Black Phoenix Alchemy Lab - Kubla Khan

Efter Arams inlägg om 24 The Fragrance har jag funderat lite på det där med idoler. Jag tycker absolut man kan ha idoler, även fiktiva sådana hur vuxen man än är. Sen har jag även funderat lite på skillnaden mellan idoler och förebilder, på något vis känns det mer "vuxet" att ha förebilder. Men, förebilder är också snäppet tråkigare, en förebild är mer en person som kanske uppnått och klarat något som man själv hoppas åstadkomma en dag. Medan en idol får vara mer ouppnåelig och inte alls behöver ha egenskaper vi hoppas på för egen del. För en fiktiv idol kan det rentav räcka med att den är stark och sexig. Personligen är jag svag för Uruk-Hai-ledaren i Sagan om Ringen-filmerna.


En idol som däremot existerat på riktigt som jag hyser en viss beundran för fortfarande är Djingis Khan, den stora mongolhärskaren, även hans son Kubla Khan kan få lite del i min idoldyrkan, men Djingis är ett lite coolare namn tycker jag. Jag hade rentav en siameskatt som hette Djingis Khan en gång i tiden. Att ha Djingis och Kubla Khan som idoler kanske är som att ha Hitler eller Stalin som idoler, men det är inte i första hand för deras krigiska bedrifter jag beundrar dem. Det är mer män i läderrustning på hästryggen som jag faller för och det faktum att Djingis Khan är den historiska person med flest ättlingar, sånt tycker jag i min nördighet är väldigt intressant. Vem som helst av oss vanliga samhällsmedborgare kan faktiskt ha någon droppe utspätt Djingis-blod i oss! Coolt! ;)


Nåja, nu verkar jag ju inte direkt ensam om min vurm för far och son Khan, inte för inte heter ju Serge Lutens berömda musk Muscs Koublai Khan och doften jag ska recensera idag, BPALs Kubla Khan är inspirerard av Coleridges kända dikt Kubla Khan.



In Xanadu did Kubla Khan
A stately pleasure-dome decree:
Where Alph, the sacred river, ran
Through caverns measureless to man
Down to a sunless sea.

So twice five miles of fertile ground
With walls and towers were girdled round:
And there were gardens bright with sinuous rills,
Where blossomed many an incense-bearing tree;
And here were forests ancient as the hills,
Enfolding sunny spots of greenery.

But oh! that deep romantic chasm which slanted
Down the green hill athwart a cedarn cover!
A savage place! as holy and enchanted
As e'er beneath a waning moon was haunted
By woman wailing for her demon-lover!
And from this chasm, with ceaseless turmoil seething,
As if this earth in fast thick pants were breathing,
A mighty fountain momently was forced:
Amid whose swift half-intermitted burst
Huge fragments vaulted like rebounding hail,
Or chaffy grain beneath the thresher's flail:
And 'mid these dancing rocks at once and ever
It flung up momently the sacred river.
Five miles meandering with a mazy motion
Through wood and dale the sacred river ran,
Then reached the caverns measureless to man,
And sank in tumult to a lifeless ocean:
And 'mid this tumult Kubla heard from far
Ancestral voices prophesying war!

The shadow of the dome of pleasure
Floated midway on the waves;
Where was heard the mingled measure
From the fountain and the caves.
It was a miracle of rare device,
A sunny pleasure-dome with caves of ice!

A damsel with a dulcimer
In a vision once I saw:
It was an Abyssinian maid,
And on her dulcimer she played,
Singing of Mount Abora.
Could I revive within me
Her symphony and song,
To such a deep delight 'twould win me
That with music loud and long
I would build that dome in air,
That sunny dome! those caves of ice!
And all who heard should see them there,
And all should cry, Beware! Beware!
His flashing eyes, his floating hair!
Weave a circle round him thrice,
And close your eyes with holy dread,
For he on honey-dew hath fed
And drunk the milk of Paradise.


Att den dikten är inspirerande kan jag hålla med om. Klart den förtjänar sin alldeles egen doft!
Och jag tycker att Blach Phoenix Alchemy Lab har lyckats riktigt, riktigt bra. Kubla Khan är en drömsk, delvis undanglidande doft. Att Coleridge då det begav sig var inspirerad av ett drömlikt opiumrus har man i doften tagit fasta på. I Kubla Khan finns en ständigt närvarande, men samtidigt mycket subtil och behaglig röknotfrån början till slut. Röknoten är mycket behaglig, det är doften av söt, mild och ja, narkotisk rök. Jag vet inte hur opiumrök doftar, men röknoten i Kubla Khan känns övertygande och trovärdig, ja jag kan mer än gärna inbilla mig att opiumrök doftar något åt det här hållet.


Den behagliga röknoten ringlar sig till en början över söta, mogna frukter det är doft av syrliga äpplen, tropiska frukter och söta meloner. När fruktnoterna hamnat i bakgrunden framträder diverse mjuka, härliga och trivsamma blomnoter. Blomnoterna lindas in i röknoten från opium, men också i en svag, lite kryddigare rökelsenot. De olika röknoterna gör att jag mycket väl tycker att Kubla Khan funkar även på män. Blomnoterna är tydliga, rentav pudriga, men blir ändå inte så superfeminina. Det sista som sedan återstår av blomnoterna är en mix mellan viol och ros, som på min hud ger upphov till en krämig, men svag doft av läppstift.


Härnäst dyker det upp varma, gyllene noter av hö, ambra och svaga kryddor. Kubla Khan är en ganska söt doft, men samtidigt svävande och drömsk. Den är fantastisk att sova på har jag upptäckt! Just innan sömnen har jag inga problem alls att inbilla mig att jag ligger på en bekväm dyscha i ett gyllene gemak i ett slott i Xanadu. Kubla Khan har en oerhört skön, mjuk och omfamnande känsla. Tillsammans med Bayou är det en av dofterna från BPAL som jag absolut kommer att beställa i stora flaskor med tiden. BPAL med sina mängder av dofter och inte minst dofternas fantastiska beskrivningar är lätt beroendeframkallande, jag hittar lätt 60-70 olika oljor jag skulle kunna tänka mig att testa när jag sitter och försöker få överblick. Tyvärr, får jag mellan varven känslan av inte se skogen för alla träd. Det blir lite för mycket av det goda och jag har ju så många andra parfymer och dofter att botanisera bland att jag inte kan gå upp helt i BPALs dofter som vissa av deras mest hängivna fans verkar göra.


Har du någon favorit från BPAL som du absolut tycker jag måste testa? Eller hör du till dem som tycker det är slöseri med tid och pengar och hellre köper "riktiga" parfymer? Frakten är ju relativt dyr (tror 14 $) tyvärr, men är det någon som känner för en sambeställning, kanske framåt hösten, så hör av er.





Pic: John Kiraly, Rendezvous at falls head

24 – The Fragrance

När jag fick förfrågan av Annelie att bidra med gästrecensioner i egenskap av manlig parfymnörd, väcktes precis de frågor som hon berör i sin recension av JP Gaultier´s Fleur de Male: vad är manligt eller kvinnligt egentligen ? Jag håller med om att det inte finns enkla svar på frågan, och vi kan ju alla konstatera att stereotyperna skiftar över tid, ideal och kultur. Samtidigt fick det mig att fantisera över om en kvinna skulle ha förstahandsvalt att recensera den doft som jag strax ska ge mig i kast med? Jag har flera bevekelsegrunder för mitt val, men tvivelsutan är ett skäl till mitt val att denna doft representerar en manlig ”idol”. Jag vet att det kanske inte är framstår så smickrande att i min mogna ålder ha idoler, och en fiktiv sådan till råga på allt, men det är lika bra att vara brutalt ärlig .


