M.Micallef - Patchouli

Jag är ju oerhört förtjust i Gaiac från M.Micallef, vilket ju lett till att jag blivit nyfiken på andra dofter av Martine Micallef. Av det jag har provat hittills måste jag medge att Micallefs dofter är aningen ojämna, några är fina och trevliga (inget fel med det, men kanske inte riktigt vad jag letar efter) medan andra är riktigt, riktigt bra. När jag letade mer information om M.Micallefs parfymer upptäckte jag att de också har en återförsäljare i Sverige och det var en glad överraskning! http://www.revivekliniken.com/


Revivekliniken i Stockholm erbjuder Micallefs dofter, men är också återförsäljare av Creeds parfymer i Sverige. Dessutom har Revivekliniken en mängd olika skönhets-och hudvårdsbehandlingar. Skulle vara kul att ta sig dit när jag åker upp till Stockholm, det är alltid intressant att se (och kanske prova) många parfymer från intressanta märken på en gång, något som ju tyvärr går förlorat via nätet (som är väldigt praktiskt att ha på de flesta andra sätt).


Jag fick några prover på Micallefs dofter från Revivekliniken och av de nya bekantskaperna är det Patchouli som fångat mig mest. Det är ju ingen hemlighet att jag brukar vara svag för patchouli i parfymer och dessutom är det här en lite ovanlig patchouli.


Tyvärr, tror jag att namnet Patchouli på den här doften kan vara lite avskräckande, många är ju trots allt lite tveksamma inför patchouli. Men, skulle jag rekommendera en patchoulidoft till en patchouliskeptiker så skulle M.Micallefs patchouli mycket väl kunna vara en av dem jag först rekommenderade. Det här är nämligen en mycket speciell patchoulidoft...


Toppnoten börjar med en slags vag, dimmig not av patchouli som snart åtföljs av violblad. Och violblad, har jag förstått kan göra mycket med en doft. I det här fallet ger den patchoulin en mild, behaglig pudrighet som är ytterligt fin. Patchouli + puder kan det bli bättre? Joja, patchoulin är inte bara aromatiskt träig, utan dessutom finns ett lätt inslag av jordighet, av växtkraft, av små växter på marken under träden, av rötter och mineraler.


Det är som att ligga på marken under träden i en djup och skuggig skog. Men, det blir aldrig så där påträngande jordigt eller svampigt eller märkligt. Mer som en idealiserad version, som om man bara tagit med de allra mest behagliga dofterna och lämnat svampar, maskar och ruttet växtavfall därhän. Och det gör mig inte ett dugg.


Pudrigheten gör doften intressant och lite märklig, lite som att knata runt i skogen i en prinsessklänning i skiraste violetta organza. Och varför skulle man inte kunna göra det? Man kanske känner för att leka vild skogsprinsessa nån dag. Likaväl kan det vara tvärtom, som att dyka upp till "Faster Fins" tebjudning med jord under stövlarna och noppig tjocktröja. Och det är just det motsägelsefulla i Patchouli som gör den så fin och annorlunda.


Inte nog med att jag tycker nästan lika mycket om den som Gaiac (eller lika mycket, men de är ju som dofter ganska olika), dessutom har den raskt blivit en patchoulifavorit. Ibland när jag är sugen på att dofta patchouli så vill jag ha en sån där riktigt dräparpatchouli som i Serge Lutens Borneo 1834 eller Bois 1920s Real Patchouli, men ibland vill jag dofta patchouli, men inte så mycket. Då tror jag att jag kommer att sträcka mig efter M.Micallefs Patchouli.


Gemensamt för många av Micallefs dofter är sötma och gourmandinslag och även Patchouli är en ganska söt doft, violbladen är inte bara pudriga utan även ganska söta, nästan kanderade. På mig blir dock inte någon av Micallefs partfymer för söt, vilket jag hört andra nämna.


Inslagen av violblad försvinner så sakteliga i Patchouli, doften mörknar och djupnar, men behåller ändå sötma och pudrig mjukhet tack vare vanilj och labdanum. Labdanumet och vaniljen tillför dessutom en härlig krämighet som jag tycker mycket om. Patchouli har mycket god hållbarhet och är kanske snäppet mer högljudd sillage-mässigt än Gaiac.


Gillar du patchouli i parfym så måste du testa denna. Är du skeptisk så tycker jag ändå att du ska ge Patchouli en chans, särskilt om du gillar pudriga, feminina och lite drömska dofter.



Pic: forest-floor-ben-kiger