Parfymträff i Stockholm 16/10 och lite annat.

Det verkar bli en parfymträff snart. Vi har enats om att lördagen den 16/10 fungerar bäst. Jag föreslår att vi träffas på NKs parfymavdelning vid 12-tiden. Jag antar att flera som kommer var med förra gången så vi känner ju igen varandra. För er som inte var med på träffen i maj och gärna vill komma så är alla förstås varmt välkomna och jag tror att vi hittar igen varandra utan problem. Det är bara att spana efter en liten grupp människor som luktar på varandra! :)

Triplex har föreslagit att vi åker hem till henne och fikar och provar lite parfymer där, så alla som kan och vill kan ju ta med lite prover och dekanter av dofter som ni tycker vi behöver dofta på. Självklart är det frivilligt att följa med till Triplex och har du inga parfymprover som du tycker du vill ha med dig så gör det inget. Alla är lika välkomna. Jag längtar verkligen!

Senare idag kommer mina föräldrar hit, så jag kommer nog inte att skriva så mycket den närmaste veckan.

Kom också på att jag haft bloggen i två år nu. Fantastiskt vad tiden går. Kollade tillbaka på mina gamla blogginlägg och hittade bland annat en bild av min "parfymbyrå". Det har hänt en del med min parfymsamling sen den bilden togs och ja, den har inte blivit mindre. Förstås har det hänt saker inte bara med parfymsamlingen, jag kan mycket mer om parfymer nu än för två år sedan och jag känner igen många fler noter, stilar och parfymer som liknar andra parfymer. När jag började med bloggen kändes det till en början som om jag skrev rakt ut i luften, men det har också ändrat sig, mycket. Numera känns det som om jag sitter och skriver till vänner och bekanta. Och det gör jag ju också, iallafall delvis. :) Fast ibland är jag nyfiken på hur många som läser och aldrig ger sig till känna. Jag VET ju att ni finns där och är fler än de som regelbundet lämnar kommentarer. Säg gärna hej nån gång när ni är inne och läser!

M.Micallef - Time for love (watch collection)

För ett tag sedan insåg jag att jag inte alls älskar tuberosdoftande parfymer. Jag älskar Frederic Malles Carnal Flower och gillar några andra tuberosdofter. Men, jösses tänkte jag, det måste finnas andra parfymer med doft av tuberos som jag också skulle kunna älska. L'Artisans Nuit de Tubereuse kom ju ganska nära, faktiskt är den på gränsen till en favorit trots den där maskulina noten som jag störs av. Men, nära skjuter ingen hare...

En parfymbekant nämnde Micallefs Time for love/watch och sa att den doftade underbart som tuberosvaniljkola. Förstås blev jag nyfiken, Micallefs parfymer kan vara riktigt bra. Jag har ju en riktigt favorit därifrån, Gaiac och deras Patchouli är också riktigt mysig. Men, Micallef verkar vara lite ojämna, jag har också testat flera dofter därifrån som är väldigt intetsägande. Återstod att se var Time for love placerade sig.

Jag beställde ett prov från Aus Liebe Zum Duft och var ju förstås förväntansfull. Men, ärligt talat första gången jag tog på den blev jag inte särskilt imponerad. Till att börja med blev jag lite besviken på den väldigt tuggummidoftande öppningen, och det här är tuggummi i kubik. Jag kan nästan se en gigantisk hög av tuggummi framför mig när jag känner doften av toppnoten i Time for love. Äsch då, det blir nog inte delad flaska av den här. Sen hade jag på mig den utan att fästa någon större uppmärksamhet vid den förrän yngsta dottern kom hem och tyckte jag doftade såååå gott.

Jag sniffade på min handled där yttepyttelite av basnoten fanns kvar och ja, jo nu luktade den ju gott. Testade den igen dagen därpå och... nu föll bitarna på plats. Wow! Den extrema tuggummidoftande öppningen finns förstås kvar, men av någon anledningen så tycker jag numera om den, den är en del av en doft som helt enkelt doftar oerhört gott. När jag letade noter för Time for love hittade jag ingen tuberos i den alls! Toppnoten sägs vara pion som sedan följs av jasmin, vanilj, frukt och så småningom lite musk och ambra. Nu när jag vet att det ska finnas pion i öppningen kan jag vagt känna det, en doft som doftar lite kryddigare, lite rosigare än tuberos, men fortfarande tycker jag att öppningen är fylld av tuberos.

Efter en stund dyker vaniljen upp och det här blir så trevligt. Tuggumminoten sjunker undan och bidrar sedan enbart med något som liknar en seghet i doften, det är som doften av världens godaste vaniljkola smaksatt med tuberos och jasmine (om det skulle kunna vara gott). Det här är som en idealisk blandning mellan komfort-och gourmand-doft, alldeles fantastiskt njutbar.

Fruktnoterna känner jag inte mycket av, däremot hittar jag en liten gnutta av kvardröjande mintdoft från öppningen . I det här skedet börjar jasminen bli mer tydlig, fram till hit har jag ansett Time for love vara en tuberos-vaniljdoft, men nu blir den en mysig blandning mellan krämig tuberos, len vanilj och inslag av papprig, spröd jasmin. Oerhört fin. Jag tar tillbaka det där med att det inte blir någon delad flaska för min del, vid närmare eftertanke kan det mycket väl bli det så småningom!

Till en början uppfattade jag Time for love som lite monoton och väldigt linjär, men sedan jag upptäckte nyanserna i den så inser jag att den är betydligt mer komplex än vad jag först tyckte. Trots en viss komplexitet är den ändå mest av allt behaglig, sensuell, mjuk, varm och mysig. Basnoten av musk och ambra bidrar förstås till att ge doften djup, liv och en härlig sensuell känsla. Jag uppfattar Time for love som sensuell och smekande snarare än erotisk och sexig. Det är ju förmodligen svårt att göra en parfym med dessa noter utan att det blir iallafall sensuellt, men bortsett från det är Time for love på många sätt så långt från Carnal Flower som man kan komma med tuberos och ändå tycker jag om den. Eller kanske just därför? Eller, rättare sagt, jag mer än tycker om. Time for love kan mycket väl vara min andra stora tuberos-förälskelse!

