Neil Morris Fragrances.

Av någon anledning har jag en fördom om att parfymörer och parfymproducenter kan vara lite överlägsna, snobbiga och svåra. Kanske för att många av dem är fransmän? Missförstå mig inte, Frankrike är ett land jag gärna reser i och återvänder till, jag drömmer till och med om att ha ett litet sommarhus nånstans i någon lantlig avkrok av landet.

Och egentligen varför skulle parfymörer vara snobbigare än några andra? Kanske är det så att jag ser upp till dem som skapar mästerverk av dofter på samma sätt som idoldyrkande tonåringar ser upp till den snyggaste rockartisten med de häftigaste hitsen? Och att jag själv därigenom bidrar till att liksom vilja ha dem lite på en piedestal. Läste att Frederic Malle bad om att få göra en datortomografi av Maurice Roucels hjärna, då den ju måste skilja sig på något vis från andras hjärnor som saknar förmågan att skapa doftkonst.

Mitt sunda förnuft säger mig nog snarare att parfymörer och producenter är som alla andra, en del snobbiga, en del svåra, en del otrevliga och en del mysiga, trevliga och oerhört varmhjärtade människor. Parfymören Neil Morris, Boston tillhör utan tvekan den senare sorten.

Jag tror att jag först läste om hans parfymer på The Perfumed Court och sen på Basenotes, så småningom hittade jag även Neil Morris hemsida: http://www.neilmorrisfragrances.com/index.html

Hans beskrivningar av parfymerna lät i mina öron alldeles fantastiskt fina, många av namnen väckte min fantasi och efter någon tid bestämde jag mig för att testa några av hans dofter. På hemsidan fick jag ingen riktig uppfattning om hur mycket frakten till Sverige skulle gå på så jag skrev ett mail. Jag fick genast svar av Neil Morris partner, David och han var väldigt hjälpsam och trevlig. Så kort efteråt beställde jag hela provkollektionen av Neil Morris Signature Collection, mitt namn och adress innehåller flera svenska bokstäver å.ä och ö, men jag tänkte inte på det. Samma kväll får jag ett nytt mail, den här gången av Neil Morris själv, där han skriver vänligt på svenska, undrar över bokstäverna och berättar att han älskar Sverige, har varit här och har en vän i Stockholm. Alltså, ursäkta, men sånt imponerar på mig. Han verkar så oerhört mysig och snäll, som en liten parfymtomte kanske?

Proverna kom raskt till rätt adress och det var även bifogat ett litet handskrivet brev och lite extraprov. Har senare förstått att Neil Morris anses av många som en av de trevligaste personer de träffat. Men, parfymerna då?

Tyvärr får jag medge att det var flera som inte passade mig alls. Neil Morris har en förkärlek för någon typ av ozonnot i många sina parfymer som inte passar mig särskilt bra, det blir för tunt och luftigt helt enkelt. Dock har jag hittat några riktiga trevliga bland hans dofter, October (från Vault Collection), Rainflower, Zephyr och mina två favoriter; Clear och Gotham.

Clear och Gotham är nästan varandras totala motsatser. Clear är som namnet antyder en ren och klar doft. Jag brukar inte vilja ha parfymer som doftar rent, men de gånger jag vill det är det Clear som åker fram, det är en doft som exakt lyckas få mig att både lukta och känna mig lyxigt nyduschad, nästan mer än nyduschat, ungefär som om jag suttit i en bastu och svettats ut orenheter och sedan fräschat upp mig med en sval dusch. Clear är trots sin fräscha karaktär oerhört dryg, två små spray räcker för massor av doft och räcker länge också, hållbarheten är mycket god och sillaget (hur pass mycket man upplever att parfymen strålar ut från huden) är riktigt bra, jag blir som omvärvd av ett moln av ren fräschör. I den här doften blir aldrig ozonnoten för luftig, utan bidrar bara till att förstärka känslan av ett moln av väldoft. Clear är en ganska rätlinjlig doft som inte förändrar sig särskilt mycket från början till slut.

Gotham å andra sidan är en smutsig doft, en doft av gummi, läder, storstad och värme. Den är tung, orientalisk och sinnlig. Hjärtnoterna är tunga blommor med ambra och musk. Den här parfymen är minst lika starkt som Clear, ett spray skulle kunna räcka för många och hållbarheten är påfallande bra. Även den här ligger runt omkring mig som ett doftmoln. Gotham påminner mig lite om L'Artisans Dzing!, men samtidigt om Tauers L'Air du Desert Marocain. Gotham förändrar sig ganska mycket, en parfym som utvecklar sig och jag har märkt att vid vissa tillfällen blir lädret mer dominerande på mig och vid andra blir blommorna det. Gotham sägs vara inspirerad av New York på hösten och det kan jag väl inte ifrågasätta, men den får mig snarare att tänka på en storstad i något varmt, orientaliskt land, kanske Istanbul eller Bombay.