Det av Gabriel Chami, relativt nystartade parfymhuset Scentstory, har låtit huvudstjärnan Jack Bauer, från TV-serien ”24” stå som inspiratör till doften ”24” The Fragrance (licensierad av twentieth century fox film corporation). De av er som sett TV –serien 24 vet att Jack Bauer (spelad av Kiefer Sutherland), är en tuff manlig agent som jobbar för det amerikanska Counter Terrorist Unit . Hos rollfiguren Jack Bauer finner vi alla de klassiska och stereotypa manliga machoegenskaper som vår kultur (innan genusvetenskapen) lärt oss att förknippa med manlighet t.ex. fysisk styrka, hjältemod och pliktkänsla (tänk James Bond eller Clint Eastwood). Samtidigt har Jack Bauer, såsom det förväntas av den moderne mannen, en mjukare och mer ömsint sida.


Scentstory´s Gabriel Chami, som har många år i doftbranschen bakom sig , har tagit sig an uppgiften att fånga Jack Bauers egenskaper i doftform på största allvar. Redan när man öppnar 24 – kartongen, ser och tar i flaskan, designad av Daniel Clarke, vet man att man har att göra med en tuff och robust pjäs. Den första avfyrningen skvallrar direkt att detta är en seriös doft med mycket godis i. Nej, det är inte krut och läder som först träffar näsans receptorer utan klart fräschare noter av bergamot, mandarin/orange, citron samt ett uns koriander. Omedelbart efter det man tagit in den fräscha toppen ger sig de mörkare och kryddigare noterna till känna, och man vet att vi har att göra med en i grunden varm oriental. Samtidigt finns här kraft och styrka och man anar en hållbarhet och sillage långt över genomsnittet.


I doften, som är ganska linjär, framträder cederträ som blandar sig fint med bergamotten, i en slags mellanton. I botten finns mera godis i form av vanilj och ambra som bidrar med värme, men någonting mörkare anas också i botten - det visar sig vara den berömda oudnoten. För att komma fram till mera subjektiva intryck fick jag brottas länge med ”24” The Fragrance innan jag blev klok på den. Initialt var jag tacksam att detta inte var frågan om ännu en ”manlig mainstream” doft, utan faktiskt en doft med fler facetter och bottnar.


Utan tvekan är den kraftfull samtidigt som det finns en mjukhet för att inte säga snällhet närvarande (min yngste sons första association var bubbelgum). Bergamotten bidrar med tydliga Earl Grey toner mot den ännu mörkare ambra/oud botten. Det som gör doften spännande är att hela doftklustret, d.v.s. topp till botten dröjer sig kvar genom hela livsspannet på minst 7-9 timmar. Detta gör att man möter doftens alla kontrasterande toner från det första doftackordet till de mjukt utklingande sluttonerna. Översatt till filmdiskurs skulle man kunna säga att kampen mellan ljus-mörker, gott-ont, o.s.v pågår ända fram till det ovissa slutet och håller tittaren fastnaglad vid skärmen. Så några korta slutomdömen om ”24” The Fragrance!
Är den manlig? Svar ja!
Kan den bäras av en kvinna? Varför inte!
Har den en tydlig identitet? Svar ja!
Är den spännande? Ja, och för att återknyta till ingressens fråga om könstillhörigheter, tror jag att spänning och dynamik alltid skapas genom kontrastverkan. Det är en medelålders mans förhoppning att kontrastparet manlig-kvinnligt kommer att få ha fortsätt berättigande på vår språkliga och biologiska repertoar. Med detta sagt är det min övertygelse att livet både blir bättre och roligare när män och kvinnor kan växla roller med varandra såväl på lek som på allvar!
Aram Afsahi
www.scent-story.com


Pics: Från 24 The Fragrance, Scentstory

Black Phoenix Alchemy Lab - Bayou

Det börjar vara ett bra tag sedan jag fick mina "imps" (prover) från Black Phoenix Alchemy Lab och än så länge har jag bara skrivit om en av dem. Varför? Är de andra tråkiga och trista? Nej, ett par av dem föll mig förstås inte alls i smaken, men ett par är riktigt bra och intressanta. En av dem jag tycker allra bäst om är Bayou.


Bayou kallas de träskliknande våtmarker man finner framför allt i delar av staten Louisiana, USA. Inte att undra över är Lousiana en av de stater i USA jag är mest nyfiken på, tänk att få besäka New Orleans, men också de där träskmarkerna (som jag förmodligen har en ganska romantiserad bild av!). Med parfymoljan Bayou från BPAL så längtar jag snarare mer än mindre...


Bayou startar väldigt klart och syrligt. Doften känns som en blandning mellan höga aldehyder och massor av citrus, svårt att säga exakt vilken typ av citrus, men det är en riktigt syrlig citrusnot med mycket lite sötma. Strax efter får citrusen sällskap av gröna noter, även de till en början lite syrliga, lätt och friska. Jag tänker på solstrålar som silas genom gröna växter, Bayou är också i den här fasen en påfallande varm doft, utan att vara det minsta söt, vilket gör den intressant och annorlunda.


Men, det är först när ekmossan börjar göra sig påmind som jag till slut kapitulerar och börjar känna mig som förflyttad till en äkta bayou. Ekmossan gör entre tillsammans med en lat, nästan sövande vit blomdoft. Samtidigt som blommorna och ekmossan tar över, försvagas citrusnoten, men finns ändå kvar ganska länge som ett litet svagt syrligt inslag. Under ungefär en timme utvecklas citrus, blomdoft och ekmossa tillsammans, glider in och ut ur doften. Samtidigt mörknar och fördjupas Bayou allt mer.


Jag tänker mer och mer på att den ger intryck av en hel dag i Louisianas träskmarker, först den soliga morgonen, därefter mitt på dagen med värme, skuggor och mörkgrön växtlighet. När sedan ekmossan till slut dominerar har skymningen sänkt sig och natten faller...


Trots att Bayou gör sitt bästa för att dofta som en plats, så är den ändå lätt att bära som parfym. Jag tycker den är både trivsam, komplex och väldoftande. Det är ju en olja och två små droppar räcker ganska långt, men jag tycker så pass bra om Bayou att jag nog funderar på att köpa en stor (5 ml) flaska när min lilla imp börjar ta slut. Bayou är ett måste att testa för alla som gillar parfymoljor, men också för er som gillar gröna dofter med ekmossa i och bland er som ännu inte övertygats om parfymoljornas trevlighet, Bayou skulle mycket väl kunna vara en parfymolja som får er på andra tankar.


Den har gott sillage och mycket god hållbarhet. En av mina favoriter bland alla jag testat från Black Phoenix Alchemy Lab.


