The Pink Room - Darkly Audacious

Darkly Audacious är The Pink Rooms nyaste doft. Till skillnad från No 1 blev det inte kärlek vid första sniffet när jag testade Darkly Audacious, däremot har jag vid det här laget förstått att det snarare är en av de där dofterna som växer på en. Den är inte så stor, strålande och djärv som sin äldre syster, men det kompenserar den med att vara mysig, mjuk och dessutom spännande...

Darkly Audacious har noter av bland annat bergamot, rosenträ, jasmin, ros, plommon, patchouli, rökelse, ambra och vanilj. Jag fick frågan om vilken typ av plommon det är i Darkly Audacious, men vid det laget hade jag ännu inte riktigt kommit underfund med Darkly Audacious. Nu vet jag, på mig blir plommonnoten inte egentligen plommon. En dag när jag testade Darkly Audacious så trillade poletten ner, det doftar ju körsbär! Och i öppningen kan jag svära på att Darkly Audacious doftar sprudlande, läskande och sött som Cherry Coke (körsbärscola).

Varken körsbär eller heliotrop är listade bland noterna, men nu när jag väl känt doften av körsbär i Darkly Audacious lyckas jag inte göra om den till plommon hur jag än försöker. Och jag har verkligen inget emot att dofta av den typen av körsbär som jag hittar här. I öppningen är det sött och glatt, men ganska snart blir Darkly Audacious betydligt mer spännande.

Efter ungefär 20 minuter blir Darkly Audacious mjuk, len, pudrig och milt blommig. En känsla av mörk sammet, så mörkt röd att den nästan är svart. Fyllig, feminin, spännande och vuxen. Sötman från öppningen finns kvar, men är väl balanserad. Darkly Audacious är både oerhört mysig och oerhört sensuell. Inte så rättfram, flirtig eller humörhöjande som No 1. Darkly Audacious får mig snarare att tänka på en vacker, men lite tillbakadragen kvinna.

Basen är dock det jag gillar bäst hos Darkly Audacious. Inslagen av varmt trä blir tydligare, vanilj och ambra gör sig också påminda och något i basnoten bidrar till en nötig och alldeles bedårande doft. Nötnoten är ganska diskret, men oerhört trevlig. Jag brukar i allmänhet uppskatta dofter med inslag av nöt, och Darkly Audacious är inget undantag. Nöten känns som en mjuk, krämig och len hasselnöt ungefär.

Darkly Audacious har inga vassa kanter, den är mjuk, inbjudande och sensuell från början till slut. Perfekt vinterdoft och förmodligen en riktigt bra festdoft också. Sillaget är något mer diskret än No 1, men ändå ganska tydligt. Hållbarheten är god, kanske rentav något bättre än No 1 (6-8 timmar på mig). Rekommenderar Darkly Audacious till alla som gillar söta dofter, med lätta gourmandinslag och som letar efter något annorlunda för kvälls-eller vinterbruk.

Pic: National geographic

The Pink Room - No 1

Att testa nya dofter är alltid spännande. Somliga har inget att tillföra, medan andra doftar oerhört gott. En del är väldigt intressanta, annorlunda eller nyskapande, medan andra är tråkiga. Vissa parfymer saknar både själ och hjärta, medan andra har det i övermått. Många dofter har inget att säga, medan några få berättar hela historier för mig...

The Pink Rooms första parfym, No 1, är en sådan doft som blommor ut i en fantastisk drömmande berättelse på min hud. Från The Pink Room (som för mig hittills varit ett ganska okänt märke) hade jag förväntat mig trevliga, välgjorda dofter, men inte det här.

Det är en gråkall, blåsig och trist eftermiddag i slutet av januari. Du är på väg hem genom stan i snömodd och halka, människor du möter skyndar mot sitt och alla verkar fullt upptagna med att ta sig in från det kyliga vädret så fort som möjligt. Men plötsligt går som en susning genom de stressade människorna, du tittar upp och lite längre upp på gatan ser du en oerhört vacker kvinna skrida fram. En kvinna som hämtad från Hollywoods glamorösa förflutna. När hon kommer närmare kan du svära på att kvinnan du ser är ingen mindre än en ung och bedövande vacker Elisabeth Taylor. Elisabeth Taylor klädd som inför en viktigt premiär och redo för röda mattan. En fantastisk klänning i tung rosa sammet, oklanderlig frisyr och perfekt make up. Alla människor på gatan stannar upp, håller liksom andan och insuper den nästan magiska stunden. När Elisabeth Taylor sakta glider förbi dig på mindre än en armslängds avstånd kan du känna doften av hennes perfekta parfym...

Du hinner inte mer än blinka så förändras scenen totalt, på något vis förvandlades den bedövande vackra Elisabeth Taylor till en söt, livlig, flirtig och flickig Katy Perry! När Elisabeth Taylor gled förbi höll människor andäktigt andan, men nu ser du hur de ler och rentav skrattar. Katy Perry kanske inte är varken magisk eller mystisk, men hennes utstrålning är så glad, så livsbejakande och smittande att man helt enkelt rycks med. Den dunkla januaristämningen har förbytts till sprudlande festhumör.

The Pink Room No 1 är en parfym som väcker min fantasi, men också så mycket mer än det. Öppningen är fantastisk, tung, stark, bedövande, strålande floral. Fyllig, söt, aromatisk och klassisk. Det här är utan tvekan en doft som lätt skulle matcha Elisabeth Taylor under hennes storhetstid, eller egentligen vilken vacker och dramatisk klassisk Hollywood-stjärna som helst. Vore No 1 ett klädplagg så skulle den vara en fantastisk vintage-skapelse från något av de stora modehusen, vintage, men ändå mer än bärbar idag.

De senaste dagarna har jag haft en oerhört stark dragning till No 1, jag kan iallafall inte komma på något bättre sätt att jaga bort januarikyla-och tristess. Noterna av liljekonvalj, jasmin och ros är strålande, helt enkelt gigantiska och ack så underbara. No 1 är inte en parfym för den försiktiga och det är definitivt en parfym som lätt bär dig istället för tvärtom, men ibland gillar jag det. När jag har på mig No 1 älskar jag det!

