Doftöverkänslighet

Parfymallergi, vad är det?


Ingen har väl missat att parfymernas underbara värld är bland det bästa jag vet? Sannolikheten för att jag skulle tröttna på parfym känns lika stor som att jag plötsligt skulle sluta läsa intressanta böcker och lyssna på bra musik.


Eftersom parfym blivit mer än en hobby för mig finns tankarna på parfym med mig mest hela tiden. När jag ska välja parfym kan jag fundera på om jag ska välja en jag helt enkelt tycker om eller om jag ska "jobba", dvs. ta på mig en parfym jag planerar att skriva om snart. Jag tycker att det mesta som har med parfym att göra är intressant och spännande, historik, vem som skapat parfymen, att bestämma hur typisk den är för sin tid, sitt parfymhus, sin skapare, kemin och de syntetiska beståndsdelarna (som jag fortfarande kan ruskigt lite om, men jag är nyfiken iallafall), men sen händer det att jag kommer in på avigsidorna med parfym. Favoritdofter som inte längre tillverkas, naturliga doftämnen som förbjuds eller bara får användas i ytterst liten mängd. Jag har tänkt en hel del på parfym och de allergier parfym kan orsaka på sista tiden.


Jag har turen att knappt ha någon i min bekantskapskrets med allergi. Okej, jag har en nickelallergi som jag drog på mig tonåren när jag piercade mig mest överallt, döttrarna är lite pollenkänsliga om vårarna och min syster är allergisk mot katter, nån laktosintolerant finns i bekantskapskretsen, men sen är det inte fler allergiker. Att jag knappt känner någon allergiker gör ju att jag dels sällan behäver ta hänsyn till den typen av problem, men också att jag inte kan så mycket om allergier, överkänslighet och vad som kan utlösa besvär hos människor med allergier eller överkänslighet.


Därför vände jag mig till Astma-och allergiförbundet. Johanna Löf, ombudsman (inomhusmiljö) har hjälpt mig att räta ut några frågetecken. Människor som reagerar mot parfymerade produkter har inte någon regelrätt parfymallergi, utan en doftöverkänslighet. Den här doftöverkänsligheten kallas Sensorisk Hyperreaktivitet (SHR). Vi har alla nervändar i näsan som finns där för att reglera luftens temperatur och beskaffenhet så att luften kan tas emot så bra som möjligt av lungorna, hos människor med SHR är dessa nervändar extremt känsliga. Vid en allergi är det kroppens immunförsvar som reagerar, så är inte fallet vid en överkänslighet, men symptomen är de samma. En person med SHR som utsätts för det som utlöser reaktionen reagerar med andningsbesvär, tryck över bröstet, rinnande och kliande ögon, täppt näsa, yrsel och huvudvärk, ungefär som kraftiga förkylningssymptom. Symptomen kommer väldigt fort och kan hålla i sig i några dagar, Till skillnad från en allergisk reaktion finns det inga mediciner som hjälper vid överkänslighet. Det enda som hjälper är att undvika det som utlöser besvären, parfymerade produkter men också bland annat cigarettrök.


Johanna berättar att doftöverkänsliga ofta reagerar som mest på en person som har en mängd olika parfymerade produkter på sig, att tex. sitta bredvid någon på bussen som har parfymerat skölj-och tvättmedel, bodylotion, deo, schampo, balsam, hårspray och dessutom parfym. Hur mycket jag än tycker om parfym så vill jag inte vara den som orsakar att någon annan människa får väldiga besvär. Och behöver vi verkligen ha på oss så många olika parfymerade produkter?


Nu när jag lärt mig lite mer om doftöverkänslighet har jag börjat köpa parfymfritt tvättmedel. Och redan tidigare har jag upptäckt att många parfymerade kroppsprodukter konkurrerar med min parfym, så jag är ganska sparsam när det gäller att använda parfymerad bodylotion även sen tidigare. Tack vare att jag sitter hemma och jobbar kan jag ju passa på att ha på mig mina parfymer hur mycket som helst, de stör ingen här eller om jag är ute med hunden.


Ett litet tips som Johanna vill dela med sig av om man ska på fest och vill ha på sig parfym, men ska åka kommunalt. Ta på dig parfymen först när du kommer fram till festen. Visst kan det vara lite krångligt att ta med en hel flaska parfym i en liten aftonväska, men de flesta av oss parfymälskare har ju små decanteringsflaskor vi kan använda för ändamålet.


Lite tycker jag man kan bjuda till om det kan underlätta för andra, eller vad tycker ni? Har du någon i din närhet som lider av doftöverkänslighet? Själv kan jag någon enstaka gång få huvudvärk av för stark parfym, bland annat av YSL Opium. Har du nån speciell parfym du brukar få huvudvärk av?



Pic: Smart canucks

CB I Hate Perfume - In the Library

CB I Hate Perfumes är verkligen ett speciellt märke. När jag först blev parfymnyfiken var det ett av de första märkena som fångade min uppmärksamhet, dofter med namn som Winter 1972, In the Library, I am a dandelion (maskros), Russian Caravan Tea och At The Beach 1966 kändes minst sagt orginella och intressanta. Trots det tog det lång tid innan jag äntligen bestämde mig för att testa någon av deras dofter.


Christopher Brosius, mannen bakom CB I Hate Perfume har en ganska egen filosofi när det gäller parfymer. Han har inte mycket till övers för "vanliga" parfymer, utan hans parfymer är återskapade berättelser och minnen på flaska. Christopher Brosius har valt att göra sina dofter i två lite ovanliga versioner, en vattenparfym (som jag inte testat) och en parfymolja, samt att många av hans dofter också finns att få som rumsspray. Jag bestämde mig för att testa några parfymoljor, eftersom jag hört att vattenvarianten tyvärr inte ska ha så lång hållbarhet.


En av dofterna jag varit allra mest nyfiken på är In the Library, jag älskar doften av gamla böcker, träbokhyllor och den där torra, lite dammiga luften som ofta finns i bibliotek, så det var givet att den skulle vara med bland proverna jag beställde.


Doftar den bibliotek? Jaa, fast njaa. På ett sätt, men ändå inte. På mig blir In the Library en vag, tilltalande och närmast obestämbar doft. Jag anar en oljig doft, kanske lite läderband och en del träpolich? I doften finns också något dammigt och papprigt. Men, In the Library blir mer en känsla än en doft. Mer av en upplevelse än en parfym. Jag tycker mycket, mycket om att ha den på mig, den känns trygg, hemtrevlig och väldigt välkomnande. Men, framför allt gör den mig nyfiken på hur rumsdoften fungerar.


In the Library är mer en doft att kliva in i än att ha på sig tycker jag. Precis som Christopher hävdar är den en berättelse på flaska, snarare än en parfym.


På mig har In the Library hyfsad hållbarhet, men inte mer än två-tre timmar. Sillaget är minimalt. Jag har även testat Wild Pansy, och den doftar till en början så gott och trovärdigt av en liten blyg viol som är gömd bland fjolårslöv och lera att jag blir rörd, men om In the Library har hyfsad hållbarhet har Wild Pansy knappt någon hållbarhet alls (på mig), den varar inte mer än en halvtimme, tyvärr.


På sätt och vis gör det inte så mycket, jag skulle kunna tänka mig att ha ett litet bibliotek av CB I Hate Perfumes dofter och ta på mig en liten droppe då och då när jag vill känna av en speciell stämning. Jag har två små tredjedelsfyllda 1ml prover, och det syns knappt att jag testat dem.


CB I Hate Perfumes finns att köpa på COW i Stockholm, annars finns det mycket att läsa på CB I Hate Perfumes egen hemsida: http://www.cbihateperfume.com/home.html


Medge att flera av dofterna verkligen väcker både fantasi och nyfikenhet. Trots den tveksamma hållbarheten så ska jag absolut beställe fler små prover av de här helt annorlunda dofterna. De kanske inte är det vi vanligtvis vill ha på oss, men det är dofter med något av en själ och ja, hittar man en sån doft... kan man då bli besviken?


Vad tycker du om CB I Hate Perfume? Har du testat nån? Eller är du nyfiken? Eller föredrar du parfym som är parfym?


Pic: Trinity Old Library

Steampunk och parfym

Jag har funderat en hel del på steampunk på sista tiden. Innan jag började hänga på Etsy visste jag inte ens att det fanns nåt som hette det. Eller jag visste hur det såg ut, men inte att det hade ett namn, en benämning. OK, jag är säkert helt hopplöst efter mig, men jag är över 40 och bor på landet om det nu kan vara nån ursäkt?


För er som är lika borttappade som jag var kan jag försöka förtydliga vad steampunk är, det är dels en litterär genre släkt med science fiction, men istället för framtida utspelar den sig oftast under den victorianska epoken, tänk Jules Verne, ångmaskiner, zeppelinare, kugghjul, tidigmodern industrialism. Det kan också utspelas i vår egen tid, men en samtid som aldrig tagit steget till digitala medier, datorer, flygplan utan en samtid som har ångdrivna bilar och märkliga mekaniska fabriker. Miljön, stämning och kläderna kan man hitta i filmer som "Wild, wild west", "The Leauge" och "De förlorade barnens ö".


Jag har varit lite steampunk-inspirerad i min kläd-och inredningsstil utan att veta om att det kallas så. Sen är det väl numera inte så ofta jag springer runt i hög hatt, googles, snörkängor och kjol med turnyr till vardags, men det förändrar inte det faktum att jag tycker det är grymt snyggt.