Härnäst på bloggen blir det ett inlägg från en gästbloggare! Och när vi ändå är inne på det, känner du att du skulle vilja skriva om något som rör parfym, hör av dig. Det kan vara en recension, en presentation av ett favoritmärke, en betraktelse om parfym/doft ur något perspektiv, egentligen det mesta som kan ha med parfymer och dofter att göra. Jag kan inte lova att jag kan publicera allt (beror ju på hur många som hör av sig), om det slumpar sig så att tre vill skriva om samma parfym kan det ju bli lite knasigt, men annars är det bara att höra av sig. Om du vill skriva på svenska eller engelska eller både och är upp till dig. Jag kan ta på mig att översätta.





Pic: Från daily headlines och filmen Pirates of the Carribean

Vivienne Westwood - Boudoir (orange version)

Min mormor och farmor är döda nu, men de levde båda ganska länge och jag fick ha kvar dem upp i vuxen ålder. Särskilt mormor hängde med, hon blev en bit över 90 om än lite virrig på slutet. Nu är jag själv både farmor och mormor och även om det är underbart med barnbarn (och jag har alls inget emot att få många, vilket jag nog kan räkna med som har fem barn!), så känner jag mig inte riktigt som urtypen för farmor eller mormor. Jag vet inte om någon någonsin gör det eller har gjort det? Kanske om man får längta efter barnbarn i många, många år och äntligen blir farmor/mormor när man passerat 60 med råge? Kanske var mormors-farmorsrollen mer självklar förr i bondesamhället? Onekligen var säkert relativt unga kvinnor på 40 och 5o år bra mycket mer utslitna än 40-50-åringar idag och tyckte det var skönt och lättsamt att ta hand om barnbarnen medan den yngre generationen skötte tyngre slit på gården?


Grejen är ju att min mormor och farmor också var unga en gång i tiden, de var ju till och med unga under det glada 20-talet och har säkert upplevt mer än vad jag tror och vet. På något vis är det lite som om ålder fråntar en människa hennes identitet, en 80-90-åring har så mycket förflutet i en tid där det är nuet och ungdomen som räknas.


Det är sällan jag känner för att vara i någon annan ålder än vad jag är. Jag är nöjd med mig själv och var jag befinner mig i livet, sällan önskar jag att jag vore yngre, men kanske ännu mer sällan händer det att jag önskar att jag vore äldre. Jag misstänker att de flesta som läser det här inte heller går runt och önskar att de vore 85 eller 94? Däremot om du som läser är 17, så tro mig, jag förstås att du längtar till både din 18-och 20-års dag!


Vivienne Westwoods Boudoir (orange version) får mig dock att önska att jag vore allra minst 80 eller mer, en pigg och klar 90-åring kanske eller rentav snart 100.


Jag hade ju Boudoir med den rosa juicen och den funkade inte, inte alls på mig. Trots det så fortsatte jag att vara nyfiken på den med orange juice eftersom folk sa att det var den bättre av dem. Därför ropade jag inte en flaska med lite kvar på ebay för några tjugor. Och jag är inte besviken.


Boudoir gör något med mig. Det bara är så att vissa parfymer "kommunicerar" med mig, de behöver inte dofta godare än allt annat, det är helt enkelt en not, en kombo med min hudkemi som triggar en massa tankar, ideér och fantasier. Boudoir är en sån doft.


Boudoir doftar som något som har varit med länge, som var ung och dansade och var glad mellan de två världskrigen. Som någon som knäppte fast svarta silkesstrumpor i laxrosa höfthållare. Som någon som sotade ögonen med ögontusch och spott. Som rökte cigaretter med munstycke och hade håret klippt i en moderiktig bob. Boudoir är som doften av ett gammalt sepiatonat foto. Som slitna, men eleganta vintage-underkläder. Som något som använts, älskats och levt.


Boudoir är en mycket stark och kraftfull doft, ändå doftar den som något som glömts kvar. Som en gammal chypredoft som bleknat med åren. En blombukett som sett sina bästa dagar, som glömts bort på ett bord med en virkad, vit spetsduk. En småbarnsmammas make-up som ligger bortglöämd i badrummet, för att man helt enkelt inte hinner... Det är något melankolisk, men samtidigt levnadsglatt med Boudoir. Ungefär så där som gamla, glada minnen kan vara lite melankoliska.


Men, men vad doftar Boudoir (orange)? Den doftar massor av olika blommor, en blandning där det är svårt (iallafall för min näsa) att urskilja enskilda blommor. Den doftar också en aning tuggummi, puder, make-up och en aning av rökig tobaksnot. Den doftar vanilj, mjölkigt sandelträ och den doftar en aning snusk, men bara en aning. Den not som är utttalad och uppförstorad i Boudoir (rosa) blir i den här versionen bara en pikant aning. Ungefär som att jämföra det erotiska vintage fotot här ovanför med en modern porrbild. Med andra ord, den snuskiga musknoten i Boudoir (orange) anas utan att fläkas ut. Vilket jag gillar. Jag förstår faktiskt inte varför de ändrade på den alls?


Boudoir i den här versionen har vissa likheter med Libertine, men Boudoir känns mer feminin och retro. Boudoir är en stark doft, för mig räcker ett spray på vardera handled långt. Den har gott sillage och varar länge. Jag tycker att alla ska försöka få tag på den orange versionen och ge den ett sniff, den är riktigt fin och intressant.





Pic: Vinatge erotica

J.P Gaultier - Fleur de Male

Det här med manligt och kvinnligt är inte helt enkelt, vad som är manligt eller kvinnligt finns det nästan lika många åsikter om som vad det finns människor. Vad just jag anser vara manligt kan anses som superfeminint av någon annan. Stereotypa könsetiketter har förändrats över tid och ser idag inte likadana ut som de gjorde för 25 år sedan och självklart finns det också stora skillnader mellan olika kulturer och åldersgrupper.


Det här manligt/kvinnligt tänkandet finns förstås också inom parfym. Någon -i Europa- kom för ett bra tag sedan på att män skulle ha parfym som doftade på ett sätt och kvinnor skulle dofta på ett annat sätt. Den här könsuppdelningen har sedan följts ganska samvetsgrant inom europeisk parfym, iallafall fram till de senaste 15-20 åren. Jag är inte immun mot denna uppdelning, utan även jag råkar ut för parfym som jag tycker doftar allt för maskulint för att jag ska vilja ha på den. Däremot tycker jag förstås det är helt okej för alla andra kvinnor som känner för det att använda den doften om de nu vill det. På samma vis får förstås alla män som vill ha på sig parfymer som i min näsa är superfeminina.


Sen har vi ju de här dofterna som saluförs som unisex. En del av dem är verkligt unisex, men många av dem som är unisex kan ändå luta lite åt ena eller andra hållet. Sen har vi dofter avsedda för män som jag helt enkelt tycker luktar som om de passar lika bra, eller bättre för kvinnor. Och jag har också testat dofter för kvinnlig publik som jag bara tycker luktar maskulint...


J.P Gaultiers dofter, men även design, har ofta inslag av könsöverskridande. Jag vet många kvinnor som lånar Le Male, eller har den som sin egen och jag antar att även Fleur de Male går hem hos många kvinnor. Däremot kan jag ibland undra om den går hem hos så många män?