Men, någonstans mitt i alltihop förändras No 1, den stora, klassiska rikliga blomdoften börjar ge vika och efterträds (ganska plötsligt) av en betydligt mildare doft, fortfarande blommig, men också med inslag av den krämigaste vanilj man kan tänka sig. Nu blir No 1 plötsligt modern, glad och både flickaktig och flirtig på samma gång. Detta utan att på något vis bli barnslig, den känns helt enkelt bara väldigt humörhöjande och energisk. Jasminen och framförallt liljekonvaljen hamnar allt mer i bakrunden, medan violen dyker upp. Tillsammans med rosen ger den upphov till doften av dyrt, krämig och perfekt läppstift, en doft jag verkligen älskar i parfymer. Plötsligt är No 1 en doft som gjord för Katy Perry när hon ser som mest tossigt flickaktig och flirtigt glad ut.

Det bästa med No 1 är att jag älskar den från början till slut, möjligen blir övergången från klassisk nästan damig elegans till modern popprinsessa lite abrubt, men för mig bidrar det bara till att jag gillar No 1 ännu mer. Den överraskar stort. Oavsett om det är i öppningen eller basnoten så doftar No 1 så gott att jag har svårt att slita näsan från handleden. gemensamt för hela doften från start till slut är en fyllig välgjordhet, No 1 doftar dyrt... och gott!

Sillaget är särskilt i början rejält, men blir aningen diskretare efter ca. 1 timme. Hållbarheten är god, men inte utomordentlig (ca 5-6 timmar på mig). No 1 är en oerhört feminin doft, men det hindrar väl knappast parfymintresserade män som vill testa en riktigt, riktigt grand floral. Det är just No 1's storhet som kan bli problemet för somliga tror jag. En del verkar tycka att vad de än skulle ta på sig så skulle de känna sig nedklädda i jämförelse med No 1, andra tycker att den doftar gott, men ger huvudvärk. Tack och lov tillhör jag ingen av de kategorierna, så på mig funkar No 1 bättre än bäst. Kan vara bland de absolut bästa "larger then life" florals jag har testat faktiskt. Den här är en kandidat till att inhandla i stor flaska.

Mer om The Pink Room kan ni hitta här: http://www.pinkroom.co.uk/

Pic: Elisabeth Taylor

Katy Perry

Comptoir Sud Pacific - Vanille Canelle

Jag håller mig kvar på vaniljtemat idag med, men dagens doft har egentligen en annan not i huvudrollen, nämligen kanel.

Kanel är inte en lika vanlig not i parfymer som vanilj, men visst hittar man kanel i många dofter ändå. Däremot är det inte lika vanligt att kanel få stå i centrum, Comptoir Sud Pacifics Vanille Canelle är ett undantag. Comptoir Sud Pacific har en hel serie med dofter på vaniljtemat som Vanille Apricot, Vanille Banane osv. Tyvärr verkar det som om Vanille Canelle inte längre tillverkas, men den brukar gå att hitta bland annat på Ebay.

Vanille Canelle är en ganska enkel doft, bitvis (särskilt i öppningen) doftar den rentav lite syntetiskt, men när den väl börjar dofta gott så doftar den oerhört gott. Det är som doften av söt, varm kryddig kanel med en knivsudd vanilj i gasform. Oerhört delikat och trevlig. Som gourmanddoft blir den aldrig för söt eller tung, utan det här är en lätt, luftig och mycket komfortabel doft.

Under den första halvtimmen har kanelen en dominerande roll, och jag älskar den delen av Vanille Canelle. Därefter blir kanelen mer i bakgrunden medan vaniljen blir mer framträdande. Vaniljen i Vanille Canelle doftar sött, mjukt och okomplicerat, men fördjupas lite av en sockrig not. Mer komplicerad än så blir inte Vanille Canelle på mig, men när jag är sugen på en enkel kaneldoft utan konkurrens från andra kryddor eller ev. blommor etc, så är lätt Vanille Canelle ett förstahandsval.

Som gourmanddoft är den oerhört lätt, trivsam och får det att vattnas i munnen, som komfortdoft är den mysig och sensuell på ett lättsam sätt. Ett måste att testa för alla som gillar doften av kanel. Skulle lätt kunna tänka mig denna doft som en rumsdoft också. :) Sillaget är ganska tilltaget, men hållbarheten är under medium, efter 3-4 timmar återstår bara en vag doft av vaniljsocker på min hud. Den inte helt bra hållbarheten är något jag lagt märke till hos andra dofter från Comptoir Sud Pacific, de är ofta oerhört väldoftande och söta, men med begränsad hållbarhet, tyvärr.

Eftersom Vanille Canelle blir allt svårare att få tag på undrar jag om någon har tips på någon annan riktigt god och inte alltför tung eller komplicerad kaneldoft?

Pic: cinnamon2

LUSH - Vanillary

Nu när jag väl har börjat med vanilj kan jag ju fortsätta, ellerhur? Dessutom passar det bra då jag har haft en stark dragning till dofter med vanilj i under hela december och januari. Förra året vid den här tiden var det pampiga florals och honung, i år har det varit vanilj och ambra-baserade dofter. Vilken kategori av parfym har du använt mest av under december-januari?

Vanilj är en mycket populär not i parfymer, ibland bara använd med ytterst lätt hand för att få en liten sötma och mjukhet, ibland står vaniljen totalt i centrum, som tex. i Vanilla Musk som jag skrev om igår, men också många andra. I doften Vanillary från LUSH står vaniljen i centrum, men den har betydligt mer sällskap runt omkring än gårdagens vanilj.

Jag är överhuvudtaget förtjust i LUSH och många av deras produkter, tyvärr finns inget LUSH i Nyköping, men varje gång jag åker till Norrköping blir deras LUSH-butik ett defintivt stopp. Deras badbomber, massagekakor, tvålar och ansiktsmasker har verkligen det där som ger lite guldkant i vardagen tycker jag. Nu har ju dessutom Gorilla Perfumes (en nystart av gamla Be Never...) börjat tillverka parfymer för LUSH och då blir anledningen att åka dit ännu större.