Vill ni veta mer om steampunk än vad jag lyckas förmedla tycker jag ni ska kolla in Nadya Levs väldigt snygga fotografier. Och hon är även med och driver ett magasin med inriktning inte bara mot steampunk utan alternativ stil och subkultur mer generellt. http://coilhouse.net/


Okej, vi har börjat få lite koll på hur steampunk ser ut. Men, hur doftar steampunk? Alltså, vad ska jag välja för parfymer till min steampunk-outfit? Jag har kommit på några som passar stilen som hand i handske och några andra som kanske inte är fullt lika uppenbara, men ändå skulle kunna komplettera looken rätt bra, om än inte lika tydligt.


Den allra första doft jag kommer att tänka på är faktiskt Be Never To Busy Too Be Beautifuls Superworldunknown. Med sin lätt oljiga, mindre söta doft av Aqualinas Pink Sugar blandat med den varma metallen från gamla tivolidelar och inslag av ros är den som klippt och skuren för vilken steampunk-utstyrsel som helst. Men, tyvärr är den ju inte längre i produktion och därför -antar jag- rätt svår att få tag på.


En annan klockren är CdG/Stephen Jones doft med samma namn, Stephen Jones. Skira, romantiska violer blandade med mineraler och vass metall. Helt enkelt perfekt till steampunk även den. Slår vad om att även någon av Stephen Jones hattar skulle kunna passa till steampunk-stilen.


Guerlains Shalimar. Ja, det här kanske låter som ett märkligt val, men jag har alltid tyckta att Shalimar har nåt vagt oljigt och nästan metalliskt över sig. Fast det får ju förstås bli en doft för en steampunk femme fatale. Fattas bara.


Etat Libre d'Oranges Fat Electrician. Jaja, oh ja... vetiver och olivolja tillsammans bildar en bra grund för vidare äventyr inom steampunk-genren. Den doftar lite som riktigt klibbig, mörk smörjolja skulle dofta om den skulle dofta gott.


På tal om olja, så tror jag -trots att den inte alls passar på mig- att CdG/Daphne Guiness också skulle kunna leva upp till kraven för en steampunk-doft. Vill säga, om din hudkemi hör till de lyckliga som lyfter fram doften på rätt sätt, till skillnad från mig, som den bara doftar gammal frityrolja på. :(


CdGs har andra som skulle kunna funka också: Kalla, nästan metalliska Zagorsk (insence-serien) och för all del Tar också.


Olika läderdofter jaaa. Histoires de Parfums Marquis de Sade 1740 såväl som nya Tubereuse Animale passar riktigt, riktigt bra.


Tauers Lonestar Memories och Le Labos Patchouli 24 såväl som Oud 27, mörkt, rökigt, lädrigt, gummi och annat smått och gott. Och säkert Neil Morris Gotham förresten.


Parfumerie Generales Felanilla doftar också märkligt och oljigt, medicinskt fränt och gott på samma gång, för steampunkaren som gillar att greja i sitt ångdrivna laboratorium kanske? I den kategorin kan man också klämma in Montales Black Aoud.


Och så lite otippat, men icke desto mindre Lolita Lempicka, den vanliga orginaldoften med viol och lakrits. Men, kan du uppfatta den überfina och subtila noten av ren, vit ånga/rök så förstår du precis vad jag menar.


För övrigt har säkert Black Phoenix Alchemy Lab en hel del att erbjuda för den som vill utforska ämnet steampunk-dofter närmare.
http://www.blackphoenixalchemylab.com/
Och finns också flera säljare på Etsy som tagit tag i temat.
http://www.etsy.com/index.php


Känner du till nån bra steampunk-doft som jag missat? Eller nåt annat kul du vill tillföra om steampunk överhuvudtaget?




Pic: De två översta är foton av Nadya Lev, andra bilden nedifrån Flickr, den nedersta från Wikimedia

Bond No 9 - Andy Warhol Lexington Avenue

Både jag och maken är lite svaga får såna där kinesiska sidenlyktor. Våran första köpte vi i Amsterdam och nu har vi inte mindre än tre olika. Jag har förstått att de inte är lika uppskattade av alla, nån har undrat om vi ska ha kräftskiva snart och mellandottern (som målar och tecknar) klagar över att vi har porrbelysning i hela huset.


Och vad i all världen har röda(fast vi har en svart och en vinröd också!) sidenlyktor med Bond No 9's Andy Warhol Lexington Avenue att göra? Jo, det är mest för att jag tycker att Lexington Avenue är "Chinatown by Night".


Coney island som jag skrev om igår är inte den enda av Bond No 9's dofter som överraskat mig, jag blev också överraskad av Chinatown. Jag hade förväntat mig en betydligt livligare doft, medan Chinatown (på mig) är långsam, kontemplatorisk och mycket komfortabel. Lexington Avenue blir som Chinatown på hög volym.


Det är mer frukt och bär, det är mer kryddor, sötma, fart och fläkt. Lexington Avenue är en glad, högljudd och sexig kvällsdoft. Och, mitt i alla orientaliska fyrverkerier anar jag dessutom en liten not av något som påminner starkt om svensk glögg. Vilket förstås bidrar till att jag tycker att Lexington Avenue är en utmärkt doft att ha på sig under senhösten och december, däremot är känns den lite främmande nu när vintern börjar förvandlas till vår.


Lexington Avenue har, förutom sina likheter med Chinatown också något som påminner om Shiseidos Feminite Du Bois, bara lite saftigare och mer högljutt, kanske vulgärt rentav? Något som inte stör mig nämnvärt, men jag kan inte heller påstå att jag faller pladask för Lexington Avenue, den hör inte till mina favoriter bland Bond No 9's dofter, vilket däremot Chinatown gör.


Lexington Avenue har maffigt sillage, men inte så god hållbarhet som man kanske kan förvänta sig med tanke på att Bond No 9's dofter är ganska dyra. Men, för den skull är den inte flyktig eller kortlivad, iallafall håller den uppåt sex timmar på mig.


Vilken är din favorit från Bond No 9, om du har testat nån?


Pic: Khaosan

Bond No 9 - Coney Island

En berättelse, en dröm, en parfym...


Sommar, solen skiner från en klarblå himmel, på färjan rufsar en mild havsbris ditt hår, en flaska syrlig citronläsk. Det ska bli den bästa dagen, en hel dag på Coney Islands nöjesfält.
Färjan lägger till, en kort promenad, gatorna är förvånansvärt folktomma, vinden känns plötsligt kyligare, himlen blir disig. Dimma rullar in från havet.
Nöjesfält är helt öde, dina steg ekar ödsligt mot trottoaren. Plötsligt inser du att du är ensam i dimman, ditt sällskap är försvunnet.
Du har på något vis hamnat i en vagn högst uppe i backen på den länge sedan stängda berg-och dalbanan. Vinden får de rostiga gamla delarna att gnissla, spåret slutar i dimman...


Bond No 9's Coney Island är en enda stor överraskning för mig. Jag har varit nyfiken på den länge och trodde (med tanke på noterna, och namnet) att den skulle vara en glad, somrig nöjesparksdoft.


Coney Island är en del av New York känd för sin strand och sina många nöjesfält. Coney Islands storhetstid som nöjescentrum var under det tidiga 1900-talet, men sedan har det gått neråt. Nöjesfält har slagit igen och många av de mest populära åkattraktionerna har nästan gått förlorade. Men, nyligen bestämde sig staden New York för att rusta upp Coney Island och dess historiska tivolin och berg-och dal banor, så förhoppningsvis går Coney Island en ljus framtid till mötes.


Coney Island har noter av melon, guava, kola, choklad, kanel och basnoter av vanilj, sandelträ, musk och cederträ. Det är inte underligt att jag trodde det skulle vara en söt, men kanske ändå fräsch gourmand. Visst den har gourmandinslag på mig, till en början doftar den som en syrlig läsk mixad med doft av hav, men de syrliga inslagen försvinner ganska fort och lämnar på min hud märkliga noter av hav, dimma, ogenomtränglig mjölkighet och som på avstånd, vaga noter av vanilj, kanel och trä. Jag kan mycket väl vara anosmisk (doftblind) för något i den här doften, men även om så är fallet betraktar jag Coney Island som en mycket intressant, spännande och framför allt melankolisk doft.


Det är bara det att jag har testat en annan doft som är rätt lik Coney Island, utan att jag visste om det!
http://rebelladensnella.blogspot.com/search/label/Aral
Noterna som listas för Aral är inte speciellt lika de som listas för Coney Island, och på många sätt skiljer sig dofterna åt. Aral har inget av Coney Island fräsha, syrliga start till exempel och när jag testat dem bredvid varandra inser jag att Aral är något torrare och dessutom, inte fullt lika komplex och spännande som Coney Island. Coney Islands basnot är också annorlunda, mer uttalat basnot och inte bara själva doften som torkar in och sakta försvinner. Jag tycker fortfarande att Aral är en trevlig parfym(och har du vägarna förbi Frankrike är den också bra mycket billigare än Coney Island), men hade jag testat den EFTER Coney Island hade jag knappast uppfattat den som så unik som jag gjorde!


Nåja, oavsett så är Coney Island en doft värd att testa, kanske blir den mer uttalat gourmand på dig? Jag kommer nog att använda Coney Island rätt mycket under sommaren, tror det kan vara en perfekt varm väders-doft. Så här på vårkanten och även under hösten tror jag att Coney Island förstärker den melankoliska stämningen av smältande snödrivor, regnskurar som efterföljs av snöfall som efterföljs av gråväder...


