CB I Hate Perfumes är verkligen ett speciellt märke. När jag först blev parfymnyfiken var det ett av de första märkena som fångade min uppmärksamhet, dofter med namn som Winter 1972, In the Library, I am a dandelion (maskros), Russian Caravan Tea och At The Beach 1966 kändes minst sagt orginella och intressanta. Trots det tog det lång tid innan jag äntligen bestämde mig för att testa någon av deras dofter.
Christopher Brosius, mannen bakom CB I Hate Perfume har en ganska egen filosofi när det gäller parfymer. Han har inte mycket till övers för "vanliga" parfymer, utan hans parfymer är återskapade berättelser och minnen på flaska. Christopher Brosius har valt att göra sina dofter i två lite ovanliga versioner, en vattenparfym (som jag inte testat) och en parfymolja, samt att många av hans dofter också finns att få som rumsspray. Jag bestämde mig för att testa några parfymoljor, eftersom jag hört att vattenvarianten tyvärr inte ska ha så lång hållbarhet.
En av dofterna jag varit allra mest nyfiken på är In the Library, jag älskar doften av gamla böcker, träbokhyllor och den där torra, lite dammiga luften som ofta finns i bibliotek, så det var givet att den skulle vara med bland proverna jag beställde.
Doftar den bibliotek? Jaa, fast njaa. På ett sätt, men ändå inte. På mig blir In the Library en vag, tilltalande och närmast obestämbar doft. Jag anar en oljig doft, kanske lite läderband och en del träpolich? I doften finns också något dammigt och papprigt. Men, In the Library blir mer en känsla än en doft. Mer av en upplevelse än en parfym. Jag tycker mycket, mycket om att ha den på mig, den känns trygg, hemtrevlig och väldigt välkomnande. Men, framför allt gör den mig nyfiken på hur rumsdoften fungerar.
In the Library är mer en doft att kliva in i än att ha på sig tycker jag. Precis som Christopher hävdar är den en berättelse på flaska, snarare än en parfym.
På mig har In the Library hyfsad hållbarhet, men inte mer än två-tre timmar. Sillaget är minimalt. Jag har även testat Wild Pansy, och den doftar till en början så gott och trovärdigt av en liten blyg viol som är gömd bland fjolårslöv och lera att jag blir rörd, men om In the Library har hyfsad hållbarhet har Wild Pansy knappt någon hållbarhet alls (på mig), den varar inte mer än en halvtimme, tyvärr.
På sätt och vis gör det inte så mycket, jag skulle kunna tänka mig att ha ett litet bibliotek av CB I Hate Perfumes dofter och ta på mig en liten droppe då och då när jag vill känna av en speciell stämning. Jag har två små tredjedelsfyllda 1ml prover, och det syns knappt att jag testat dem.
CB I Hate Perfumes finns att köpa på COW i Stockholm, annars finns det mycket att läsa på CB I Hate Perfumes egen hemsida: http://www.cbihateperfume.com/home.html
Medge att flera av dofterna verkligen väcker både fantasi och nyfikenhet. Trots den tveksamma hållbarheten så ska jag absolut beställe fler små prover av de här helt annorlunda dofterna. De kanske inte är det vi vanligtvis vill ha på oss, men det är dofter med något av en själ och ja, hittar man en sån doft... kan man då bli besviken?
Vad tycker du om CB I Hate Perfume? Har du testat nån? Eller är du nyfiken? Eller föredrar du parfym som är parfym?
Pic: Trinity Old Library
3 kommentarer:
Jag beundrar Brosius vision snarare än de parfymer han skapar. Den doften som jag blivit mest berörd av är Black March eftersom den är så naturtroget jordig och härlig. Mest besviken blev jag på Musk som jag hade skyhöga förväntningar på. Russian Caravan Tea är också härlig men som du påpekar är hållbarheten verkligen ett minus när det gäller de här dofterna. Varför inte bara göra alkoholbaserade EDPs kan man undra?
Julia: Black March och Wild Hunt hamnar nog bland mina nästa prover jag beställer från CB. För mig blir de här dofterna nåt lite annat än parfym, så av den anledningen kan jag lite bortse från hållbarheten. Wild Pansy luktade väldigt trovärdigt och känslofyllt, men jag vet inte om jag skulle vilja gå omkring och lukta så i bortåt 8 timmar...
Jag gillar hans dofter på samma sätt som Julia, mest tack vare hans vision kring dem. Men även om öppningsfasen nästan alltid är imponerande, blir avfallet av doften väldigt snabbt just det – avfall. Tyvärr.
Skicka en kommentar