En bra sak med LUSHs parfymer är att de kommer i ganska små storlekar och också finns som parfymkräm i stiftform (har inte provat, men det ser ut att vara ett prisvärt alternativ). Man kan faktiskt köpa både en, två och tre av deras väskstorlek (ca 10 ml) utan att totalt ruinera sig.

Mer om LUSH och deras produkter kan ni läsa här: http://www.lush.se/

Dagen före jul köpte jag en liten flaska Vanillary hos LUSH. Vanillary är en helt annan typ av vanilj än gårdagens Vanilla Musk.

Vanillary är inte en gourmandvanilj, det är inte en doft man tar på när man har sötsug. Trots detta är det ingen tvekan om att Vanillary är en vaniljdoft för vaniljälskare, vaniljen är framträdande och tydlig, men man kan kanske säga att det är en vaniljdoft för vuxna vaniljälskare.

Förutom vanilj upptäcker jag en doft av blommor i Vanillary, jasmin, men också något annat, möjligen ylang som är mest tydlig i öppningen. Redan i starten har Vanillary också tydligt rökiga kvaliteér. Det här är en vaniljdoft som utan tvekan passar lika bra på män.

Jag upplever Vanillary som stark och dryg, jag behöver inte mer än ett spray vid handleden för att uppnå en lagom dos av Vanillary. Sillaget är rejält tilltaget, hållbarheten medium.

Efter hand försvinner de inledande blomnoterna, medan rökdoften stannar kvar, vaniljen fördjupas, mörknar, blir krämigare, lite pudrigare och också aningen sötare än i starten. Doften påminner om doften av vaniljcigaretter när de röks. Det här är ganska effektfullt och gör också vanillary till en trevlig vaniljparfym för kvällsbruk. Den lyckas vara både mjuk, mysig och samtidigt spännande.

Har du någon favoritprodukt från LUSH? Själv är jag barnsligt förtjust i badbomben Waiving, not drowning.

Pic: Marilyn Monroe

Ava Luxe - Vanilla Musk

Om du kan se bilderna här ovan, så kan du förmodligen också föreställa dig hur de doftar? Mer än så behöver jag egentligen inte skriva om Ava Luxes gudomliga, men enkla doft Vanilla Musk. Om Indults Tihota är dotterns favoritvanilj, så är Ava Luxes Vanilla Musk min.

Den var med som ett litet prov parfymolja när jag gjorde min beställning före jul och redan vid första användningen föll jag för den totalt.

Den är söt, utan att bli sliskig. Fyllig, utan att bli tung. Det är inte nåt konstigt med den, som vanilj för människor som inte egentligen gillar vanilj, utan det här är en vanildoft för vaniljälskare som inte har alls något emot vanilj som är saftig, gourmandisk, söt, len, krämig och helt enkelt alldeles fantastiskt vaniljig! Den har en vag muskbas, som på mig förstärker och fördjupar doften, men det är en ren och okomplicerad musk som inte tillför särskilt mycket i sig själv (enligt mig).

På mig doftar för övrigt Vanilla Musk minst lika gott som Indults Tihota och alltså såg jag min chans att påverka yngsta dottern i en lite mer ekonomisk riktigt, men hon är inte så lätt att övertyga som jag trodde. Hon menar att Vanilla Musk doftar beskt på henne och inte går att jämföra med Tihota som för henne helt enkelt verkar vara "the real thing". Så visst, hur man upplever Vanilla Musk kan handla om hudkemi, med min hudkemi och mitt doftsinne är den iallafall så nära en perfekt vanilj som det går att komma.

Min nästa beställning hos Ava Luxe kommer definitivt att innehålla -minst- en flaska Vanilla Musk parfymolja. Någon som testat den i eau de parfum förresten?

Hållbarheten är god, men något under medel för en doft från Ava Luxe. Sillaget är hudnära. Kort sagt, en vaniljparfym för människor som uppskattar vanilj. På grund av sin enkelhet och att den är i stort sett linjär så går den nog utmärkt att ha som bas till alla möjliga dofter som man tycker kan behöva en söt vaniljförstärkning.

Dags för en parfymträff igen...?

Har fått lite frågor om när det är dags för nästa träff? Vi träffades ju i oktober och hade det väldigt trevligt, men flera som inte kunde vara med då har hört av sig och är sugna på att träffas snart.

För mig passar lördagen den 26/2 bra. Före det har jag ganska mycket och längre fram under mars kan det också bli lite svårt för mig att komma ifrån. Så för er som är intresserade, gör gärna en intresseanmälan i kommentarerna om 26 februari funkar. Andra tips på saker vi kan göra kan också lämnas i kommentarerna. Tex. förra gången var vi hem till en i gänget och fikade och testade lite "privata" dofter. Själv har jag ett förslag att vi kunde försöka hinna med en second hand-butik på Östermalm som tydligen specialiserat sig på vintageparfymer. Annars tror och tycker jag att det är super att träffas på NK, men att vi kanske kunde uppehålla oss där en något kortare tid denna gång?

Alltså: Träff för alla parfymintresserade i Stockholm, förslag på datum 26/2. Tid: Vi brukar träffas vid 12, ev. kan vi försöka träffas lite tidigare (ca.11.30).

OM 26/2 inte alls passar eller bara någon enstaka får vi försöka hitta ett annat datum, men då blir det kanske inte förrän i april.

Ser som vanligt fram emot att träffas, både gamla och nya deltagare är så klart hjärtligt välkomna.

Ava Luxe - Loukhoum

Jag brukar vara svag för dofter som inspirerats av turkisk konfekt/loukhoum. På många verkar den typen av dofter bli för söta, för pudriga och för kväljande, men på mig brukar de helt enkelt bli delikata.

Nu har jag ju inte provat mig igenom alla olika loukhoumvarianter som finns, jag har till exempel ännu inte provat Serge Lutens "ökända" Rahat Loukhoum, men tvivlar inte på att jag även skulle tycka om den. Å andra sidan, hur många parfymer med variationer på loukhoumtemat behöver man i sin samling? Fram till nu, skulle jag ha sagt en och då menar jag egentligen att jag skulle klara mig bra med en flaska av Keiko Mecheris Loukhoum (som jag för övrigt inte ens har en dekant av...än). Nåja, det var innan jag fick hem Ava Luxes variant på Loukhoum.