Har du testat någon parfym som har doftat på ett helt annat sätt än du tänkt dig? Blev du glatt överraskad eller besviken?




Pic: Neatorama

Costamor

Idag ska vi bege oss in i Costa Ricas djungler. Nej, inte riktigt, men vi ska bekanta oss med en alldeles ny parfymlinje, Costamor som inspirerats av Costa Ricas vackra natur. Elisabeth Wright, bosatt i Kalifornien, men till hälften costarican ville återskapa sina glada och vackra minnen från barndomens besök i Costa Rica.


För mig som delvis köldskadad svensk, kommer Costa Rica nära mina föreställningar om paradiset. Vacker natur, grönska, blommor, fjärilar, turkosa havsvikar, öde stränder och dramatiska berg. Att Costa Rica dessutom är ett av de mest välmående och demokratiska länderna i Syd-och mellanamerika gör ju inte saken sämre. Costa Rica satsar på att bevara sin natur och var tidigt ute med eko-turism och "rädda regnskogen-aktiviteter". Costa Rica är också ett av få länder som helt saknar militär. Ja, låter inte det som en plats värd att besöka?


Costamor erbjuder än så länge fyra dofter, Sugarwood, Tabacca, Beachwood och Dulcess, alla är EdP.


Dulcess är en fruityfloral, doften av blommor och frukter som lockar till sig fjärilar. På mig doftar toppnoten snarlikt Aqualinas Pink Sugar, men mildare, luftigare och inte lika söt. Jag blir inte särskilt imponerad, men efter ett tag förändras Dulcess och blir krämigare, mjukare och blommigare. Nu närmar den sig doften av en imaginär djungel fylld av frukt och blommor. Dulcess utvecklas så småningom till en ganska pampig, tropisk blomfest. Den har god hållbarhet och ganska tydligt sillage.


Beachwood är doften av långa sandstränder, hav och ilandflutet trä. Det här är en lite udda variant på aquatisk doft, man kan kalla den woodyaquatisk. Den aqutiska noten är ganska varm och något i doften får mig att tänka på just varma, tropiska vatten snarare än kalla, stormiga hav. Noterna av trä blir allt tydligare, samtidigt som den aquatiska noten glider undan. I basnoten har träet värmts upp och får en krämig sötma av kokos. Har precis som Dulcess god hållbarhet och sillage.


Tabacca är en tobaksdoft, inte så konstigt med tanke på namnet. Om jag inte riktigt blivit så förtjust i Dulcess och Beachwood så gillar jag Tabacca desto mer. Till en början är det söt, rund, gyllene äppeltobak. Faktiskt doftar det precis som sån där klibbig, mörk och drypande söt äppeltobak man kan köpa till sin vattenpipa. Det här gillar jag. Doftens sötma och fuktighet håller i sig ett bra tag, men plötsligt upptäcker jag att Tabacca omvandlats till något helt annat. Nu är det en torr, sträv och trovärdig doft av cigarr-och cigarettrök. Nånstans på vägen har Tabacca lämnat tropikerna och tagit mig med till rökrummet på en brittisk herrklubb. Och det är inte alls en dum omväg, basnoten påminner mig mest om Ava Luxes Film Noir, men lite mer återhållen och lättburen kanske. Tabacca har också excellent hållbarhet och sillage.


Men, men min favorit av de fyra har trots allt blivit Sugarwood. Med not av sockerrör, bara en sån sak! Och det är sött, men inte för sött, iallafall inte på mig. Det är som om socker vore färskt, saftigt, grönt och aromatiskt och ja, jag antar att det är det socker är medan det fortfarande är sockerrör. Jag har aldrig stött på några sockerrör i verkliga livet, så för mig blir den dominerande doften i Sugarwood helt unik (okej, det kan finnas hundra parfymer därute som doftar snarlikt, men i så fall har inte jag provat dem... än, mer om snarlika parfymer sen, men det har ingenting med Costamor att göra). Precis som med de andra dofterna från Costamor förändras Sugarwood ganska plötsligt och, ganska dramatiskt. Från behaglig grönskande sötma till något annat, men inte helt annat. Det blir not av karamelliserat, nästan bränt socker och varma träslag så småningom. Och den här förändringen kommer ganska tvärt, plötsligt märker jag bara att Sugarwood doftar på ett nytt, men ganska logiskt nytt sätt.


Ingen av dofterna från Costamor ger ett särskilt komplicerat intryck, men de är glada, varma och till viss del, annorlunda. Basnoten i alla fyra dofterna är konkret, tydlig och trots att den skiljer sig mycket från topp-och hjärtnoterna är det ändå trovärdigt. Färskt socker blir bränt socker. Gyllene, söt tobak blir rökig tobak. Vatten och subtilt trä blir kokos och varmt, torrt trä. Karamell och sockervadd förvandlas till frukt och fyllig blomdoft (äkta vara, till skillnad från tillverkade sötsaker).


Mer om Costamor kan ni hitta här: http://www.costamor.com/
För tillfället finns Sugarwood och Tabacca till salu hos Luckyscent, men man kan också köpa parfymerna direkt via Costamors hemsida.


Tills jag tar mig till Costa Rica på riktigt får jag nöja mig med att sniffa på Sugarwood och det gör jag så gärna. Har du varit i Costa Rica? Är det så härligt och vackert som det verkar? Eller har du någon annan lika paradisisk plats som funkar minst lika bra?


Framöver blir det parfymer från New York och förmodligen lite mer italienska dofter och så har jag ägnat mig åt lite undersökande verksamhet...



Pic: Turistbilder från Costa Rica

Björk & Berries - White Jasmine EdP

På tal om amber/ambra/ambergris så satt jag och kollade igenom Åhlens reklam-magasin på morgonen och upptäckte att Karin Ward, designchef på Åhlens mode pratar om Pradas nya doft L'Eau Ambree. Enligt henne ett måste "i badrumsskåpet" i vår och med doft av citron och brinnande bärnsten. Oavsett om det är designchefen eller skribenten, Anna Blom, som missuppfattat noten burnt amber (antar att det kan kallas något sådant i pressmeddelandet) och istället kallar det för brinnande bärnsten. OK, det låter tjusigt, men är tyvärr felaktigt. Tråkigt att så pass design/mode-intresserade människor inte har koll. :(


Men, idag ska det inte alls handla om ambra, utan om en annan trevlig not, jasmin.


Närmare bestämt det svenska företaget Björk & Berries fina doft White Jasmine. Björk & Berries har framförallt specialiserat sig på helt naturliga hudvårdsprodukter, många med en utpräglad nordisk känsla, både i design, men också i doft. Det finns hudvårdsprodukter med doft av bland annat hjortron/jasmin, lingon/ros, smultron och blåbär/lavendel. Björk & Berries erbjuder dessutom fyra olika eau de parfumer, White Jasmine, Patchouli Man, Patchouli Woman och Cedar Lime. Mer om Björk & Berries och deras produkter kan ni hitta på deras fina hemsida
http://www.bjorkandberries.com/


Det finns ingen doftnot som så väl som jasmin lyckas framkalla en trolsk, mystisk och sagolik stämning i dofter, tycker jag. En väl utförd jasminparfym tar mig med på besök till förtrollade skogar bebodda av mystiska sagoväsen. White Jasmine är inget undantag.


Som namnet antyder är White Jasmin en "vit" doft om man med vit menar klar, ren, krispig, rentav lite kall, men samtidigt delikat och liksom hög. Direkt när jag provar White Jasmine för första gången får jag associationer till midnattsol, eller ännu mer till de vita nätter man kan uppleva i norra Norrland vid midsommartid och veckorna före och efter.


Jag har sett och upplevt äkta midnattssol, då jag besökt bland annat nord-Norge och Kiruna. Där jag kommer ifrån, Boden, förekommer ingen äkta midnattssol så till vida att solen står över horisonten mitt i natten. Solen går ner för en kort stund, men natten blir aldrig mörk, utan det är som en vit, blek skymning/gryning som pågår under några timmar fram till att solen går upp igen kanske vid 1-2-tiden på morgonen.


De här bleka nätterna ger en trolsk, faktiskt lite overklig känsla. Som barn tänkte jag inte särskilt mycket på det, men nu när jag åker upp till Norrland tycker jag det är vackert och stämingsfullt, även om det för sömnens del är ganska mysigt med mörka kvällar.


Det är det här ljuset, det bleka, sköra midsommarnattsljuset White Jasmine får mig att tänka på. Älvdans. Dimma över myren. Figurer bland träden som vänder ryggen till... såg jag verkligen det där... eller var det en synvilla?


White Jasmine är också en glad och porlande typ av doft, den porlar och sprudlar på min hud som en fjällbäck (jokk) eller klar kallkälla. White Jasmine är på gränsen till en soliflor, men får lite knappt märkbart stöd av bergamott och ylang. Toppnoten doftar friskt och lite bärigt, ungefär som ett mineralvatten smaksatt med lingon, hallon eller smultron. Jag tror att jasminen tack vare bergamotten undviker att bli så där liksom sövande som vissa jasmindofter kan bli. Inte heller har White Jasmine den här "fadda" karaktären som jag lagt märke till hos vissa andra jasmindofter.