Time for love har gott, väl tilltaget sillage och god hållbarhet, runt 6-8 timmar på mig. Time for love passar nog framför allt på kvinnor, det finns inte mycket maskulint i den alls. Tycker att den är ett måste att prova, men kom ihåg att det kan ta några användningar innan den riktigt kommer till sin rätt.

PS. En annan tuberos-doft som jag mer eller mindre har missat är Fracas, jag har provat den förut och testade den på nytt i våras i Stockholm, men det är definitivt en doft jag måste återvända till.

Pic: Taffytown.com

Weil - Zibeline (vintage)

Päls är inte -längre- världens mest populära plagg. Det verkar dock som om pälsen som symbol för rikedom, elegans och kanske makt är större i vissa andra delar av världen än i Sverige. För en 80-90 år sedan var pälsen som kläddplagg inte riktigt lika ifrågasatt, även om det förstås inte var något alla hade råd med. Många vanliga kvinnor i min farmors och mormors generation hade dock iallafall en liten pälshatt eller möjligen en boa i sin ägo, så tanken på att päls var grymt mot djuren fanns nog inte riktigt då. Päls var flott, mondänt och kanske gav lite lyx i vardagen åt en utarbetad bondhustru med 4-5 ungar.

Weil var från början ett pälsföretag som så småningom slog sig på parfymtillverkning. Parfymerna var tänkta att bäras tillsammans med företagets pälsar och fick också till en början namn av olika pälsar, som Zibeline som betyder sobel, den finaste varianten av mink. Zibeline skapades ursprungligen 1927/8 (hittar olika uppgifter). Självklart blev jag väldigt nyfiken när jag råkade hitta en vintage-flaska av Zibeline till ett bra pris. Jag var helt enkelt tvungen att köpa den.

Min flaska ser ut att vara från 50-talet, eller möjligen ännu tidigare, har försökt jämföra med andra bilder jag hittat på nätet. Iallafall kom den till mig oöppnad och fortfarande med cellofanet kvar runt om. Gissa om det var spännande att vara den första som öppnat denna skatt? Tänk att den stått orörd och bortglömd i nåt skåp nånstans i minst femtio år. Själv tycker jag det är alldeles fantastiskt.

Det är en splash-flaska så jag har dekanterat lite från den med en pipett. Och sen testade jag den förstås. Och det här är inte illa alls. Öppningen är fylld med sprudlande, spritsiga aldehyder så fräscha som om den vore gjord alldeles nyss, citrusen känns fräsch, sötsyrlig och i absoluta toppskick. Annars sägs det ju att citrus kan vara lite känsligare för förvaring än många andra noter, men inte citrusen i min flaska iallafall. Redan i toppnoten anar man att det här är en varm, gyllene och underbart mjuk doft.

Jag gillar ju inte alla vintage-dofter, somliga är helt enkelt daterade, andra är för tunga eller mörka och nästan lite murkiga, men Zibeline hör absolut till kategorin vintage-dofter jag gillar. Den har en viss likhet med Shalimar, men mildare, blommigare och liksom mjukare, men den gyllene, varma känslan har de gemensamt.

I Zibelines hjärtnot blommor blommorna som om de vore nya. Det är mjuk pudrig iris (ärligt talat fick jag ta bort ett stort stycke här, jag började plötsligt skriva på engelska mitt i en mening!) gardenia och jasmin med pappriga nyanser och en ylang-ylang som är så underbart härlig att det inte är sant, med inslag av krämig persika och en aning av körsbär blir det nästan en svag gourmand-karaktär på doften. Jag har sagt det förut om vissa av mina vintage-favoriter, nu säger jag det igen, parfymer som den här görs inte längre. Zibeline är en stor skönhet.

Basnotens inslag av svagt söt honung, ambra, tonkaböna och sibet är en gyllene, tät, varm och krämig fortsättning på starten. Blommorna sjunker sakta undan, efterlämnar en mjuk, feminin pudrighet som blandar sig oerhört väl med de varma noterna från honung, ambra och tonka, sibetnoten är tydlig, men inte dominerande på något sätt, den ger Zibeline liv, djup och en svagt animalisk-sensuell utstrålning, utan att alls bli smutsig eller för mycket. Zibeline i den versionen jag har kan absolut bäras även av den som är lite rädd för allt för animaliska dofter.

Zibeline har medium sillage och god hållbarhet, 5-6 timmar och min version är en parfum de toilette. Självklart ska man ta chansen att prova Zibeline om man kommer över en vintage-version av doften.

Pic: Woman in fur stole

Serge Lutens - Bas de Soie

Jag tycker om nästan alla typer av parfymer, men störst chans att jag hittar nya favoriter har jag bland orientaliska, varma, söta, tunga, träiga och gourmandiska dofter. Därför förvånade jag mig själv lite grann när jag köpte en flaska av Serge Lutens -ganska- nya Bas de Soie osniffad. Vänta nu... lugn... jag köpte det som var kvar i en flaska på Ebay för inte särskilt mycket pengar, men ändå en tillräcklig utgift för att det skulle vara lite spännande.

Bas de Soie fångade mitt intresse av någon anledning. Enligt vad jag kunde läsa var den en klar, ren och tydligt aquatisk floral, med andra ord inte något första handsval för mig. Iallafall kom min flaska med den lilla skvätt som var kvar, kanske något mer än 10 ml. Och jag testade den genast och... jaaaa, jag tyckte om den. Jag tycker om den, jag tycker det är trist att ha så lite av den och till råga på allt bytta jag bort 5 ml mot nåt annat som det visade sig att jag inte alls tyckte lika mycket om, men men...

Bas de Soie är inte alls så ren som man kan tro, faktum är att den har vissa likheter med en ökänd doft från Etat Libre d'Orange, nämligen Secretions Magnifique, men bärbar. Ja, Bas de Soie får mig att tänka på vattennymfer, halkiga, våta, bleka, nakna kroppar i mörkt vatten med långt hår slingrande runt ansikte, hals och kropp som vått sjögräs. En märklig erotisk, men kall, nästan nästan nästan fiskliknande doft, som ändå lockar.

Men, vänta nu, det där låter ju egentligen rätt vidrigt? Det ÄR inte det, jag lovar. Det är bra, intressant och komplext på ett helt annat sätt än de andra mer "rena" dofter jag testat från Serge Lutens.

Toppnoten är en bukett av hyacinther som slår ut på min hud, hyacinther i bleka, frostiga pastellnyanser, kritvita, isrosa, kyligt blå och svalkande lila. Det är också doften av stjälkar, ljus, krispig grönska i en vas med kallt, klart vatten, nästan porlande. I denna bukett döljer sig också en besk not, som ger det hela en intressant vass känsla, utan att bli för mycket. När toppnoterna börjat värmas upp försvinner de gröna noterna tillsammans med de aquatiska i bakgrunden, blommorna blir allt varmare och den här delen av Bas de Soie är bara så bra. Ibland starkt doftande blommor finns ett tydligt inslag av läppstift, ett glänsande, kladdigt läppstift, men i en kall, klar rosa nyans. Tillsammans med doften av läppstift upptäcker jag också en härlig not av riktigt krispiga, syrliga, gröna äpplen med alldeles vitt och saftigt fruktkött.

Noterna av blommor (hyacinth som allt mer övergår till iris), blandas med doft av läppstift och äpple. Läppstiftsnoten får mig att att undra om det finns små inslag av ros och viol i Bas de Soie?

I slutet av det här skedet blir också den här litte bittra, aquatiska noten som påminner om Secretions Magnifique mer tydlig. Den bär också med sig något metalliskt, men utan att det blir obehagligt, den håller sig hela tiden inom gränsen för vad jag kan tycka om. Jag misstänker dock att denna not kan bli riktigt jobbig för några.

Jag ångrar verkligen inte att jag köpte den där lilla skvätten osniffad, men däremot skulle jag klara mig bra utan Bas de Soies basnot. Den är långt ifrån behaglig på mig, till slut återstår bara den där märkliga, bittra, metalliska aquatiska noten. Den är diskret och håller sig tack och lov nära huden, men när jag kommer därhän brukar jag helt enkelt ta på mig en annan doft ovanpå, det är uppenbarligen en not som gör sig bäst dold under en massa annan doft!

Egentligen tycker jag också att Bas de Soie är mer en vårdoft än en höstdoft, så jag kommer nog spara det som återstår i min flaska för användning nästa vår. Bas de Soie har ganska stort sillage, speciellt i början och medium hållbarhet. Funkar nog bäst på kvinnor, men känns ändå inte 100% feminin.

Har du testat Bas de Soie? Hur funkar den på dig? Är det fler än jag som är nyfikna på Boxeuse? Undrar när jag får tillfälle att prova den... Nån som rentav hunnit än?

Pic: Draper, The Water Nymph

Andrea Maack - Smart

Provet av Andrea Maacks Smart kom ju på villovägar, men Andrea var snäll och skickade ett nytt prov. Både dofterna och designen är avskalade, rena, "nordiska" och svala. Trots det får jag ett myller av intryck av dem, kanske den minimalistiska stilen ger mer utrymme för egna intryck än om det hade varit tvärtom? Vad det än beror på är det väldigt intressant att testa Andrea Maacks dofter, Smart är inget undantag.

Ändå tyckte jag vid första testningen att Smart var den av dofterna som mest liknar konventionell parfym, en åsikt jag sedan har ifrågasatt, men nånting i den får mig att tycka att den är mer lättillgänglig än de andra två. Smart har noter av violblad, jasmin, vanilj, vit musk och mjukt skinn.

Smart är, på mig, den mest linjära doften av de tre, Smart doftar ganska likt från topp till botten. Violbladen ger en mjuk, kryddig och violdoftande grönska till doften och jasminen är mjuk, mild, men ändå med en stark närvaro. Skinnoten fascinerar, den doftar ömsom mjukt skinn ömsom gummi. Tillsammans med det gröna från violbladen och jasminen mjuka blomdoft får det mig att tänka på ett galet fetishparty nånstans ute i en våt vårskog. Knappast rätta stället för ett fetishparty, men gummikläder kan ju komma till användning vårfuktiga kärr bland knappt utslagna violer...

Smart är alltså en ganska våt doft, jag tänker vått, glansigt, men också mjukt, naturligt och vilt, en doft med inbyggda motsättningar mellan det konstgjorda (som gummit och den föränderliga skinnoten får stå för) och naturen dvs. violblad, jasmin och vanilj. Vaniljnoten är ganska diskret, men om man kan tänka bort viol och jasmin finns det toner i Smart som påminner vagt om Bvlgari Black, fast aningen mer feminint, men också aningen skarpare och mer vågat. Trots att jag påstår att Smart är mer feminin än Bvlgari Black, skulle jag ändå rekommendera den för män utan problem.

Trots sin minimalism får Smart mig att tänka på ganska svulstiga, överlastade och kitchiga saker som Prince 80-talsklassiker "Purple Rain", Smart skulle utan problem kunna doftsätta den videon. Eller kurviga barockmöbler målade i guldfärg och omklädda i gnistrande mörklila sammet eller purpurfärgad leopardpäls. Smycken så överdådiga och tunga att de knappt går att bära. Syntetiska peruker i omöjliga färger och lika omöjliga frisyrer. Skor med så överdrivna klackar och design att de inte längre går att gå i. Kort sagt kitch, kitch och kitch.

Samtidigt finns den där tillbaka till naturen-känslan med i bakgrunden. Små violer, jasmindoft på avstånd och en slags behaglig,avslappnad och mysig känsla.

Alla Andrea Maacks dofter har något att säga, något att berätta, men det intressanta är att de, förstås, berättar helt olika historier för alla. Smart, liksom de andra två är ett måste att prova om möjlighet finns. De liknar varandra såtillvida att de är skickligt utförda, men sinsemellan väldigt olika också. Smart är kanske den mest lättburna av de tre, Craft är kall på ytan, men varm innerst inne och Sharp är ytligt mjuk och snäll, men döljer ett hårt inre.

Smart har god hållbarhet och gott sillage.

Jag antar att inte så många hunnit prova dessa dofter ännu, men av de tre, vilken låter mest spännande tycker du?

pic: Prince, Purple Rain

Annick Goutal - Ninfeo Mio

Är det nåt jag verkligen saknar bland mina parfymer så är det gröna dofter. Jag har några lätta gröna av typen Comme des Garcons 3, men ingen sån där kraftfullt grönskande.

På parfymträffen i maj testade jag massor av parfymer, bland annat Annick Goutals nya Ninfeo Mio, toppnoten var fantastiskt, medan basnoten lite drunknande bland alla andra parfymer jag provade. Iallafall har jag gått omkring och tänkt att den kanske skulle få fylla tomrummet av en riktigt gröngrön parfym i min kollektion. Så jag beställde hem ett sprayprov.