Som ni vet sen tidigare är jag oerhört förtjust i vissa av Ava Luxes dofter (Nude Musk, Midnight Violet, Film Noir, Kama och flera andra som jag ännu inte skrivit om här), sen finns det förstås vissa som jag testat som inte passar mig alls (Chaos och No 23 tex). Loukhoum hamnar definitivt i den första kategorin, åh den är så delikat och vacker...

ja, Loukhoum är definitivt en tolkning av turkisk konfekt. Toppnoterna börjar med pistagenöt som lyckas vara både torr/rostad och krämigt nötig på samma gång, sedan dyker det upp små luftiga stråk av ros, av vanilj, lätt, pudrigt, delikat och så genomskinligt i sin framtoning att det är som att dofta på ett moln av turkisk konfekt.

Det är just det som skiljer Ava Luxes Loukhoum från andra varianter jag testat, de andra är alla tolkningar av söt, maffig, på gränsen till för mycket av det goda-turkisk konfekt, Ava Luxe verkar närma sig från ett helt annat håll. Hennes Loukhoum doftar som om turkisk konfekt vore uppfunnet i Japan, dvs. japansk konfekt, en delikat godsak i miniformat som åts av de mest firade geishorna under ceremoniösa former, som en teceremoni ungefär.

När andra loukhoumdofter blir för söta blir Ava Luxes Loukhoum snarare intressant, istället för en tydlig, tät doft har den en svävande, luftig känsla. Doften av rosor är så delikat som rosenblad så tunna, så ljusrosa att de blir nästan genomskinliga. Vaniljpuderdoften är bedårande. Kort sagt, jag gillar ALLT med Loukhoum.

Sillaget är tydligt, hållbarheten mycket god ca 8 timmar på mig. Jag är glad att Ava Luxes dofter säljs i 15 mls flaskor, det betyder ju att jag kan köpa fler, men ärligt talat, 15 ml är inte tillräckligt för Loukhoum, den skulle jag behöva mycket mer av. Min lilla 15 mls flaska är rejält använd, och det bara efter en månad i min ägo. Jag älskar den, mellandottern älskar den och yngsta dottern älskar den också.

Jag rekommenderar Ava Luxes Loukhoum dels till alla som brukar gilla den här typen av dofter, men också till er som brukar tycka att de är för tunga och söta, Ava Luxes Loukhoum skulle kunna vara en loukhoumdoft även för ej självklara loukhoumälskare. Testa!

Vill du veta mer om Loukhoum och andra underbara dofter av Serena Ava Franco, kolla här:

http://www.ava-luxe.com/

Pic: flickr.com

Yves Rocher - Nature Millenaire

Vem minns inte millenieskiftet? Själv firade jag 1900-talets slut och 2000-talets födelse i Boden med min familj och en hel del släktingar. Inget jättemärkvärdigt nyårsfirande, men ändå riktigt trevligt. Till och med i lilla Boden var fyrverkerierna den nyårsaftonen något i hästväg!

Drygt 10 år har gått sen dess, på vissa sätt känns det som om det var nyss, men när jag tittar tillbaka på hur mitt liv var då känns det som om det var länge sedan. En rolig grej med att vara medelålders är att man kan titta bakåt på sitt vuxenliv och se de olika perioderna i ens liv liksom avlösa varandra. För tio-elva år sedan blir verkligen som en annan tid, ett annat liv. Minsting var bara 2½ och de andra var också fortfarande ganska små. De var fortfarande barn, förutom äldsta som blivit nyssvuxen. Stilmässigt var jag lite Afrikainspirerad, jag hade många kjolar och afrikanska klänningar med batikmönster(!). Jag kan erkänna att jag inte har många av kläderna från denna period kvar i min garderob. :)

Den parfym jag använde mest då och som jag tyckte passade mig utomordentligt var Yves Rocher Nature Millenaire, en flanker till Nature som bara såldes under en begränsad period omkring millenieskiftet. Med det namnet bad ju doften verkligen om att vara daterad inom mindre än ett år! Tyvärr! För i mitt tycke var det här en riktigt riktigt bra doft. När den inte längre skulle säljas passade jag på att köpa två flaskor till priset av en, så därför hade jag fortfarande yttepyttelite kvar av Nature Millenaire när vi flyttade hit till Nyköping 2004. Men, som jag minns kan den inte ha räckt länge efter det, så sedan har jag nog inte haft den på mig på minst fem år.

Tydligen var jag inte ensam om att tycka om den, för då och då säljs en flaska på Tradera ofta för ganska mycket pengar, iallafall för en Yves Rocher-doft. Själv lyckades jag ropa in en liten miniflaska för en tid sedan. Skulle jag ens fortfarande tycka om den? På den tiden var jag ju ingen parfymnörd och min smak har ju förändrats ganska mycket.

Men, jo, jag gillar den än! Inte lika mycket som då, men jag tycker att det här är en bra och annorlunda parfym som definitivt skulle ha förtjänat ett längre liv och ett annat namn än vad den fick. I min fantasi hade den få kunnat heta Nature Afrique istället. Då när jag använde den som mest fick jag associationer till Afrika, värme, sötma, stolta och vackra kvinnor, mörka träslag, mystisk rökelse och virvlande, dammig afrikansk jord.

Dessa associationer stämmer väl överens med min upplevelse av Nature Millenaire nu med. Jag tycker fortfarande att den har något afrikanskt över sig. Den är söt, varm, tung, mystisk, mörk, sensuell, loj och mysig. Den är tämligen linjär och kanske upplever jag den numera som en aning monoton och en aning syntetiskt, men utan att den för den skull känns billig.