Själva jasmindoften blir ganska fort dominant, och den doftar väldigt trovärdigt, rent och intressant. Jag anar små inslag av barrträd, jord, syrlighet,bär och en extremt härlig doft av precis utslagna jasminknoppar. White Jasmine är en mycket trevlig doft och något att verkligen ta sig tid att testa om man är det minsta svag för jasmin.


White Jasmine består enbart av naturliga ingredienser och därför är det här en ganska diskret doft, den har ett behagligt sillage, men allt annat än störande. Hållbarheten är mer än godkänd för en naturlig parfym, jag kan ana de sista resterna av basnoten efter 8 timmar, även om det mesta av doftens "kropp" är borta vid det laget. Jag tycker mycket om att vakna på morgonen och upptäcka om jag fortfarande kan känna spår av gårdagens doft på min hud, det kan jag med White Jasmine och det är alltid uppskattat. Ett tips är annars att man kan förlänga doftens hållbarhet om man använder någon av Björk&Berries hudvårdsprodukter i doften Cloudberry Jasmine. Även i den är jasmindoften dominerande, men det finns även små inslag av härliga hjortron.


Jag gillar Björk&Berries stil, deras avskalade och nordiska känsla och att flera av produkterna har en tydlig nordisk estetik och inspiration, deras eau de parfumer (iallafall White Jasmine som jag testat) är grymt prisvärda!


Men, jag önskar och hoppas att de vågar ta steget och kanske göra någon/några fler eau de parfumer med än mer nordisk stil. Varför bara ha doft av hjortron i hudprodukterna? Samtidigt förstår jag att hudvård är deras främsta inriktning, medan dofterna kan ses som ett litet, trevligt komplement. I min fantasi kan jag dock föreställa mig små flaskor med doft av tex. hjortron, blåbär, lingon, skärgård, fjällmyr och granskog som man skulle kunna använda för att bära var för sig eller tillsammans med White Jasmine. Men, jaja det är bara mina doftbesatta parfymfantasier och inte så mycket att bry sig om.


En annan rolig grej är att Björk & Berries faktiskt var med i det här årets Oscars-goodiebag! Så det verkar som om de är på gång stort vilket förstås är jättekul, ja jag är lite lokalpatriotisk när det kommer till parfymerade produkter, men vi är inte så bortskämda med det i Sverige.


Om du skulle få önska en nordiskt inspirerad doft, inte alltför komplicerad, vad skulle det bli?



Pic: Thoughts of Greener Pastures av Jo Barry
(kolla gärna in fler av Jo Barrys bilder på nätet, underbara akvareller med härligt trolsk sommarnattsstämning eller vackra vintervyer)

Ambergris

Som ni vet vid det här laget har jag mina "perioder". Tidigare i vintras hade jag ett sug efter stora, maffiga blomdofter, men det har lugnat sig nu. Nu är det istället parfymer med uttalad not av ambra som gäller. Jag tror den underbara Ambra Nera var det som satte igång det hela.


Nu har jag ju varit förtjust i ambradoftande parfymer redan innan, så det kommer inte som en överraskning direkt. Ambra är egentligen ett slarvigt uttryck, det man för det mesta menar är ambergris (dvs. gråambra) ett ämne från kaskelotvalen. Ambergris har länge använts av människan, både inom parfymeri, medicin och annat, men det var först när valfångst blev mer systematiskt och vanligt som man räknade ut att de mystiska, doftande klumpar man hittade i och vid havet kom från valar och inget annat.


Tydligen är man fortfarande inte helt överens om ambergris beror på att kaskelotvalen "kräks upp" osmältbara rester av bytesdjur (mest käkar från jättebläskfick tydligen) eller om det är något som valen bajsar ut! Jag tror på att den kräker upp, ungefär som ugglornas spybollar. Och det är onekligen ganska fascinerande att vi fortfarande på 2000-talet parfymerar oss med valspya!


Till skillnad från många andra animaliska ingredienser som musk, sibet, bävergäll så är ambergris fortfarande använt i sin ursprungliga form inom parfymeri. Många andra animaliska ingredienser utvanns tidigare på ett för djuret mycket plågsamt sätt och bland annat myskhjorten är idag på många håll fridlyst. Idag används i många fall syntetiska och/eller vegetabiliska ingredienser istället för animaliska råvaror.


Naturlig ambergris är ett dyrt och ganska sällsynt material, om man hittar en rejäl klump (som kvinnan på bilden) kan man få flera hundratusen för den om ambergrisen är av god kvalitet. Ja, jag skulle mycket väl kunna tänka mig en framtid som ambergris-samlare. :) Bär tilläggas att en ambergris-klump direkt från stranden inte luktar särskilt gott.


Eftersom det är vanligt med syntestisk ambergris och även diverse växtnoter (bland annat labdanum, en kåda från ett slags ros som växer i medelhavsområdet) som ersätter ambergris kan dofterna hos en parfym med ambrabas variera mycket. Gemensamt är dock en varm, krämig, ibland pudrig doft. Ambra kan dofta lite som av kåda (härrör förmodligen av labdanum), kokos, mjuk och diskret havsdoft, söt och aromatisk, ambra är en doft som känns tät och konkret snarare än lätt och flyktig. Av de animaliska noterna är ambran den med minst animalisk karaktär, men man kan ändå känna ett animaliskt inslag i många dofter med ambra som ingrediens. Ambra är också vanligen använd som basnot, en ingrediens som förstärker och förankrar andra noter och får dem att fördjupas och räcka längre. Ambra har en så komplex karaktär att den kan användas som parfym självständigt utan andra noter.


Ja, det finns mycket spännande att ta reda på om varje enskild not som används inom parfym!


I vilket fall fick mitt ambrasug mig att leta igenom mina lådor i jakt på fler ambradofter. Ambra är ju en vanlig not, så jag har samlat på mig ett antal vid det här laget. Men, jag hittade faktiskt ett litet prov med tydlig ambrakaraktär som jag helt glömt bort att testa. Nämligen Histoires de Parfums Ambre 114.


Varför jag aldrig testat den innan vet jag inte, kanske en föraning eller nåt. Jag tog på mig ett par droppar Ambre 114 och förväntade mig att svepas in i mjuk, gyllene ambrasötmavärme. Men, oj... här hade jag tydligen befläckat min hud med en doft som både skrek och klöstes!!! Hjälp!


Allt med ambra i är inte trivsamt. Jag vet inte hur de tänkt riktigt när de blandat till Ambre 114. Den är vass, stickig och doftar samtidigt liksom vattnigt. En supersträv patchoulinot som tillsammans med geranium bildar något inte alltför trivsamt. OK, jag uthärdade den horribla topp-och hjärtnoten och när basnoten äntligen började skönjas var det en helt okej och mjuk amberdoft, men vägen dit! Tack, men nej tack.


Så för tillfället är Farmacia SS Annunziatas Ambra Nera och som vanligt, Serge Lutens Ambra Sultan mina ambrafavoriter. Vilka är dina? Har du någon obehaglig upplevelse av någon amberdoft? I så fall vilken?


Som Julia påpekar i sin kommentar har det hänt att ambra/ambergris blivit översatt till bärnsten på svenska från engelskans amber som betyder just bärnsten. Det är inte helt enkelt att hålla koll på vad som betyder vad, men någon parfym eller väldoft kan man INTE utvinna ur bärnsten.







Pic: Bag of nothing

Guerlain - Tonka Imperiale

Ja, den andra Guerlain-decanten var den nya Tonka Imperiale. När jag fick hem mina två små decanter var jag så nyfiken på båda två att jag faktiskt sprayade en skvätt Cuir Beluga på ena armen och en skvätt Tonka Imperiale på den andra. Och hör och häpna, det var Cuir beluga som fick mest uppmärksamhet av mig, även om jag hade trott att Tonka Imperiale lätt skulle bli min favorit av de två.


Vilket den kanske ändå är? Jag har ruskigt svårt för att bestämma mig i det här fallet. När jag har på mig Cuir Beluga tycker jag att den är bäst, men när jag tar på mig Tonka Imperiale känns den plötsligt bättre och jag förstår fortfarande inte varför Cuir Beluga känns mer tilldragande när jag testar dem samtidigt? Cuir Beluga är inte heller den "starkare" av de två, utan snarare tvärtom.


Tonkabönor är en vanlig ingrediens i parfym, tydligen utmärkt att använda för att förstärka och fördjupa och förlänga andra noter, men inte så ofta som själva tonkabönan får spela huvudrollen i en parfym. Vilket också är lite märkligt då det i sig själv är en doft med många nyanser.


Till att börja med möts jag av en härlig mandelnot i Tonka Imperiale, men den försvinner rätt fort och efterträds av något som på min hud doftar vagt av lakrits, anis, men som kanske kan vara rosmarin? Men, på mig blir doften inte örtig utan mer som mjuk, söt lakrits och faktiskt riktigt fin. Även lakritsnoten får snart ett komplext sällskap, lakrits övergår i kaffe som övergår i tobak som övergår i honung som övergår i hö som övergår... tillbaka till lakritsen igen!


Tonka Imperiale är en ombytlig doft och förändringarna i den känner jag även på håll, utan att sitta med näsan klistrad vid handleden (vilket behövs för att riktigt lägga märke till nyanserna i Cuir Beluga). Tonka Imperiale känns både gladare och mer lättillgänglig än Cuir Beluga, men fortfarande med en lyxig och dyr aura, även om jag inte tycker den är lika uttalad.