Jag tycker inte Fleur de Male är unisex, för det är på något vis en alldeles för sexig doft för att vara könlös (många unisex-dofter är av någon anledning också osexiga!). På något vis tänker jag mig mer Fleur de Male som något som fått lite för mycket av det goda. Kanske som Hermes och Afrodites tvekönade barn, Hermafroditus. Människan (guden) som gav namn åt hermafrodit, alltså människor som föds med svårbedömd könstillhörighet.


Fleur de Male har manliga inslag, en aromatisk och örtig not med svagt beska inslag som min näsa uppfattar som manliga. Men, den har också ett krämigt, pudrigt inslag som jag uppfattar som kvinnligt. Blomnoterna i Fleur de Male är däremot, enligt mig, ganska könsneutrala. Jag blir glad av Fleur de Male och sen jag köpte den i Norrköping för inte så länge sedan har jag använt den mycket mer än vad jag trodde. den passar märkligt bra ihop med det torra och heta väder vi har haft på sista tiden.


Fleur de Male får mig att tänka på halvtorra sensommarrabatter med örter och kamomill, torra gräsmattor, sol, värme och samtidigt med inslag av något svalt och vitt. Kanske en vacker solbränd människa med vida, vita sommarkläder. En kvinna klädd i linnekostym eller en man i bländande vit arabisk burnus.


Fleur de Male påminner också en del om Xerjoffs Oesel, Fleur de Male är absolut en bra ersättning fram till att jag sparat ihop till min egen Oesel-flaska! De har båda den där vaga, diskreta manligheten gemensamt och de vackra blomnoterna, även om Fleur de Male (på mig) blir betydligt örtigare, torrare och inte lika söt. Oesel är också krämigare och med en mer träig basnot, men annars finns det fler likheter än skillnader.


Min Fleur de Male är en eau de toilette, men den är starkare än många eau de parfumer och sillaget är mer än godkänt. Maken gillar också Fleur de Male, han brukar inte bry sig nämnvärt om en doft har androgyna tendenser, i allmänhet tar han på sig det mesta jag sprayar på honom.


Vilka parfymfavoriter som du hittat i herrhyllan har du? Eller förstås, i damhyllan om du är man? Eller skulle du aldrig drömma om att ta på dig en doft avsedd för män? Eller tycker du att hela den här könsbestämningen av parfymer är ointressant och omodern?





Pic: Wikipedia, Hermafroditus, Louvren

La Collina Toscana - Girasole del Poggio

Jag har provat några dofter från ett nytt italienskt märke, La Collina Toscana. Alla är i eau de toilett-koncentration och temat är den toscanska naturen och växtligheten. Av de jag testat (Papavero delle Balze, Assenzio dell'Oblio, Iris della Signoria och Girasole del Poggio) har jag fastnat för Girasole del Poggio.


Solrosnot i parfymer är ganska ovanligt, men i Girasole del Poggio kan jag njuta den i fulla drag. Girasole del Poggio lyckas med konststycket att vara både en mycket trevlig sommardoft och samtidigt annorlunda och minnesvärd. Det är noten jag tolkar som solros som gör hela skillnaden. Bortsett från solrosen är Girasole del Poggio en mycket somrig, mild och trivsamt söt och fruktig doft. Inte det jag normalt brukar falla för kanske? Men, som sagt solrosnoten är fantastisk.


Nu hoppas jag ju verkligen att det är solros jag känner, för det är som sagt ingen vanlig not i dofter. Men, hur som helst så doftar Girasole del Poggio som härlig italiensk persikoglass, men dessutom som om glassen har ett strössel av solrosfrön, nötter och gratinerad vit choklad. Solrosnoten är komplex, intressant och undanglidande. Delvis påminner den och smält vit choklad, men också inslag av smörig olja och knaperstekta hasselnötter, det finns en milt, aromatisk blommig not som samsas med en doft av något vagt krämigt. Ja, det doftar helt enkelt väldigt gott och udda.


Girasole del Poggio är en sån där doft som jag hela tiden måste sniffa på när jag har på mig den, som för att övertyga mig om att den doftar så gott som jag minns. Det är en ganska diskret eau de toilette, men med god hållbarhet och bäst hållbarhet av de andra jag testat från La Collina Toscana (Papavero delle Balze och Assenzio dell'Oblio har typ L'Artisan/Annick Goutal hållbarhet på mig!). God hållbarhet för en edt iallafall 4 timmar, men mycket måttligt sillage (iallafall från mitt duttprov).


Girasole del Poggio är som att ha en underbar picknick vid utkantet av ett blommande solrosfält i Toscana. Solrosornas milda doft blandas med doften av glass, persikor och svarta vinbär (som också finns med bland noterna, men bara anas mycket svagt). Framför allt tycker jag att Girasole del Poggio är en somrigt solig doft. Den är delvis lättburen, men jag kan tänka mig att solrosnoten inte faller alla i smaken. Den är ungdomlig, men känns ändå tidlös och kan passa en stor åldersgrupp.


Girasole del Poggio gör mig nyfiken på dofter med tydlig solrosnot, jag har knappt testat några sådana (med undantag för Honore des Pres Bonte´s Bloom som också är en härligt mild sommardoft, men med så svag hållbarhet tyvärr). Jag vet att det finns en doft (av Elisabeth Arden?) som heter Sunflower, doftar den verkligen solros, eller är det någon allmän floralparfym? Tips på dofter med tydlig solrosnot mottages tacksamt.


Jag tycker alla som gillar blommiga/fruktiga parfymer med en liten tvist ska testa Girasole del Poggio, de finns att köpa hos http://shop.essenza-nobile.de/(och priset är faktiskt helt okej!) annars kan man läsa mer om La Collina Toscana här: http://www.aquacosmetics.com/
För mig har den iallafall lätt hamnat bland mina sommarfavoriter.



Pic: steve-thoms-sunflowers-field

Jag upptäcker en stöld!

Satt och letade efter Amouage och hamnade av en slump på en annan parfymblogg, ganska fort upptäckte jag dock att denna sk. blogg kopierat både mina texter och de bilder jag använt rakt av.


Okej, jag vet att copyright etc. är svårt för att inte säga omöjligt på internet. Jag använder mig förmodligen av bilder från andras källor på ett inte helt lagligt vis, men jag låtsas iallafall aldrig att det är mina egna bilder (förutom i de få fall då det faktiskt är det).


Jag kan bli lite smickrad å ena sidan, men å andra sidan så tror ju kanske läsare att det är de som står bakom bloggen som skrivit artiklarna. Säkert har de stulit artiklar från mängder av andra bloggare också. Bloggar du? Kolla om du känner igen något av ditt material här:

http://aromatic-perfume-website.blogspot.com/



Kan man överhuvudtaget göra något åt saken? Det ser ju onekligen lite löjligt ut när de kopierat inte bara recensioner utan även dragningar jag haft (jag lovar att om någon enda försökt delta i någon av dragningarna på den bloggen så har de absolut inte fått sitt pris!), mina alldeles personliga topplistor och kanske artiklar om shoppingturer i Norrköping och parfymträffar i Stockholm! Det är de engelskspråkiga texterna som kopierats.


Har ju tidigare hört om andra bloggare som råkat ut för samma sak, men det här är första gången jag upptäcker att någon använder mina texter. Tråkigt, bedrägligt och fantasilöst. Som sagt, är det någon som vet vad man kan göra för att "få tillbaka" sina texter?