På mig finns det två huvudrag i Nature Millenaire, det ena är en söt, nästan pudrig, nästan narkotisk blomdoft av iris med inslag av vanilj, den andra är mörkt aromatiskt trä med inslag av dammiga, nästan jordiga kryddor och en doft av rökelse. Tillsammans vävs de ihop till en oerhört potent, kraftfull och varm doft. Skulle Yves Rocher besluta sig för att ge ut Nature Millenaire igen, så skulle jag lätt köpa en flaska och använda då och då. Den har nåt alldeles särskilt som är oemotståndligt charmerande.

God hållbarhet, kraftigt sillage, skulle säkert kunna funka även på män som gillar söta, varma dofter. Tyvärr inte så lätt att komma över numera, men får du möjlighet att testa den vid tillfälle, passa på!

Pic: Paulette 56

Lorenzo Villoresi - Iperborea

Vilken typ av snö är din favoritsnö? Min är ingen snö alls. ;) Men, om jag måste välja så får det bli sån där torr, mjuk pudersnö som brukar falla när det är kallt väder. Som barn hade jag nog valt kramsnö, för jag tyckte om att bygga snögubbar och snöfästningar. Snöbollskrig däremot har jag aldrig gillat, på skolan där jag gick ryktades det att en pojke som var något åt äldre fått synen förstörd på ena ögat efter ett snöbollskrig. Det var fascinerande skrämmande, så jag ville aldrig delta aktivt, däremot bistod jag med att göra snöbollar åt "vårt" lag.

Uppvuxen bara ett tiotal mil från norra polcirkeln så kan ni lita på att jag har en viss känsla för snö. Olika typer av snö doftar sinsemellan ganska olika. Snöblandat regn har en vag mineralisk/metallisk doft. Blötsnö å sin sida doftar nästan lite ylligt, som våta får på avstånd. Finkornig pudersnö har en ganska kort doft som också påminner vagt om textil, om tätvävd ganska fast bomull eller lin. Lorenzo Villoresis nya doft Iperborea lyckas fånga den doften märkvärdigt väl.

Jag blir dock inte riktigt klok på om Iperborea verkligen doftar pudersnö eller om den bara helt enkelt lyckas förmedla den känslan. Pudersnö doftar inte vad jag kan minnas vagt av blommor, citrus eller vanilj, vilket däremot Iperborea gör.

Jag har testat alla dofter från Lorenzo Villoresi och Iperborea kvalar lätt in bland mina favoriter från Villoresi. Till skillnad från många av dofterna är Iperborea mild, subtil och ganska diskret. Villoresi verkar vara ha en svaghet för snö och nordlig inspiration, hans Teint de Neige betyder ju färgen på snö, medan Hyberborea (Iperborea) enligt grekisk mytologi var ett land norr om nordanvinden, men som trots detta läge sades ha ett underbart klimat. För mig som nästan kommer från norr om nordanvinden så känns Iperborea som en mer trovärdig tolkning av snö än Teinte de Neige som fick mig att tänka på mängder av gammaldags kosmetiskt puder (vilket är helt okej dock, när jag är sugen på en puderpudrig doft är Teint de Neige en höjdare!).

Iperborea är kristallklar, kylig, men med överraskande varma inslag, citrusmild, och en väv av vackra blomdofter som är svåra att urskilja som enskilda blomnoter utan snarare blir en spröd, delikat och sömlös blandning. Toppnoten är liksom klart och läskande fruktig och jag anar inte bara citrus utan även inslag av päron.

Men, det är särskilt i hjärtnoten jag påminns om doften av nyfallen pudersnö, faktiskt så mycket att jag blir sugen på att gå ut och göra snöänglar (men, det är definitivt inte snöängelsnö idag!). Iperborea är annorlunda och mysig, absolut en doft att testa om man är svag för pudersnö och ytterligt vackra blomnoter. Väldigt delikat, väldigt vacker. Iperborea har ett strax under medium sillage och god hållbarhet. Iperborea känns som en av de mest äkta tolkningarna på temat "blommor i nyfallen snö".

Pic: reser.se

Parfymer och barn.

Enligt mig finns det inget som doftar så gott som bebisar. För några dagar sedan var vi barnvakt till vårt minstaste lilla barnbarn och bara att få sitta med honom i famnen och dofta på hans lilla fjuniga babyhår slår det mesta. Jag brukar försöka att inte ha så starka parfymer när jag är omkring småbarn, men maken hade uppenbarligen inte tänkt på det. När jag skulle mata bebisen efter att maken suttit med honom och sett på Kingkong så doftande hela bebisen Black Aoud. Och tro mig, han doftade bättre utan! Black Aoud gör sig mycket bättre på maken helt enkelt.

En bloggläsare undrade lite hur jag ser på barn och parfym och det är ju något som kan vara värt att fundera på. I vissa länder är det ju helt okej och tämligen vanligt att parfymera till och med bebisar. Riktigt varför man gör det förstår jag inte, jag är nästan helt säker på att även en italiensk, fransk eller latinamerikansk mamma tycker om sin bebis doft mest i hela världen och ändå sprayar man på de små parfym. Alkoholfri förvisso och ofta med mycket milda och behagliga noter som kamomill, talk, vanilj. Själv skulle jag aldrig ha drömt om att parfymera mina barn när de var små. Vad tycker du? Bloggläsare som har barn har du någon gång tagit på ditt spädbarn (under ett år) parfym eller parfymerade hudprodukter i syfte att få din bebis att dofta mer? Bloggläsare som kommer från en kultur där det är mer accepterat eller rentav förväntat att man ska parfymera sitt spädbarn, hur ser du på denna tradition?

Jag är ju medveten om att Sverige inte har någon vidare parfymtradition och ett land med vuxna människor som helst inte vill dofta nåt annat än rent kan ju knappast vara intresserade av att parfymera sina bebisar. Kanske är det inte värre än att försöka få dit en liten rosett i bebisflickans små tunna testar eller sätta en liten fluga under alla dubbelhakorna på en liten bebispojke?