Tonka Imperiale påminner mig delvis om många andra parfymer jag testat, L de Lolita, M.Micallefs Gaiac, Korres Jasmine Pepper Gaiac Wood Passion Fruit och till och med en aning om L'Artisans Bois Farine. Men, samtidigt är den så pass olik att den utan problem är en helt egen skapelse, det är inte som en dyr variant av L de Lolita, utan snarare som L de Lolitas väldigt förmögna, men rätt avläsgna släkting, typ brylling eller nåt. Det är förresten Thierry Wasser som har skapat Tonka Imperiale.


Ja, Tonka Imperiale är söt och av gourmandkaraktär, men på mig blir den inte så söt. Långt, långt ifrån nämnda L de Lolita tex. Jag fångas av dess virvlande karaktär, ena stunden pudrig och nästa söt, där dyker det upp ett bränt inslag, för att härnäst dofta av något kyligt. Ja, mitt i den gyllene värmen av Tonka Imperiale finns ett kyligt, rentav distanserat inslag. Något som doftar kokos, eller snarare kokosfett! Fast det doftar ju ingenting just, utan ger en kylig känsla till bland annat ischoklad. Så Tonka Imperiale doftar lite som ischoklad om ni kan tänka bort chokladen. Det är ett intressant inslag tycker jag.


Tonka Imperiale har precis som Cuir Beluga god hållbarhet och gott sillage. Jag tror att jag kommer att använda mina decanter rätt flitigt, och misstänker att Tonka Imperiale ändå kan vara den som kommer att ta slut först. Hur mycket jag än gillar Cuir Beluga är Tonka Imperiale mer min stil när det kommer till kritan...






Pic: Internet stones

Guerlain - Cuir Beluga

Egentligen hade jag tänkt skriva något helt annat än en parfymrecension, men det blev inte så. Ibland blir jag så less på att skriva den ena positiva parfymrecensionen efter den andra och då kan det vara roligt att ha nåt annat mellan varven.


Visst jag har massor av parfymer liggandes som doftar *meh* och knappt det, men det är helt enkelt inte så kul varken att testa dem eller skriva om dem. Och såna där riktiga parfymkatastrofer som är så dåliga/märkliga/fel att det blir roligt att skriva om dem därför, ja den typen av parfymer stöter jag inte på så ofta om jag ska vara ärlig.


Guerlains Cuir Beluga är iallafall allt annat än *meh* eller dålig. Cuir Beluga ingår i Guerlains L'Art et la Matière, en exklusiv serie av parfymer, bara tillgängliga i vissa utvalda Guerlain-butiker. Nu har jag ju inte direkt varit en snabb sväng till Paris och köpt mig en egen flaska av Cuir Beluga (men, gissa om jag skulle vilja!) utan hittat en trevlig liten decant för överkomligt pris.


Jag vågade mig på att köpa 5 ml Cuir Beluga (och en annan från L'Art et la Matière, mer om den senare) osniffat och har absolut inte ångrat mig.


Mitt första intryck var... åhå... lala... tror aldrig att jag doftat på en parfym som redan vid första sniffet doftat så lyxigt, så dyrt... så mycket pengar liksom. Noterna som listas är aldehyd, mandarin, patchouli, immortelle, vanilj, ambra, mocka(läder) och heliotrop.


När jag väl vant mig vid den dyra doften får jag en mängd intryck och associationer av Cuir Beluga. Enorma sanddyner av blekt gyllene sand, men på närmare håll ser man att varje litet sandkorn är unikt. Mjuk, smältande nougat. Hellånga aftonklänningar i mjukaste tänkbara hudfärgade skinn. Helt blek make-up med blekta bryn och fransar. Rödblonda kvinnor med långa ben som får manikyr och pedikyr. Ljusa skinnskor med hög, men bekväm klack. Avslappnad, men inte dekadent, lyx. Spritsad grädde med vaniljsmak i intrikata mönster. En fläkt som sakta snurrar i det koloniala Indokina.


Cuir Beluga är nedtonad, mild och mjuk. Det är mycket i Cuir Beluga som nästan doftar, jag känner nästan doften av läder, men lädret i Cuir Beluga är så mjukt, så avskalat att det nästan doftar som ångande jasmine-ris istället. Det är nästan doften av blommor av jasmin och heliotrop, men kvar blir doften av pappersliknande för länge sedan torkad eternell (immortelle är en eternell, på svenska känd som curryeternell), men ändå med minnen kvar av blomstringstid och sommarvärme. Det är nästan doften av kanel, färgen av kanel, smaken av kanel, men bara nästan. Det är nästan doften av en kopp kamomillte med honung som står och svalnar. Det är nästan som ljudet av lugn, klassisk musik i bakgrunden. Det är nästan som solstrålen som letar sig in genom nedfällda persienner.


Men, som doft betraktat är den inte nästan bra. Den är alldeles fantastiskt fin, men på ett mycket ödmjukt och stillsamt sätt. Cuir Beluga är (trots namnet) inte en parfym för nyrika ryssar (skojar bara, nyrika av vilken nationalitet som helst), nej lite är det som en parfym för någon som är född med pengar. Hur nu jag skulle kunna ha en aning om nåt sånt. Det här är förstås något jag bara inbillar mig!


I Sverige är det ju poppis med parfymer som får en att dofta nyduschat och rent, med andra ord borde L'Eau Serge Lutens kunna bli en storsäljare här. Min favorit bland dessa dofter är Neil Morris Clear, men om folk gillar att dofta nyduschat, varför skulle inte folk kunna gilla att dofta pengar? Om det är nåt ni känner för, så föreslår jag att ni ser till att få tag på lite grann av Cuir Beluga.


Cuir Beluga doftar länge, den varar nog uppemot tolv timmar på mig och den ytterst milda lädernoten hänger med länge, men mot slutet blir Cuir Beluga en mild, lättsam vaniljdoft som väl stämmer överens med Guerlains typ av dofter. Cuir Beluga är ytterligt komfortabel, på många sätt enkel, men ändå komplex om man analyserar den lite. Cuir Beluga skapades 2005 av Oliver Polge. Jag misstänker att min lilla 5 ml decant, kommer att ta slut fort.


För övrigt var det kul att Anna från Nyköping vann svenska melodifestivalen, vilken röst hon har den tjejen. Men, min personliga favoritlåt är "Keep on walking". Vilken höll du på? Och vilka parfymer i L'Art et la Matière-serien har du testat? Eller är nyfiken på?




Pic: Free background

Farmacia SS Annunziata dal 1561 - Ambra Nera

Om jag vill dricka Farmacia SS Annunziatas Perla, svepa in mig i Cara, så kan man nog säga att jag aldrig vill sluta dofta av deras Ambra Nera. Det här är en parfym att bosätta sig i. En parfym som får mig att känna mig både trygg och överraskad på samma gång. En parfym som är komplex och mångfacetterad på samma gång som den är ytterligt komfortabel, mjuk och behaglig.


Ambra Nera inleder med något av den mest animaliska not jag känt i en ambraparfym. Någonstans i doften ligger ett rovdjur på lur, en guldstrimmig tiger kamoflerad bland skuggor och lågor av ambrafärgat gyllene sken... Ambra Nera doftar rovdjursdoft, djurisk, farlig men också sensuell, rentav erotisk. Vid första sniffet blev jag så överraskad av den animaliska topnoten att jag nästan utförde en liten glädjedans på stället.


När jag väl känt den animaliska noten finns den med genom hela doften, men ändå kan jag rekommendera Ambra Nera till er som är tveksamma inför animaliska noter, den glider undan och hamnar i bakgrunden ganska fort, som en mysig huskatt som somnat i solskenet på fönsterbrädan...


Ambra Nera är så mycket mer än tiger. Det är tät, gyllene, rökig, kådig ambra och toppnoten får ett lyft av kylande eucalyptus. Ett mer än smart drag som lättar upp och gör doften levande och liksom rörlig. Det är levande ljus, värme från svettiga kroppar, en hemlig nattklubb, storstad blandad med österländsk mystik, rökelsekar, hennatatueringar, mörka ögon, erotiska blickar...


Ursäkta, men Ambra Nera lyckas nästan få Serge Lutens Ambre Sultan att framstå som... ja, nåt inte riktigt lika spännande och fulländat efter att jag bekantat mig med Ambra Nera. Det är som om (den av mig påhittade) magdansösen i Ambra Sultan bara var "fördanserska" åt den i Ambra Nera, hon som kommer in på scenen först när alla turister återvänt till hotellen. Magdansösen i Ambra Nera har en tiger som husdjur, medan dansösen i Ambra Sultan nöjer sig med en lat och kelig tamkatt.


Ambra Nera innehåller en slags rå, nästan svettig erotik, samtidigt är den mer tillbakalutat sensuell med pudriga, milda noter också. Somliga skulle kunna tycka det blir lite för mycket av det goda, men för mig funkar det perfekt. Det milda, pudriga och glödande döljer de mer animaliska noterna som nog mest märks om man sniffar nära. Vilket förstås är oerhört svårt för mig att låta bli med ett sånt mästerverk på handleden.


Det kanske låter som om Ambra Nera är en oerhört krävande doft? Men, märkligt nog så är den inte det. Den är både grymt sexig och mysigt vilsam på samma gång. Jag riktigt myser när jag har på mig den, samtidigt som jag hela tiden upptäcker nya nyanser i den. Vet ni vad vetiver tillför en basnot bestående av ambra och patchouli? En massa intressanta saker, det ger doften en pappersliknande effekt, samtidigt som den får patchoulin att tagga ner och snarare visa sig från sin chokladiga sida. Basnoten är nästan den bästa biten, eller ja... om jag inte tyckte så rasande mycket om toppnoten förstås. Basnoten är som att vara i ett hemtrevligt, gammalt bibliotek och känna doften av läderinbundna böcker och gammalt papper samtidigt som man låter en bit delikat mörk choklad smälta på tungan...! Låter det som nåt för dig?


