tisdag 8 december 2009

Grossmith - Hasu No Hana


Jag utgår ifrån att den svenska kungafamiljen inte behöver någon närmare presentation på den svenskspråkiga bloggen. Inte heller behöver jag ge historik och bakgrund till utdelningen av Nobelpriset och Nobelfestligheterna som snart går av stapeln i Stockholms Stadshus. I vilket fall är det mycket fokus på kungafamiljen vid den här tiden på året och inte minst på vad de kungliga högheterna ska ha på sig på festen. Eller ja, rättare sagt, vad de kungliga damerna ska ha på sig.


Varje år betygsätts Drottning Silvias, Kronprinsessan Victorias och Prinsessan Madeleines kreationer av modejournalister. Ibland är de för tråkiga och traditionella och ibland är de för vågade (särskilt Prinsessan Madeleines decolletage brukar anses för vågat, inte bara vid Nobelfestligheterna!). Nu bryr jag mig ärligt talat inte så himla mycket om kungligheternas klädsel, oftast tycker jag de får till en bra blandning mellan tradition och modernt. Lite av grejen med Nobelfesten är väl trots allt att det ska synas att familjen Bernadotte är en kunglig familj. Jag lovar att Nobelfesten skulle förlora mycket av sin glans om kungafamiljen dök upp i jeans, eller kostym från Dressman eller någon trendig klänning från H&M.


Vad jag egentligen undrar är, vad har kungligheterna på sig för parfym under Nobelfesten?


Jag har faktiskt ingen aning, jag hoppas verkligen att det är något de lägger lika mycket vikt vid som sin klädsel. Men annars, hallå drottningen, Victoria och Madeleine, jag har hittat de perfekta parfymerna till er!


Grossmith, London är ett gammalt anrikt parfymhus som legat i träda under många år, men nu har Simon Brooke, barnbarns barnbarn (eller nåt sånt) till grundaren John Grossmith, köpt tillbaka familjeföretaget. Med Roja Dove (världens enda parfymprofessor och mycket känd parfymör och parfymexpert) som mentor har nu Grossmith återskapat några av Grossmiths klassiska parfymer; Hasu-No-Hana skapad 1888, Phul-Nana skapad 1891 samt Shem-El-Nessim skapad 1906.


Det är alltså dessa tolkningar av parfymer som har mer än hundra år på nacken som jag har roat mig med de senaste dagarna. Och ärligt talat, bara att läsa om huset Grossmiths historia, få prova de underbara parfymerna och riktigt sjunka in i dem gör mig nästan vördnadsfull.


Jag kan ju inte bedöma hur trogna orginalen de är, men vad jag förstår har man följt recepten, men med vissa modifieringar, som ni vet kan modern lagstiftning sätta käppar i hjulet för parfymer med för stor andel av vissa ingredienser. Enligt min uppfattning känns dock alla tre parfymerna trovärdiga, men snarare klassiska och tidlöst eleganta än daterade och dammiga. Vilket ju inte är så dumt.


Hasu-No-Hana är en överdådig, varm, kryddig och strålande blombukett till parfym. Öppningen är stark och kraftfull, med ett enormt sillage. Jag lover att det inte behövs mycket av den, ett par spray är mer än nog. I kvalitet och täthet liknar Grossmiths dofter Amouage, det är ingen tvekan om att högklassiga ingredienser använts.


Hasu-No-Hana är den äldsta doften av de tre, men ändå tänker jag att den skulle passa Prinsessan Madeleine bra. Hasu-No-Hana är en parfym för en kvinna som tycker om att stå i centrum, en vacker, självsäker, men också lite konservativ kvinna. Hasu-No-Hana är bedövande, stark, glamorös, fyllig och magnetisk. I hjärtat av doften står rosen i centrum, en kryddig, nästan orientalisk ros, mycket vacker. Men, det är basnoten jag är mest förtjust i, den pågår och pågår hur länge som helst och är ett mjukt, krämigt underverk av milda kryddor och inslag av gourmandkaraktär. En oerhört tilltalande doft, med en förvånansvärt modern karaktär.


Ett spray på handleden och ett i urringningen är mer än nog för att stråla hela kvällen med Hasu-No-Hana. Och hållbarheten är superb, jag har badat och ändå känt doften av Hasu-No-Hanas basnot i timmar efteråt! Jag tror hållbarheten på denna, och de andra, kan sträcka sig uppåt ett dygn!


Grossmiths tre återskapade parfymer kan nog tilltala människor som tilltalas av Amouages parfymer, då det finns samma känsla av kvalitet och rikedom i Grossmiths parfymer. Men, Grossmiths parfymer har, förstås, en mer europeisk prägel och känsla än Amouages dofter.


Som ni säkert förstås är Hasu-No-Hana ingen doft för kontoret eller när man vill mysa till det lite. Nej, Hasu-No-Hana är en doft för festligheter, bröllop, romantik och om man så vill, en underbar parfym om man vill känna sig strålande helt för sin egen skull en vanlig, gråmulen och regnig dag i början av december någonstans i Sverige eller var som helst annars.



Mer om Grossmiths parfymer och historia hittar ni här: http://www.grossmithlondon.com/


Pic: Den svenska kungafamiljen

2 kommentarer:

Julia sa...

Kul att du skriver om Grossmith parfymer. Som irisälskare står Shem-el-Nessim på min önskelista. När det gäller kungligheternas parfymer har jag läst någonstans att drottning Silvia använder Boucheron.

rebella sa...

Julia: Jag ska skriva ihop nåt om Shem-El-Nessim också, förstår att den hamnat på din önskelista, den är oerhört tilltalande tycker jag med. :)

Kungafamiljen kanske borde använda Byredo? Svenskt, men ändå lite multikulti så där...