måndag 11 januari 2010

Histoires de Parfums - Tubéreuse Animale


Parfymer med blommor och läder har gjorts förut, men frågan är om det någonsin gjorts lika bra som Histoires de Parfums Tubéreuse Animale? Det är ju förstås en smaksak, men jag har aldrig fångats så av någon floral-läderdoft förut. Till exempel Parfumerie Generales Psychotrope blir lite för blaskig på mig och Hermés Kelly Caleche doftar lite för städat, lite för damigt och snällt. Tubéreuse Animale är allt annat än damig och snäll...


Lädernoten känner jag igen från deras 1740 Marquis de Sade, och den är så härlig. Det här är svart, nött, välanvänt och omtyckt som en gammal älskad skinnjacka. I Marquis de Sade blir lädernoten tämligen maskulin, sträv, sträng, men ändå mjuk. Förstås mjukas den upp ännu mer i Tubéreuse Animale. Tuberosen är varm, krämig, nästan smörig, snarare än kall och distanserad. Toppnoterna lättas upp av härlig, fruktig citrus.


Tubéreuse Animale är en av de där dofterna som liksom dansar på min hud, stundvis känns lädernoten dominerande för att sedan strax efterträdas av tuberosen, som i sin tur övergår till en härligt, krämig, varm orientalisk gourmandnot. Jag anar både kardemumma och vanilj, men hittar inget sånt listat bland noterna. Något lite kan den påminna om Worths Courtesan, fast oändligt mer komplex och också mer animalisk, farlig, tilldragande...


När jag har på mig Tubéreuse Animale är jag övertygad om att den är den bästa bland de fyra nya från Histoires de Parfum, men kanske är det ändå ganska jämt mellan den och 1889 Moulin Rouge, de är som dofter helt olika varandra och därmed egentligen ganska svåra att jämföra. Tubéreuse Animale gör mig glad, men får mig att känna mig mer spännande, mer mystisk och ja, mer Venus in Furs än O, om man säger så. Tubéreuse Animale är en mer dominerande och krävande doft, vid fel tillfälle skulle den lätt kunna stjäla showen. Den är riktigt långlivad och har gott sillage trots att jag bara duttat på mig av den.


Så vackra dofter som dessa får mig att känna mig både djupt tacksam över att jag fått tillfälle att prova dem, men också en slags ödmjukhet inför det konstnärliga och skickliga i att åstadkomma något så bra. Jag återkommer förmodligen i korthet om de återstående två tuberos-dofterna, Capricieuse och Virginale. Det är inte alls att de är på något sätt dåliga, i en genomsnittlig bunt av prover skulle de förmodligen vara bland de bästa, men tillsammans med 1889 Moulin Rouge och Tubéreuse Animale hamnar de helt enkelt lite i skuggan, även om de är tillräckligt bra båda två för att förtjäna att skrivas om här på bloggen. Så håll ut ni som är nyfikna på dem!




Pic: Venus_In_Furs_by_lostinnebula

5 kommentarer:

em sa...

Den låter som nåt för mig, är nyfiken på lädernoten, har inte testat så mycket (nåt?) med läder. Smörig tuberos gillar jag ju onekligen :)

rebella sa...

em: Den är också jättefin, helt olik Moulin Rouge, men minst lika bra.

Helle sa...

Den här låter perfekt. Jag har alltid tyckt om olika varianter av läder men har länge haft svårt för blomnoter. De senaste månaderna märker jag att jag dras mer och mer till blommor. En sån här kombination låter helt oemotståndlig, och känns som om det skulle passa bra när vi går mot ljusare tider även om det är långt till våren. Som vanligt, tack för tipset!!!

Helle sa...

Om det inte är för påfluget, får man fråga hur du kommit över proverna på de här nyare dofterna? De finns ju inte ens på hemsidan - och jag vill prova dem NUUU! :)

eddie sa...

Nu har jag provat denna doft och den är minst sagt grym. En lek mellan ultramaskulint och feminint, elegant och nästintill opassande.