Tyvärr, tyvärr, tyvärr är Farmacia SS Annunziatas dofter inte helt lätta att få tag på utanför Italien. Luckyscent har dem dock, men att beställa en hel flaska därifrån kan bli betydligt mer kostsamt än bara priset för parfymen om tull och skatter tillkommer. Annars måste jag säga att Farmacia SS Annunziatas dofter håller en riktigt trivsam prisnivå för att vara italienska. Italienska parfymer må vara hur underbara som helst, men ofta tycker jag att de är lite dyra i förhållande till vad man får. Italienarna har också, tyvärr, en förkärlek för rejält tilltagna storlekar på sina flaskor. Jag skulle önska att fler sålde även i 50 mls flaskor.


Mer om Farmacia SS Annunziata kan ni läsa här: http://www.farmaciassannunziata1561.com/


Även om både Perla och Cara (och flera andra från Farmacia SS Annunziata) är riktigt trivsamma dofter är det ingen tvekan om att Ambra Nera vunnit mitt hjärta mest av alla därifrån. Ambra Nera är en parfym, trots det har den gott sillage och mycket god hållbarhet. Jag älskar den från första sniffet tills det bara återstår minnen av doften på min hud...




Pic: William Meredith

Vinnare i Perle di Bianca-dragningen

Grattis till Jorid och Ylva!

Ni har vunnit var sitt prov av Perle di Bianca. Skicka era adressuppgifter till min mail så kommer provet med posten.

Tyvärr kan jag inte klistra in bilden på dragningen från random.org. :(

Till er andra som deltagit önskar jag bättre lycka nästa gång.

Farmacia SS Annunziata dal 1561 - Cara

Jag har aldrig varit mycket för att tröstäta, även om jag vissa dagar i månaden kan vara oemotståndligt sugen på choklad, saltlakrits och snabbmakaroner! Och ju äldre jag blivit ju mindre har min kapacitet att vräka i mig godis blivit. I tjugoårsåldern var det inga som helst problem att trycka i sig en 200 grams Marabou chokladkaka utan hjälp. Idag får jag inte i mig mer än 50 gram åt gången. Och med en högst aktiv unghund i huset ska gudarna veta att jag lätt skulle kunna äta 200 gram choklad utan att det gjorde nåt.


Om jag inte är mycket för att tröstäta är jag desto mer för att tröstlukta. Jag var ett sånt där barn med ett mycket nära förhållande till mitt älsklingsgosedjur "Gammelnalle", jag åkte ingenstans utan nallen och när det var sovdags skulle nalle ligga precis vid min näsa så jag kunde känna hans ingrodda doft. Under tonåren byttes nallen ut mot en palestinaschal och jag behöver inte redogöra för allt vad som spilldes på den, men det fanns inget värre än när jag upptäckte att min mamma tvättat(!!!) min palestinasjal för att vara snäll, då luktade den ju inte alls som den skulle. Även den hade ett namn förresten, det ganska begripliga namnet "Palle".


Det närmaste jag kommer ett goseobjekt nu är maken. Och jag har en teori att man väljer en partner vars doft man tycker mycket om. :) Annars kan vissa parfymer funka som substitut.


Farmacia SS Annunziatas Cara är en sådan doft. Det är mjukaste mandel, söt kola och len vanilj. Lite talk och ambra finns också med bland noterna. Precis som Perla är inte det här någon komplex doft, men medan Perla är uppiggande och strålande är Cara lugn, trivsam och tröstande.


Jag har gärna på mig en gourmanddoft när det är sovdags, men då ska det förstås vara en lugn, diskret och ganska osöt gourmand. Cara är perfekt, så mycket mer komfortabelt än så här kan det inte bli. Cara sveper in en i en mild, len, krämfärgad mjukhet av mandelmjölk, vaniljkyssar och bara en antydd kolasötma.


I övrigt får jag erkänna att den påminner om Perla, det här är inte heller någon komplex doft som kräver någon vidare analys för att komma underfund med. Men i kategorin mandeldofter har den snabbt blivit en av mina absoluta favoriter. Det verkar som om "less is more" gäller, iallafall när det kommer till vissa dofter.


Cara är en eau de parfum och har längre hållbarhet än Perla och den ger också ett tätare intryck, mer mättat. Sillaget är dock ganska diskret, men doften varar länge. Den härliga mandelnoten försvinner nästan helt och basnoten består mest av diskret vanilj, vilket i och för sig doftar gott, men kanske känns lite tråkigt.


Härnäst blir det dock en allt annat än enkel doft från Farmacia SS Annunziata, missa inte den.


Har du på dig parfym när det är sovdags? Och i så fall, vilken typ av dofter föredrar du? Du kanske blir hungrig och måste gå upp och äta kvällsfika om du har på dig gourmanddofter när du ska sova?





Pic: Flickr (blommande mandelträd)

Farmacia SS Annunziata dal 1561 - Perla

Om Laboratorio Olfattivo är en av Italiens nyaste parfymlinjer så är Farmacia SS Annunziata en av dem med flest år på nacken. Farmacia SS Annunziata är dock inte bara en parfymlinje, utan också ett apotek som grundades i Florens 1561. Under åren har apoteket drivits av bland annat munkar, men många av de gamla dokumenten om apotekets historia gick förlorade under den franska ockupationen av Toscana i början av 1800-talet.


Även om apotekets historia är intressant och Farmacia SS Annunziata är ett av de äldsta och fortfarande existerande varumärkena i Italien, så är jag ju, som vanligt, mest intresserad av deras parfymer. Och Farmacia SS Annunziata har många att välja bland, de varierar i styrka från eau de toilette till parfym. Doften jag ska skriva om idag är en eau de toilette.


För ett par år sedan testade jag en doft som fokuserade på aprikos. Även om jag tyckte att den luktade gott så tänkte jag att "men, hur ofta behöver eller vill jag gå omkring och dofta aprikos egentligen". En inställning jag höll fast vid tills jag testade Farmacia SS Annunziatas Perla.


Noterna är citron, osmanthus, ambra och vanilj, men på mig blir Perla kort och gott, en aprikosdoft. Och vilken aprikos! Det här doftar så gott att jag skulle kunna dricka/äta/bada i det! Perla är en helt underbart fyllig, trovärdig och glädjespridande aprikosdoft. Till en början är det doften av färska, saftiga och nyplockade aprikoser och jag kan känna smaken av dem i munnen när jag doftar på Perla. Under hjärtnoten blir aprikoserna mer av torkade aprikoser, söta, sega och syrliga.


Perla är inte komplex, ständigt föränderlig eller överraskande, utan den är helt enkelt den bästa aprikosdoft jag känt. Den doftar nog snäppet bättre än äkta aprikoser, mest för att Perla återger flera skeden av aprikosen... Perla är söt, på mig blir den inte för söt, medan yngsta dottern tyckte den blev för söt på henne. Så hur mycket jag än tycker om Perla tror jag inte att den passar alla. Men, en doft som får mig att inse att jo, jag behöver visst gå omkring och dofta aprikos, det är absolut nödvändigt att dofta aprikos är värd att testa, ellerhur? Kanske avslöjar Perla saker om dig själv som du inte hade en aning om?


Basnoten övergår till en mer mild, pudrig vaniljdoft, fortfarande med spår av aprikoser, men allt mer undflyende. Som eau de toilette har den hyfsad hållbarhet och bra sillage. Det är inte egentligen så mycket att skriva om en renodlad aprikosdoft, nej den tar mig inte med på några spännande olfaktoriska trippar, men den får mig på glatt humör och det känns som om jag har en egen liten privat sol med mig vart jag går när jag har på mig Perla... och det räcker väl rätt långt bara det?


Har du några intressanta och trevliga doftöverraskningar att berätta om? Någon doft som fått dig att totalt ändra inställning till en viss not eller typ av parfym?





Pic: Flickr

Laboratorio Olfattivo

Jag har sedan en tid tillbaka försökt komma underfund med fyra dofter från den nystartade italienska parfymlinjen Laboratorio Olfattivo. Parfymerna introducerades i november förra året och består av Alkemi, Daimiris, Cozumel och Alambar.


Trots att namnet Laboratorio Olfattivo får mig att tänka på ett laboratorium, så är det snarare ett laboratorium av gammal, mystisk, hemlighetsfull alkemistkaraktär än ett toppmodernt och kliniskt rent laboratorium (av typen som tex. Le Labo framstår som). Och eftersom en av parfymerna även kallas Alkemi är det nog den typen av associationer det är meningen att man ska få.


Dofterna är också alla varma, täta, gyllene och med en aning mystik närvarande. Cozumel (med Marie Duchene som parfymör) och Daimiris (skapad av Pierre Guillaume) var de två jag tyckte bäst om först, men ganska snart insåg jag att alla fyra dofterna faktiskt var riktigt bra och på något sätt lika. Många parfymhus/linjer har en röd tråd, ett kännetecken som gör att man känner igen och kan skilja på dofter från just den producenten. Och trots att Laboratorio Olfattivo är alldeles nya tyckte jag mig kunna ana en gemensam nämnare i de fyra dofterna.