Oh ja, toppnoten är lika fantastisk som jag minns. Det här är grönska i kubik, mest av allt tycker jag det doftar som nässlor på mig, nässlor, färskt saftigt försommargräs och ljusgröna, fortfarande lite klibbiga och nyutslagna trädlöv. Allt är doppat i ett lätt citrusbad som accentuerar grönskan, förstärker den och ger den liv och syrlighet.

Enligt mig är öppningen av Ninfeo Mio ett mästerverk, jag kommer inte på någon grön och kraftfull doft jag njutit så mycket av som den här. Alldeles fantastisk. Jag är helt såld på Ninfeo Mio i ungefär en halvtimme. Toppnotens grönskande kaskad efterträds av lite mildare noter, aningar av något blommigt (som knappt mer än anas på min hud), sakta dyker en mjuk, lite mjölkig not upp och jag är bara så med... men, hmmmm... något händer en ungefär en halvtimme in i Ninfeo Mio.

Och, tyvärr, det är inte något bra. Någon not eller kombination av noter gör att Ninfeo Mio surnar på min hud, den får inslag av svavel och något nästan stickigt. Det här märkte jag inte när jag testade den i Stockholm och förstås, det är en stor besvikelse. Det här att en doft surnar har jag faktiskt märkt med några andra av Annick Goutals dofter, några av hennes florals funkar inte alls på min hud och detsamma gäller för dofterna i hennes orientaliska linje. Vad i all världen kan det vara i några av hennes dofter som ger upphov till detta trista fenomen, någon som vet?

Däremot får jag erkänna att Ninfeo Mio förmodligen kan dofta helt fantastiskt underbart på andra, som på min man till exempel, på honom surnar den förstås inte! Hans hudkemi måste vara helt motsatt min, för han klär ofta oerhört bra i det som inte alls kommer till sin rätt på mig.

Så trots Ninfeo Mios krock med min hudkemi tycker jag att den är värd att prova, sillaget är medium och den har god hållbarhet för att vara en Annick Goutal. Brukar du gilla gröna dofter och har hudkemi för den här kan den vara en superhöjdare!

pic: Publicdomainphotos

Parfymträff i Stockholm igen?

Bilden här ovan föreställer kanske inte Stockholms vackraste plats, men garanterat en av de mest kända ändå. Det är i princip omöjligt att missa Sergels Torg eller som det också kallas "Plattan" när man är i Stockholm.

Flera bloggläsare och parfymbekanta har iallafall hört av sig och undrat om det inte snart är dags för en ny parfymträff. Och eftersom det var så lyckat sist så tycker jag absolut att det börjar vara dags för en till. Hoppas att ni också tycker det!

Några datum som passar mig: Lördag 9/10, Lördag 16/10 samt Lördag 6/11. Hoppas vi kan enas om någon av dessa dagar. Att vi träffas vid 12-tiden som förra gången funkar bra för mig, jag tror mitt tåg kommer fram vid 11.15.

Vet inte om vi ska lägga upp det som sist ungefär med parfymprovning och kanske en fika, eller om någon har något ännu bättre förslag? Är det många som känner för att ta med sig egna parfymer så kanske vi skulle lägga mer tid på något sånt?

Nya deltagare är varmt välkomna, vi hade väldigt trevligt sist även om det gick runt i huvudet på mig på hemvägen pga. av alla dofter jag sprayat på mig! Känn dig absolut inte osäker pga. ålder, stil eller parfymkunskaper, vi var ett ganska så blandat sällskap sist och ju fler typer av parfymintresserade som dyker upp, desto roligare och mer spännande förstås!

Lämna en kommentar om du har lust att komma och gärna vilken dag som passar dig bäst så får vi försöka enas om en dag som passar majoriteten.

Ska bli jättekul att träffas tycker jag!

Pic: webcams.se

Resultatet av utlottningen!

Diana

solocha

Bellatrix

Lizzie

Ylva

Lotta

Julia

Helle

Ulrika E

lovethescents

Hanna

kjanicki

Susanna

steff

pklagrange

Therese

Habit Man

Em

Ines

sue

Maria G

Susanne B

Anonym

Nilla

Timestamp: 2010-09-13 07:10:44 UTC

Grattis alltså till Diana som har vunnit ett prov av Sharp och ett prov av Craft, samt något överraskningsprov. Och grattis till solocha som vunnit ett prov av Craft samt en överraskning.

Skicka era adresser till min hotmail så kommer proverna med posten. Tack till er andra som var med i utlottningen, det dyker nog upp en till ganska snart så jag hoppas ni har bättre tur då!

Sambeställning Black Phoenix Alchemy Lab

Då jag nämnt det tidigare har det verkat finnas ett intresse för en sambetsällning från Black Phoenix Alchemy Lab (BPAL). Så det börjar vara dags att fundera på vad du vill ha därifrån.

De har massor och åter massor att välja mellan och varje gång jag tittar in upptäcker jag nya doftoljor som jag vill prova!

Priserna är 17.50 $ för 5 ml parfymolja i flaska som på bilden ovan.

Imp´s ears (impar dvs. prover) rymmer 1 ml och kostar 4 $ styck eller 6 för 22 $.

Frakten går på 14 $ och då kan vi beställa upp till 2o flaskor el. 240 impar. Själv tänker jag nog beställa två 5 mls och en eller två gånger 6 prover.

Har du inte provat något från BPAL rekommenderar jag att du beställer impar till att börja med, somliga älskar nästan allt vad BPAL gör, medan andra tycker att deras oljebaserade dofter inte passar dem alls. Själv är jag lite splittrad, jag älskar somligt och skrubbar av mig annat fortare än blixten!

Vilka impar eller flaskor du ska köpa får du bestämma alldeles själv, ett tips är att leta på olika favoritnoter med hjälp av deras sökfunktion. Annars kan du ju helt enkelt gå efter de namn du tycker om eller vilket annat system som känns funktionellt för dig.

