Yohji Yamamoto - Yohji

Skulle du kunna beskriva bilden här ovanför utan att veta vad den föreställer? Jag tycker att det är svårt nog att beskriva den även när jag vet att det är en nebulosa. Somliga nebulosor är vad man kan kalla stjärnornas barnkammare, det är i nebulosor som nya stjärnor föds, eller skapas.

Vanligen föredrar jag att inte betygsätta parfymer på bloggen eller i recensioner, men jag kan ändå för mig själv placera in de flesta parfymer jag provar på en skala mellan 1-5. De allra flesta parfymer jag provar hamnar nånstans mellan 2-4. Ibland råkar man ut för en parfym som rör om i betygssättningen. 1-5 räcker inte för att göra parfymen rättvisa, ibland uppåt och ibland nedåt. Etat Libre d'Oranges Rien är på minus, den är så frånstötande för mig att det blir häftigt! Jag har hört, men ännu inte testat, att deras Secretions Magnifique ska vara ännu värre. Kanske är det trots allt inte så svårt att få något att lukta riktigt illa?

Men, ibland stöter man på en parfym som luktar så bra att skalan 1-5 inte räcker till uppåt! Något som luktar så underbart gott, magiskt, fantastiskt vackert att det blir utomjordiskt. Frederic Malles Dans Tes Bras är en sådan, iallafall toppnoterna gör mig helt förstummad. Resten av parfymen följer med på en stadig fyra, men det är toppnoterna som bara fortsätter att lyfta. På en skala mellan 1-5 är toppnoterna i Dans Tes Bras minst en stark tia!

Och nu har jag äntligen hittat en annan sån parfym. Yohji Yamamotos Yohji måste vara skapad i en nebulosa. Toppnoterna i Yohji är så förstummande vackra att jag inte riktigt förmår beskriva dem. Det är så fint att jag bara tänker på stjärnfall, änglar, regnbågar, daggdroppar, diamanter, älvdans i dimman och sirensång. Å ena sidan liknar Yohji inget annat jag känt i parfymväg, å andra sidan påminner den om flera av mina favoritparfymer. Det är små stråk av Donna Karans Chaos, Parfumerie Generales Cadjmere glimtar förbi, Guerlains Insolence och många andra, som är där ena stunden för att sedan vara försvunna i nästa. Jag antar att det är rätt kaosartat inuti en nebulosa när en ny stjärna ska till att födas. På min hud virvlar noter omkring i ett ständigt förändrande flöde. Den är söt och beskt. Ljus och mörk. Kryddig och fräsch. Varm och kall. Full av motsägelser och motsatser. Något som jag ju fascineras starkt av, andra finner den typen av parfym frustrerande och ambivalent.

Toppnoterna i Yohji pågår länge eller blandas omärkligt med hjärtnoterna på ett sätt som gör att den magiska dansen håller på i bortåt en och en halvtimme. Och vilken en och en halvtimme! Förtrollande, magisk, bedårande! Och vad händer sedan? Jo, basnoterna är fina, varma och sensuella. Bär, varma träer, vanilj och lite mysk gör det till en behaglig, orientalisk dröm. Men, här upphör Yohji att vara en stark tia för mig, basnoterna förmår inte bära upp tyngden av den magiska inledningen, men det betyder inte att den på något sätt blir dålig eller trist, det är fortfarande en riktigt, riktigt bra parfym.

Tyvärr går inte Yohji att hitta billigt på internet, den går ärligt talat knappt att hitta alls! Jo, den säljs på ebay för hutlösa summor, eftersom den inte längre är i produktion. Ååååh, varför? Förstod de inte vilket underverk i parfymform de hade? Måste ju handla till viss del om mindre bra marknadsföring, jag hade aldrig hört talas om Yohji om det inte var för min rara parfymkompis i Litauen.

Den här parfymen måste upplevas, mina ord kan inte göra den rättvisa. Det är för mig årets hittills starkaste parfymupplevelse.

Förvaring av parfymprover.

Det här med förvaring av parfymprover kan vara ett dilemma. Till en början när man bara har en 10-20 prover går det bra att ha dem i en låda, ett glas eller en ask. Men, har man väl blivit besatt av parfymer brukar antalet prover raskt bli fler och fler och fler...

Jag råkar ha turen att ha en man som arbetar inom vården, därför kan han ta hem överblivna provrörsställ till mig. Och jag kan inte tänka mig något bättre sätt att förvara proverna på. De passar perfekt helt enkelt, vissa större prover kan vara svårt att få plats med, men iallafall jag har mest 1-2 ml prover och de ryms hur bra som helst. Har man inte tillgång till provrörsställ skulle jag nog sortera in mina prover i små snaps-eller shotsglas.

Hur man sen ordnar proverna sinsemellan är ju mycket beroende på personlig smak. Jag har valt att sätta mina i bokstavsordning, efter parfymhusets namn, andra kanske föredrar att sortera efter doftfamilj, eller parfymnamn. Huvudsaken är ju att din förvaring och ditt system passar just dig.

Hur har du löst din förvaring av prover? Eller är du kanske en lyckligt slarvig person som har parfymprover utspridda mest överallt och är nöjd med det? Eller har du rentav hela din parfymsamling förpackad enligt konstens alla regler i ett specialbeställt kylskåp med rätt temperatur och luftfuktighet? Jag medger, jag förvarar mina parfymer i ett vanligt rum och många utanför sin låda, enbart för att jag tycker så mycket om att titta på mina parfymflaskor. När jag fått ihop en större samling kan jag tänka mig att jag kommer att ha framme parfymer säsongsvis och de som används mest.

Thierry Mugler - Eau de Star

Jag brukar inte vara så förtjust i aquatiska dofter, men det finns ju alltid undantag. Thierry Muglers Eau de Star är ett sådant undantag. Det är dessutom alltid extra kul när man hittar en favorit i en lite oväntad doftkategori.

Förra sommaren var Eau de Star i det närmaste min signaturdoft, dels hade jag ännu inte hunnit samla på mig så många prover som måste testat och dels passar den utomordentligt bra att bära på sommaren. Det här med sommar och parfymer kan vara ett besvärligt kapitel, nu är ju inte sommaren här riktigt än, men i södra Europa har det redan börjat bli, åtminstone svensk, sommarvärme. Med 4o graders värme i skuggan och luftfuktighet som en tropisk regnskog förstår jag att det blir ett dilemma att ens ha på sig parfym. De temperaturerna slipper vi ju i Sverige, nåt positivt finns det ju alltså med våra relativt svala somrar.

