-konst. Jag vet att konstbegreppet är ifrågasatt när det gäller parfym, men känner inte att jag behöver komplicera till det så. Det här är mina egna funderingar och begrepp och ingen annan behöver hålla med. För den här typen av parfymer kan ett litet prov räcka en livstid.


Igår tog jag på mig några droppar av Profumum Romas Dulcis in Fundo. När jag gjort det insåg jag att bara ytterligare ett par droppar finns kvar av mitt lilla prov som jag vid det här laget har haft i drygt 1½ år. Ja, från början var provet dessutom bara halvfullt. Så omkring 0,5 ml har räckt ganska länge. Jag har avfärdat Dulcis in Fundo som för dyr i förhållande till vad jag får för pengarna, men med bara en användning kvar av provet inser jag plötsligt att jag inte vill leva UTAN Dulcis in Fundo! Dulcis in Fundo är perfekt den här årstiden. Även om jag bara använder den vid några få tillfällen varje gråhöst/vintersäsong har jag inte hittat något som skulle kunna ersätta den. När jag är sugen på Dulcis in Fundo så är det den jag är sugen på, ingen annan!


L'Artisans Bois Farine är lite i samma kategori. På mig är hållbarheten inget vidare, men nej, det finns INGENTING i parfymväg som går upp emot Bois Farine när det är den jag vill ha!


Ego Factos Poopoo Pidoo är en annan och Florascents Umami! Calé Fragranze D'Autores Tepidarium och Lostmarschs Lann-Ael. Ormonde Jaynes Ormonde Women, Ava
Luxes Silk (Soie) som jag inte ens tycker om i alla lägen! Honore des Pres Sexy Angelic som doftar fjuttigt som en bebis och ja, jag kommer säkert att komma på andra i takt med att proverna börjar ta slut! :)


De här parfymerna har en sak gemensamt, de flesta av dem är inte klockrent "jag". Men, alla har något unikt över sig som jag ändå inte lyckats hitta i någon annan parfym. Samtidigt är det skönt att veta att om 0,5 ml Dulcis in Fundo har räckt ett och ett halvt år så kommer en 5 mls decant att räcka i bortåt tio år och då blir det ju plötsligt inte en sån dyr investering. :)


Vilka parfymer har du överraskande upptäckt att du inte klarar dig utan trots att du egentligen inte -riktigt- älskar dem? Har du några tips på såna där liksom unika parfymer som har nåt alldeles eget som inte går att ersätta med någon annan parfym?


Pic: Min alldeles egen parfymbyrå.

Inga kommentarer: