L'Artisan Parfumer - La Chasse Aux Papillons

Precis som Courtesan är L'Artisans doft La Chasse Aux Papillons (Fjärilsjakten) en sån där doft som jag nämnt på bloggen, men aldrig skrivit "rejält" om. Och återigen, inte för att jag inte tycker om den. Jag ÄÄÄÄÄLSKAR La Chasse Aux Papillons, precis lika mycket som jag älskar svensk sommar.


Men, precis som fallet kan vara med svensk sommar så varar La Chasse Aux Papillons inte heller särskilt länge. Men, åååh vilken trevlig doft det är medan den varar.


Jag har testat många andra dofter som påminner om La Chasse Aux Papillons, till exempel har M.Micallefs Pomelos syrligheten och en svag aning av läppstift gemensamt med La Chasse Aux Papillons. Frapins Esprit de Fleurs är också en nära släkting, lite starkare betoning på citrus och kanske inte fullt lika bedårande, men å andra sidan lite mer långlivad. En doft jag ska skriva om härnäst (men, än så länge håller hemlig) har också starka likheter. De är inte rakt av lika, men gillar du en av dem är chanserna stora att du gillar dem alla.


Trots brister, blir La Chasse Aux Papillons på något vis idealet, den ultimata doften av dem, men som sagt den förlorar väldigt mycket på grund av dess brist på livslängd. På mig varar den inte mycket längre än en halvtimme - en timme. Underbart är kort.


La Chasse Aux Papillons får mig att tänka på den optimala sommaridyllen. Kanske vid en tid då bilar, traktorer och motorbåtar ännu inte fanns. Som svensk får den mig att tänka på Barnen i Bullerbyn, med glada barn i sommarhagar klädda i småflicksklänningar och kortbyxor. Jag ser också (och hör till och med melodin) vinjetten till "Lilla huset på prärien" framför mig, den söta Laura Ingalls och hennes systrar som kommer rusande nedför kullen (som på bilden ovan). Fladdrande solblekt sommarhår, bara ben och småblommiga klänningar.


Om pastellfärgade sommarfjärilar hade en doft, visst skulle den väl vara som doften av La Chasse Aux Papillons? Och ingen kan väl inbilla sig att fjärilar har något annat än en mycket flyktig doft?


La Chasse Aux Papillons är både sommar och flickighet, ändå tycker jag att jag kan ha den (och andra liknande dofter) utan att det känns fel. Det är mer som att jag får en liten del av barndomens bekymmerslösa sommarminnen till låns, än att det blir överdrivet barnsligt. Jag vet att min mamma skulle klä i La Chasse Aux Papillons, likaväl som den doftar ljuvligt på min nyfyllda 13-åring.


Och vad doftar den? Jo, öppningen är härligt citrussyrlig, blommig och med ett svagt inslag av krämigt läppstift. I mellanregistret är den inte längre lika syrlig, utan blir mer mjukt och krämigt blommig, på mig blir jasmin den dominerande noten, men jag kan ana inslag av lindblom och ros. Den blir inte pudrig och det finns inte heller tillstymmelse av någon erotisk blomnot i den. La Chasse Aux Papillons är helt enkelt glad, okomplicerad, men ändå underbart väldoftande. Tyvärr, tyvärr så slutar den ju där och då, när den är som bäst. I ena stunden känner jag fortfarande den härliga doften för att sedan upptäcka att den försvunnit spårlöst på min hud och bara lämnat vaga minnen kvar. Som minnen av en perfekt sommar för länge sedan i barndomens land...



Pic: Lilla huset på prärien