Många kanske undrar, varför köpa Eau de Star när man kan köpa Angel? Och jag vill snarare vända på det hela, varför köpa Angel när man kan köpa Eau de Star? Jag har aldrig haft Angel i min ägo, inte ens ett prov om jag ska vara ärlig, utan bara testat den då och då när jag snubblat över den i någon butik. Kanske skulle jag uppskatta den mer om jag provade den hemma i lugn och ro, men trots att jag vanligen älskar söta, orientaliska, gourmandiska och annorlunda parfymer har jag aldrig riktigt fallit för Angel, den är lite för mycket och lite för "all over the place" helt enkelt. Allt det som Eau de Star inte är.

Eau de Star är svalkande; som ett vattenfall efter en regnskogsvandring, Eau de Star är uppfriskande; som ett glas kall öl med en citronskiva i efter en dag i solen, men Eau de Star är framför allt vacker; som ett stjärnfall mot en kolsvart natthimmel.

Trots att Eau de Star är lätt, uppfriskande och sval så är den också annorlunda, söt, orientalisk. Den är mild, men räcker länge, för att inte säga väldigt länge. Eau de Star är på sätt och vis en vuxnare version av Angel, men samtidigt en mycket mer sprudlande version, livfull, glad och lätt att tycka om. Många klagar över Angles "vanlighet", något jag inte märkt, kanske är den inte så vanlig i Sverige? Eller rättare sagt, här luktar ju knappt nån parfym, bortsett från kändisdoftande tonåringar då. Om Angel är vanlig så varför inte testa Eau de Star istället? Chansen är stor att även du får en ny favorit, iallafall om du gillar Angel, gör du inte det kan du kanske fortfarande uppskatta Eau de Star, ge den en chans åtminstone!

Eau de Star är doften av honungsvatten, mildast möjliga patchouli, doften av pappret runt en god kola och doften av skuggan under ett träd vid havet...

Eau de Star brukar gå att hitta billigt på nätet. Jag fyndade min 50 ml flaska på Tradera för runt en femtilapp, men då hade säljaren lyckats utelämna både namnet på parfymen och att det var en Thierry Mugler, så där handlade det nog om att jag hade lite tur. PS. Det är få parfymer jag fått lika många komplimanger för som Eau de Star!

Jag, och många andra parfymbloggare, skriver mycket om nischparfymer och annat som är svårt/svårare att hitta, men det finns gott om fina designerparfymer också, det gäller bara att hitta dem. Överlag brukar jag tycka om Thierry Muglers parfymer, Alien är inte dum och både A*-och B*Men är riktigt fina också.

Annars är det här den tiden på året när mitt parfymintresse får stryka på foten lite för ett annat stort intresse, nämligen att påta i rabatterna. Igår åkte plantor av riddarsporre, stäppsalvia och akleja ner i jorden, men någon patchouliplanta har jag inte hittat än. För övrigt har valpen magsjuka efter att ha ätit ett grodkadaver! :(

Serge Lutens - Musc Koublai Khan

Kublai Khan var barnbarn till Djingis Khan och den siste mongoliske storkhanen. Bara det brittiska imperiet har härskat över större landområden, men Mongolväldet styrde över de största sammanhängande landområdena. Det finns ingen som har fler levande ättlingar än Djingis Khan, så trots att det har gått runt 800 år sedan mongolerna stod på höjden av sin makt, kan man säga att de idag finns utspridda över hela världen. Djingis Khan kan känna sig nöjd, för ett av hans mål var just att erövra hela världen.

Kublai Khan följde i hans fotspår och under hans tid vid makten (storkhan 1259-94) var Mongolväldet också som stört och mäktigast. Det är klart det vore spännande att ha en droppe mongolblod eller två, men det är väl kanske inte så troligt, så jag får nog helt enkelt nöja mig med att dofta som en mongolisk krigare.

Om det nu är det man gör när man har på sig Serge Lutens Musc Koublai Khan? Det är lite svårt att skriva om Musc Koublai Khan, det här är nämligen myskparfymen med stort M. Parfymälskare världen över har en älska-hata relation till Musc Koublai Khan. Många tycker att den är för stark, med doft av gödsel, offentlig toalett, smutsig kropp och svettiga djur. Jo, jag har läst om Musc Koubali Khan redan innan, den är förfärligt svår att undvika att läsa om.

Vad tycker jag då? Jodå, gödseldoften finns där, och hästdoft jajamen, blankslitet läder, varm människorkropp jo men visst. Och den är så fin! Alla kanske inte tycker att det luktar gott i sadelkammaren på ridskolan, men jag tycker det. Jag har väl aldrig varit någon utpräglad hästtjej, men iallafall under några år var jag rätt mycket i stallet och efter att mitt hästintresse svalnade hade jag ändå möjlighet att vistas i stall och med hästar tack vare kompisar som hade egen häst. Så för mig är stalldoft varm, mysig, hemtrevlig och trygg. Nu råkar ju Musc Koubali Khan vara så mycket mer än hemtrevlig och trygg. Jo, den är spännande, sexuell och med en animalisk utstrålning. Förlåt, men jag tänker mig nånting i stil med att sitta uppkrupen i sadeln bakom en mongolkrigare iförd tung läderrustning i solsken mitt i ett hav av röda rosor. Jo, det finns nämligen gott om rosor i Musc Koublai Khan och rosor ska ju ha massor av gödsel, så det funkar finemang.

Om vi återgår till mongolkrigaren så kan jag tänka mig att många skulle vilja vara var som helst utom på en häst med en galen och svettig mongol, det är okej, jag behåller så gärna både hästen och mongolkrigaren för mig själv. Nu råkar jag ju tycka att doften av naturligt svett är helt okej, eller mer än okej i vissa fall. När mina barn var små och man tog av dem den tjocka vintermössan och drog in doften av deras varma kalufs i näsan... eller makens solvarma hud vid havet... Medan sparsam personlig hygien och ingrodda armhålor på personen före en i kön på ICA går fetbort, förstås.

Nu är inte Musc Koublai Khan en så högljudd doft, nej den är tvärtom ganska mild, jag blev överraskad första gången jag testade den, för jag hade antagligen förväntat mig något överväldigande starkt och osande. Det är som om alla de här potentiellt störande odörerna blandats i precis så exakta proportioner att det inte kan bli något annat än njutbart. Till skillnad från många andra tyngre myskdofter har de animaliska noterna ändå huvudrollen i Musc Koublai Khan, rosorna understryker snarare än döljer mysken, eller snarare tvinnas rosdoften ihop med de animaliska noterna på ett sätt som gör att jag tror att rosen är en del av det animaliska. Mycket tjusigt.

Musc Koublai Khan är en av Serge Lutens non-export parfymer http://www.salons-shiseido.com/, det betyder att den inte skickas utanför Europa och bara säljs i bell-jar (klock-flaska), vilket förstås gör att den är ganska dyr. Det sägs att Ava Luxes Rasa ska vara en budget-version av Musc Koublai Khan, tyvärr har jag inte provat den och den är inte heller till salu på Ava Luxes webshop http://www.ava-luxe.com/2008/index.html tydligen på grund av brist på råvaror. Däremot har jag testat Ava Luxes Kama som också är en animalisk parfym, den funkar bra som bas, men tycker den är lite för tunn att använda självständigt. Nej, vill du ha mongolisk krigare komplett med häst och dynga så får du nog söka dig till Musc Koublai Khan.