Majmua Attar

Av mina närmaste är det bara yngsta sonen som står emot parfymernas dragningskraft. Alla parfymer luktar likadant, säger han. Nej, nej, ropar döttrarna en del doftar blommor, andra doftar frukt och godis och musk och... allt möjligt annat. Trots att jag inte håller med honom förstår jag vad han menar. En parfym doftar ju helt enkelt parfym. På samma sätt som en ros doftar ros och ett äpple doftar äpple. Både doften från en parfym och från en blomma kan vara oerhört komplex och rymma mängder av olika inslag. Ju mer tränat luktsinne du har, ju mer enskilda doftinslag kan du känna när du doftar på en ros i trädgården och samma gäller förstås för en parfym.


Men, hur komplex eller annorlunda en parfym än är, så är det ändå en parfym. Parfymparfymer (dvs. parfymer som doftar nära -den kommersiella- parfymens ursprungliga syfte, alltså väldoftande, tilldragande och aningen komplext) kan vara tex. Carons Tabac Blond, Chanel No 5, Lancomes Tresor och Miss Dior. Självklart hittar vi Etat Libre d'Oranges mest märkliga dofter tex. Secretions Magnifique ganska långt från dessa väldoftande parfymer, men ändå... Secretions Magnifique är till sin natur ändå, en parfym. Så är också dofterna från CB I Hate Perfumes, minnen, händelser och miljöer som översätts till en parfym, kanske vill vi inte gå runt och dofta som någons semester, men ändå... visst är de parfymer? De är ju inte brödrostar eller flygplan eller getter!?


Attars är också parfym, även om de skiljer sig lika mycket från traditionell västerländsk parfym som de mest radikala, nyskapande parfymkonstverk man kan hitta. Attars är traditionella indiska och arabiska parfymoljor med en bas av sandelträolja. Jag läste en recension hos Perfume Posse av Majmua Attar och blev så himla nyfiken. Jag är tacksam för Ebay, för där hittade jag massor av olika attars. Bland annat köpte jag en flaska Majmua Attar, nu vet jag ju inte om det är exakt samma som den som beskrevs på Perfume Posse, men jag hoppas -och tror- att de i stora drag är rätt lika.


Majmua Attar är något alldeles speciellt. Jag har tidigare nämnt parfymer (bland annat Montale, men också Hindu Kush) som doftar som en vacker sång på ett mycket främmande språk med främmande instrument och främmande melodi. Majmua Attar hör utan tvekan till den typen av parfym. Majmua Attar är som att betrakta en vacker, antik skrifttavla, med skrift i ett sedan länge utdött språk som inte ens forskare ännu lyckats lösa... Vacker, hemlighetsfull och lockande... Vad kan det betyda? Vem skrev? När? Vill vi verkligen veta att någon länsherre skickade fyra kameler, tio getter och en ko till bröllopsfestligheterna i huvudstaden?


Majmua Attar är en främmande fågel, men ändå mycket vacker och tilltalande. Komplex, rik och mycket tilldragande. Öppningen är starkt jordig, med inslag av trä och aska, samtidigt finns något som påminner om menthol eller eucalyptus också där. Under tiden jag har på mig Majmua Attar finner jag mängder av olika dofter, en vag, pudrig, men också grön blomdoft slår igenom då och då, men så fort jag blir medveten om den verkar den försvinna. Sandeltränoten är ganska ständigt närvarande, men också föränderlig, ibland mjuk, smörig och mild och ibland sträv, aromatisk och nästan bitter. Doften av jord är också ganska påtaglig, ibland torr och dammig, med inslag av aska och rentav rök, för att sedan snarare bli blöt, tung och nästan dofta vagt av gödsel.


Majmua Attar är en blandning mellan fyra olika attars, en med bakad jord, en med blomdoft, en med vetiver och så sandelträ. Det här gör Majmua Attar ganska komplex och framför allt föränderlig, de olika inslagen kommer och går under många timmar. Den har inte någon egentligen topp-hjärt och basnot, men ändå har den en start, en början och ett slut.


I öppningen har den mest doft av jord och trä och den mentholliknande noten, i mellanregistret är blomnoten mer tydlig, om än väldigt undanglidande och i basnoten har doften mildrats och mjukats upp och känns mjuk, pudrig och smörig på samma gång.


När jag har på mig Majmua Attar vill jag klä mig i skira, fladdrande tyger i klara färger, fläta mitt hår och dekorera mina händer med henna. Majmua Attar får mig att känna mig som en lockande, orientalisk drottning. Majmua Attar är loj, sensuell och samtidigt vilsam. Ja, den funkar på män också, utan tvekan. Den är så pass olik vanliga parfymer att det är svårt att se att den skulle höra ihop med något särskilt kön eller ålder.


Majmua Attar varar länge och trots att det är varmt känns den inte kladdig eller överväldigande på något sätt. Det här är ju ändå dofter avsedda att bära i betydligt varmare klimat än vad vi har i Sverige. Har du möjlighet att köpa en egen Majmua Attar, tex. på Ebay så tycker jag du ska göra det. Kostar inte mer än några tjugor och dessutom kan du dilutera oljan med någon vegetabilsk olja för att öppna upp den, en liten flaska på 3 ml kan lätt blandas ut till 10-15 ml. Och du behöver inte mer än någon enstaka droppe åt gången, så Majmua Attar lär räcka länge. Rekommenderas varmt!







Pic: matildasantropologyblog

Parfums Del Rae - Debut

Tydligen har jag ett uppdämt skrivbehov efter semestern och dessutom sitter jag ostörd, för alla mina ungar sover än. På tal om ungar, så har mina tre hemmaboende drabbats av nåt slags husligt skov, de bakade äppelpaj i förrgår och igår begav de sig ut i skogen och plockade blåbär och sen bakade vi blåbärsbulla (vanlig vetedeg, kavla ut till tunna rundlar, som pizzabottnar ungefär fast mindre, strö på rikligt med blåbär på varje rundel, sockra och vik upp kanten, grädda i 225c i ca. 8 min, det är supergott, särskilt när de kallnat lite). De är kul när de pysslar i köket, håller sams och samarbetar.


Fast nu är ju det här ingen bak- eller hemma hos-blogg, utan en parfymblogg.


Som sagt, parfymhus och parfymlinjer finns det hur många som helst. Parfums Del Rae är ett jag inte hade hunnit bekanta mig med alls förrän nyligen då jag fick deras alla dofter (förutom den nyaste Coup de Foudre) i ett byte. Än så länge är Debut den jag fastnat för mest, men jag har inte hunnit prova alla.


Debut blir på mig, iallafall i den här värmen, ytterligare en släkting till La Chasse Aux Papillons. Och, som det verkar, den måste långlivade och kraftfullaste av dem jag testat och tycker påminner om varandra (La Chasse Aux Papillons, Esprit de Fleurs och Pomelos). Det här är förstås ett stort plus tycker jag.


Framför allt är det i öppningen jag känner likhet, Debut öppnar med en ganska tung och kompakt blomnot, men i sällskap av härligt, friska och fylliga citrusfrukter. Det blir som en enda välblandad not av blomma som doftar fylligt blommig och citrus på samma gång. Åååh Debut är verkligen en härlig doft, precis den typ av ungdomlig sommarblomsparfym jag tycker mest om.