Likheten är inte helt uppenbar. De fyra dofternas likheter påminner mig om likheterna som man kan hitta hos syskon. Var och en med sitt individuell sätt och utssende, men ändå med en slags gemensamt ursprung som visar sig i utseende, kroppspråk och vissa värderingar. Tanken på syskon, sinsemellan olika, men ändå med syskontycke fick mig att tänka på den gamla sagoklassikern "Tolv dansande prinsessor", en berättelse jag tyckte mycket om när jag var liten. Låt vara att kungen var dum som inte själv lyckades lista ut att de for och dansade, men annars gillade jag sagan och tanken på så många systrar! Tänk er, tolv systrar, vilken variation på ändå, ett och samma ursprung! Som barn kunde jag titta länge på bilderna av de tolv systrarna, vem var sötast, vem såg äldst ut, vem var mörkast, vem hade finast klänning? Och inte nog med att de var systrar, utan även prinsessor i utsökta frisyrer och kläder.


Laboratorio Olfattivos dofter skulle kunna vara dofter skapade för fyra sagoprinsessor. Och nu tänker jag inte pastellfärgat, flickigt och sött, utan dofter med tyngd, djup och rentav intressant mystik. Halvorientaliska prinsessor klädda i guldbrokad, fyllig sammet och tunga juveler.


Alkemi (Marie Duchene) är en fyllig, varm och djup orientalisk doft med inslag av ylang-ylang. Myrra, patchouli och rökelse gör den tät, mörk och suggestiv. De mörka inslagen fladdar förbi på min hud som dansande skuggor. Sötma och inslag av blommor gör doften mindre mörk än man kan tro med tanke på de andra tunga noterna. Trots allt uppfattar jag Alkemi som en ganska lätt doft i sin typ. Sensuell och samtidigt sprallig.


Alambar (Enrico Buccella) är en doft helt tillägnad ambra, som återfinns som röd tråd genom hela doften. Toppnoten är som en gyllene bris med inslag av kakao och bergamott, sedan får ambran sällskap av en ytterligt fin kanel och små stänk av vanilj. Ambran är komplex och ändrar karaktär doften igenom, från smörig till krämig till pudrig... Ibland mörk och dov, nästan djurisk för att sedan ljusas upp och bli len som honung. I Alambar är det ambran som dansar, svävande, drömskt och förföriskt.


Daimiris (Pierre Guillaume) är den bland dofterna som känns mest modern, men modern och ombonad inte avskalad. Saffran, kardemumma, rom, iris och not av mockaskinn... Ger en torr, men samtidigt oerhört djup och varm doft. Mockaskinn av mjukaste sort, irisens pudrighet glider ihop med den torra mockanoten... kryddorna pudras sakta över. Det här är en komplicerad dans, med många turer och avancerade steg. Sensuell, stram, men ändå eldig... en modern flamenco kanske?


Cozumel (Marie Duchene) även denna känns rätt ny till sin karaktär, de olika örterna ger en grön, men ändå mild karaktär. Basilika, tobak, cannabis och salvia blir till sprudlande, våt grönska över en varm, aromatiskt och mjuk bas. En uppiggande, glad och närmast vild dans passar nog bra till Cozumel.


Som ni förstår är de fyra dofterna inte bara lika, med de noter som ingår är de också väldigt olika. En mer blommig (Alkemi) en rent orientalisk (Alambar) en milt grön (Cozumel) och en läderfloral (Daimiris). Vad som gör dem lika är en slags värme, alla har också något inslag av ambra. Det här är intressanta, välgjorda dofter som ändå inte är svårburna utan mycket vackra, komfortabla och lätta att tycka om (och så är inte alltid fallet när det gäller nisch, ellerhur?).


Jag hoppas verkligen på fler dofter från Laboratorio Olfattivo, helst så det blir sammanlagt tolv, jag vill ju ha syskonskaran komplett! Ni hittar lite mer info om Laboratorio Olfattivo här: http://www.laboratorioolfattivo.it//laboratorio_olfattivo.php (fast det är en klar fördel om du förstår italienska!)




Pic: 12 dansande prinsessor. (trad)

Simone Coasc - Perle di Bianca (och en utlottning)

Om bara några dagar är det dags för årets Oscarsgala. Så mycket mer glamoröst än en Oscarsgala kan det väl knappast bli. Personligen tycker jag att det är minst lika spännande att se på de vackra filmstjärnornas kreationer som att fundera på vem som ska få en Oscar för bästa huvudroll och liknande. Och självklart kan jag också fundera på vilka parfymer alla flotta människor väljer att ha på sig vid detta tillfälle.


Grejen med de här stora festerna är att de inbjudna dessutom får sk. goodiebags (en liten present fylld med olika trevliga småsaker som gästerna kan uppskatta). Förra årets Oscarsgala bjöd säkert på mycket smått och gott i goodiebagen, bland annat parfymen jag ska skriva om idag, Perle di Bianca.


Perle di Bianca har skapats av Simone Cosac Naify, en brasilianska bosatt i Florens, Italien. Simone inspirerades av adelsdamens Bianca Capellos 1548-87 (född i Venedig, men levde i Florens) levnadsöde och hennes vackra gods utanför Florens, Villa La Tana.


Perle di Bianca är en stor, fluffig och mycket magnifik blomdoft. Den känns klassisk och glamorös och passar säkert bra till nutida Hollywood-stjärnor även om Perle di Bianca får mig att tänka mer på stora italienska filmdivor som Sophia Loren, Gina Lollobrigida och kanske även, vår svenska Anita Ekberg (men, hon var störst i Italien tack vare filmen La Dolce Vita). Dessa sensuella och välsvarvade damer skulle klä utomordentligt bra i Perle di Bianca.


När jag har på mig Perle di Bianca tänker jag på en strålande vacker och stor vit blomma av något slag. Perle di Bianca är en doft som tar lång tid på sig att utvecklas på huden, det är som en blomma som långsamt, långsamt slår ut från knopp till full blom och för att så småningom sakta vissna ner. Till en början känns Perle di Bianca som en klassisk vit blomdoft, nästan bedövande noter av kryddig neroli (apelsinblom), man behöver inte ta mycket av den här doften. Doften är varmt vit, ganska skarp och hög.


Som sagt tar det ett tag innan även hjärtnoterna börjar skönjas, och nu blir det spännande och mer modernt, inslag av björnbär ger en viss sötma, men på samma gång en fräschör som känns mycket trivsam. Det är som om den vita blommans färg skiftar i smala stråk av ljusaste lavendellila och isrosa. Bland blomdoft och björnbär märker jag även ett litet, mycket delikat inslag av bittermandel. Det här gör att jag nu även föreställer mig den överdådiga, prunkande blomman med ljust gröngula inslag. och allt går så långsamt, det här är en parfym som skapad för att sjunga långsamhetens lov. Vill du öva dig på sk. mindfullness så är ett hett tips att göra det med hjälp av en doft i den här kailbern.


Eftersom jag fokuserat på på att uppfatta de milda inslagen av björnbär och bittermandel märker jag knappt när nerolin övergår till att bli mer av iris. Nu inleds ytterligare en fas. Perle di Bianca är en doft som förändras mycket från toppnot till basnot, men allt sker sakta, stillsamt och med ytterst små och raffinerade medel. Trots inslag av iris upplever jag inte att Perle di Bianca blir särskilt pudrig, den är mer av färsk blomdoft än parfymerad blomdoft om det kan förklara på något sätt...


Bland basnoterna nämns bland annat myrra och jag vet inte om det är den eller något annat som förminskar irisens pudriga karaktär? I vilket fall är Perle di Bianca en strålande, vacker och mycket behaglig vit floral. Sillaget är medium och hållbarheten är god. Som doft tycker jag den lyckas mycket väl med att både fånga en känsla av Florens, såväl som en känsla av vita pärlor.


Förutom parfymen Perle di Bianca finns också en mängd bad-och kroppsvårdsprodukter i serien. Mer om Perle di Bianca kan ni läsa här: http://www.perledibianca.com/eng/index.html


Jag råkar ha två små fina sprayprover av Perle di Bianca, i tillhörande liten vit organza-påse. Lämna en kommentar om du vill delta i utlottningen (skriv att du vill delta)! Två vinnare (både här och på den engelska bloggen) får var sitt prov. Jag kommer att dra två vinnare med hjälp av random.org nästa torsdag den 11/3. Lycka till!


Och vi får väl se vad det kan tänkas finnas för roligt i årets goodiebag på Oscarsgalan. Kanske ytterligare någon parfym att skriva om...?


Annars blir det nog en hel del om Italien och italienska parfymer här på bloggen framöver. Frankrike kanske är det största parfymlandet, men frågan är om inte Italien är det land där det händer mest?


Pic: Picturefinder

Serge Lutens - L'eau Serge Lutens

Serge Lutens har varit (och är väl fortfarande) känd för sina tunga, mättade, söta, utmanande och komplexa orientaliska dofter. Det fanns en tid (innan mitt parfymintresse tog fart) då världens parfymistor satt som tända ljus i väntan på en ny skapelse från Lutens. Den tiden är nu förbi.


Parfymistorna började "önska" ( dvs fantisera om vad de tyckte att Serge Lutens skulle släppa härnäst) sig dofter från Serge Lutens och det lät så här: Snälla, Serge, inga mer syltade frukter inlagda i currystuvning eller dräpartunga muskmonster och doftkryllande arabesker fyllda med orientaliska kryddor, träer och hartser... och ja, nu verkar det som om de som önskade har fått det de önskade sig!