Le Labo - Labdanum 18

Jag har ju skrivit om ett par parfymer från Le Labo som jag tycker om, Oud 27 och Patchouli 24, men jag är inte beredd att betala runt 50 dollar för 15 ml för någon av dem. Däremot skulle jag kanske kunna tänka mig att göra det för Labdanum 18. I vilket fall är det den jag tycker bäst om av alla jag provat från Le Labo.

Labdanum 18 är intressant på ett undanglidande vis, jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker att den luktar, mer än jag tycker om lukten av den.

Stundvis påminner den om något snarlikt Shalimar, men utan den orientaliska tyngden och värmen. I nästa stund tycker jag snarare att den luktar som någon salva, utan att kunna komma på vilken. Den är pudrig, varm och sensuell, men också kylig, ren och med någon medicinsk not som både lockar och stör.

En märklig sak är att jag inte urskiljer några topp-och hjärtnoter, utan snarare är det ett kedja av noter som upprepas och sen börjar om igen, som i en spiral. Om och om igen... Lite Shalimar, lite salva, lite puder, lite friskhet och sen några droppar medicinsk tinktur... och så vidare... Den här undanglidande utvecklingen håller på ganska länge, och den roar mig, men efter någon timme planar doften ut och bäddar ner sig i min hud i en behaglig, varm, aningen besk pudrighet. Lite mysk, lite mild rökighet och mjuk vanilj att gosa in sig i. Ja, minsann den här är riktigt fin. :)

Förutom Shalimar påminner den mig också en liten aning om Parfumerie Generales Intrigant Patchouli. Just för att den är så störande, men på ett bra sätt. Och det tar ett tag innan jag upptäcker att okej, det är den här jag tycker bäst om. Inte blir jag heller särskilt förvånad när jag läser att det är Maurice Roucel som ligger bakom Labdanum 18. Jag har ingen superkoll på olika parfymörer/näsor och pluggar inte in en massa fakta om parfymer jag provar innan jag provar dem, det förtar lite av det jag vill uppleva själv, men när jag väl har provat en parfym tycker jag om att läsa lite mer om den om jag tycker om den. Och ser man på, där var Maurice igen. Hallå Maurice, kan du förklara hur du kan ha nyckeln till mina olfaktoriska triggers och min hudkemi, va? Förresten påminner inte Labdanum 18 lite lite grann om Serge Lutens Iris Silver Mist, också? Fast bärbar, förlåt Maurice, men Iris Silver Mist har jag inte riktigt lyckats komma överens med än!

Vilken är din favorit från Le Labo? Tycker du möjligen att någon av deras parfymer är värda det ganska höga priset, jag är aningen tveksam, även om jag gillar Labdanum 18, finns det många andra parfymer jag giller mer och som är billigare.

B Never Too Busy To Be Beautiful - Superworldunknown

När jag provade Superworldunknown första gången blev jag först lite besviken, efter de lätta citrusnoterna märkte jag en doft som påminde om Aqualinas Pink Sugar, och den funkar inte på mig... alls! Nåja, Superworldunknown kändes lite snarlik, men betydligt lättare och inte lika söt, så jag lät den vara kvar. I ungefär tio minuter brydde jag mig knappt om den, men sen hände något. Och det hände med besked.

Lätta antydningar av Pink Sugar fanns fortfarande kvar, men nu bubblade det av andra dofter. Len vaniljkola, varm sockervadd och syrlig lemonad, men så luftigt och lätt att det knappt var sött, mer som dofterna av alla möjliga godsaker, men på avstånd. Och som en underström, doften av ren havsluft, lite skog och bäst av allt... en doft av varm, oljig metall! Fantastiskt. Som att komma till sin favoritstrand vid havet och upptäcka att någon satt upp ett gammaldags tivoli med tillhörande modest cirkus alldeles intill. Och förstås, med gratis inträde...

Utan de friska havsnoterna (och en fin, men diskret doft av enbär!) och den där härligt oljiga metallnoten (hur är den möjlig?) så skulle Superworldunknown ha kunnat vara en doft för fjortisar som vanligtvis sprayar järnet med Pink Sugar och Britney Spears sötaste dofter (finns det nån sötare än Midnight Fantasy?), men den lättas upp och samtidigt fördjupas på ett häpnadsväckande sätt. Och de olika hjärtnoterna är förtrollande, återigen har jag råkat ut för en parfym som ändras på min hud från den ena stunden till den andra. Jag använde kaledoskop-liknelsen till Guerlains Insolence, men den går utomordentligt att återanvända till Superworldunknown.

Jag tycker ju om söta dofter och visst är Superworldunknown söt, men med tanke på noterna och temat (rymma iväg med cirkusen) så är den aldrig för söt (förutom de första chockartade minuterna). Vill du veta vad du får bör du kanske låta bli Superworldunknown, för den här är stadd i ständig förändring, söt gourmand ena stunden, stram, brisig och lätt den andra. Jag vet att många tycker att det blir för mycket med en parfym som inte kan bestämma sig, jag älskar det! Parfymer som leker lite kurragömma med mitt luktsinne är kul, jag kan sitta och sniffa min handled i timmar (nåja, bortåt en halvtimme kanske) bara för att få fatt på en not jag kände nånstans vid en given tidpunkt! Superworldunknown är kurragömma hela tiden, testa den och kolla om du kan hitta till den gamla damens välskötta trädgård med saltstänkta rosenbuskar! Den finns där, jag har lyckats hitta dit ett par gånger och gissa om det är skönt att sjunka ner på bänken vid havet, omgärdad av rosenbuskar efter några timmar på ett tivoli?

Superworldunknown är en ungdomlig, men inte barnslig doft. Den är komplex, spännande och äventyrlig. Den är också söt, humörhöjande och solig. Är du 14 år så kommer du att älska Superworldunknown, men det bästa med den är att du kan älska den även om du är 67 eller 45 eller, alltså, din ålder har ingen betydelse. Som tonåring(med faiblesse för parfymer) kommer du kanske att tycka att den luktar som Pink Sugar som rymt med cirkusen och bestämt sig för att den där tunga, envisa sötman var för mycket att släpa på. Som något äldre kanske du kommer att uppskatta den för sin komplexitet och le igenkännande när Pink Sugar genomför sitt korta gästspel i början av föreställningen...

Superworldunknown rekommenderas till alla som vill ha roliga, söta och oförutsägbara dofter. Karin Park (tydligen en svensk sångerska, som jag aldrig hört talas om... namnet är passande) är inspirationskällan bakom den här parfymen och det tycker jag hon kan vara stolt över.

