Enligt mig finns det inget som doftar så gott som bebisar. För några dagar sedan var vi barnvakt till vårt minstaste lilla barnbarn och bara att få sitta med honom i famnen och dofta på hans lilla fjuniga babyhår slår det mesta. Jag brukar försöka att inte ha så starka parfymer när jag är omkring småbarn, men maken hade uppenbarligen inte tänkt på det. När jag skulle mata bebisen efter att maken suttit med honom och sett på Kingkong så doftande hela bebisen Black Aoud. Och tro mig, han doftade bättre utan! Black Aoud gör sig mycket bättre på maken helt enkelt.
En bloggläsare undrade lite hur jag ser på barn och parfym och det är ju något som kan vara värt att fundera på. I vissa länder är det ju helt okej och tämligen vanligt att parfymera till och med bebisar. Riktigt varför man gör det förstår jag inte, jag är nästan helt säker på att även en italiensk, fransk eller latinamerikansk mamma tycker om sin bebis doft mest i hela världen och ändå sprayar man på de små parfym. Alkoholfri förvisso och ofta med mycket milda och behagliga noter som kamomill, talk, vanilj. Själv skulle jag aldrig ha drömt om att parfymera mina barn när de var små. Vad tycker du? Bloggläsare som har barn har du någon gång tagit på ditt spädbarn (under ett år) parfym eller parfymerade hudprodukter i syfte att få din bebis att dofta mer? Bloggläsare som kommer från en kultur där det är mer accepterat eller rentav förväntat att man ska parfymera sitt spädbarn, hur ser du på denna tradition?
Jag är ju medveten om att Sverige inte har någon vidare parfymtradition och ett land med vuxna människor som helst inte vill dofta nåt annat än rent kan ju knappast vara intresserade av att parfymera sina bebisar. Kanske är det inte värre än att försöka få dit en liten rosett i bebisflickans små tunna testar eller sätta en liten fluga under alla dubbelhakorna på en liten bebispojke?
När är det okej att använda parfym på barn? Små barn, från ca 3 års ålder har ofta en naturlig nyfikenhet på vuxengrejer, de härmar i sina lekar och många barn älskar olika typer av utklädningslekar. Att få gå omkring i pappas eller morfars skor en stund, eller låna farmors handväska som en fin dam och mormors läppstift och mammas allra finaste mest glittriga halsband. Är det så fel att i en sådan lek även ta på barnet ett litet spray parfym? Jag tycker inte det, men att man kanske ska vänta tills barnet själv frågar efter det. Ett barn som lever i en miljö där parfymer används flitigt blir förstås mer nyfiken på parfym än ett barn vars föräldrar har en eller två flaskor undangömda i badrumsskåpet. Här tycker jag det är okej att låta barnet prova, som en del av en lek, något kul och på barnets villkor. Om man är rädd om den känsliga huden kan man ju alltid spraya på tröjan.
Lite äldre barn förstås ju kopplingen mellan att använda parfym och dofta gott. Också att mamma kanske använder smink för att se finare ut. Tjejer i förpuberteten köper gärna en flaska -kändis-parfym för att framstå som vuxnare, här blir parfymanvändande en del av ett grupptryck. Den som inte har behå, egen handväska med smink i och en flaska av Christina Augileras eller Paris Hiltons parfym i väskan kan lätt anses som barnslig eller töntig.
Min 13-åring har ju indoktrinerats ganska mycket när det gäller parfym. Hon är numera ganska självgående i sin parfymanvändning och har ett antal favoriter. Vanilj verkar gå hem och hon älskar allt från Jessica Simpsons Fancy till Indults Tihota. Hon brukar få prova det mesta jag har, men jag försöker undanhålla henne mina mest animaliska, erotiska dofter. Ska egentligen en tjej i hennes ålder vara nöjd med att ha en flaska Fancy och inte alls gå omkring och sukta efter svindyra Tihota? Det ska bli väldigt intressant att följa hennes parfymutveckling. Kanske gör hon revolt vid 15 och vägrar ha på sig någon parfym alls?