Först kom Nuit de Cellophane en klar, ren och lätt floral. Jag tyckte inte den var särskilt intressant, men eftersom den trots allt var en Lutens provade jag den flera gånger och trodde att den på något magiskt vis skulle visa sig vara komplex och spännande. Det hände förstås inte, Nuit de Cellophane är, enligt mig, en trevlig men ganska intetsägande blomdoft.


Med L'eau Serge Lutens fortsätter Serge Lutens i liknande spår. Men, om Nuit de Cellophane iallafall är trevlig, är det mer än vad jag kan säga om L'eau Serge Lutens. I pressmeddelande kan man läsa att L'eau Serge Lutens är tänkt som en anti-doft, en doft som genom sin uppenbarelse protesterar mot en överdoftsatt värld. Ja, det verkar lite märkligt att som parfymguru gå ut med ett sådant pressmeddelande, jag vet inte om det beror på bristande självkritik eller tvärtom, på en faktiskt ganska rolig och ironisk självdistans. (Låt oss hoppas på det senare)


Mitt problem är att jag inte alls uppfattar L'eau Serge Lutens som en anti-doft. Den är i allra högsta grad märkbar och inte alls i närheten av de mjuka, hudnära doftspektrum jag skulle förvänta mig av en anti-doft. Nej, L'eau Serge Lutens doftar i min näsa starkt, fräsch och sportigt. L'eau Serge Lutens har ett maffigt sillage och är allt annat än diskret. Att den skulle dofta särskilt rent eller nyduschat vet jag inte heller, det finns många andra dofter inom den kategorin som är betydligt bättre och mer tilltalande tycker jag.


På mig blir L'eau Serge Lutens som om jag sprayat på mig en rejäl mängd av någon efter gymmet-doft från till exempel Adidas. Kan inte ens påstå att L'eau Serge Lutens är särskilt bra i kategorin fräscha, sportiga herrdofter! Jag tycker inte den uppfyller varken det man förväntar sig av en doft från Serge Lutens (och för det priset) eller det man förväntar sig när man läser pressreleasen.


Vore jag Sverker Olofsson i Plus skulle L'eau Serge Lutens hamna i den röda soptunnan. ;)


Nej, snälla Serge håll dig till det du och Christopher Sheldrake är bra på, nämligen pampiga, vackra, mörka och komplexa orientaler. Ge mig currystuvade frukter i alla möjliga och omöjliga varianter hellre än fler avskalade, rena och påstått minimalistiska skapelser.



Pic: Sverkers soptunna

Thierry Mugler - Angel Liqueur de Parfum

Medan Alien Liqueur de Parfum blir en mer utspridd version än orginal-Alien, blir det med Angel tvärtom. Okej, rent fysiskt finns det väl knappst något mer kompakt än ett svart hål, men doftmässigt känns Angel Liqueur de Parfum mer fokuserad och konkret är orginalet.


Kanske är det för att jag "bara" gillar Angel som jag faller handlöst för Liqueur de Parfum? På bara några sekunder lyckas den bli min nya favorit från Thierry Mugler. Åååh, den här har något alldeles extra.


Och namnet känns om möjligt än mer missvisande och märkligt malplacerat än för orginalet. Det här är en doft för en drottning av stora, mörka, hemliga och vackra grottor nånstans nere i underjordens bråddjup. Platser inga människor besökt, förutom i fantasin och kanske böckernas/filmernas värld, grottsalar stora och mäktiga som katedraler, men dit inget dagsljus någonsin letat sig ned. Grottor med intrikata stalagtiter och stalagmiter, vackrare än något skapat av en människohand. Mörka gångar som blir trängre och trängre och kanske slutar i en avgrund eller en underjordisk flod.


Iallafall är det de bilder som Angel Liqueur de Parfum framkallar hos mig. Men, hur doftar den då? Öppningen är mörkare än det mesta, en påtaglig kakaonot så mörk att det är kakao som måste vara i det närmaste svart. Patchoulinoten är på gränsen till ogenomskinlig, kompakt, tung, rentav skrämmande (särskilt skräckinjagande kan jag tänka mig för någon som har svårt för patchouli). En inledningen som får Serge Lutens Borneo 1834 att framstå som mild och vän...


Ganska snart får dock de ogenomträngliga mörkret sällskap av sötma, nyanser, stråk av alla möjliga färger, gyllene, purpur, smaragdgrönt, rubinrött, ja som en bas av mörker med glittrande förgklickar av olika juveler och ädla stenar. Det är tydliga noter av körsbär, men sötare, mörkare och mer mystiskt än ren körsbärsnot. Som körsbär som fått suga åt sig en riktigt mörk, söt och fyllig vällagrad rom i månader. Det är också noter av krämiga vaniljkarameller och mörkt, nästan stundvis murket trä.


Liqueur de Parfum är oerhört komplex och föränderlig, de olika noterna och intrycken avlöser varandra hela tiden. Den mörka basen vilar i bakgrunden, men jag glömmer oftast bort den för att det pågår så mycket annat spännande och intressant i Angel Liqueur de Parfum. Trots att den är komplex och ytterligt föränderlig upplever jag att den inte alls spretar åt så många håll som orginal-Angel gör. Det syntetiska man kan hitta både i Alien och Angel tycker jag håller sig på betydligt längre avstånd i båda Liqueur de Parfum-varianterna och i Angel-versionen är det en klar fördel.


Angel Liqueur de Parfum har god hållbarhet, sillaget är helt okej. Basnoten blir lugnare än resten av skapelsen, mer aromatiskt trä, vanilj, patchouli och rätt mycket sötma. Krämig, fin och vilsam lägger den sig till ro på min hud i flera timmar.


Jag brukar inte betygsätta parfymer, dels för att jag kan ändra mig många gånger om, men också för att en parfym är något som uppfattas så individuellt av olika människor. Jag brukar också kunna tänka mig höga poäng för en parfym som är välgjord och intressant, men som doftar katastrof på mig. Men, Alien och Angel-dofterna börjar vara ganska många nu och också tämligen välkända så jag kan iallafall försöka rangordna dem inbördes.


Alien (orginal) 8 av 10
Angel (orginal) 6 av 10
Eau de Star 8 av 10
Alien Liqueur de Parfum 7 av 10
Angel Liqueur de Parfum 10 av 10


Så vad väntar ni på, se till att skaffa ett litet prov av Angel Liqueur de Parfum, snarast! :) Jag har redan lätt ångest eftersom det här är en begränsad version och den är inte billig, men jag bara måste ha mer av den!


För övrigt undrar jag om det kan vara så att de som gillar orginal-Alien kanske föredrar Angel Liqueur de Parfum och tvärtom? Vad tror ni?


PS. Nästa inlägg blir inte så översvallande positivt, jag lovar!!!


Pic: Design Swan

Thierry Mugler - Alien Liqueur de Parfum

När jag fick hem mina prover och minis på alla möjliga Aliens-och Angels trodde jag att Alien Liqueur de Parfum skulle bli min favorit. Nu blev det inte riktigt så, men jag börjar sakta tycka bättre och bättre om den.


Till saken hör förstås att jag tycker riktigt mycket om orginal-Alien. Dess klara, höga syntetiska renhet är som att olfaktoriskt bli utsatt för en behaglig elstöt. Alien Liqueur de Parfum har inte den förmågan. Liqueur de Parfum är som en operasångare som förlorat förmågan att ta de högsta tonerna, som något skinande rent som blivit lite smutsigt, som en skir skönhet som sakta börjar gå förlorad. Till en början tyckte jag bara det var till nackdel. Men, nu har jag börjat uppskatta de förändrade nyanserna allt mer.


Liqueur de Parfum är måhända inte lika hög, klar och strålande som Alien, men å andra sidan finns en större bredd i den. Den är mörkare, mer uttalat träig och blomnoten är, om inte lika ren, så på något vis aningen mer komplex. Jaja, jag har börjat gilla den här också, inte så mycket att jag behöver en hel flaska av den, jag kan nog nöja mig med min orginal-Alien, men tillräckligt för att det ska vara väldigt roligt att testa den.


Alien Liqueuer de Parfum är ett måste att testa om du finner vanliga Alien för skrikig, syntetisk och vass. Kanske är det som om vanliga Alien vore Pavarotti, medan Liqueur de Parfum är mer av Lady Gaga, och jovisst det är fortfarande en doft som får mer än sin beskärda del av uppmärksamhet, tro inget annat!


I Liqueur de Parfum är spritnoterna INTE lika tydliga på mig som orginalet, eller rättare sagt spritnoterna känns mer blandade, det skulle kunna vara rom med sockerlag och faktiskt, en liten gnutta av lime och nåt tvåligt (lime kan dofta lite tvåligt tycker jag). I blomdoften urskiljer jag små inslag av körsbärsdoftande heliotrop. Tränoten i Liqueur de Parfum är betydligt mer påtaglig än i orginalet, mörkare, varmare, fylligare och det som för mig gör att jag ändå gillar Liqueur de Parfum så pass som jag gör. I tränoten anar jag inslag av len vanilj och mörkt socker.


Liqueur de Parfum är betydligt mer jordbunden som doft än orginalet. Något som troligen kan uppskattas av ganska många. Precis som orginalet har den god hållbarhet och bra sillage, kanske något diskretare än orginal-Alien dock.




Pic: home and garden