Så vad göra? Jo, bestäm vilka dofter du vill testa, skicka en lista med de önskade dofterna (OBS! Var tydlig med om du vill ha impar eller stora flaskor) till min e-mail, jag knåpar ihop en lista utifrån vad alla vill ha, räknar ut vad var och en ska betala i svenska pengar, även inklusive frakten från mig och hem till er. Jag kommer förmodligen skicka iväg beställningen i månadsskiftet sept/oktober så du har någon vecka på dig att fundera. När allt är klart får du överföra den summa pengar som motsvarar din del av beställningen till mig. Beställningen görs sedan via Paypal och alla som är med på beställningen kommer att få info av mig om när paketet sedan skickats från BPAL.

Räkna med minst 2-3 veckors väntetid innan paketet skickas. När jag senast beställde från BPAL tog det sammanlagt sex veckor från beställningen var lagt tills jag hade min beställning hemma. Jag tror de har mer att göra under hösten (med Halloween och jul på gång) så kanske har vi vårt paket framme först i slutet av november el. början av december.

Ofta får man massor av extra-impar med som liten bonus, jag kommer att försöka fördela dessa så rättvist som möjligt, delvis baserat på vem som beställt för mest pengar osv. Förhoppningsvis kommer alla att få iallafall ett extraprov var, men jag kan inte lova det!

Vilka kan vara med på sambeställningen?

Alla som läser detta och kan betala för sin del av beställningen senast i slutet av september OCH hinner bestämma vad den vill prova innan dess OCH förstås, litar på att jag sköter beställningen och inte försnillar era pengar och åker på semester till Säffle för dem. *muhahahaha*

Man kan inte gilla allt från BPAL, men jag kan iallafall lova att det är kul att testa deras dofter. Jag ser fram emot att bli ägare till en stor flaska av vardera Bayou och Kubla Khan.

Pic: Flaskor från Black Phoenix Alchemy Lab

L'Artisan Parfumeur - Nuit de Tubereuse

Att leta efter bilder på män och blommor visade sig vara rätt svårt. Det mesta jag hittade var bilder på en "ångerfull" man med en bukett blommor bakom ryggen, snacka om stereotypt och det var det sista jag var ute efter. Men, när jag började leta bland verk av homoerotiska fotografer blev det lite bättre, men jag ville inte heller ha något för uppenbart jätteerotiskt om ni fattar... Bilden här ovan är egentligen lite för gullig, men han har ju iallafall byxor på sig.

Jag har gått omrking och grunnat på L'Artisans Nuit de Tubereuse ett tag nu, den är ännu en sån där doft som det är lite svårt att begripa sig på. Men, så en dag trillade poletten ner, Nuit de Tubereuse är en maskulin doft, dessutom en maskulin tuberos-doft och såna finns det ju inte så många av vad jag vet.

Bortsett från det maskulina inslaget har jag gått omkring och haft på mig den och tyckt att jag vagt känner igen den nån annastans ifrån, men jag har fortfarande inte kommit på vilken annan parfym den möjligen kan dofta som. Är det någon annan som har känt den där vagt välbekanta doften och dessutom vet vad det påminner så upplys mig gärna.

När jag hade börjat vänja mig vid L'Artisans Nuit de Tubereuse så trodde jag där ett tag att jag äntligen hittat en annan tuberose-doft (förutom Carnal Flower) som jag verkligen kunde gilla. Det är utan tvekan tuberos, men en så pass annorlunda version att den inte påminner om något annat tuberosdoftande jag provat. Den är märkligt mjuk och nästan lite tillbakadragen -för att vara en tuberosdoft- men, sillaget är grandiost och hållbarheten bland de bästa jag provat från L'Artisan. Låter det motsägelsefullt? Ja, det är det, men den har ett slags mjuk aura, mycket märkligt, men sant. Nuit de Tubereuse har inslag av en mild, nästan ihålig grönska, mjuka kryddor som liksom rundar av den ibland lite vassa tuberosen och sällskap av andra blommor, som tjänar som en mild, men ändå liksom intensiv bakgrund.

Men, så är den plötsligt där! Den maskulina noten! Nåt i Nuit de Tubereuse doftar väldigt maskulint på mig, och när jag väl upptäckt det och börjat tänka på det har jag väldiga problem med att tycka om den lika mycket som innan. Jag brukar kunna ha på mig dofter avsedda för män utan problem, unisexdofter likaså, min hudkemi brukar inte ta fram maskulina inslag i dofter särskilt mycket, så jag blir ganska överraskad när det händer. På rak arm kommer jag bara på en enda floral med samma förmånga, nämligen Carthusias Aria di Capri, en härlig blomdoftande, fyllig parfym som jag skulle ha gillat om det inte varit för det där maskulina i den.

Vad som är maskulint eller inte är ju en smaksak, och det finns säkert många som har på den här utan att känna minsta lilla inslag av något maskulint. Jag önskar verkligen att jag hade varit en av er! Däremot har jag märkt att jag slipper den maskulina noten när jag sprayar Nuit de Tuebreuse på mina kläder, jag brukar inte vanligen parfymera mina kläder, men för min smak kommer Nuit de Tubereuse absolut mest till sin rätt på ett klädplagg, som den doftar då skulle jag önska att den doftade på min hud.

Har du andra erfarenheter av Nuit de Tubereuse? Jag ska testa den på maken vid tillfälle, den här maskulina noten ska bli spännande på honom! Alltså, Nuit de Tubereuse är en härlig, fyllig, livfullt, mångbottnad maskulin floral. Iallafall på mig. Sillaget är enormt och sveper i mig i härlig väldoft i timmars timmar.

Jag rekommenderar Nuit de Tubereuse till män som är nyfikna på att hitta en parfym med blomdoft. Annars är den förtås mer än värd att testa för alla som är nyfikna på olika versioner av tuberos i parfymer, i Nuit de Tubereuse har Bertrand Duchaufour tolkat noten på ett unikt och mycket annorlunda vis. Jag misstänker också att den maskulina noten tas fram olika mycket beroende på hudkemi, den är inte så enorm att det är ett hinder för kvinnor att njuta av den här doften!

Pic: Bidgood

En utlottning!

Det börjar ju vara på tiden med en liten utlottning.

Reglerna är enkla. Lämna en kommentar senast måndag morgon den 13/9 så drar jag två vinnare (gäller både här och den engelska bloggen) med hjälp av Random.org.

Vad vinner man?

Jo, en vinnare får: Ett prov av Andrea Maacks Sharp, ett mindre dekanterat prov av Andrea Macks Craft, samt något litet överraskningsprov.

