Bond No 9 - Chinatown

Mer New York och mer Bond No 9. Jag tror att Chinatown är deras mest populära parfym. Jag får erkänna att jag till en början inte förstod riktigt varför. Eller rättare sagt, jag tyckte den var lite mjäkig och snäll och inte någon direkt utmaning, vilket ju för all del kunde vara just det som gör det så populär.

Så medan Silver Factory blev direkt omtyckt så blev jag inte riktigt fångad av Chinatown. Ganska långsamt började det gå upp för mig att det kanske var just det som var/är charmen med Chinatown.

Jag vet inte hur det är med er, men jag föreställer mig Chinatown som en ganska livlig, färgsprakande och folkfylld del av New York. Jag har hört att Chinatown inte egentligen är så stort som man kan tro av namnet att döma, det rör sig inte egentligen om en stad i staden utan sägs visst bestå av ett ganska litet kvarter. Jag kanske har fel, men oavsett storleken på New Yorks Chinatown så vill jag gärna föreställa mig, färgsprakande myller, livlig kommers och dofter från kinesiska maträtter, godsaker och råvaror.

Varför är då parfymen Chinatown så vän och försiktig? På mig inleds den med en fräsch och fin doft av smultron, för att sedan ackompanjeras av persika och milda blomdofter. I parfymens hjärta dyker det upp kardemumma och patrchouli, även om patchoulin är så nedtonad att den snarare är en stöd till de andra noterna än något som märks särskilt mycket. Iallafall märker jag knappt av patchoulin.

Chinatown är alltså ingen myllrande parfym. Utan vän, mild och diskret. Fast med en mycket hög och mycket trivsam närvarokänsla ändå. Det var här nånstans jag insåg att jag faktiskt börjat gilla den. Visst den är mild och snäll, men den har en stark och unik personlighet som många kanske främst förknippar med betydligt kraftfullare dofter.

Jag har också funderat en del på varför man valt att tolka Chinatown på det här sättet. Att jag provat japanska Miya Shinmas parfymer har hjälpt mig att göra en lite egen tolkning. Jag utgår från att kineser kan ha liknande parfympreferenser som många japaner, alltså milda parfymer utan starka, kraftfulla animaliska noter. Asiatiskt parfymeri förefaller att vara betydligt lättare, mer transparent och liksom delikat än västerländsk parfymkonst.

Men, vi ska inte förväxla den öst-asiatiska parfymtraditionen med den västerländska floral-fruity trenden. Floral-fruity parfymer generellt är i min näsa mer av upptempo, fräschhet, sexighet, ungdomlighet och party. De östasiatiska parfymer jag testat är något helt annat, det är stillhet, lugn, en vilsam estetik som jag sällan hittar i några västerländska parfymer.

Men, jaja... jag är lite stressad när det gäller parfymer. Jag vill ha utdelning fort, jag vill oooh:a och ååååh:a och begrava näsan vid handleden och genast, genast ha mer av de parfymer jag gillar mest. Men, nej det sättet att närma sig parfym funkar inte med Chinatown. För i den hittar jag just den här österländska själen eller hjärtat eller vad man nu kan kalla det för, när jag väl stressat ner och låter Chinatown komma till mig, istället för att stressigt försöka jaga fast den.

Jo, jag antar att ni förstår att jag numera gillar Chinatown, mycket... och snart måste jag nog se till att försöak få mer av den, mitt lilla prov är på upphällning.

Förutom persika, smultron, blommor och kardemumma hittar jag en mild nötighet i Chinatown som är väldigt behaglig. Av någon anledning får doften av Chinatown mig att tänka på vackra pastellfärgade fjärilar som fladdrar omkring i en solbelyst fruktträdgård.

Jag är glad över att jag till slut kom underfund med Chinatown och lärde mig att inte bara uppskatta den, utan faktiskt beundra dess genomskinliga och lätta skönhet. Den typen av parfym har också en alldeles egen plats i vilken parfymsamling som helst.

Sillaget är diskret, men ständigt närvarande och den varar länge, något som också känns ganska imponerande med tanke på doftens lätta karaktär.

Har du testat Chinatown? Blev den en favorit direkt eller fick du kämpa? Eller har du överhuvudtaget aldrig uppskattat den?

Pic: R.Guskind