Intervju med Simon Constantine på Fragrantica.

Och här kommer lite mera om B Never Too Busy To Be Beautiful, nämligen en intervju med Simon Constantine, deras chefsparfymör/näsa.

http://www.fragrantica.com/news/Interview-with-Simon-Constantine-head-perfumer-of-B-Never-Too-Busy-To-Be-Beautiful-784.html

Annars drömmer jag om lite vårvärme och funderar på vilka orientaliska dofter som är tillräckligt lätta för att ändå ha på sig på sommaren, några tips?

B Never Too Busy To Be Beautiful - B Scent

Det är nåt speciellt med Frankrike, ellerhur? Nu tänker jag inte bara på parfymer, utan den franska maten, språket, kläderna, det mycket varierande franska landskapet med både alper, böljande gröna fält, skogar, medelhav och atlantkust... och förstås, franska filmer. En av mina favoritfilmer är Amelie från Montmartre, ja det kanske inte är så orginellt, men det är verkligen en film som lyckas vara både humörhöjande, vacker, gripande och glad och väldigt, väldigt fransk. Inte blir den sämre för att världens sötaste fransyska, Audrey Tautou, har huvudrollen.

Tycker du också om Amelie från Montmartre? Skulle du vilja bli påmind om känslan i den filmen? Har du någon gång funderat på en passande parfym till Amelie? Ja, du behöver kanske inte leta längre. B Scent från B Never Too Busy To Be Beautiful kan vara svaret. Jag är så glad att jag fått möjligheten att prova deras parfymer, de är verkligen nåt alldeles extra. På elva provade tycker jag riktigt, riktigt mycket om sju eller åtta eller rentav nio och det är minsann en bedrift från ett och samma ställe.

Och B Scent är en av mina stora favoriter. Den är uppfriskande, söt (som Amelie, inte som godis), oerhört charmerande, glad, humörhöjande och sprudlande. B Scent är parfymen som får mina steg att bli lite mer sviktande, mina smilgropar att djupna och glimten i ögat att verkligen glimta. B Scent är ungdomlig, men samtidigt tidlös, du kan ha på dig B Scent oavsett ålder och känna dig upplyft, energisk och glad, men du slipper definitivt känslan av att ha lånat din dotters (eller lillasysters) parfym. B Scent har noter av citrus, vilket gör den till en trivsam dagparfym, men den är så mycket mer än fräsch och spritsig (glöm sportig!), det finns något varmt och fluffigt, pudrigt i den av ros och andra blommor och ett oooomf som inte går att beskriva, det måste upplevas! Det där oooomf:et finns i nästan all B Never Too Busy To Be Beautifuls parfymer, och det är värt vad parfymerna kostar många gånger om. Det finns djup, myskighet och något smutsigt i många av deras parfymer, så även i B Scent. Kort sagt, B Scent är nåt alldeles speciellt och udda, särskilt i kategorin fräscha dofter för dagen. B Scent är en parfym som spelar över hela registret och gör det väldigt bra. Ja, ungefär som Audrey Tautou om ni fattar?

Och vem vill inte känna sig som henne för en dag?

Varar länge, men inte oändligt länge, riktigt bra sillage. Missa inte! Överhuvudtaget förtjänar B Never Too Busy To Be Beautifuls parfymer uppmärksamhet. Vad är mindre bra då? Ja, namnet möjligen, det är väldigt långt, men också väldigt engelskt. Märket är också relativt svårt att få tag på utanför Storbrittanien, det går att beställa via hemsidan, men har hört att frakten iallafall till USA är på gränsen till hutlös. Har inte kollat upp frakten inom Europa, men du får mycket parfym för pengarna. https://www.bnevertoobusytobebeautiful.com/

Annick Goutal - Songes

När det gäller att beskriva parfym med ord finns det många liknelser man kan ta till sin hjälp, att jämföra en parfym med en färg, ett musikstycke, en person eller ett minne är några. De parfymer jag tidigare testat av Annick Goutal har om något gett mig känslan av akvarell målning. Milda, transparenta och tyvärr, på mig, för vattniga och tunna. Den lilla doft jag trots allt känt av har varit fin och trevlig, men min hudkemi eller om det nu möjligen är mitt luktsinne, kräver starkare doningar. Annick Goutals parfymer har alltså avförts som inte särskilt intressanta, iallafall inte för mig.

Och så var det länge, tills jag råkade få ett litet prov av Songes i ett byte. Ärligt talat stod det orört ganska länge innan jag kom ihåg att jag kanske borde prova det trots allt. Och oj, är jag glad att jag gjorde det? Mycket! Songes liknar inget annat jag provat av Annick Goutal, men ändå har den en känsla av transparens och lätthet. Songes sjunger verkligen på min hud, och det är en lockande sång. Songes får mig att tänka på den lilla, spröda, men ändå oerhört starka och magnetiska franska sångerskan Edith Piaf. Songes förför mig, återigen finner jag mig på gränsen till hypnotiserad av en parfym. Songes har en magnetisk dragningskraft på mig, jag glömmer andra parfymer jag tycker om och vill bara ha på mig Songes. Förstås har jag redan kollat upp hur jag ska få tag på mer av denna underbara lilla skatt. För mer måste jag ha!

Songes är de mest väldoftande blommorna i trädgården en mörk och sval sommarkväll. Jasmin som är så utsökt att den vibrerar, de andra blommorna (ylang-ylang, tiare och frangipani) är smekande, pudriga och vilsamma. Vanilj tillför sötma och värme, men pricken över i är den underbara, virvlande noten av rökelse. Det här tillsammans blir sensuellt, sofistikerat, elegant och mycket, mycket vackert. Jag tycker att Songes är underbar, men egentligen är det en parfym för speciella tillfällen. Ta på dig Songes inför en romantisk och intim helkväll med din älskade.

Songes har god hållbarhet, den lilla rökelsedoften sitter kvar på huden i många, många timmar. Sillaget är också gott. Till skillnad från andra av Annick Goutal är den ganska kraftig och trots det med en känsla av tunn genomskinlighet.

Jag är så tacksam för att jag fått prova Songes, nu måste jag ju bara ta tag i resten av Annick Goutals parfymer, det kan ju finnas fler storverk bland dem som jag ännu inte testat. Har du några favoriter bland Annick Goutals parfymer? Om jag gillar Songes, vilka andra borde jag testa då?

Le Labo - Patchouli 24

Snart är det Valborgsmässoafton. Jag tycker om de stora brasorna, med eldsflammor som sträcker sig uppåt mot den allt mörkare himlen. Smällare och dyngfulla skolungdomar klarar jag mig dock bra utan.