Till skillnad från de andra liknande dofterna har Debut i hjärtat noter av liljekonvalj, lindblom och cyklamen. Det här gör att den blir dels aningen tyngre, men också med en dragning åt stor vit blomdoft, utan att riktigt bli det (vilket jag i det här fallet tycker om). Debut har också ett grönt inslag, det bidrar till komplexitet, men gör annars inte mycket väsen på mig (kanske blir resultatet ett helt annat i kyligare väder). Jag brukar inte vara så förtjust i tydlig liljekonvaljnot (finns ju förstås alltid undantag, det handlar ju om att det måste vara den RÄTTA liljekonvalj-noten helt enkelt), men i Debut funkar den.


Jag känner tydligt doften av liljekonvalj, men samtidigt är det så tätt och fint blandat att den ändå inte blir dominerande eller så där bedövande tydlig som den lätt kan bli. Det som skiljer Debut mest från de andra är dock basnoten, tack vare basnoten blir det här en lätt, sprudlande sommarhärlig doft som dessutom varar länge. Jag känner fortfarande Debut på morgonen efter att ha sovit med den på en hel natt. Ganska långt in i basnoten följder dessutom den sötsyrliga blomdoften med, men annars är basen på Debut lite märklig.


Jag gillar den, men kan inte undgå att märka att Debut nu valt en annan riktning, något i basnoten (förmodligen kombon vetiver/sandelträ) gör Debut en liten aning maskulin. Med tanke på att den annars är så soligt glad och närmast flickaktig kan det kännas som om basnoten inte riktigt hör dit. Som sagt, jag gillar den mycket ändå och skulle gärna vilja ha mer av Debut, att basnoten har vissa likheter åt L'Artisans Timbuktu gör inte mig något, men en liten varning kan vara på sin plats.


Samtidigt innebär det förstås att Debut mycket väl skulle kunna bli riktigt intressant på en man. Eller på någon vem som helst som kanske lyfter fram de gröna och maskulina noterna i parfym. Min äldsta dotters hudkemi brukar ta fram maskulina inslag i dofter, vore kul att testa Debut på henne...


Debut är på det stora hela en riktigt fin parfym, och med förbehåll för det lilla maskulina inslaget kan jag rekommendera den till er som gillar La Chasse Aux Papillons. Lite mer vågad bara. Och dessutom mer än godkänd hållbarhet och bra sillage, trots att jag bara har ett duttprov!





Pic: Lily of the valley, candle craze

L'Artisan Parfumer - La Chasse Aux Papillons

Precis som Courtesan är L'Artisans doft La Chasse Aux Papillons (Fjärilsjakten) en sån där doft som jag nämnt på bloggen, men aldrig skrivit "rejält" om. Och återigen, inte för att jag inte tycker om den. Jag ÄÄÄÄÄLSKAR La Chasse Aux Papillons, precis lika mycket som jag älskar svensk sommar.


Men, precis som fallet kan vara med svensk sommar så varar La Chasse Aux Papillons inte heller särskilt länge. Men, åååh vilken trevlig doft det är medan den varar.


Jag har testat många andra dofter som påminner om La Chasse Aux Papillons, till exempel har M.Micallefs Pomelos syrligheten och en svag aning av läppstift gemensamt med La Chasse Aux Papillons. Frapins Esprit de Fleurs är också en nära släkting, lite starkare betoning på citrus och kanske inte fullt lika bedårande, men å andra sidan lite mer långlivad. En doft jag ska skriva om härnäst (men, än så länge håller hemlig) har också starka likheter. De är inte rakt av lika, men gillar du en av dem är chanserna stora att du gillar dem alla.


Trots brister, blir La Chasse Aux Papillons på något vis idealet, den ultimata doften av dem, men som sagt den förlorar väldigt mycket på grund av dess brist på livslängd. På mig varar den inte mycket längre än en halvtimme - en timme. Underbart är kort.


La Chasse Aux Papillons får mig att tänka på den optimala sommaridyllen. Kanske vid en tid då bilar, traktorer och motorbåtar ännu inte fanns. Som svensk får den mig att tänka på Barnen i Bullerbyn, med glada barn i sommarhagar klädda i småflicksklänningar och kortbyxor. Jag ser också (och hör till och med melodin) vinjetten till "Lilla huset på prärien" framför mig, den söta Laura Ingalls och hennes systrar som kommer rusande nedför kullen (som på bilden ovan). Fladdrande solblekt sommarhår, bara ben och småblommiga klänningar.


Om pastellfärgade sommarfjärilar hade en doft, visst skulle den väl vara som doften av La Chasse Aux Papillons? Och ingen kan väl inbilla sig att fjärilar har något annat än en mycket flyktig doft?


La Chasse Aux Papillons är både sommar och flickighet, ändå tycker jag att jag kan ha den (och andra liknande dofter) utan att det känns fel. Det är mer som att jag får en liten del av barndomens bekymmerslösa sommarminnen till låns, än att det blir överdrivet barnsligt. Jag vet att min mamma skulle klä i La Chasse Aux Papillons, likaväl som den doftar ljuvligt på min nyfyllda 13-åring.


Och vad doftar den? Jo, öppningen är härligt citrussyrlig, blommig och med ett svagt inslag av krämigt läppstift. I mellanregistret är den inte längre lika syrlig, utan blir mer mjukt och krämigt blommig, på mig blir jasmin den dominerande noten, men jag kan ana inslag av lindblom och ros. Den blir inte pudrig och det finns inte heller tillstymmelse av någon erotisk blomnot i den. La Chasse Aux Papillons är helt enkelt glad, okomplicerad, men ändå underbart väldoftande. Tyvärr, tyvärr så slutar den ju där och då, när den är som bäst. I ena stunden känner jag fortfarande den härliga doften för att sedan upptäcka att den försvunnit spårlöst på min hud och bara lämnat vaga minnen kvar. Som minnen av en perfekt sommar för länge sedan i barndomens land...



Pic: Lilla huset på prärien

Worth - Courtesan

Jag har vid några tillfällen nämnt doften Courtesan här på bloggen, men utan att skriva om den mer utförligt. och det beror inte på att jag inte tycker om den eller på att den är ointressant, men av någon anledning har det bara inte blivit av.


Nåja, bättre sent än aldrig heter det ju. Courtesan har en mängd noter, frukt blandas med kryddor och gourmandnoter. I öppningen är Courtesan en syrligt fruktig doft som snart får sällskap av kryddor, vanilj och något svagt rökigt. Särskilt i toppnoten finns både aquatiska och luftiga inslag, ändå är doften både söt, varm och syrlig också.


På min hud virvlar Courtesan omkring, särskilt under topp-och hjärtnoten. Ibland tycker jag att kardemummanoten dominerar, men strax efter är det snarare vaniljen för att sedan en liten stund senare dominear av syrligt fruktiga noter. Av den anledningen blir Courtesan en doft fylld av förväntan för mig. Det är så mycket som pågår i Courtesan att jag får en känsla av att göra sig i ordning inför en fantastisk fest. Inte grannarnas vanliga grillsammankomst utan en fest man längtat efter att gå på länge, kanske hela året. Du vet, den DÄR festen! Oavsett om din smak drar mer åt Rubber Ball i London eller karnevalen i Venedig, så är det en fest som får ditt hjärta att slå av förväntan och magen att pirra lite extra. Den känslan, fast i ganska svag dos, känner jag när jag har på mig Courtesan.