Vinnare nummer två får: Ett dekanterat prov av Craft, samt någon överraskning.

Så lämna en kommentar och hoppas på tur, prover av Andrea Macks dofter är inte så lätta att komma över.

Lycka till!

Thierry Mugler - Womanity

Om några få dagar lanseras Thierry Muglers senaste doft, Womanity, i Sverige. Den tionde september är det ett release-party i Stockholm. Jag har varit nyfiken på Womanity hela sommaren, eftersom jag läste om den långt innan det var dags för Sverige-lansering. Hur som så hade jag inte lyckats få tag på ens det minsta prov av Womanity på hela sommaren!

När jag sen läste att någon trendig Stureplans-tjej blivit utsedd till doftens "spokesperson" vilket väl heter talesperson på svenska och skulle ha en lanseringsfest den tionde september så fick jag genast mer bråttom. Jag blev ärligt talat lite avundsjuk, varför skulle en massa trendiga Stockholms-kändisar få testa Womanity före mig? Hrmf..... hur lösa detta?

Jo, jag skrev ett litet upprop på FB om någon av mina vänner där kunde tänka sig att dela ett litet Womanity-prov med mig? 20 minuter senare fick jag napp. Snälla, rara Loukia i Grekland kunde skicka ett Womanity-prov till mig. Det är en så fascinerande sak med parfymälskare, alla verkar vara så vänliga och generösa. Nåja, tusen tack för provet Loukia!

Eftersom jag brukar uppskatta Thierry Muglers dofter, Alien är en favorit och nya Angel Liquer de Parfum är en höjdare, herrdofterna är inte dåliga heller, så hade jag ju vissa förväntningar. Att man dessutom arbetat med kaviar, inte självs doften av kaviar, men på något vis härmat molekylstrukturen så blir ju doften dubbelt lockande iallafall för mig som brukar sukta efter allt udda.

Nåväl, hur är den då? Mycket, mycket märklig måste jag medge. Öppningen är en söt och samtidigt syrlig fruktblandning där jag mest av allt känner doften av grapefrukt. Långt ifrån någon höjdare på mig, mest påminner den om allt annat syrligt fruktigt som finns att köpa idag. Toppnoten är dock inte så långvarig, snart dyker en omisskännlig havsnot upp, men dock ingen som helst kaviarlukt. När jag doftar nära inpå doftar Womanity sött, fruktigt, lite aquatiskt och efter en tid också en liten gnutta mjölkigt, vilket jag antar härrör från fikon.

Det här är inget jag överhuvudtaget intresserar mig för, det är så tråkigt och medelmåttigt att klockorna stannar. Nej, ett sånt bottennapp hade jag inte förväntat mig...

Den mediokra doften glöms bort (på mig är den dessutom rätt svag, så även om den doftar trist så är det inget jag stör mig på) och jag går ut på promenad med man och hund. Och då...

tada.. som från ingenstans känner jag den omisskännliga doften av Angel! Hmm? Var kommer den ifrån? Men, lika fort som jag kände den är den borta igen och vid sniff på handleden doftar Womanity precis lika tråkigt som för 45 minuter sedan. Men, så ploff bara en liten bit senare anar jag en härlig doft av den godaste vaniljkaka man kan tänka sig, spröd och frasig och kryddad med en liten gnutta kanel och kardemumma. Återigen upprepas samma sak, sniff på handleden, näe, Womanity luktar inte alls underbar vaniljkaka utan tråkaquatisk fruktsörja. Nästa gång det inträffar är jag lite mer förberedd, nu anar jag en doft av min älskade Alien! Ohohoh, mums... men, det är så flyktig och vagt att jag rentav tror att jag inbillar mig.

Iallafall tycker jag att det verkar finnas små bubblor av Alien och Angel dolda i Womanity, också bubblor av andra dofter (vaniljkakedoften påminner vagt om L de Lolita, men mycket mildare), det är bara det att dessa bubblor spricker och sprider sitt innehåll så fort och så svagt att man knappt uppfattar det. Lite får jag en känsla av att titta på 3D-film utan 3D-glasögon. En liknande uppbyggnad, men mycket tydligare har jag hittat hos Frederic Malles Dans Tes Bras.

Är det i själva verket dessa "doftbubblor" som efterliknar kaviarens molekyl-struktur. Ni vet så där när man tuggar ett kaviarkorn mellan tänderna? Plopp. Jag tror att idéen bakom Womanity är genomtänkt, men nånstans når den inte riktigt ända fram. Själva grunddoften är tråkig från start till slut, iallafall på mig, och doftbubblorna är för vaga och flyktiga. Och, om jag vill dofta Alien, Angel eller vaniljkaka, så tar jag väl på mig någon av de dofterna? Womanity blir lite som att gå över ån efter vatten.

Jag tror däremot att Womanity kan vara en riktigt intressant doft på rätt person, så den är nog värd att testa iallafall. Och trots att jag nu hunnit använda den ett antal gånger så är jag inte riktigt färdig med den, det kan mycket väl visa sig vara en doft som växer och som jag så småningom uppskattar mycket mer än vad jag gör nu.

Sillaget är minst sagt märkligt, hållbarheten är god. Womanity kan förresten funka på män också, jag finner den inte påfallande feminin. Har du hunnit testa Womanity? Vad tycker du om den?

pic: beut.ie

Andrea Maack - Craft

Med noter av aldehyder, elemi (en kåda med kryddig och citrusliknande doft), kall metall, is, cederträ och patchouli låter Andrea Maacks doft Craft som något väldigt speciellt. Jag var nyfiken på den, men trodde inte jag skulle tycka särskilt mycket om den. Vanligen brukar dofter med not av metall inte bli så lyckade på mig. Jag var nästan säker på att jag skulle tycka bättre om Sharp, men sen när jag testade Craft blev jag, minst sagt, överraskad.

Craft är en väldigt, väldigt speciell doft. På något vis känns det som en doft bortom det post-moderna, en doft för science fiction, rymdskepp och cyborgs. Med hjälp av aldehyder blir öppningen som att mötas av ett ångmoln med syrlig metalldoft. Som att vandra vilse i en dimmig skog av metall med artificiella citrusfrukter hängande från trädens grenar. Eller är det så här det doftar i Enterprices korridorer? Nej, kanske är det rentav doften som seven-of-nine sprayar på sig varje morgon innan hon är redo för nya rymdäventyr?