När är det okej att använda parfym på barn? Små barn, från ca 3 års ålder har ofta en naturlig nyfikenhet på vuxengrejer, de härmar i sina lekar och många barn älskar olika typer av utklädningslekar. Att få gå omkring i pappas eller morfars skor en stund, eller låna farmors handväska som en fin dam och mormors läppstift och mammas allra finaste mest glittriga halsband. Är det så fel att i en sådan lek även ta på barnet ett litet spray parfym? Jag tycker inte det, men att man kanske ska vänta tills barnet själv frågar efter det. Ett barn som lever i en miljö där parfymer används flitigt blir förstås mer nyfiken på parfym än ett barn vars föräldrar har en eller två flaskor undangömda i badrumsskåpet. Här tycker jag det är okej att låta barnet prova, som en del av en lek, något kul och på barnets villkor. Om man är rädd om den känsliga huden kan man ju alltid spraya på tröjan.

Lite äldre barn förstås ju kopplingen mellan att använda parfym och dofta gott. Också att mamma kanske använder smink för att se finare ut. Tjejer i förpuberteten köper gärna en flaska -kändis-parfym för att framstå som vuxnare, här blir parfymanvändande en del av ett grupptryck. Den som inte har behå, egen handväska med smink i och en flaska av Christina Augileras eller Paris Hiltons parfym i väskan kan lätt anses som barnslig eller töntig.

Min 13-åring har ju indoktrinerats ganska mycket när det gäller parfym. Hon är numera ganska självgående i sin parfymanvändning och har ett antal favoriter. Vanilj verkar gå hem och hon älskar allt från Jessica Simpsons Fancy till Indults Tihota. Hon brukar få prova det mesta jag har, men jag försöker undanhålla henne mina mest animaliska, erotiska dofter. Ska egentligen en tjej i hennes ålder vara nöjd med att ha en flaska Fancy och inte alls gå omkring och sukta efter svindyra Tihota? Det ska bli väldigt intressant att följa hennes parfymutveckling. Kanske gör hon revolt vid 15 och vägrar ha på sig någon parfym alls?

När, om alls är det okej att låta ett barn ha på sig parfym? Och vilka parfymer är okej? Kan jag ta på min 13-åring lite Lolita Lempicka, men kanske inte borde ha låtit henne testa Frederic Malle och Serge Lutens? Vid vilken ålder började du använda parfym mer regelbundet? Själv började jag köpa Dates spraycologne när jag gick i mellanstadiet. Nästan alla i klassen föredrog den blå tjejen, men jag gillade den röda bäst, vill minnas att den hade ett "ryskt" namn, typ Nadja.

Pic: Gustav Klimt

Frazer Parfum - Chapter 5, swiss stone

Stenar är till skillnad från djur och vissa växter (i synnerhet träd) svåra att få kontakt med. Till och med med en liten ullig hamster kan man uppleva en slags kontakt, jösses jag hade till och med kontakt med mina akvariefiskar. Och med ett antal träd och med mina mest älskade växter också. Granen Burre behöver jag väl knappast nämna just nu.

Vem som har haft ett älskat husdjur har inte någon gång sagt eller tänkt "Om du ändå kunde prata". Och undersökningar har visat att krukväxter trivs bättre hos människor som pratar med dem än hos människor som inte gör det. Men, stenar... svåra att få kontakt med. Vore de människor vore de nog gravt autistiska allihop (alltså riktigt gravt!).

Och ändå, tänk om stenar kunde prata! Vad har väl inte minsta gråsten sett och varit med om under sitt miljoners år långa liv? Och den där släta vackra stenen vi tog med hem från semestern vid Medelhavet? Och alla de gamla stenmurar som fortfarande står kvar i våra landskap, resultatet av oändligt många timmars hårt slit för en fattig torpare. Och rullstensåsar och flyttblock och sjöstenarna i Loch Ness... jajo, flummigt värre jag vet, men ändå. Om stenar kunde prata är jag säker på att de hade mer intressant att förtälja än en guldhamster...

Frazer Parfum chapter 5 swiss stone är en doft som handlar just om sten. Bland de nio dofterna är swiss stone den kallaste, kanske också den mest otillgängliga. Om corsica everlasting är äventyr vid ett soldränkt Medelhav, så är swiss stone äventyr i betydligt kallare trakter. Ja, typ i Schweiz då, men för mig doftar den som naturen alldeles här runt omkring. Jag behöver inte åka så långt som till Schweiz (även om det är trevligt där och jag gärna åker dit igen!) för att känna igen denna doft.

Swiss stone är doften av en höstpromenad i skogen i ganska fuktig väderlek, men utan att det ännu har börjat regna. Och det är en promenad genom sen höst, de flesta löv har fallit från träden och ligger som en frasig (men, ännu inte geggig) matta under mina fötter. Swiss stone startar skarpt, nästan stickigt, men det varar bara några korta sekunder. Därefter kommer aromatiska, lite höiga, våta noter. Jag känner också en doft av något svalt, kylande som mint. Och sedan är den där, den omisskänliga doften av våta stenar, mineralisk, inslag av järn, en tät, kall och sjungande doft. Det här är som doften av den gamla stenmuren vid Eriksbergs torp. En stenmur övervuxen av mossa, med stora gamla träd runt omkring och gulnat gräs och öppen höstplogad jord.

Swiss stone känns som en ganska inbunden, aningen melankolisk doft. Liksom bitterljuv, känslosam och som gjord att ha på sig när man vill skriva vacker poesi. Swiss stone väcker också närmast meditativa känslor hos mig, det är en doft för lugn och ro och inre resor. Melankolisk ja, men ändå harmonisk och balanserad.

Swiss stone kan bäras av både män och kvinnor och har god hållbarhet och gott sillage. Precis som corsica everlasting kan swiss stone vara en lite krävande doft, en doft som vill bli uppmärksammad medan man har på sig den. Och förstås, risken för att du glömmer bort swiss stone medan du bär den är försvinnande liten, den har stark närvarokänsla och fyller sin plats mer än väl.

Swiss stone är en doft som skulle passa utmärkt på en människa som uppfattas som lite mysterisk, lite svårtillgänglig, inbunden, men väldigt intressant. Det här är en doft för en människa som föredrar att vara unik framför att smälta in i mängden.

