En gång för länge sedan praktiserade jag i en parfymaffär. Affären hette "Lillys väskor och parfym" och låg i min hemstad Boden. Affären drevs av Lilly, tillsammans med ett par anställda. Alla tre var eleganta damer som började närma sig pensionsåldern. Som namnet antyder så sålde Lilly förutom parfymer också väskor, men även skinnhandskar, make-up, badkläder och hudvårdsprodukter.
Själv var jag en aningen trumpen och svartklädd tonåring med rödsvart hår och även om Lilly och hennes personal var riktigt trevliga med mig ville de helst inte släppa mig i närheten av kunderna, som mestadels också bestod av chicha damer på 50+. Jag fick göra ärenden och inventera skinnhandskar, packa upp från lagret och diska kaffekoppar. När det inte var några kunder i butiken fick jag också prova parfymer.
Jag kan inte tänka mig att de hade några speciellt ovanliga märken i sitt sortiment, men fina, klassiska parfymer från Chanel, Hermes och Dior vill jag minnas, tillsammans med ett lite modernare och trendigare utbud, säkert Yves Saint Laurent, kanske Guerlain och jag minns att en av mina gamla lärare köpte en flaska Paco Rabanne för herrar i present till sin man.
Av alla de parfymer jag provade var det en som jag fastnade för. En som doftade godare och mer annorlunda än någon annan. Som jag minns det hette den Crest. Om det var namnet på parfymen eller på märket har jag ingen aning om. Det KAN ha varit en herrdoft, jag har något svagt minne av att jag berättade för en av damerna att den var min favorit och att hon kan ha påpekat att den var avsedd för män! Lika gärna kan jag ha blandat om minnena. När jag har försökt leta efter en parfym som heter Crest hittar jag en relativt nutida herrdoft från Ralph Lauren som heter Crest, men den verkar ha släppts på nittiotalet och det är gott och väl tio år efter min praktiktid. Inte heller tycker jag att noterna i den alls verkar dofta som parfymen jag minns!
Den här mystiska Crest-parfymen gjorde iallafall ett sådant intryck på mig att jag önskade mig den i julklapp! Min mamma var tydligen in hos Lilly och letade efter den, men återigen sviker mig minnet. Antingen tyckte hon parfymen var alldeles för dyr eller så kunde de inte lista ut vilken det var jag menade. I vilket fall fick jag inte någon Crest i julklapp, varken det året eller senare. Tänk om jag hade fått det. Tänk om mitt brinnande parfymintresse tagit fart redan då!?
Många år senare när mitt parfymintresse tagit fart upptäckte jag att noterna till Paco Rabannes XS Extreme Girl (ytterligt tråkigt namn måste jag säga!) lät intressanta. Pistagenöt, saffran, kanel och tobak. Turligt nog lyckades jag byta till mig ett litet prov av den. Och...
Ja, XS Extreme Girl är en trevlig, fin och lite annorlunda parfym. Inte så där extrem som man kunde tro av namnet, men bland mainstream-parfymer sticker den ändå ut lite. Den är både frisk och varm på samma gång, söt, men aldrig tung. Ungdomlig, men egentligen inte alls flickaktig. Faktum är att den påminner mig väldigt mycket om min "försvunna" parfym från det tidiga 80-talet!
Nu kan jag ju inte påstå att XS Extreme Girl är någon extremt intressant parfym, men den har ändå en väldigt säregen doft. Det finns inslag av något nästan mintigt, möjligen eucalytus i den och just det här mintigt, kyliga inslaget tillsammans med övervägande varma noter känner jag igen från den parfym jag minns. Märkligt är att jag dessutom tycker att en parfym med namnet XS Extreme Girl, skulle kunna passa även på män. Det är något unisex över den!
Man kan inte klaga på varken hållbarheten eller sillaget, i båda fallen klart godkänt. Att Paco Rabannes Black XS (finns för både män och kvinnor) blivit en storsäljare och inte den här är i min näsa underligt. Jag tycker avgjort att XS Extreme Girl är den mer intressanta doften, jag misstänker att det kan vara namnet och hur flaskan ser ut som kan ha stor betydelse i det här fallet, tyvärr...
Om det är någon som kan ha den minsta aning om vilken försvunnen parfym från tidigt 80-tal det kan ha varit jag tyckte om så säg gärna till! Tack!
Pic: Iceland artscene
6 kommentarer:
Jag tycker mig absolut känna igen "Crest" (och då inte från Lauren). Har googlat vilt utan resultat. Hm.
Nina: Ja, det är ett litet mysterium. Skulle vara kul att veta vad det egentligen var för doft jag blev så förtjust i.
Själv har jag i flera års tid (säkert 10 år) funderat över vad det var för parfym en tjej i parallellklassen på gymnasiet bar på mitten av 80-talet. Så för ett år sedan kom jag helt plötsligt på (efter en hel del googlande ska erkännas) att det var Claire du Jour från Lanvin. Parfymen visade sig vara utgången och jag vet inte alls om jag hade gillat den idag. Kanske gillade jag den inte fullt ut då heller men doften har etsat sig fast (förmodligen stank hon... ;-) ).Jag är fortfarande nöjd över att jag knäckte nöten.
Lotta: Jo, det kan vara så himla frustrerande. Vad kul att du lyckades komma på till slut.
Sen tror jag också att det inte alls är säkert att man skulle gilla den eftersäkta doften om man hittade den idag. Men, det skulle ändå kännas skönt.
Polo Crest från Ralph Lauren? Den är visserligen från 1991, men ändå.
Själv tänker jag på ett märke jag inte hittar namnet på nu, fasen... Ser bara flaskorna framför mig. De gör mest mansdofter. Nu kom jag på det... CREED. Skönt. Men det var ju fel.
Borde läst hela inlägget innan jag kommenterade. SORRY!! Polo Crest hade du förstås redan uteslutit. Mea maxima culpa.
Skicka en kommentar