Ja, nånstans där inser jag att jag GILLAR Craft! En av få dofter med uttalad metallnot som faktiskt funkar med min hudkemi. Till en början är Craft kall, våt, syrlig och väldigt främmande, men också intressant, spännande, unik och, dessutom, bärbar. Den är betydligt lättare att tycka om än vad man skulle kunna tro (eller iallafall vad jag trodde). Någonstans på väg in i hjärtnoten får Craft en tydlig doft av såna där syrliga, pappriga tefats-godisar, så pass övertygande att jag rentav får smaken av de pastellfärgade tefaten i munnen.

Liksom Sharp är Craft en "vit" doft, men här med inslag av metall och ljusaste grönt. Medan Sharp är varm och välkomnande på ytan, men med något farligt/giftigt vilande under, så är Craft dess motsats. Kall, våt och metallisk på ytan, men med en värme som sakta framträder. Om Sharp är i lager på lager, så är Craft snarare med noterna parallellt ordnande. Det är framförallt i toppen och den första timmen som Craft uppfattas som en kall doft. När den sakta värms upp av huden avslöjas en härligt varm, träig, jordig och nästan grön not. Fortfarande vilar något verklighetsfrämmande över Craft, men något som mer väcker min nyfikenhet och fantasi än något annat.

I den här fasen av Craft är det som om jag letat mig fram till rymdskeppets hjärta och upptäcker att vad som driver rymdskeppet framåt är ett gigantiskt, väldoftande träd som tjänar som rymdskeppets motor (kom igen, vi pratar om sci-fi, allt är möjligt, iallafall i teorin!). Eller är det de små rymdskeppsbarnen som får lektioner i biologi och odlar små miniatyrträd i petriskålar?

-Är det säkert fröken? Luktar träd och växter så här på riktigt, undrar en vetgirig liten rymdelev.

Till syvende och sist blev jag faktiskt mer förtjust i Craft än i Sharp. Sharp doftar på något vis godare och mer "jag", men är också mer krävande att bära, medan Craft är mer lättburen, men också väldigt olikt allt annat jag provat inom parfymer.

Craft har maffigt sillage, särskilt i början när man omvärvs av dimmigt moln med doft av metall och citrus, sillaget mattas och blir aningen mindre i takt med att basnoterna av patchouli och cederträ dyker upp. Hållbarheten är god, men Sharp varar dock längre än Craft. Craft funkar utomordentligt väl även på män. Precis som Sharp rekommenderar jag starkt att man testar Craft om man råkar stöta på den. Det är inte ofta så pass annorlunda dofter dessutom är lätta att tycka om.

Vilken är din favoritparfym med metallnot?

pic: seven-of-nine, geeknews

Andrea Maack -Sharp

Andrea Maack är en isländsk konstnär som i sitt arbete bland annat är intresserad av att bryta eller komplettera den visuella dominansen inom konst. Andrea har valt att göra det med att skapa tre olika dofter, Sharp, Smart och Craft som olfaktoriskt motsvarar och efterliknar andra av hennes konstverk, till exempel blyertsteckningar. Med sina parfymer har Andrea också valt att ta steget över till den kommersiella sfären och hennes dofter kommer att marknadsföras globalt. Andrea tilltalas mycket av att människor ska bära hennes konst, som en parfym och varje ägare av en Andrea Maack-doft kommer att ha en liten Andrea Maack installation i sitt hem. Inte bara doften, utan flaskans formgivning, liksom den skyddande påsen och kartongen är en del av konstverket. Mer om Andrea Maack och hennes konst och parfymer kan ni hitta här: http://www.andreamaack.com/

http://www.andreamaack.com/EauDeParfum.pdf

Jag måste säga att jag är väldigt glad över att få prova de här dofterna av flera anledningar. Dels tycker jag att det är väldigt kul att Island, ett land som väl knappast förknippas med parfym, får sin representation inom parfymvärlden. Att dessutom gränsen mellan konst och de kommersiella intressen som trots allt styr det mesta inom parfymindustrin tunnas ut är också intressant. Och vi lever i en visuell diktatur, men det går att bryta dess dominans, iallafall tillfälligt. Att sedan dofterna är väldigt speciella och unika gör ju knappast saken sämre.

Jag uppfattar Sharp som en vit doft, det är vitt i vitt, men med små nyansskillnader. Noterna som finns angivna för Sharp är: apelsinblom, änglahud, söt vanilj, vit musk och smekande mjukhet.

Ja, jag uppfattar Sharp som mjuk, pudrig, eftergivlig och feminin, men under ytan lurar (som namnet antyder) något vasst. Är Sharp en änglamakerska? En ljuv giftblanderska? En vacker, men ond drottning som suger livet ur små oskyldiga barn? Snövits onda styvmor som förgiftar det saftiga äpplet?

Doften Sharp rymmer för mig en historia, en mångfacetterad berättelse. Noterna ligger i lager på lager och avslöjas bara glimtvis. Det är blomblad som vilar på matt, vitt papper, på hud så blek som snö, en doft av något medicinskt, skarpt, giftigt, narkotiskt, men trots att jag upplever doften som nästan frånstötande dras jag samtidigt till den. Den "giftiga" doften bara anas och ger Sharp en oväntad karaktär och ett djup som gör den olik de flesta andra parfymer.

Trots sin orginalitet har den vissa likheter med andra dofter, tex. påminner den vagt om Diors Hypnotic Poison, fast som om den är på riktigt! De pappersaktiga blomnoterna påminner lite om Van Cleefs & Arpels Gardenia Petale, men återigen, betydligt mer komplex och mångbottnad.

Sharp har inslag av ytterlig komfort, mjukhet, smekande len vanilj och det är en parfym som hela tiden kräver min uppmärksamhet när jag bär den. Jag anar en Tabula Rasa-situation och att det är jag själv som fyller i innehållet, att det inte är givet på förhand, utan kan tolkas helt individuellt av varje människa som bär Sharp. Det är nog lite så här jag hade önskat att Nasomattos China White skulle dofta. Sharp har ett inslag av nästan isig svalka som känns behaglig bland de annars övervägande varma noterna. Sharp är söt, men den beska medicin-liknande noten tar bort mycket av sötman.

