måndag 14 december 2009

L'Artisan Parfumeur - Havana Vanille


När jag var riktigt liten (4-5 år så där) så var jag under en period rädd för osynliga tjuvar. Mina föräldrar försökte förstås övertyga mig om att det inte fanns några osynliga människor, varken tjuvar eller andra, men jag tvivlade starkt. Om någon är osynlig hur kan man veta att den inte finns? Den syns ju inte!


Längre fram under min barndom så gick en tv-serie som hette "Den osynlige mannen", det här var ju långt efter att jag slutat vara rädd för osynliga tjuvar, men jag fascinerades ändå av temat. För att synas så klädde den osynlige på sig kläder, hatt och solglasögon.


Det kanske är något som skulle kunna få Havana Vanille från L'Artisan att framträda lite tydligare? I och för sig är ju en parfym knappast osynlig, snarare doftlös och en doftlös parfym förlorar ju lite poängen med att vara parfym, eller...?


Nej, så klart är Havana Vanille inte helt doftlös, men den är så subtil och undanglidande att den håller på att driva mig till vansinne. För givetvis är doften jag känner av den helt fantastisk!


Havana Vanille är en slags aquatisk vaniljdoft. I sin flyktiga karaktär påminner den om CdG 3, där den får mig att jaga runt i någon slags imaginär djungel på jakt efter en underbar blomma så lyckas Havana Vanille med konststycket att få mig att plaska omkring i en ändlös ocean på jakt efter den där vackra tropiska ön där det växer vaniljorkideér och glada pirater dricker rom och sjunger glada piratsånger.


Men, nej... jag hittar förstås aldrig till den där ön. Utan får nöja mig med att plaska runt i det blöta utan hopp om att få dofta den härliga doften på närmare håll! Ytterligt frustrerande! I ren desperation har jag snart använt upp halva provet, men förstås utan resultat. Jag undrar hur jag skulle uppfatta Havana Vanille om jag hade ett sprayprov?


Havana Vanille är helt omöjlig att fånga och doftar snarare mindre än mer när jag försöker sniffa på min handled, den gör sig bäst när jag inte tänker på den alls och känner små pustar av väldoft när jag minst anar det.


Allt med Havana Vanille är minimalistiskt.


Mitt i blogginlägget tog jag en liten morgonpromenad med hunden. Ute snöar det lätt, och små dunster av Havana Vanille blandade sig med de lätta snöflingorna på ett sagolikt sätt. Det var som att vara ute i det allra mest subtilt vaniljdoftande snöfall.





Pic: The Invisible, movie poster

5 kommentarer:

clivia sa...

Tyvärr märkte jag ingen skillnad när jag sprayade HV. Den är absolut den största parfymbesvikelsen i år, tråkigt.

Nina sa...

Kan bara hålla med. Det lilla jag känner av HV när jag sprayar är jättegott, men den är för mesig. Som bäddat för en Havana Vanille Extreme? :)

rebella sa...

clivia: Jag förstår inte hur något med de noter som ingår i HV kan dofta så svagt? :(

rebella sa...

Nina: Ja, man får nästan lust att bada i den för att den ska komma till sin rätt. Jag önskar att de kunde göra nästan alla sina dofter i en extreme-version, direkt...!

Anna sa...

Åh vad trist!! Förhoppningsvis kommer det en extrême-version snart!