Egentligen hade jag tänkt skriva något helt annat än en parfymrecension, men det blev inte så. Ibland blir jag så less på att skriva den ena positiva parfymrecensionen efter den andra och då kan det vara roligt att ha nåt annat mellan varven.
Visst jag har massor av parfymer liggandes som doftar *meh* och knappt det, men det är helt enkelt inte så kul varken att testa dem eller skriva om dem. Och såna där riktiga parfymkatastrofer som är så dåliga/märkliga/fel att det blir roligt att skriva om dem därför, ja den typen av parfymer stöter jag inte på så ofta om jag ska vara ärlig.
Guerlains Cuir Beluga är iallafall allt annat än *meh* eller dålig. Cuir Beluga ingår i Guerlains L'Art et la Matière, en exklusiv serie av parfymer, bara tillgängliga i vissa utvalda Guerlain-butiker. Nu har jag ju inte direkt varit en snabb sväng till Paris och köpt mig en egen flaska av Cuir Beluga (men, gissa om jag skulle vilja!) utan hittat en trevlig liten decant för överkomligt pris.
Jag vågade mig på att köpa 5 ml Cuir Beluga (och en annan från L'Art et la Matière, mer om den senare) osniffat och har absolut inte ångrat mig.
Mitt första intryck var... åhå... lala... tror aldrig att jag doftat på en parfym som redan vid första sniffet doftat så lyxigt, så dyrt... så mycket pengar liksom. Noterna som listas är aldehyd, mandarin, patchouli, immortelle, vanilj, ambra, mocka(läder) och heliotrop.
När jag väl vant mig vid den dyra doften får jag en mängd intryck och associationer av Cuir Beluga. Enorma sanddyner av blekt gyllene sand, men på närmare håll ser man att varje litet sandkorn är unikt. Mjuk, smältande nougat. Hellånga aftonklänningar i mjukaste tänkbara hudfärgade skinn. Helt blek make-up med blekta bryn och fransar. Rödblonda kvinnor med långa ben som får manikyr och pedikyr. Ljusa skinnskor med hög, men bekväm klack. Avslappnad, men inte dekadent, lyx. Spritsad grädde med vaniljsmak i intrikata mönster. En fläkt som sakta snurrar i det koloniala Indokina.
Cuir Beluga är nedtonad, mild och mjuk. Det är mycket i Cuir Beluga som nästan doftar, jag känner nästan doften av läder, men lädret i Cuir Beluga är så mjukt, så avskalat att det nästan doftar som ångande jasmine-ris istället. Det är nästan doften av blommor av jasmin och heliotrop, men kvar blir doften av pappersliknande för länge sedan torkad eternell (immortelle är en eternell, på svenska känd som curryeternell), men ändå med minnen kvar av blomstringstid och sommarvärme. Det är nästan doften av kanel, färgen av kanel, smaken av kanel, men bara nästan. Det är nästan doften av en kopp kamomillte med honung som står och svalnar. Det är nästan som ljudet av lugn, klassisk musik i bakgrunden. Det är nästan som solstrålen som letar sig in genom nedfällda persienner.
Men, som doft betraktat är den inte nästan bra. Den är alldeles fantastiskt fin, men på ett mycket ödmjukt och stillsamt sätt. Cuir Beluga är (trots namnet) inte en parfym för nyrika ryssar (skojar bara, nyrika av vilken nationalitet som helst), nej lite är det som en parfym för någon som är född med pengar. Hur nu jag skulle kunna ha en aning om nåt sånt. Det här är förstås något jag bara inbillar mig!
I Sverige är det ju poppis med parfymer som får en att dofta nyduschat och rent, med andra ord borde L'Eau Serge Lutens kunna bli en storsäljare här. Min favorit bland dessa dofter är Neil Morris Clear, men om folk gillar att dofta nyduschat, varför skulle inte folk kunna gilla att dofta pengar? Om det är nåt ni känner för, så föreslår jag att ni ser till att få tag på lite grann av Cuir Beluga.
Cuir Beluga doftar länge, den varar nog uppemot tolv timmar på mig och den ytterst milda lädernoten hänger med länge, men mot slutet blir Cuir Beluga en mild, lättsam vaniljdoft som väl stämmer överens med Guerlains typ av dofter. Cuir Beluga är ytterligt komfortabel, på många sätt enkel, men ändå komplex om man analyserar den lite. Cuir Beluga skapades 2005 av Oliver Polge. Jag misstänker att min lilla 5 ml decant, kommer att ta slut fort.
För övrigt var det kul att Anna från Nyköping vann svenska melodifestivalen, vilken röst hon har den tjejen. Men, min personliga favoritlåt är "Keep on walking". Vilken höll du på? Och vilka parfymer i L'Art et la Matière-serien har du testat? Eller är nyfiken på?
Pic: Free background
6 kommentarer:
Jag röstade på Anna eftersom det var en av två låtar som jag kan tänka mig att höra på radion en miljon gånger utan att vilja dra ut mina tänder med en tång.
Gällande L'Art et la Matière har jag provat alla utom den senaste, Tonka Imperiale. Jag tycker absolut bäst om Bois d'Armenie men föll också otippat för Cruel Gardenia. Mest 'meh' är nog Angelique Noir tätt följt av Iris Ganache. Cuir Beluga är ok men inte mer. Är väldigt nyfiken på den senaste efter att ha läst många positiva recensioner.
Vel, det her høres ut som lekre saker. Har nesten ikke våget å teste noe fra serien. Er redd jeg fort blir revet med :D Har kun testet Angelique Noir, og den var ingenting for meg. Ble en stinkbombe på meg, og jeg orker nesten ikke å ta i prøven engang. Cuir Beluga høres derimot ut til å passe meg :)
Keep on walking var også min favoritt i den svenske finalen.
Jag är nog mest intresserad av att prova Tonka Imperiale, trots att den ska vara ilande söt. 180 Ans de Creations är också en tonkabomb, men den saknar något som kontrasterar och intresserar. Det blir liksom bara kvar pudrig tonka med någon diskret ört när toppnoterna dunstat. Väldigt begaglig doft, men det blir lite trist i längden.
Julia: Ja, det var ju strategiskt. Jag lyssnar inte så mycket på radio så när jag väl gör det känner jag mig lite ufo-aktig.
Boid d'Armenie är jag riktigt nyfiken på. Och jag blev förvånad över hur mycket jag tycker om Cuir Beluga, med tanke på att jag tycker tex. Daim Blond är "bara" OK.
Bipbap: Jo, jag tror att du skulle gilla Cuir Beluga.
Keep on walking är den enda jag fortf. kommer ihåg hur den går...
Ulf: Ja, det är ju inte helt vanligt att tonka får spela huvudrollen i en doft, trots att det är en så vanlig not.
Skicka en kommentar