Sharp har mycket god hållbarhet och stannar med mig hela dagen, den är krävande att bära och även om jag absolut tycker om den kan jag få en känsla av "överdos" efter många timmar i dess sällskap. Samtidigt väcker den en massa fantasier och frågor hos mig, det är en doft där jag tycker mig upptäcka nya inslag hela tiden. Sillaget är märkbart, du kommer att bli uppmärksammad när du bär Sharp, lita på det.

Andrea Maacks parfymer kommer snart att lanseras i Stockholm och det är ett måste för parfymälskare att testa hennes dofter. Priserna är mycket överkomliga för den här typen av dofter tycker jag. Det här är absolut dofter som måstemåstemåste testas. Vad kommer du att fylla din Tabula Rasa med?

Missa inte utlottning av några prover av Andrea Maacks dofter längre fram!

Pic: Andrea Maack

När jag tänker på Island...

Jag antar att jag inte är så orginell när jag tänker på Island.

Jag tänker på:

- att åka dit och bada i varma källor

- att åka dit och rida på islandshästar

- begåvade, söta isländska sångerskan/artisten Björk

- vulkanen Eyjafjallajökull som fick utbrott i våras och lamslog den europeiska flygtrafiken

Nej, jag tänker inte särskilt mycket på parfymer i samband med Island. Inte förrän nu vill säga...

snart, snart, snart kommer en recension eller två om just isländska parfymer. Det är bara det att det här är så speciella parfymer att jag ännu inte riktigt bestämt mig för hur jag ska skriva om dem...

CoSTUME NATIONAL - 21

Det har blivit lite glest mellan inläggen, men det är framför allt för att vår dator har kraschat och jag måste tigga till mig tid vid sonens dator. Och så har skolorna börjat och mellandottern är på plats i Markaryd och då har jag inlett operation stora höststädningen och ja, det tar ju lite tid det med.

Men, annars har jag just nu massor av alldeles underbara parfymer att testa och skriva om. Faktum är att jag har så många intressanta parfymer på gång just nu att det är lite svårt att veta var jag ska börja.

Regelbundna läsare av bloggen kanske minns att jag testade en parfym på NK när vi hade parfymträffen, en parfym som doftade väldigt gott, men som jag inte var säker på vilken det var. Jag misstänkte framför allt två parfymer, dels Laura Merciers Marrons Glace och Costume Nationals 21. Marrons Glaces fick jag tag på för en tid sedan och även om den hade vissa likheter med den mystiska parfymen var jag nästan säker på att det inte var den.

Så fick jag då möjlighet att beställa ett prov av Costume Nationals 21 och gissa om jag var nyfiken när jag sprayade på den? Men, va? Va va va va? Näe, hmm... får väl medge att toppnoterna på 21 inte alls påminde om den eftersökta doften från NK. Men, ändå trots de uppenbara olikheterna visade sig ändå 21 vara en mycket intressant doft.

Toppnoter av mjölk, ambra, saffran som strax efterföljs av ekmossa och diverse olika, varma, mysiga kryddor som kanel och kryddnejlika. 21 doftar både väldigt gott och en liten, liten del störande. Ekmossan är använd med lätt hand, men jag misstänker att den lyckas ge 21 en så pass annorlunda tvist att den går från mysig gourmand till intressant och annorlunda. I den här fasen av 21 gillar jag den, men inte 100%, den har som sagt udda inslag. Den är komplex, både stark och mild på samma gång. Definitivt gourmand, men minst lika mycket trä, kryddor och ekmossan ger en nästan rökig dimension till doften. Överhuvudtaget tycker jag att Costume National förtjänar mer uppmärksamhet än vad de verkar få. Deras Scent Intense är redan en favorit och nu vill det sig inte bättre än att även 21 lutar åt det hållet!

Någon halvtimme eller så in i doften inser jag att jag sniffar tvångsmässigt på min handled och där! Där! Där har vi den, den mystiska doften från NK! Jajaja! Det ÄR den! Fortfarande är den härligt, lena, krämiga och fylliga doften jag minns från NK lite uppblandad med trä och ekmossa, men mer och mer anar jag doften jag föll för. Det är basnoten på 21 som etsade sig fast både på min hud och i mitt minne den där dagen i Stockholm!

Basnoten för övrigt påminner mig massor om en chilensk drink som heter Colo de Mono (apsvans). Den här drycken består av mjölk, sprit (tex. rom, brännvin el. om du får tag på lite äkta pisco) lite kaffe, kanel och kryddnejlika. I Chile dricker man den här drycken omkring jul, och den är jättejättegod! Tack vare min söta chilenska svägerska har jag stiftat bekanstkap med den. Och Costume Nationals 21 påminner om drinken Colo de Mono. Doften är krämigt mjölkig, kryddig, söt, fyllig om än inte med inslag av någon sprit, men vi kan väl leka att ekmossan står för de bitarna, även om det ger doften snarare en karaktär av dammig rök än någon alkoholbaserat.

21 har god, men inte suverän hållbarhet. Kanske uppåt 5-6 timmar, sillaget är bra, men inte för dominerande. Doften är både komplex och utamanade, men samtidigt mysig och väldigt komfortabel. Ekmossan gör att sötman aldrig blir för påträngande och 21 kan förmodligen funka även för dig som vanligen inte gillar söta eller gourmandlika parfymer, den är till minst lika stor del kryddigt och träigt aromatisk. 21 kan funka både på män och kvinnor och passar förmodligen bra på människor i de flesta åldrar. Kort sagt, det här är ett litet guldkorn som måste testas! Och när du ändå håller på tycker jag du ska ta dig ett glas Colo de Mono också. Här kommer ett recept:

För 4 pers

4 stora koppar starkt kaffe

1 kanelstång

4-5 kryddnejlikor

frön från en vaniljstång

2½ dl rörsocker

2½ dl kokande, vispad mjölk

1 tsk malen kanel

1 dl brännvin (tex. rom el om du kan få tag på pisco)

Vad har annars att se fram emot på bloggen? Jo, det blir en utlottning snart, så missa inte den! Och så tycker jag du ska ta och fundera på vad du tänker på när du hör ordet Island? Och så kommer det recensioner av bla. Annick Goutals Ninfeo Mio, Serge Lutens Bas de Soie och L'Artisans Nuit de tubereuse. Och framöver kommer det nog dyka upp något riktigt, riktigt vintage här också. Med andra ord, lite smått och gott.

pic: Colodemono