I Le Labos Patchouli 24 får jag brasan, men smällare och fylla lyser med sin frånvaro. Patchouli 24 är en mjuk, varm, träig och lite jordig rökdoft. Den här tycker jag om... de fyra-fem första timmarna iallafall. Många parfymer med noter av rök är ofta lite skarpa på mig, jag gillar dem, men bara delvis. Det är som om de återger doften av rök från vått trä, och det vet ju alla att den är lite stickigare än rök från knastertorrt trä. Men i Patchouli 24 är det inget snack om att det är prima brasved.

Patchouli 24 lyckas med att vara en sensuell, mjuk och tilldragande parfym. Tar man sig inte till någon brasa på Valborgsmässoafton, kan den vara en bra ersättning. När jag har på mig den känner jag mig lagomt hednisk, lite mystisk och den lyckas ändå i lagoma doser dessutom lukta gott.

Men, det finns ett problem. Eftersom den här till skillnad från många andra från Le Labo är riktigt långlivad, så blir den efter några timmar monoton och enahanda. De första timmarna är riktigt mysiga, annat än röknoter anas, men basen består av rök, rök och så lite mera rök. Och den varar och varar... Åh, om de ändå stoppat in nåt annat, eller så är det min hudkemi som kväver allt utom röken? Så efter fyra timmar sådär har Patchouli 24 på något sätt lyckas förstöra allt den åstadkommit innan, den lämnar en med en känsla av att ha suttit framför en brasa en hel kväll. Jag lovar att skulle jag ta på mig den på 1:a maj så skulle alla tro att ingen firat Valborgsmässoafton mer rejält än jag.

Så Patchouli 24 är mysig, varar länge (rökdoften sitter kvar hela dagen om jag tagit på den på morgonen!) och känns spännande de första timmarna. Resterande timmar blir jag lite trött på den och tänker mest på att jag skulle vilja lätta upp den med något annat, en gnutta vanilj, något fruktigt eller kanske nån fin blomdoft? Nån som testat att blanda Patchouli 24 och har nåt gott att tipsa om?

Le Labo - Oud 27

Innan jag beställe Luckyscents Le Labo sample pack hade jag ju inte provat en enda parfym från Le Labo. Nu när jag gått igenom de flesta proverna har jag fått ett visst hum om deras parfymer. När jag ser att en liten flaska på 15 ml kostar över femti dollar på Le Labos hemsida, så känns det som om man får lite parfym för pengarna.

Trots det så finns det några som är klart intressant. Bland annat deras nyaste doft, Oud 27. Den börjar med en tydlig, men ganska behaglig gumminot, men inte bara gummi utan även drag av gödsel. Ungefär som att stå i utkanten av en enorm nygödslad åker och på avstånd se och känna lukten av brinnande däck. De första minuterna på huden är det en märklig blandning mellan Comme des Garcons Tar och L'Artisans Dzing! Inte alls oangenäm, men kanske lite svår.

Toppnoterna klingar dock av ganska fort, även om de finns kvar i bakgrunden. Istället känner jag en spritsig, lite kall not av vetiver och något varmare och behagligare, vilket jag får anta är oud, ett träslag som traditionellt används i arabiska parfymer. Oud kan lukta på många olika sätt och de märkliga topnoterna kan mycket väl vara en variant på oud, medan de varmare, sötare och mjukare som dyker upp efter ett tag är en annan. Fortfarande är Oud 27 en ganska stram doft, sötman finns där, men anas bara. Nu påminner den snarare om en blandning mellan L'Artisans Timbuktu och Bvlgari Black.

Jo, Oud 27 är intressant, men det märkliga med den är att den snarare får mig att tänka på vilka parfymer jag skulle kunna blanda för att uppnå samma resultat, än att köpa en egen flaska av Oud 27. Efter att ha provat andra från Le Labo får jag en känsla av att de har en gemensam not av renhet, även när deras parfymer har myskiga och lite smutsiga inslag. I Oud 27 finns en höjd och en klarhet som känns ganska fin, med tanke på att doften är ganska rökig.

Oud 27 varar inte särskilt länge på mig, och sillaget är måttligt, men de sista basnoterna är behagliga och lugna. Varmt, torrt trä, mild rökelse och något som doftar parfymerat papper är det enda som återstår efter ett par timmar. Värd att prova, men jag blev inte så superimponerad.

B Never Too Busy To Be Beautiful

Ännu en artikel publicerad på Fragrantica: http://www.fragrantica.com/news/Be-Never-Too-Busy-To-Be-Beautiful-774.html

Har varit riktigt kul att testa B Never Too Busy To Be Beautifuls parfymer. Flera av dem är riktigt, riktigt bra och har något annorlunda över sig. Har du ännu inte hunnit testa några av deras parfymer tycker jag det är på tiden, inte bara Luca Turin som blivit imponerad kan jag säga... Och vad kan man förvänta sig, jo klara, höga parfymer men många av dem med en muskig, rökig och lite smutsig bas. Oh la la. Ja, jag blir glad bara av att tänka på dem!

Annars har jag tillbringat påsken med att testa igenom mina Le Labo-prover. Det var minsann också en trevlig sysselsättning. Och ganska fort fick jag några favoriter, medan några bara fick mig att gäspa ungefär. Vilka som blev favoriter? Jo, det lär dyka upp recensioner här på bloggen vilken dag som helst. Kanske rentav imorgon.

Och hur doftar en goth?

Jag pratade med min yngsta dotter och frågade henne vad motsatsen till en pinuppa kunde vara. Hon funderade ett tag och kom sedan fram till att det måste vara en goth-tjej. Ja, visst ligger det nåt i det? Med goth så menar jag den klassiska goth-stilen, oftast med långt, rakt och svart hår, långa kjolar, långärmade och gärna höghalsade blusar, vitsminkning (förstås) och mycket få inslag av andra färger än svart. Från den klassiska goth-stilen har det utkristalliserats mängder med andra goth-stilar, gothic och diverse varianter på gothic lolita, stilar som vad jag förstått har sitt ursprung i Japan. Gothic och lolita-stilarna har kortare kjolar, mer volanger, krusiduller och definitivt mer inslag av andra färger än svart. Lite gladare, lite öppnare, lite sexigare.

Men, nej det var den klassiska goth-stilen. Och här pratar vi igenknäppt, oåtkomligt och svårmodigt. Kort sagt, så långt ifrån pinuppans soliga leenden som det går att komma. Ja, eftersom jag är oerhört ambivalent lagd så klappar ju mitt hjärta även för goth-stilen, och alla söta lolita-flickor får mig att le och tänka på min fina mellandotter. Lolita-flickor kan mycket väl låna pinuppornas parfymer, särskilt de som har en rosa doft. Det kan dock inte gotharna göra, nej här krävs det helt andra parfymer.

Mörka, lite svårtillgängliga och med en mystisk aura.

