Comme des Garcons - Avignon

Bilden här ovan föreställer Påvepalatset i Avignon. Ser väl inte så där supermysigt ut om du frågar mig, jag antar att heminredning inte var så populärt på 1300-talet. Jag är säker på att Påvepalatset inrymmer en massa spännande och stora rum och salar.

Just rymd, storhet och atmosfär hittar man i många kyrkor. Den största kyrkan jag besäkt är St Pauls Cathedral i London, nu är det länge sedan, men rymden under den väldiga kupolen är imponerande. En liten landsortskyrka har kanske inte samma rymd att skryta med, men det finns något i atmosfären i en kyrka som man kan hitta och känna även om kyrkan inte är av imponerande storlek. Jag skulle bli förvånad om inte den atmosfären även skulle finnas i andra stora och heliga byggnader som tempel, synagogor och moskeér.

Comme des Garcons Insence-serie är förmodligen CdGs mest populära linje. Insence-serien består av fem olika parfymer; Kyoto, Jaisalmer, Zagorsk, Ouarzazate och Avignon, var och en representerar en av de stora världreligionerna. Kyoto: buddhism-shintoism, Jaisalmer: hinduism, Zagorsk: kristen ortodox, Oarzazate: islam och Avignon: katolicism. Protestantismen är inte representerad, av uppenbara skäl, rökelse ingår inte i de protestantiska ritualerna.

Avignon sägs lukta som en katolsk kyrka och jag har inget att invända. Men, det jag framför allt tycker att den lyckas med är att lukta som rymden i en katolsk kyrka, eller egentligen rymden i en gammal, stor och pampig stenbyggnad vilken som helst. Avignon är en parfym fylld med både tomhet, rymd och atmosfär. Rymden i just Avignon är fylld med den atmosfär som skapas i ett stor utrymme där tusentals stearinljus varit tända genom åren. En atmosfär av förgyllda sniderier, väggmålningar med flagnande medeltida färger och träbänkar så nötta av användning att det blivit små fördjupningar av alla rumpor som suttit där genom tiderna. En atmosfär av kalla, tjocka stenväggar som insupit årstidernas växling under hundratals år. En väldoftande atmosfär av ett utrymme där rökelse spridit sin väldoft in i minsta vrå, där träbänkarna fortfarande skulle dofta rökelse läönge efteråt om man bar ut dem i solen. En atmosfär fylld av predikningar, böner och heliga sånger. En atmosfär fylld av helighet.

Ja, jag hittar en storhet i Avignon som är nästan nedslående. Varför skulle en agnostiker som jag gå runt och dofta av storslagen helighet? En troende katolik kanske finner tröst i Avignon, vad vet jag? Jag finner mig bara för lätt, på gränsen till att vanhelga något jag inte tror på. Dessutom är det med tvekan jag finner det passande att gå omkring och dofta som en storslagen och helig byggnad.

Så ja, jag har en knepig dragning till Avignon. Ungefär på samma sätt som jag uppvuxen i ett tämligen icke-religiöst hem i ett sekulariserat protestantiskt land kan känna en dragning till katolicismen som religion. Det storslagna och vackra man inte riktigt hittar inom protestantismen och som förstås helt saknas när man knappt ens besöker protestantiska kyrkor. Det hemlighetsfulla mässandet på latin. Helgonkulten. Jungfru Marias storhet. Bikten, åh bikten att bli förlåten. Men förstås också, dubbelmoral och unken skenhelighet, tvivelaktiga präster och moderna människor som fortfarande står med en fot i medeltida vidskepelse.

Ja, ni förstår, den som påstår att parfym bara är en doftupplevelse har iallafall inte mitt doftsinne. För mig kan en parfym bli som att kasta en sten i spegelblank sjö, det blir ringar som sprider sig på vattnet. Förstås har inte alla parfymer den förmågan, men CdGs Avignon har den utan tvekan.