Det betyder förstås inte att Courtesan är en förfest-doft, nej den kan absolut passa i olika festliga sammanhang. Courtesan är varm, söt, fruktig och ändå uppfattar jag den som en ganska mild doft. Courtesan är också utan tvekan en sensuell och sexig doft, och som sådan också ganska fylld av energi. Inte sensualitet av det mer loja slaget, utan sprittande och levnadsglad senusalitet. Ganska ungdomlig, men ändå passar Courtesan också på lite äldre kvinnor. Den är inte någon gängse floral-fruity.


När hjärtnoten värmts upp på huden blir Courtesan mer blommig, men blommorna har sällskap av kryddor och vanilj och blir aldrig -på min hud- speciellt framträdande. Det är mild, varm och trivsam blomdoft. Mer som blommor på lite avstånd än en bukett precis under näsan. Nu stillnar också doften något och blir mer linjär. Vaniljnoten blir mer framträdande, men också en på gränsen till snuskig musk-not som dyker upp.


Som ni förstår finns det något för nästan alla smaker i Courtesan, den är mycket mångfacetterad och jag tror att den kan upplevas som lite rörig av vissa. Jag gillar det, men jag behöver vara på humör för att ta på mig Courtesan, då den ändå kan vara en aning krävande att bära mellan varven. Courtesan är absolut något att prova om du gillar vanilj, gourmand, frukt och kryddor och msuk och.. ja, helt enkelt parfymer med fyllig, to much of everything-karaktär!


Courtesan har ganska god hållbarhet, kanske 4-5 timmar på mig och sillaget är gott, om än inte kväljande. Courtesan passar faktiskt ganska bra sommartid har jag märkt. Värmen gör den mer fyllig än vad jag minns den från när jag haft den vid kallare väder.



Pic: Life 123

Vinnare av dragningen

List Randomizer

There were 17 items in your list. Here they are in random order:

1. Nina
2. womo531
3. Matilda
4. Habit Man
5. Karin
6. Ines
7. solocha
8. Vera
9. Susanne B
10. frk Ø
11. Ylva
12. Bellatrix
13. La Bonne Vivante
14. Hanna
15. siiri
16. Anonym
17. Diana

Timestamp: 2010-07-09 06:08:21 UTC


Grattis alltså till Nina och womo 531. Och nej, jag har fortfarande inte begripit hur man får printet från skärmen till en bildmapp. Sonen sover, han har sommarlov. :P


Skicka era adresser till min mail så kommer vinsten med posten, det kan ta ett tag eftersom det blir en del att decantera.


I morse klev min man upp och åkte till jobbet för första arbetsdagen efter hans semester. Det är väl kanske inte så kul att börja jobba efter semestern, men i det här vädret som vi har nu vill man ju knappast stå och svettas på akuten. Men, annars har det varit en bra och lugn semester.
Det här innebär också att jag kommer att börja skriva på bloggen ungefär som vanligt igen. Och det behövs, gissa om jag har massor av saker att skriva om?


Vad väntar härnäst? Jo, jag har lovat en recension av Worths Courtesan, och så har jag ju Majmua Attar att skriva om och en hel del annat. Testningen av helt nya dofter är dock lite eftersatt just nu, det är så varmt och även om jag vanligen gillar ganska starka och kraftfulla dofter känner jag inte för sånt just nu. Tanken på att råka testa en doft som blir så där helt överväldigande stor just nu känns lite mindre kul. Jag är världens fegis och sniffar försiktigt på alla prover innan jag vågar testa dem på huden. Aquatiska dofter och milda blomdofter står ganska högt i kurs, men även rena ambra-dofter funkar i värmen.


Vad har du på dig i värmen? Har du upptäckt någon ny sommarfavorit? Längtar du liksom jag till lite svalare väder då du kan börja använda dina "vanliga" dofter igen? Av någon anledning har jag upptäckt att jag tolererar tunga noter bättre om det är en parfymolja än i en vanlig parfym, är det någon som har någon teori om varför?


Annars sitter jag här och är lite ambivalent inför ett Ebay-köp jag gjorde nyligen. Jag hade hoppats på att få mig en flaska av Paul & Joes Blanc, men när jag budade godkändes jag inte som köpare eftersom jag var utanför UK, trots att jag pratat med köparen innan. :(
Så av bara farten budade jag på en flaska av V.Westwoods Boudoir istället... och vann den... Nu är det här Boudoir med den oranga juicen och jag hoppas jag kommer att gilla den, för Boudoir med den rosa juicen fick mig att må illa. Det ska bli spännande att dofta på hur stor skillnad det kan vara. Och gillar jag den inte är det kanske någon som kan tänka sig ett byte? :)

Sommar, parfyminköp och en utlottning

Här sitter jag och känner mig nöjd. Igår bar det av till Norrköping för att shoppa för mitt vunna presentkort på Kicks.


Det blev jag och två av döttrarna som begav oss till Norrköping med tåg och först besökte vi Norrköpings Myrorna. Myrorna i Norrköping är för övrigt en av de bästa Myrorna jag vet. Jag lyckades fynda två linnen, ett knall-orange i nån slags krossad sammetskvalitet och ett betydligt mer diskret i grått med svart blommönster, en röd topp med bara axlar men ganska hög hals och så köpte jag en röd huvtröja. Allt var verkligen jättefint och kostade inte mer än 145 kronor. Joja, jag älskar att shoppa second hand. Mellandottern fyndade en hel garderob med kjolar, skor, klänningar och toppar för runt 500.


Sen blev det dags för Kicks. Jag brukar ju aldrig köpa parfymer i butik i Sverige, men har väl ändå haft en viss koll på priser och utbud. Och oj vad jag testade, men väldigt mycket doftade så diskret och slätstruket att jag hann glömma bort att jag testat det. Till slut var det tre olika dofter som ville följa med hem; Kenzo Amour Le Parfum, Pradas Ambre och JP. Gaultiers Fleur de Male. Sen visade det sig att Prada-doften bara fanns som kroppslotion så då föll ju den bort och även om Kenzon och Gaultiern tillsammans kostade lite mer än tusen kronor så köpte jag båda. Fleur de Male kan ju dessutom både jag och maken använda så det kändes kul att ha med något hem till honom också.


Men, visst lite chockerande är det att stå och hålla i parfymer som jag vet att jag kan köpa för 100 eller 150 eller max 250 kronor på nätet, men som i butik i Sverige kostar mer än det dubbla. Kanske både 5- 6 och 700. Jag inbillar mig att ganska många yngre människor handlar på Kicks (iallafall när jag var där och varit där förut så verkar genomsnittskunden vara en trendig tjej på 23) och jag tänker att människor i den åldern borde ha mer än god koll på internet. Med andra ord, hur bär sig vanliga parfymbutiker gentemot konkurrensen från nätet?


