Boadicea the Victorious

Jag är fascinerad av keltisk kultur, historia och den mystik som omger det keltiska i våra dagar. Därför kan man ju tro att en helt ny parfymlinje med namnet Boadicea the Victorious (döpt efter den legendariska keltiska krigardrottningen Boadicca eller efter parfymmärkets skapare Michael Boadi, det är nog tanken att det ska vara en lek med ord och stavning) skulle vara precis i min smak. De här dofterna var tydligen i presidenthustruns Michelle Obamas smak, för hon köpte flera stycken. Och flaskorna är minst sagt vackra, även om man kanske börjar vara lite less på keltisk tribal efter 90-00-talets tribalhysteri när det gäller tatueringar. Och nej, jag har ingen tribal i svanken!


Det som kändes lite svårt med Boadicea the Victorious dofter var att de var så många att välja bland, och namnen är lite snarlika. Känslan av att hela serien är svår att överblicka tilltar snarare än minskar när jag börjar inse att de förutom standard-dofterna även har en massa exklusiva på sidan om.


Nu ska jag väl inte döma en hel serie efter att ha bara provat tre olika dofter, men resultatet är en besvikelse och bidrar inte till att jag har lust att prova fler av dofterna.


De dofter jag testat är: Exotic, Seductive och Invigorating. Och, suck, jag har inte mycket gott att säga om dem.


Seductive (som betyder förförisk på engelska) är så långt ifrån förförisk man kan komma enligt mig, den doftar en märklig blandning mellan något beskt och våta blöjor. Jaja, kanske om man är blöjfetischist, jag får försöka ta reda på det, men annars... en stor besvikelse och faktiskt så märklig att jag skrubbade av mig den vid andra tillfället jag testade den och bestämde mig för aldrig mer!


Invigorating (betyder uppfriskande) och nej, det är det sista den är. Invigorating doftar ett konstigt mishmash av blommor, trä och kryddor. Lite som om parfymören inte alls brytt sig om, eller vetat, vilka noter som förstärker och förankrar varandra utan bara stoppat in lite allt möjligt, lite som om någon haft bråttom att få ihop dofter till alla namnen! Undvik denna, den gör ingen glad.


Nåt positivt måste det väl ändå finnas. Ja, det skulle i så fall vara Exotic, som faktiskt doftar riktigt lovande. Toppnoterna är en behaglig blandning mellan Tom Fords Black Orchid och Issey Miyakes Feu d'Issey. Riktigt behaglig, kryddig, vanilj, cigarrdoft och som att befinna sig på en tropisk ö. Den här gillar jag! I si så där 30 minuter vill säga, för sen tystnar den och blir till ett viskande mummel på min hud. Varken jag eller maken kan överhuvudtaget känna doften av Exotic, mindre än en timme efter att jag tagit på mig den! Hur något med de noterna (musk, svart tryffel, ylang-ylang, bergamot, svart vinbär, patchouli, vetiver, vanilj, sandelträ) kan vara så kortlivat övergår mitt förstånd, men så är det. Av de tre från Boadicea the Victorious jag testat är Exotic den enda jag kan rekommendera, hoppas verkligen att dess livslängd blir bättre på andra.


Har du testat nåt från Boadicea the Victorious? Och positiva eller negativa reaktioner? Finns det någon i linjen jag bara måste testa trots att jag är skeptisk?


Annars har jag precis fått hem en sändning prover som verkar bli allt annat än en besvikelse. Fyra prover och än så länge två klockrena skönheter. Måste bara bekanta mig med dem lite mer innan jag börjar skriva om dem, även om det kliar i mina fingrar. Vilka dofter det är? Jo, det är de nya tuberose-dofterna från Histoire de Parfums och deras likaledes nya 1889, Moulin Rouge. Kan iallafall säga så mycket som att här lurar inga besvikelser...



Pic: organic jewelry