My Parfuem - Design Your Perfume

Jag dricker inte särskilt mycket alkohol, men visst är det gott med några glas vin ibland, eller ett par välkylda öl en varm sommarkväll, men mest av allt är jag förtjust i drinkar. Jag älskar att blanda drinkar och det är väl också det enda partytrick jag kan. Och det brukar vara uppskattat, faktiskt så pass att jag fick den stora äran att vara "bartender" när några goda vänner gifte sig förra sommaren. Och ja, som det verkade gjorde min insats som bartender succé på bröllopet! ;)

Jag tror att många som har ett stort parfymintresse då och då drömmer om att få en helt egen parfym skapad. I drömmen är det kanske rentav Olivia Giacobetti, Maurice Roucel, Christopher Sheldrake eller Jean-Claude Ellena som guidar oss i jakten på den perfekta personliga parfymen. Och, för de allra flesta av oss stannar det vid drömmar, att få en bespoken (skräddarsydd) parfym kostar oftast många tusen kronor.

Därför är det så roligt att den tyska sajten My Parfuem http://www.myparfuem.com/ erbjuder ett billigare alternativ.

Jag hörde först talas om det på www.fragrantica.com och blev genast nyfiken. Sajten är pedagogiskt uppbyggd, du väljer om du vill skapa en dam-eller herrdoft, vilken bas du önskar och sedan är det bara att börja blanda noter. För damer finns det fyra baser att välja bland, floral, fresh, floral fruity och oriental. Det finns många noter att välja bland, blommor, frukter, fräscha noter, kryddor, träer och animaliska. Max tre enheter av varje not får användas och varje parfym får ha högst 30 noter sammanlagt. Innan jag beställde min egen flaska hade jag i fantasin skapat många, många parfymer.

För att det ska fungera är det förstås en fördel om du redan vet på ett ungefär vilka noter du brukar tycka om i parfym och också vilka som möjligen kan passa hyfsat bra ihop. När man väl börjar blanda får man ingen speciell vägledning av sajten, utan det hela sker ganska fritt och man får helt enkelt gissa, känna och leka sig fram. Något som jag tycker om, men kanske andra tycker känns för osäkert.

Priset 29 euro (ungefär 300 kronor) är ju inte så kännbart för 30 ml, de flesta har faktiskt råd att kosta på sig en flaska. Dessutom finns det ett pengarna tillbaka system om du inte blir nöjd, hur det fungerar ska jag dock låta vara osagt.

Jag valde att skapa en parfym med orientalisk bas, och trots min nyfikenhet och skaparglädje höll jag mig till få och -hoppades jag- omtyckta noter, nämligen 1 X mandarin, 2 X bergamott, 3 x vanilj och 3 X musk. Hur dåligt kan det bli, resonerade jag.

Parfymen döptes till Nude Skin Poetry (ja, jag är lite pretto!) och det fanns två, tämligen fula, flaskor att välja på, jag valde en med rosa slingor på! Sen var det klart och det återstod bara att vänta.

På bara några dagar hade jag min parfym i brevlådan. Oh, så spännande och kul. Jag sprayade på mig den direkt, min bror som råkade var här tyckte att första sprayet påminde om myggmedel! Han har inte mycket till luktsinne tycker jag. Själv tyckte jag att första sprayet var mer som kolsyrad citrusläsk.

Nej, Nude Skin Poetry är faktiskt helt okej. Det är en pigg, lite söt och varm musk-vaniljdoft. Den luktar gott, men inte speciellt minnesvärt eller speciellt å andra sidan påminner den inte om nåt annat jag provat heller. Den har hyfsat sillage, utan att störa och hållbarheten är helt godkänd, minst uppåt fyra timmar på mig. Citrusen anas genom hela parfymen, vaniljen är diskret och tillför mer sötma än någon speciell vaniljkaraktär, musken är behaglig, varm och förstås inte den smutsiga typen, men inte heller alltför ren, hög och vit.

Skulle vilja påstå att min egen parfym är en trevlig, behaglig och snäll vardagsparfym som alla skulle kunna ha på sig. Det är där problemet är, jag skulle önska att den var lite mer personlig, men då kanske jag också skulle ha vågat mig på lite mer experimentiella noter. Vill man ha något bättre för det modesta priset, får man dock leta.

Jag tycker att min egen parfym blev så pass bra att jag absolut kan tänka mig att skapa några fler, det är trots allt väldigt roligt, enkelt och prisvärt. Har i fantasin redan skapat parfymer till hela familjen och halva släkten som de kan få när de fyller år, eller i julklapp.

Nackdelar? Jo, nu när jag testat kan jag tycka att man borde få välja fler än tre enheter av varje not, både musken och vaniljen i min parfym hade jag lätt kunnat sätta i det dubbla av utan att det blivit för starkt. Den förvalda orientaliska basen är ganska diskret, men jag skulle vilja ha den ännu mer i bakgrunden.

Visst finns det många noter att välja bland, men jag saknar också många. Viol, syren, äpple, några gourmandnoter och någon rökig not borde finnas.

Flaskorna borde finnas i ett alternativ utan rosa slingor, gröna löv eller röda hjärtan, det ser onekligen lite billigt ut.

