Jag har sedan en tid tillbaka försökt komma underfund med fyra dofter från den nystartade italienska parfymlinjen Laboratorio Olfattivo. Parfymerna introducerades i november förra året och består av Alkemi, Daimiris, Cozumel och Alambar.
Trots att namnet Laboratorio Olfattivo får mig att tänka på ett laboratorium, så är det snarare ett laboratorium av gammal, mystisk, hemlighetsfull alkemistkaraktär än ett toppmodernt och kliniskt rent laboratorium (av typen som tex. Le Labo framstår som). Och eftersom en av parfymerna även kallas Alkemi är det nog den typen av associationer det är meningen att man ska få.
Dofterna är också alla varma, täta, gyllene och med en aning mystik närvarande. Cozumel (med Marie Duchene som parfymör) och Daimiris (skapad av Pierre Guillaume) var de två jag tyckte bäst om först, men ganska snart insåg jag att alla fyra dofterna faktiskt var riktigt bra och på något sätt lika. Många parfymhus/linjer har en röd tråd, ett kännetecken som gör att man känner igen och kan skilja på dofter från just den producenten. Och trots att Laboratorio Olfattivo är alldeles nya tyckte jag mig kunna ana en gemensam nämnare i de fyra dofterna.
Likheten är inte helt uppenbar. De fyra dofternas likheter påminner mig om likheterna som man kan hitta hos syskon. Var och en med sitt individuell sätt och utssende, men ändå med en slags gemensamt ursprung som visar sig i utseende, kroppspråk och vissa värderingar. Tanken på syskon, sinsemellan olika, men ändå med syskontycke fick mig att tänka på den gamla sagoklassikern "Tolv dansande prinsessor", en berättelse jag tyckte mycket om när jag var liten. Låt vara att kungen var dum som inte själv lyckades lista ut att de for och dansade, men annars gillade jag sagan och tanken på så många systrar! Tänk er, tolv systrar, vilken variation på ändå, ett och samma ursprung! Som barn kunde jag titta länge på bilderna av de tolv systrarna, vem var sötast, vem såg äldst ut, vem var mörkast, vem hade finast klänning? Och inte nog med att de var systrar, utan även prinsessor i utsökta frisyrer och kläder.
Laboratorio Olfattivos dofter skulle kunna vara dofter skapade för fyra sagoprinsessor. Och nu tänker jag inte pastellfärgat, flickigt och sött, utan dofter med tyngd, djup och rentav intressant mystik. Halvorientaliska prinsessor klädda i guldbrokad, fyllig sammet och tunga juveler.
Alkemi (Marie Duchene) är en fyllig, varm och djup orientalisk doft med inslag av ylang-ylang. Myrra, patchouli och rökelse gör den tät, mörk och suggestiv. De mörka inslagen fladdar förbi på min hud som dansande skuggor. Sötma och inslag av blommor gör doften mindre mörk än man kan tro med tanke på de andra tunga noterna. Trots allt uppfattar jag Alkemi som en ganska lätt doft i sin typ. Sensuell och samtidigt sprallig.
Alambar (Enrico Buccella) är en doft helt tillägnad ambra, som återfinns som röd tråd genom hela doften. Toppnoten är som en gyllene bris med inslag av kakao och bergamott, sedan får ambran sällskap av en ytterligt fin kanel och små stänk av vanilj. Ambran är komplex och ändrar karaktär doften igenom, från smörig till krämig till pudrig... Ibland mörk och dov, nästan djurisk för att sedan ljusas upp och bli len som honung. I Alambar är det ambran som dansar, svävande, drömskt och förföriskt.
Daimiris (Pierre Guillaume) är den bland dofterna som känns mest modern, men modern och ombonad inte avskalad. Saffran, kardemumma, rom, iris och not av mockaskinn... Ger en torr, men samtidigt oerhört djup och varm doft. Mockaskinn av mjukaste sort, irisens pudrighet glider ihop med den torra mockanoten... kryddorna pudras sakta över. Det här är en komplicerad dans, med många turer och avancerade steg. Sensuell, stram, men ändå eldig... en modern flamenco kanske?
Cozumel (Marie Duchene) även denna känns rätt ny till sin karaktär, de olika örterna ger en grön, men ändå mild karaktär. Basilika, tobak, cannabis och salvia blir till sprudlande, våt grönska över en varm, aromatiskt och mjuk bas. En uppiggande, glad och närmast vild dans passar nog bra till Cozumel.
Som ni förstår är de fyra dofterna inte bara lika, med de noter som ingår är de också väldigt olika. En mer blommig (Alkemi) en rent orientalisk (Alambar) en milt grön (Cozumel) och en läderfloral (Daimiris). Vad som gör dem lika är en slags värme, alla har också något inslag av ambra. Det här är intressanta, välgjorda dofter som ändå inte är svårburna utan mycket vackra, komfortabla och lätta att tycka om (och så är inte alltid fallet när det gäller nisch, ellerhur?).
Jag hoppas verkligen på fler dofter från Laboratorio Olfattivo, helst så det blir sammanlagt tolv, jag vill ju ha syskonskaran komplett! Ni hittar lite mer info om Laboratorio Olfattivo här: http://www.laboratorioolfattivo.it//laboratorio_olfattivo.php (fast det är en klar fördel om du förstår italienska!)
Pic: 12 dansande prinsessor. (trad)
4 kommentarer:
Intressant. Synd att jag inte kan någon italienska alls.
Blir det några fler klassiker framöver? :)
Måste bara få berätta för dig hur mycket jag älskar din blogg och ditt sätt att beskriva dofter. Är minst sagt oerfaren när det gäller mer exklusiva parfymer, men därmed inte desto mindre intresserad av dem! Du har efter några timmars läsning fått mitt intresse för parfym att växa något enormt. Jag är förälskad i majoriteten av de dofter du skriver om, utan att ha luktat på en enda. Ditt sätt att beskriva dofter är helt otroligt, mkt trevlig läsning. Tack för inspirationen!
em: Jag har några klassiker på lager, får se när de dyker upp här. :)
Mimmi: Vad roligt att höra. :) Hoppas du snart får möjlighet att testa någon av parfymerna jag skrivit om. Det är ganska enkelt och inte särskilt dyrt att beställa tex. från The Perfumed Court el. The Posh Peasant.
Skicka en kommentar