Vivienne Westwood - Boudoir (orange version)

Min mormor och farmor är döda nu, men de levde båda ganska länge och jag fick ha kvar dem upp i vuxen ålder. Särskilt mormor hängde med, hon blev en bit över 90 om än lite virrig på slutet. Nu är jag själv både farmor och mormor och även om det är underbart med barnbarn (och jag har alls inget emot att få många, vilket jag nog kan räkna med som har fem barn!), så känner jag mig inte riktigt som urtypen för farmor eller mormor. Jag vet inte om någon någonsin gör det eller har gjort det? Kanske om man får längta efter barnbarn i många, många år och äntligen blir farmor/mormor när man passerat 60 med råge? Kanske var mormors-farmorsrollen mer självklar förr i bondesamhället? Onekligen var säkert relativt unga kvinnor på 40 och 5o år bra mycket mer utslitna än 40-50-åringar idag och tyckte det var skönt och lättsamt att ta hand om barnbarnen medan den yngre generationen skötte tyngre slit på gården?


Grejen är ju att min mormor och farmor också var unga en gång i tiden, de var ju till och med unga under det glada 20-talet och har säkert upplevt mer än vad jag tror och vet. På något vis är det lite som om ålder fråntar en människa hennes identitet, en 80-90-åring har så mycket förflutet i en tid där det är nuet och ungdomen som räknas.


Det är sällan jag känner för att vara i någon annan ålder än vad jag är. Jag är nöjd med mig själv och var jag befinner mig i livet, sällan önskar jag att jag vore yngre, men kanske ännu mer sällan händer det att jag önskar att jag vore äldre. Jag misstänker att de flesta som läser det här inte heller går runt och önskar att de vore 85 eller 94? Däremot om du som läser är 17, så tro mig, jag förstås att du längtar till både din 18-och 20-års dag!


Vivienne Westwoods Boudoir (orange version) får mig dock att önska att jag vore allra minst 80 eller mer, en pigg och klar 90-åring kanske eller rentav snart 100.


Jag hade ju Boudoir med den rosa juicen och den funkade inte, inte alls på mig. Trots det så fortsatte jag att vara nyfiken på den med orange juice eftersom folk sa att det var den bättre av dem. Därför ropade jag inte en flaska med lite kvar på ebay för några tjugor. Och jag är inte besviken.


Boudoir gör något med mig. Det bara är så att vissa parfymer "kommunicerar" med mig, de behöver inte dofta godare än allt annat, det är helt enkelt en not, en kombo med min hudkemi som triggar en massa tankar, ideér och fantasier. Boudoir är en sån doft.


Boudoir doftar som något som har varit med länge, som var ung och dansade och var glad mellan de två världskrigen. Som någon som knäppte fast svarta silkesstrumpor i laxrosa höfthållare. Som någon som sotade ögonen med ögontusch och spott. Som rökte cigaretter med munstycke och hade håret klippt i en moderiktig bob. Boudoir är som doften av ett gammalt sepiatonat foto. Som slitna, men eleganta vintage-underkläder. Som något som använts, älskats och levt.


Boudoir är en mycket stark och kraftfull doft, ändå doftar den som något som glömts kvar. Som en gammal chypredoft som bleknat med åren. En blombukett som sett sina bästa dagar, som glömts bort på ett bord med en virkad, vit spetsduk. En småbarnsmammas make-up som ligger bortglöämd i badrummet, för att man helt enkelt inte hinner... Det är något melankolisk, men samtidigt levnadsglatt med Boudoir. Ungefär så där som gamla, glada minnen kan vara lite melankoliska.


Men, men vad doftar Boudoir (orange)? Den doftar massor av olika blommor, en blandning där det är svårt (iallafall för min näsa) att urskilja enskilda blommor. Den doftar också en aning tuggummi, puder, make-up och en aning av rökig tobaksnot. Den doftar vanilj, mjölkigt sandelträ och den doftar en aning snusk, men bara en aning. Den not som är utttalad och uppförstorad i Boudoir (rosa) blir i den här versionen bara en pikant aning. Ungefär som att jämföra det erotiska vintage fotot här ovanför med en modern porrbild. Med andra ord, den snuskiga musknoten i Boudoir (orange) anas utan att fläkas ut. Vilket jag gillar. Jag förstår faktiskt inte varför de ändrade på den alls?


Boudoir i den här versionen har vissa likheter med Libertine, men Boudoir känns mer feminin och retro. Boudoir är en stark doft, för mig räcker ett spray på vardera handled långt. Den har gott sillage och varar länge. Jag tycker att alla ska försöka få tag på den orange versionen och ge den ett sniff, den är riktigt fin och intressant.





Pic: Vinatge erotica