Först av allt så tänker jag förstås på Black Phoenix Alchemy Lab http://www.blackphoenixalchemylab.com/welcome.html en guldgruva för alla med alternativ stil, inte bara gothare. Både Winter of our Discontent och Schwarze Mond som jag testat skulle fungera mer än utomordentligt på en goth. Bortsett från dem kan man säkert hitta hundratals andra alternativ som gör den gothiska looken komplett.

En annan som vore värd att testa är Nasomattos China White, jag vet att jag dissade den och nej, tyvärr funkar den inte med mina hudkemi, men annars, vilken goth-brud med självaktning skulle inte vilja dofta giftiga blommor?

Vissa typer av patchouli kan funka ypperligt. Le Labos Patchouli 24, Memoire Liquides Terre Noir Patchouli (den är så mörk att den doftar som något trögflytande!), testa även Histoire de Parfums Noir Patchouli.

Serge Lutens är en guldgruva för gothare med gott om pengar; Serge Noire, Borneo 1835, Musc Koublai Khan, Ambre Sultan och till och med Iris Silver Mist.

Comme des Garcons har flera som kan funka bra, i stort sett hela incense-serien, kanske särskilt Avignon och Zagorsk, men även Tar från synthetic-serien kan bli rätt intressant, svårtillgänglig är den då så det räcker.

Tauers spännande Lonestar Memories är värd att testa.

Parfymer till en pinuppa.

Jag tycker om de klassiska pinup-bilderna. Bland pinup-flickorna är väl Bettie Page (som nyligen dog) den mest kända, eller kanske rentav Marilyn Monroe, men hon kom ju att bli så mycket mer än pinuppa. Bettie Page vågade sig ju också på mer vågade bilder med bondage-och smiskinslag, vilket faktiskt ledde till åtal.

Men, i mitt tycke ska en klassisk pinup-bild inte vara speciellt vågad. Den ska ha en stämning av den söta, rara och sunda grannflickan, bara med aningen mindre kläder. Dåtidens pinup-flickor är långt ifrån dagens porrstjärnor, snarare har de mer gemensamt med dagens söta popidoler, både utseendemässigt och klädmässigt. En och annan popstjärna råkar ibland visa skymten av ett bröst och det hände väl även den oskyldigaste pinuppan ibland.

Det är ju egentligen inte så konstigt att dagens kändisparfymer så ofta är söta, blommig och fruktiga till sin karaktär. Nu råkar jag ju tycka att de flesta av dem är på gränsen till bedövande söta, men bortsett från det så finns det något ungdomligt, sött och flickaktig över de flesta kändisdofterna.

Precis den typen av parfym som borde passa en pinuppa.

Men, det finns väl alternativ som inte är lika sirapskladdigt söta? Absolut! Om du vill känna dig som en glad, solig och innerst inne oskyldig pinuppa för en dag finns det mängder av trevligare parfymer att testa än Britney Spears, Jennifer Lopez och Christina Aguileras tandvärksframkallande blandningar.

Jag har haft nöjet att prova en massa trevliga parfymoljor från Opus Oils http://www.opusoils.com/ tack vare artikeln jag skrev till Fragrantica. Här finns mycket att hämta om man letar efter dofter med en tydlig retrokänsla, sex appeal och dessutom en rejäl dos bubblande glädje. Ja, de flesta parfymoljorna från Opus Oils blir jag glad av, de får mig att le och de är mjuka, sköna och sensuella. Jitterbug Parfume inte minst, den är inspirerad av boken med samma namn av Tom Robbins, som jag tyvärr inte läst, men absolut ska försöka få tag på. Jitterbug ger en ungdomlig känsla, men absolut inte barnslig eller flickaktig, den är ren, vit och en doft för någon som inte har något emot att stå i centrum.

Tramp är en annan favorit från Opus Oils, men det här är en blygare doft. Den är söt, krämig och varm. Patchouli, trä och tobak kan lätt få en tro att det är ett kraftpaket, men den är snarare behaglig och lättburen. Ja, den är helt enkelt lite blyg och undanglidande till sin karaktär, Tramp har inte alls nåt emot att stå i skuggan av Jitterbug.

Moxie Beauty har också en massa fina alternativ till den moderna pinuppan. http://www.moxiebeauty.co.uk/ Det har tillkommit en del nya dofter i burlesque-serien som verkar så himla fina. Dessutom erbjuder Moxie numera ett litet sample pack för modesta 15 pund. Trevliga, söta, glada dofter. Jag behöver bara tänka på parfymoljan Puppie Love för att bli på gott humör.

Om vi lämnar parfymoljorna och istället koncentrerar oss på vanliga parfymer? Vad finns det då att välja på om man vill känna sig som pinuppa för en dag?

Den allra första jag kommer att tänka på är Frederic Malles Lipstick Rose. Humörhöjare utan dess like, sexig, glad och orginell. Röda läppar och röda skor är ett måste till denna underbara parfym.

B Never Too Busy To Be Beautiful https://www.bnevertoobusytobebeautiful.com/ har fått fantastiskt fin kritik (av Luca Turin) för sin parfym Breath of God, och den är värd det, men det finns också andra godingar bland deras parfymer. Här tänker jag framför allt på Keep it Fluffy. Den är... fluffig, mjuk, gosig som en rosa angorajumper. Oerhört behaglig parfym, men under den fluffiga ytan döljer sig varm, härlig och aningen smutsig mysk. Fantastisk, bedårande och alldeles underbar. Pyjamasparty, kanintofflor och det glansigaste läppglanset du har i din ägo kompletterar den här parfymen bra. Känner du inte för pyjamas funkar det också med en rosa satinjacka och håret uppsatt i en hög hästsvans.

Dianne Brill EdP är också en glad, entusiastisk och kramgo doft. Det här är parfymeri med glimten i ögat och mängder med värme och glädje. Dianne Brills parfym påminner mycket om Kenzo Junge L'Elephant, men det här är den blonda varianten. Lite lättare, enklare, gladare och tillgängligare. Dra på dig en stor flannelskjorta eller tjocktröja, (låna av maken, pojkvännen eller pappa kanske?) tjocksockor, brygg en kopp gott te och slutligen några droppar Dianne Brill. Perfekt.

Vive Marias Almost Innocent, är nästan oskyldig. Ja, verkligen, det här är en vit, lätt, trivsam parfym som skulle kunna vara tråkig om det inte vore för det där nästan... Under de behagliga vita blommorna, finns det en krämig, varm och fin mysk som gör doften intressant och sexig. Almost Innocent är som gjord för vita kläder, varför inte en klänning med Marilyn Monroe-snitt? Feminin, pudrig och nästan... oskyldig.

Dofterna här ovan är alla ganska söta, men inte så där söta som många kändisparfymer. De är feiminina, aningen flickaktiga och absolut flirtiga. En sak har de gemensamt, de tar inte sig själva på så stort allvar, och ibland behöver man ju såna parfymer också, ellerhur?