Pic: geograph.org.uk

Frazer Parfum - Chapter 4, corsica everlasting

Bland de nio dofterna från Frazer parfum är kanske Chapter 4, corsica everlasting den vildaste, den mest genuina och den mest äventyrliga. Jag skriver kanske för det finns ytterligare -minst- en som är med i kampen om dessa egenskaper. Oavsett känns corsica everlasting som en unik, vild och äkta doft.

Alla dofter från Frazer Parfum uppvisar en imponerande komplexitet och corsica everlasting är inget undantag. I toppnoten känner jag inslag av såväl augustitorra fält i medelhavsområdet som saftiga bärnoter, honungsliknande sötma och arom som från tobak, vagt anas också den curryliknande doften från immortelle (curryeternell), men den blir inte matig eller för kryddig, utan bidrar bara till en slags balsamisk bakgrund.

Corsica everlasting är en doft som av solbrända bergstrakter, men ändå med inslag av salthaltig havsluft, det är en doft för äventyr, för vildmark och kanske, kanske en lägereld med frihetskämpar runt om kan anas långt inne i doftens vildaste och mest otillgängliga inre. Den genuina känsla jag får av corsica everlasting är jämförbar med till exempel Hindu Kush, Nasomattos Black Afgano och DS & Durgas Beartrapper. Corsica everlasting tar med mig på en olfaktorisk tripp till trakter jag aldrig har besökt och kanske aldrig kommer att besöka.

Corsica everlasting är lite mer krävande att bära än de tre tidigare dofterna, det här är en doft som gärna vill ha lite engagemang. Under basnoten blir dock corsica everlasting betydligt lugnare, de vilda toppnoterna stillnar, blir mjuka och milda, som om solen sakta går ned över dagens hetta. I basen finns inslag av något lädrigt, samtidigt blir den honungsliknande noten tydligare och bidrar med en svag sötma. Det finns såväl aromatiska som vagt pudriga inslag i basnoten, men den pudriga noten känns snarare sandigt pudrig än konventionellt pudrig.

Corsica everlasting passar enligt mig på både män och kvinnor. Hållbarheten är god och sillaget måttligt. En doft för äventyr, inre eller yttre.

Pic: everlasting flowers, flickr

Frazer Parfum - Chapter 3, coffee & orange blossom

Folk bryr sig inte så värst om de små vita kaffeblommorna, utan de är förstås bönorna som är huvudsaken på denna buske. När jag tar på mig någon droppe av Frazer Parfums Chapter 3, coffe & orange blossom så tänker jag att precis så här borde de små kaffeblommorna dofta, men i själva verket har jag ju ingen aning om hur de doftar eller ens OM de gör det...

Coffe & orange blossom är möjligen den av alla nio dofter från Frazer Parfum som doftar absolut godast! Åh, den är så len och mild, men samtidigt aromatisk, luftig, krämig och komplex. I den absoluta toppnoten dominerar lavendel, en varm, mjuk och alldeles bedårande lavendel. Strax efter dyker kaffenoten upp, mild, inslag av sötma, små rostade toner, som sakta blandas med vaga inslag av apelsin och så småningom apelsinblomma.

Kaffenot kan uppföra sig lite tråkigt på mig, ibland dominerar den totalt och allt annat i doften bara försvinner och lika ofta är den för vag, för flyktig och försvinner inom loppet av några minuter. I coffe & orange blossom inträffar inget av detta, kaffenoten är forsatt mild och len, men också fortsatt närvarande, den vävs samman med doften från apelsinblomma och bildar tillsammans en mycket trovärdig doft som av -i min fantasi- kaffeblomma. Även doften av apelsinblom kan vara ganska flyktig, jag förknippar apelsinblom med doften av somriga parfymer. En doft som lyckas fånga ett ögonblick av den perfekta sommardagen och coffe & orange blossom är inget undantag, men det är en perfekt sommardag på betydligt varmare breddgrader än Sverige eller ens Sydeuropa.

Coffe & orange blossom är inte på långa vägar lika spännande eller omväxlande som de tidigare två från Frazer Parfum som jag skrivit om, men coffe & orange blossom är den totala komfortdoften. Den är så mjuk, så len, så behaglig och bedårande att jag totalt lyckas glömma bort att det är snålkall januari utanför dörren. Samtidigt doftar den så gott, så glatt, så liksom lyckligt att den aldrig heller blir tråkig.

Det finns dock en nackdel med coffe & orange blossom. Den har inte riktigt lika god hållbarhet på mig som de andra dofterna i serien, detta kan förstås också bero på att den redan från start är betydligt mildare och mer hudnära än de andra dofterna. Eftersom den doftar så vansinnigt gott blir jag varje gång jag märker att jag är på väg att sluta känna den väldigt desperat och vill förstås bara ha mer av den...!

Å andra sidan har den det gemensamt med de flesta andra parfymer jag testat som lyckas framkalla känslan av en perfekt sommardag, underbart ÄR helt enkelt kort!

Pic: coffee flowers, chiangmai.com

Frazer Parfum - Chapter 2, narcisse & ylang

Att recensera och bedöma Frazer Parfums nio olika dofter är lite som att vara mamma till en stor barnaskara. Alla barnen är sinsimellan olika, men samtidigt finns det också ett syskontycke, en likhet. Vilken mamma till fler än ett barn kan säga att man tycker om ett barn mer än de andra? De allra flesta mammor (och pappor med, förstås) tycker lika mycket om alla sina barn, men på lite olika vis.

Jag tycker inte mer eller mindre om Chapter 2, narcisse & ylang än nutmeg & jasmine eller någon av de andra dofterna. Om jag någon gång skulle -få råd att- välja en bland Frazer Parfums dofter som min egen skulle jag få stora svårigheter med vilken av dem jag skulle ta.

Chapter 2, narcisse & ylang är lika vacker, välgjord, lyxig och tilldragande som nutmeg & jasmine, men narcisse & ylang är en gladare, livligare och färgrikare doft. Det här är en doft för någon som tycker om att klä sig i klara, glada färger. Narcisse & ylang får mig att tänka på vackra mörkhyade kvinnor i färgstarka, exotiska kläder. Saris, saronger och huvudbonader i alla regnbågens färger, men framförallt färgade i olika nyanser av gult, orange och guldigt.

