Vilket väder! Femton minusgrader och en halvmeter snö och det är inte ens december än!
Årstidernas gång påverkar mig, den här tiden på året är jag helt enkelt lite tröttare, lite mer godissugen (ja, jag erkänner jag har försökt OCH förhoppningsvis lyckats byta till mig godis på Perfume Posses swapmania!) och lite mindre strålande än vad jag är i till exempel maj eller juni. Å andra sidan brukar julförberedelser liva upp mig en aning, så igår gjorde jag och minsting pepparkakshus och hade riktigt trevligt.
När hösten övergår till senhöst och till slut vinter brukar mina parfymvanor också -delvis- följa med årstidernas växlingar. Hösten varma, lite kryddiga, träiga och ofta ambradominerade dofter byts ut mot dofter med mer och mer gourmandinslag. Jag var så nära att beställa ett gäng prover på enbart gourmanddofter, men då råkade en viss Ebay-auktion komma emellan, så jag får nog vänta med att beställa fler prover till efter jul.
Paul & Joes Blanc är inte riktigt en gourmanddoft, eller så är den det, men på ett lite annorlunda vis. Jag har varit nyfiken på den länge utan att lyckas få tag på den. Har besökt den enda butiken i Sverige som säljer deras dofter, men då hade de ännu inte fått hem den. Jag var så nära att ropa hem en påbörjad flaska på Ebay, men när jag skulle lägga det vinnande budet så hade säljaren glömt ändra att köpare utanför Storbrittanien var OK, så det gick inte. Ibland krånglar jag till saker, jag VET att jag kunde ha beställt ett prov till exempel från The Perfumed Court, men men... Whatever... NU har jag iallafall fått mig ett litet prov av Paul & Joe Blanc tack vare en parfymbekant. :)
Och jag gillar den! Jag vet inte riktigt om jag har kommit underfund med vad det är jag gillar, men nåt är det. Paul & Joe Blanc doftar lite så här: ca 60% vanlig, inte så speciell, men absolut inte dålig vanlig blomdoft. Det är inte den här delen av Blanc som gör den speciell, utan det är de återstående delarna. En del ca 30% av Blanc doftar snarlikt den mycket dyrare L'Eau d'Hiver av Frederic Mall, mild, subtil, mjuk, smekande och lite kyligt, mjölkig blomdoft. Underbar och annorlunda. Men, kanske den bästa delen -enligt mig- är det lilla som återstår, ca 10% av Blanc doftar liknande L'Artisans -av mig älskade- Bois Farine. Eller rättare sagt, ta bort en ynka procent eller två och tillsätt en liten, liten minignutta av nåt som dessutom doftar lite snuskigt sexigt så har ni Paul & Joes Blanc i ett nötskal.
Faktum är att Blanc är betydligt mer komplex, subtil och välgjord än vad man kanske kan förvänta sig av priset. jag skulle lätt köpa på mig en flaska (som dessutom är riktigt fina) och ha den istället för den betydligt dyrare L'Eau d'Hiver. Floralgourmand-dofter nästan helt utan inslag av frukt (räknas nötter som frukt?) och sötma är mer än lovligt sällsynta så jag tycker absolut att Blanc fyller en annars ganska tom plats.
Ett problem med Blanc som jag hört är att många inte uppfattar varken den lätt nötiga eller den mjökiga noten i doften. Och det här är ju ganska subtila grejer och jag skulle inte alls tycka att Blanc var nåt vidare speciell om inte jag kände varken nöt eller mjölk eller det där lilla animaliska inslaget. Om detta beror på hudkemi eller doftsinne vet jag inte riktigt, kan vara en kombo. Jag tycker vagt att Paul & Joes Blanc doftar lite olika på mig vid olika tillfällen, men har inte provat den tillräckligt för att vara säker.
Utan de mer udda inslagen av nöt ocj mjölk återstår en mild, tät och ganska fin, men kanske lite tråkig blomdoft av framförallt liljekonvalj och jasmin, iallafall på mig. Jag kan också ana inslag av syren, men den håller sig tack och lov i bakgrunden, jag brukar inte gilla syren så värst i parfym. Annars är Blanc en ganska kylig, men samtidigt mild floral. Som blommor doppade i pudrig snö.
Nötnoten är mest tydlig i öppningen, men det finns spår kvar av den även en bit in parfymen. Mjölknoten däremot blir mer tydlig på slutet.
En nackdel med Blanc är att den inte håller så jättelänge på mig, efter ca 3 timmar är den doft som återstår så subtil och hudnära att jag i princip brukar glömma bort den. Till saken hör ju då förstås att jag bara har ett litet duttprov och hållbarhet såväl som sillage kan ju bli betydligt starkare om doften sprayas på.
Blanc rekommenderar jag till alla som söker en blomdoft med lite udda, kall tvist. Eller er som vill ha en mild och osöt gourmand eller nåt mittimellan. Själv hoppas jag på att iallafall få tag på en mindre flaska eller stor dekant av den, så pass orginell och trevlig är Blanc att jag gärna har den i min samling.
Förresten ska jag snart åka bort igen. På torsdag beger jag mig söderut, först till dottern i Markaryd och sen ner till Skåne på begravning. Hemma igen framåt lördag.
Pic: flickr