När, om alls är det okej att låta ett barn ha på sig parfym? Och vilka parfymer är okej? Kan jag ta på min 13-åring lite Lolita Lempicka, men kanske inte borde ha låtit henne testa Frederic Malle och Serge Lutens? Vid vilken ålder började du använda parfym mer regelbundet? Själv började jag köpa Dates spraycologne när jag gick i mellanstadiet. Nästan alla i klassen föredrog den blå tjejen, men jag gillade den röda bäst, vill minnas att den hade ett "ryskt" namn, typ Nadja.
Pic: Gustav Klimt
6 kommentarer:
Dette med å parfymere babyer er for meg fullstendig, fullstendig uforståelig, og jeg blir helt trist av å tenke på det.
En treåring som begynner å interessere seg for det som finnes i mammas/tantes/mormors osv. skap, kan jo få lov til å prøve seg sånn litt forsiktig, synes jeg, men altså ikke før barnet ber om det selv.
Jeg husker jeg brukte disse Date-duftene selv, men en av de aller første parfymene jeg eide (eller DEN aller første?) var en jeg har glemt navnet på, som duftet appelsin/mandarin. Flasken var i brunt, sylinderformet glass med appelsinfrukter og -blad preget i glasset, og (tror jeg) orange kork. Denne tenker jeg faktisk på ganske ofte, og grunnlaget for min kjærlighet til appelsinblomstparfyme ble nok lagt der.
Det var jag som undrade vad du tyckte om barn och parfymer i ett tidigare inlägg.
Själv minns jag med förtjusning när jag var liten och mamma skulle gå ut och tog på sig Opium eller Chanel nr 5. Minns att de doftade ljuvligt på henne men har inte alls något minne av att vilja testa själv. Mitt parfymintresse kom långt senare i tonåren och blommade ut på allvar när jag som 19-åring flyttade till Paris och fick en flaska Eau de Charlotte i present av madame. Madame som för övrigt använde parfym på sin 2-åring. Otäckt doftade den.
Jag skulle aldrig använda parfym på min dotter som nu är 2,5 år gammal. Hon har dock varit nyfiken på mina parfymer så hon fick en egen flaska, en liten en från L'occitane med vatten i. Den står i mitt skåp och om hon vill ha när jag tar på parfym så får hon lite av den. Men just nu är hon inte så intresserad.
För övrigt så använder vi bara parfymfria produkter till henne.
Jag vet inte när jag tycker det är ok för barn att ha parfym, beror nog på doft och innehåll.
Jag var nog mer fascinerad av de fina flaskorna än dofterna som barn. Mina första dofter var nog också Date och olika parfymer från Yves rocher. Sen har jag varit periodare när det gäller parfym och verkar vara det fortfarande, ibland mycket doft, ibland ingen.
Britt Åse: Jag fattar inte riktigt heller varför man alls började med det? Å andra sidan kommenterade en läsare på den engelskspråkiga delen att man vänjer ju barn vid ljud, ljus, färger etc, varför inte vid dofter? Det ligger säkert nåt i det, men jag tror också att de flesta spädbarn befinner sig i mer eller mindre doftande omgivningar utan att bli parfymerade själva.
Inget av mina barn har varit speciellt intresserade av parfym före för-puberteten, men så var ju inte heller parfymnröd när de var små.
Förutom Date så fick jag en flaska L'Air du Temps av min faster, men den blev ingen favorit.
:)
Det verkar vara ganska många som har såna minnen från barndomen och det låter så mysigt, festligt och lite lyxigt tycker jag.
Det var en fin present, men jag håller med om att hon hade kunnat låta bli att parfymera den lilla 2-åringen.
em: Tror att många barn i den åldern egentligen är nästan mer intresserade av flaskorna än parfymerna. Själv har jag ju jättesvårt att förvara mina flaskor i sina boxar, jag älskar att se på dem. Men, de är iallafall i ett rum utan fönster och värme (klädkammare).
Skicka en kommentar