Narcisse & ylang öppnar med en kaskad av varma, men också komplexa dofter. Jag anar inslag av något smörigt, något fruktigt (men, bara vagt, päron, persika och citrus), virvlande girlanger av gyllene blommor, något kryddigt och något milt animaliskt.

Precis som jasmin har narciss (påsk/pingstlilja) inslag av indoliska, lite "orena" noter. Här accompanjeras dessa noter av en söt saftighet från ylang. Narcisse & ylang är som doft mer aktiv än nutmeg & jasmine, det här är en humörhöjande och livsbejakande energikick. Precis som med nutmeg & jasmine kan jag inte få nog...

Under hela utveckligen av doften slås jag av dess värmande gyllene effekt. Till skillnad från nutmeg & jasmine tycker jag narcisse & ylang blir mer komplex i basnoten. Värmen fördjupas, inslag av papprig kryddighet kommer till, en mild träig bas bidrar med djup och mjukhet. Basen är erotisk, magnetisk och intensiv. Narcisse & ylang är kanske inte någon parfym för de blygaste?

Narcisse & ylang varar också ca. 6 timmar, sillaget är gott med ytterst liten mängd. Att bära någon av Tammy Frazers parfymer får mig att känna mig lyxig, glad och mycket tillfreds. Narcisse & ylang är ett gyllene, livsbejakande och sprakande litet mästerverk.

Pic: Daffodil detail, flickr

Frazer Parfum - Chapter 1, nutmeg & jasmine

Här sitter jag och har näsan i princip klistrad vid min handled, vilket gör det lite svårt att skriva förstås. Inledningen på det nya året har varit bra, inte minst parfymmässigt. I mellandagarna fick jag mina efterlängtade prover hela långa vägen från Sydafrika. Prover på Frazer Parfums alla nio olika dofter.

Skaparen av Frazer Parfum, Tammy Frazer, arbetar bara med naturliga och organiska material. Och gissa om hon gör det bra? Det är länge sedan jag blivit så imponerad av alla dofter i en serie (som dessutom består av nio stycken), de är alla så bra att de förtjänar en lång recension. Det är också länge sedan jag blev så positivt överraskad av 100% naturliga dofter, Tammy Frazers parfymer påminner mig om italienska La Via del Profumu alias Dominique Dubrana/Abdes Salaam som gjort bland annat Hindu Kush, Tasneem och många andra underbara 100% naturliga parfymer.

Tammy Frazers dofter är, enligt mig, minst lika bra. Men, om de påminner om La Via del Profumi i kvalitet, styrka och skönhet så står de på helt egna ben på andra områden. Frazer Parfums dofter har en kvinnlig elegans och delikat skönhet som känns helt unik. När jag hörde talas om Frazer Parfum visste jag inte mycket om dem, det var först medan jag väntade på proverna som jag upptäckte att ett av få ställen i världen där dessa parfymer kan köpas är Roja Doves Haute Parfumerie på Harrods, London. Wow liksom.

I vilket fall har jag återigen stött på parfymer som är så vackra, så välgjorda, så underbara att jag egentligen saknar ord att beskriva dem med. Inga bilder jag lyckades hitta för att illustrera mina blogginlägg kommer att kunna göra dessa dofter rättvisa. Så, vad jag än skriver så är det helt enkelt en enda sak som gäller, dessa dofter måste testas! För säkerhets skull skriver jag det igen, du MÅSTE testa Frazer Parfums olika dofter själv. Så är det, nu vet du det och jag kan fortsätta skriva...

Chapter 1, nutmeg & jasmine är förmodligen den mest komplexa jasmindoft jag stött på. Öppningen startar med en hög, klar och bitvis nästan lackliknande doft som liksom bränner till lite. Denna fas varar bara något tiotal sekunder, för att sedan övergå till en mer stillsam varm, jasminnot. Eller egentligen flera, både i öppningen men också sedan är det som om Tammy Frazer på något vis lyckats få dit lager på lager på lager av olika jasminnoter. Som om nutmeg & jasmine består av absoluter och destilat av många, många olika sorters jasminblommor. Ett stråk är den typiska höga, klara och rena jasminen, ett annat är mer sensuellt, varmt och pudrigt, ett tredje stråk är den där tunga, indoliska, animaliska jasminnoten. Dessa olika jasminnoter bildar en bädd som av kronblad, eller solupplysta moln. Jag lovar att det är svårt att slita näsan från handleden.

Sakta börjar också muskoten göra sig påmind, den tillför krydda och värme och förhindrar jasmindoften både från att bli för ren/kall, men också från att bli för indolisk/animalisk. Muskotnoten möter upp den indoliska noten och bildar tillsammans en mjuk, mild och mycket sensuell doft. Bättre än så här tror jag inte att jasmin kan bli. Och, det mest fantastiska, den ÄR så här bra utan hjälp av syntetiska aldehyder eller liknande!

I slutet av hjärtnoten mildras muskotnöten, medan jasminen fortfarande prunkar och nu är inne i en sammetsmjuk fas som understöds av en liten vaniljnot och en underbar, dyr, smekande och alldeles fantastiskt fin not av sandelträ. Mot basnoten förefaller nutmeg & jasmine vara så sömlöst blandad att doften blir som en mild, träig jasmindoft. I basen är också nutmeg & jasmine ganska enkel och klar, de komplexa toppnoterna har lugnat sig och lämnat kvar en jasmindoft värdig en ängel.

nutmeg & jasmine har god (förvånansvärt god, ca 6 timmar!) hållbarhet, god styrka och gott sillage. En enda droppe på min handled är nog för flera timmars parfymnjutning. Jag har faktiskt ingen aning om vad en flaska av Frazer Parfum underbara dofter säljs för, men jag tycker de är så bra att de egentligen kan vara värda nästan vilket pris som helst! Dofterna finns också som cremeparfym i små handsnidade träaskar och jag tror att de kan vara mer än prisvärda.

Mer om Frazer Parfums underbara värld kan du läsa här:

http://www.frazerparfum.com/

Pic: White jasmine, flickr