Har du några trevliga förslag på varmhjärtade, söta och pinuppiga dofter?

Comme des Garcons - Avignon

Bilden här ovan föreställer Påvepalatset i Avignon. Ser väl inte så där supermysigt ut om du frågar mig, jag antar att heminredning inte var så populärt på 1300-talet. Jag är säker på att Påvepalatset inrymmer en massa spännande och stora rum och salar.

Just rymd, storhet och atmosfär hittar man i många kyrkor. Den största kyrkan jag besäkt är St Pauls Cathedral i London, nu är det länge sedan, men rymden under den väldiga kupolen är imponerande. En liten landsortskyrka har kanske inte samma rymd att skryta med, men det finns något i atmosfären i en kyrka som man kan hitta och känna även om kyrkan inte är av imponerande storlek. Jag skulle bli förvånad om inte den atmosfären även skulle finnas i andra stora och heliga byggnader som tempel, synagogor och moskeér.

Comme des Garcons Insence-serie är förmodligen CdGs mest populära linje. Insence-serien består av fem olika parfymer; Kyoto, Jaisalmer, Zagorsk, Ouarzazate och Avignon, var och en representerar en av de stora världreligionerna. Kyoto: buddhism-shintoism, Jaisalmer: hinduism, Zagorsk: kristen ortodox, Oarzazate: islam och Avignon: katolicism. Protestantismen är inte representerad, av uppenbara skäl, rökelse ingår inte i de protestantiska ritualerna.

Avignon sägs lukta som en katolsk kyrka och jag har inget att invända. Men, det jag framför allt tycker att den lyckas med är att lukta som rymden i en katolsk kyrka, eller egentligen rymden i en gammal, stor och pampig stenbyggnad vilken som helst. Avignon är en parfym fylld med både tomhet, rymd och atmosfär. Rymden i just Avignon är fylld med den atmosfär som skapas i ett stor utrymme där tusentals stearinljus varit tända genom åren. En atmosfär av förgyllda sniderier, väggmålningar med flagnande medeltida färger och träbänkar så nötta av användning att det blivit små fördjupningar av alla rumpor som suttit där genom tiderna. En atmosfär av kalla, tjocka stenväggar som insupit årstidernas växling under hundratals år. En väldoftande atmosfär av ett utrymme där rökelse spridit sin väldoft in i minsta vrå, där träbänkarna fortfarande skulle dofta rökelse läönge efteråt om man bar ut dem i solen. En atmosfär fylld av predikningar, böner och heliga sånger. En atmosfär fylld av helighet.

Ja, jag hittar en storhet i Avignon som är nästan nedslående. Varför skulle en agnostiker som jag gå runt och dofta av storslagen helighet? En troende katolik kanske finner tröst i Avignon, vad vet jag? Jag finner mig bara för lätt, på gränsen till att vanhelga något jag inte tror på. Dessutom är det med tvekan jag finner det passande att gå omkring och dofta som en storslagen och helig byggnad.

Så ja, jag har en knepig dragning till Avignon. Ungefär på samma sätt som jag uppvuxen i ett tämligen icke-religiöst hem i ett sekulariserat protestantiskt land kan känna en dragning till katolicismen som religion. Det storslagna och vackra man inte riktigt hittar inom protestantismen och som förstås helt saknas när man knappt ens besöker protestantiska kyrkor. Det hemlighetsfulla mässandet på latin. Helgonkulten. Jungfru Marias storhet. Bikten, åh bikten att bli förlåten. Men förstås också, dubbelmoral och unken skenhelighet, tvivelaktiga präster och moderna människor som fortfarande står med en fot i medeltida vidskepelse.

Ja, ni förstår, den som påstår att parfym bara är en doftupplevelse har iallafall inte mitt doftsinne. För mig kan en parfym bli som att kasta en sten i spegelblank sjö, det blir ringar som sprider sig på vattnet. Förstås har inte alla parfymer den förmågan, men CdGs Avignon har den utan tvekan.

Comme des Garcons 2

Ni vet såna där bläckplumpar som används inom psykiatrin? Det kallas för rorschachtest egentligen och består av symmetriska bläckplumpar som man ska titta på och sedan säga vad man tycker att det ser ut som. Många ser hundvalpar som leker med bollar, märkliga blommor eller tropiska fåglar andra ser perverterade siamesiska tvillingar och människoätande vaginor. Jag får för mig att de sista exemplen inte är riktigt nyttiga, så ser du något sådant i det ovanstående virrvarret kanske du skulle behöva prata med någon!? Vad jag ser? Ja du, mest en massa ihoptrasslade fjärilar om jag ska vara ärlig, men en av plumparna ser snarare ut som... äh, jag tror vi bryter där.

Comme des Garcons parfymer kommer alltid att ha en liten speciell plats hos mig, eftersom det var deras märkliga olfaktoriska blandningar som fick mig att upptäcka nischparfymerna. Vid det här laget har jag några CdG favoriter, men också några jag inte alls bryr mig om. Många andra återstår dock att testa förstås.

När det gäller CdG 2 har jag varit lite långsam, inte för att jag har tyckt den verkar ointressant, men annat har kommit i min väg. Men, nu har jag iallafall äntligen fått ett litet prov på den. Och hur står det till med CdG 2? Jo tack mycket bra.

Åh, vad jag önskar att den hade kommit i min väg tidigare! Efter att bara ha provat den vid ett par tillfällen blir den min favorit bland de första CdG-parfymerna. CdG Parfum är lite för mycket på mig för det mesta och CdG 3 är en av mina sublima favoriter, men ärligt talat den är i sublimaste laget ibland. CdG 2 lägger sig nånstans mitt i mellan.

Det är doften av vått svart bläck, skuggor av rökelse, siluetter, styrka, mjuka smekande blomblad, undanglidande och påträngande på samma gång. För ett har den gemensamt med CdG 3, den är svårfångad. Och den vill inte bli fångad. Lämna den här parfymen ifred, börjar du jaga den med näsan och kommer för nära smälter den ihop till ett suddigt blör. Som en rorchachplump, tittar du för länge och försöker analysera vad du ser så blir det till slut bara en kladdig bläckplump. När jag håller CdG 2 på lite distans så sjunger den på min hud, förändras, utvecklas och blir mer och mer intrikat. Försöker jag insupa den blir den bara ett märkligt gytter.

Den har styrkan gemensamt med CdG Parfum, jag inbillar mig att jag genom att testa CdG 2 kommer lite närmare en förståelse för CdG Parfum. CdG 2 är bryggan mellan den överdoserat kryddiga CdG Parfum och den undanglidande, grönt blommiga CdG 3. Jag inbillar mig ett samband som gör hela serien mer intressant, en summa som blir större än de enskilda delarna. Så CdG 2 bidrog till en aha-upplevelse för mig, mycket intressant. (Det här har säkert hundratals parfymkonnässörer upptäckt före mig, men för mig är det nytt)

Memoire Liquide - Opale Noire

Visst är opaler fascinerande? Och nej, jag har aldrig samlat på opaler och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Australien och kanske främst platserna Lightning Ridge och Coober Pedy är känt för förekomsten av opaler. Det händer att människor som i god tro besöker de små samhällena i Australien drabbas av opalfeber och bestämmer sig för att stanna kvar och bli opalletare på heltid. Joja, får väl medge att jag har en viss förståelse för även den besattheten.