I min enfald trodde jag också (märk väl att detta är första gången jag köpt parfym över disk i butik i Sverige sedan kanske 80-talet!) att jag skulle få med lite trevliga prover när jag nu stödde Kicks med över tusen spänn. Men nej, den söta tjejen i kassan tittade på mig och meddelade raskt att de inte hade några, men jag kunde få ett litet prov på en hudkräm för det hade de visst. Yippie, jag fick 1,5 ml hudkräm med på köpet! Lite märkligt när jag läser om parfymvänner världen över som brukar få minst en handfull trevliga parfymprover med sig hem då de shoppar parfym i butik. Så nästa tanke, varför verkar det vara så "snålt" med prover i Sverige? Eller hade jag bara otur? Brukar du få massor med parfymprover när du shoppar parfym? Har jag fel när jag tycker att lite extra "gottisar" med sig hem är ett bra sätt att locka kunden tillbaka?


Vill inte låta gnällig, för jag hade det underbart trevligt och bra och kom ju hem med två riktigt fina parfymer, även om ingen av dem är någon direkt sommardoft.


Eftersom jag har haft sån tur så blir det en liten utlottning. Lämna en kommentar, jag kommer att dra två vinnare som får lite smått och gott, bland annat prover av de nyinköpta och kanske någon decant och annat spännande jag hittar i mina lådor. Kanske jag rentav slänger med ett prov på hudkräm! Missa inte det! ;) Utlottningen gäller som vanligt både här och på den engelska bloggen. Jag drar två vinnare på fredag (9/7) morgon. Lycka till.


Berätta gärna i kommentaren var du vanligen köper parfym och dina bästa och sämsta parfymshopping-upplevelser.

Shantara - Reve Etoile

Shantara är ett schweiziskt parfymhus som erbjuder 100% organiska och eco-certifierade dofter. De erbjuder för närvarande tre dofter, Reve Etoile, Shaman och Isiris, men verkar planera för fler lanseringar. Mer om Shantara -på franska- kan ni läsa här: http://www.parfumshantara.com/


Av de tre dofterna blir jag mest fascinerad av Reve Etoile, den är nämligen väldigt annorlunda. Öppningen är extremt sprittande, vibrerande och levande, vilket gör att jag genast kommer att tänka på en kolsyrad dryck. Men, inte vilken dryck som helst, Reve Etoile doftar som en ovanligt orginell chokladläsk-gräddvanilj-drink. Har faktiskt aldrig känt något liknande. Det här är en spännande och unik doft.


Den kolsyrade känslan håller tyvärr inte i sig särskilt länge (jag har ett sprayprov) och det är lite tråkigt eftersom den bidrar till att ge doften en lätthet och fräschör som försvinner lite längre in i doften. När den bubbliga känslan stillnat dyker istället en -också ganska vibrerande- blomnot upp. Det är en särkild typ av orkide som bland annat har inslag av choklad i sin doft, förutom nämnda choklad har noten också inslag av mild pudrighet, lite tvålighet (en kombo som verkar återkomma i många parfymer med lite chokladkaraktär) och en härligt, kryddig karaktär dessutom. Något i Reve Etoile doftar också svagt av något citrusliknande.


Doften öppnar sig fort på huden, och det som finns där efter 10-15 minuter är de dofter som sedan följer med, men sakta försvagas, under hela doftens livslängd. Chokladen hamnar lite i bakgrunden, men annars är det en tvålig, pudrig, vibrerande och söt blomdoft. Trots att jag verkligen gillar öppningen, blir Reve Etoile lite för söt och enahanda på mig i längden. Jag kan föreställa mig att den kommer mycket mer till sin rätt i kallare väderlek och inte som nu, när vi nästan drabbats av värmebölja.


I vilket fall är Reve Etoile en annorlunda, livlig och bubblig doft. Den ger ett komplext intryck med en mängd olika dofter parallellt. Den har gott sillage och hållbarheten är definitivt godkänd för en naturlig doft, runt 4 timmar iallafall. Jag kan inte riktigt rekommendera Reve Etoile till någon särskild kategori, då den rymmer inslag av så många olika noter. Framför allt bör man prova den om man gillar ekologiska/naturliga dofter, annorlunda och personliga dofter, samt florientaliska gourmand-dofter.







pic: Don Bartram

Marc de la Morandière - Kiyo

Det finns så många parfymhus och parfymmärken att när jag testat parfym från ett, så dyker det upp minst två nya som jag aldrig hört talas om förut. Marc de la Morandière är ett sådant märke, hade aldrig hört talas om någon parfym därifrån fram till nyligen. Så var det någon annan parfymälskare som nämnde att de hade bra parfymer för hyfsade priser så givetvis blev jag nyfiken.


Och nu har jag sån tur att jag fått möjlighet att testa en av deras dofter, Kiyo. Om Kiyo har jag inga bakgrundskunskaper alls, jag hittar den ingenstans, inte ens på Marc de la Morandières hemsida http://www.marcdelamorandiere.fr/


Jag utgår ifrån att Kiyo är en ny doft och ännu inte hunnit komma med på hemsidan. Jag har alltså inte någon aning om vilka noter som ingår i doften, så det blir mycket gissningar från min sida. Kiyo betyder ren och klar på japanska och som ni vet brukar dofter i den kategorin inte riktigt höra till mina favoriter. Men, med japansk inspiration blir det en annan typ av ren och klar doft än vad det skulle ha blivit med västerländsk inspiration.


Kiyo startar med frisk grönska och extremt lätta inslag av citrus, kanske citron. Citrusnoten är intressant eftersom den dyker upp i små, korta pustar då och då under öppningen av doften. Förutom grönska och citrus är Kiyo också ganska aquatisk i det här skedet, men också med ett krämigt, mjölkigt inslag som känns väldigt intressant. Det tog mig lång tid att lista ut vad det möjligen skulle kunna vara, jag kanske har fel, men jag tycker det doftar vagt av banan, kanske gröna omogna bananer eventuellt med ett mycket svagt inslag av kokos. Det är en not som tillför en svag krämighet, men just ingen sötma.


Kiyo är en diskret, svalkande och lugnande doft. Det är som att sitta på en låg bro i en japansk trädgård under svalkande bambu och doppa fötterna i klart vatten. Trots att jag upplever Kiyo som en mycket diskret doft är den en mästare på att virvla runt, hela tiden jag har på mig den kommer med jämna mellanrum små behaglig stråk av doften och lindar in mig i fräsch bambugrönska.


Efter en stund försvinner inslagen av citrus och banan/kokos/whatever och istället dyker små, lätta blommiga inslag upp. Till en början är blomnoten också ganska aquatisk och får mig att tänka på näckros/lotus, men i takt med att doften börjar sätta sig på min hud tycker jag snarare att blomnoten påminner om liljekonvalj eller möjligen någon annan typ av lilje-växt. Blomnoten är hela tiden ytterst subtil och undanglidande.


Trots sin lugna och diskreta karaktär har Kiyo alldeles utomordentlig hållbarhet på mig, lätt 8-10 timmar och basnoten är lika mild och behaglig som resten av doften, med mer tydliga gröna noter och blomdoft.


Kiyo är kanske inte klockrent min typ av doft, men i tryckande sommarvärme ger den en mycket behaglig, skön och uppfriskande svalka. Kan också tänka mig att den är mysig i olika sammanhang då man vill skapa en rofylld, men ändå pigg stämning. Jag rekommenderar verkligen Kiyo till er som gillar lätta, transparenta och aquatiska gröna florals. Som sagt, den är diskret så även sillaget med undantag från de små virvlar som dyker upp då och då, i det påminner den en aning om Comme des Garcons 3.








Pic: losemindfindsoul