Jag beställde för en tid sedan fem Memoire Liquide-prover, men det var ingen av dem, förutom Opale Noire som fastnade. Å andra sidan så har Opale Noire fastnat rejält, här har vi en intressant doft som gör ett starkt intryck. Men, inte direkt, nej Opale Noire smyger sig på.

Den inleder med tropisk, krämig fruktighet, ananas, citrus och mjuk krämig vanilj, mycket trevligt, men jag undrar förstås vad dessa noter kan ha med parfymens namn att göra? Lugn bara lugn, snart gör de mörkare noterna entré. Och det är oerhört behagliga mörka noter, mjukt trä och bolmande rökighet. Och det här är starka grejer, inte mycket behövs för att jag ska vandra omkring i mitt alldeles eget privata lilla rökmoln i flera timmar, men det är inte någon tung bedövande rök, nej lätt och fräsch om nu rök kan vara det. Doften påminner om en brasa utomhus med de finaste ädla träslagen som bränsle, onekligen ett slöseri, men det luktar ju gott. Trots att röknoten är ganska dominant finns spåren av mjuka, krämiga frukter kvar och det är egentligen det som gör Opale Noire riktigt bra, intressant och trivsam. Frukterna glimtar till mellan varven, ungefär som det vackra färgspelet i en svart opal och ja, jag antar att det är det som är meningen.

De här frukterna vågar jag rekommendera till alla som normalt skyr fruktiga parfymer, det här är för mig ett sällsynt sätt att använda fruktnoter, ungefär som rökt ananas, kan det vara gott det? Tveksamt, men det luktar gott iallafall.

Några dissar.

Jag är ju ganska entusiastiskt lagd, inte minst när det gäller parfymer. Läsare av bloggen kan ju lätt få intrycket att jag ääääääälskar allt jag provar, men så är det förstås inte.

På tio provade parfymer kanske jag i genomsnitt verkligen gillar en eller möjligen två. Ibland händer det, men dock sällan, att jag blir väldigt förtjust i en hel linje av parfymer, till exempel Odori. Annars brukar minst sex-sju parfymer av tio vara helt okej, trevliga, men inte tillräckligt bra för att få mig att oooooha. Då och då råkar jag också ut för parfymer jag inte ens klarar av att ha på mig.

Idag är det dags att skriva om de parfymer som kommit i min väg under den gångna vintern som jag absolut inte tycker om. Jag vet att jag skrivit upp några av oljorna från Black Phoenix Alchemy Lab, men jag har också provat några därifrån som är på gränsen till vedervärdiga. Vill du lukta giftig svamp som sakta förruttnas, möglar och dör i en unken och instängd grotta? Ja, då är det Destroying Angel från BPAL du ska beställa. Ärligt talat så stod jag ut med den, men maken tyckte att jag luktade som en oss närstående person när den närstående personen är bakis, så maken bönföll mig om att genast tvätta bort den, vilket jag förstås gjorde. En annan jag fick lov att skrubba bort inom tio minuter var parfymoljan Oya, också från BPAL. Den luktar någon typ av extremt beskt, bedövande och huvudvärksframkallande, det närmaste jag kan komma att beskriva den är att den fick mig att tänka på något narkotiskt och mycket effektivt narkos/smärstillande medel i gasform. Inte bra! Både Oya och Destroying Angel luktar på ett sånt sätt att jag hurves när jag tänker på dem. Bilden ovan föreställer svampen Destroying Angel, ganska vacker tycker jag, men tydligen en av de svampar som dödar flest människor i USA, vad jag kunde hitta information om. Alltså bland de som äter svamp, förmodligen är det fler som dör av hjärtinfarkt och cancer, men ni fattar.

En annan besvikelse, om än ingen jag behöver skrubba bort, är Hermes Eau de Merveilles. Ja, jag har förmodligen missat nåt, många gillar ju den, men jag tycker inte om den. Den luktar som något gammalt och unket på mig. Likaså Chanels Rue de Cambon, ingen höjdare alls, tråkig och märklig doft med en svag tendens till våta blöjor och mögel på mig. Tack, men nej tack.

Och Amouage, hallå, för 195 euro/flaskan förväntar jag mig verkligen lite mer än en stark och trevlig blomdoft! Nu har jag bara hunnit med att testa Lyric och Gold, men de gjorde mig iallafall allt annat än nyfiken på resten av kollektionen.

Och CdGs Stephen Jones som jag tyckte så mycket om när jag fick provet för några månader sen, har helt ändrat karaktär, nej det är väl jag som gjort det, men den funkade inte alls när jag testade den igen för några dagar sedan. Plötsligt var den så konstgjort mineralisk och kall att jag mest av allt gick omkring och önskade att den skulle försvinna.

En bra sak är att jag beställde Luckyscents Samplepack med Le Labos parfymer igår. De ser jag fram emot att få testa, det är väl verkligen på tiden att jag bekantar mig med Le Labo, tycker ni inte?

Ny artikel på Fragrantica och lite annat.

Idag har Fragrantica publicerat min andra artikel: http://www.fragrantica.com/news/Traveling-through-time-with-Opus-Oils-752.html

Och jag har mer på gång. Det är så himla kul. :)

Igår kom så de efterlängtade små flaskorna med FM Musc Ravegeur och Iris Poudre. Tack för det Clivia! Iris Poudre är helt underbar och Musc Ravegeur blir totalt oemotståndlig på maken, jo Musc Ravegeur är till honom. Vår lilla valp reagerade dock väldigt kraftigt på just Musc Ravegeur, har inte varit med om något liknande faktiskt. Hon luktade på maken, skällde, morrade och sen begravde hon nosen i sin hundfilt och frustade och morrade. Hon blev som en liten vargunge ungefär. Har nån annan varit med om att något husdjur reagerat extra kraftigt på någon parfym?

Och så är det återigen dags för mig att fundera över kassörskorna på ICA. Ingen av dem verkar ha deltagit i geografiundervisningen. Idag var det en som tyckte att väl både Schweiz och England ligger utanför Europa? Nej, sa jag, både England och Schweiz ligger i Europa. Jag vet att det är inne att vara snäll på bloggar nu för tiden, men jag tycker att jag är snäll för det mesta och jag blir ärligt talat helt förundrad över deras bristande geografikunskaper. Man undrar ju om de hittar hem när de ska ta sig från jobbet?