Annars är jag på det stora hela väldigt nöjd med min erfarenhet, det är roligt att skapa sin egen parfym och jag rekommenderar att alla som är nyfikna ger det hela ett försök.

Stockholmsbesök med dottern.

Var en liten sväng upp till Stockholm igår med yngsta dottern. Hon fyller snart 12 år och önskade sig en shoppingtur till Stockholm i födelsedagspresent och det hade jag inte alls något emot att hon skulle få.

Vädret var oroväckande nära regn när vi hoppade på tåget i Nyköping, jag hade ju förstås planerat att glassa runt i Stockholm i nätta försommarkläder, men hmmm... det blev inte riktigt så. Väl framme i Stockholm så klarade vi oss dock undan regn nästan hela dagen.

Dottern hittade en hel del smått och gott och hade inga som helst problem att handla upp alla sina födelsedagspengar. Själv hade jag inga speciella shoppingplaner, men lyckades ändå komma hem med iallafall någon behållning från huvudstaden.

Vi besökte bland annat Parfymeri Cow, och det var första gången jag lyckats ta mig dit. Lite speciellt var det ju förstås att se alla dessa åtråvärda flaskor på riktigt och hålla dem i handen och rentav testa några på papper. Jag hade inga planer på att köpa någon parfym överhuvudtaget, som de flesta parfymistor vet, så kan man hitta det mesta billigare på nätet än i en butik på "fina gatan"... å andra sidan, hade expediten varit lite mer alert, kanske frågat om vi ville ha hjälp eller nåt, så kanske jag hade lämnat Cow med en parfym för runt en tusenlapp i påsen (jag är ju trots allt parfymnörd!), istället för med en massageolja för 250 som jag mest köpte för att jag kände mig skyldig till det bara genom att ha gått in i butiken!

Sen blev det några badbomber på Lush och ett par t-shirtar till maken innan det var dags att åka hemåt igen.

Serge Lutens - Ambre Sultan

Jag har aldrig sett magdans live, bara på tv, men jag hoppas jag någon gång får möjlighet att se en äkta (eller flera) magdansös/er framträda. Överhuvudtaget beundrar jag människor som är duktiga på något jag inte alls har någon talang för. Generellt tycker jag dansare är beundransvärda, det är något nästan övermänskligt att ha sådan kontroll över sin kropp, en sådan känsla för takt och rörelse. Så är det ju inte heller ovanligt att riktigt skickliga dansare har tränat sedan de bara var 3-4 år gamla.

Somliga danser tilltalar mig mer än andra, tango är brutalsensuellt på något vis, flamenco är hetsigt och intensivt, de som är bra på att bugga tar andan ur mig med sin hopp och svängar, en klassisk balettdansös ser ut att vara skör som porslin, men är egentligen urstark, street dance är coolt och medryckande, polska är trolskt och sugande och magdans är vackert, eggande och ytterligt feminint.

Ambre Sultan av Serge Lutens skulle mycket väl kunna vara skapad med en vacker magdansös i åtanke. Som läsare av bloggen vet, så föll jag inte handlöst för Ambre Sultan, utan vi närmade oss varandra ganska långsamt. Nu när jag sitter här och skriver kan jag inte förstå hur jag kunde missa Ambre Sultans glödande, sensuell och förtrollande skönhet till en början.

Som bekant så brukar jag gilla starka, kraftfulla parfymer och Ambre Sultan ÄR stark och kraftfull, men ändå mer diskret, mild och tillbakahållen än till exempel Borneo 1834. Numera tycker jag att Ambre Sultan är så bra att den för mig känns som en gyllene essence av allt som är bra med orientaliska parfymer. Till skillnad från många av mina andra orientaliska favoriter så skulle Ambre Sultan gå att använda sommartid, det är rätt varmt just nu och den är riktigt trevlig även i varmare väder. Kan faktiskt knappt tänka mig någon mer sensuell parfym att ha på sig en varm, skön sommarkväll. Vilket ju förstås inte alls hindrar att Ambre Sultan är en utomordentligt vinterparfym också. Enligt mig, är den en året om doft, möjligen med undantag för den allra krispigaste tiden av våren.

Ambre Sultan bubblar över och glöder av något gyllene. När jag har på mig den, känns det som en parfym som är upplyst inifrån. Det är sötma, fyllighet, men också en intressant beska som ger den en unik och personlig känsla. Ambre Sultan gör mig behaglig till mods, det är som att ha ätit en underbar måltid på en mysig restaurang i en främmande stad i ett exotiskt land. Mätt, belåten och lite varm efter den kryddiga måltiden lutar du dig tillbaka och följer den vackra magdansösens uppträdande på scenen. Levande ljus, mjuka tyger, väldoftande oljor skapar en speciell atmosfär och snart vet du inte om det är du själv som luktar gott, magdansösen eller om det är hela restaurangen som genomsyrats av en väldigt speciell och varm väldoft.

Ambre Sultan har ett väl tilltaget, men inte, bedövande sillage. Hållbarheten är alldeles fantastiskt och din blir efterhand bara bättre och bättre. Det är som om det skapas en reaktion med hudkemin som förtätar och fördjupar doften på ett helt strålande sätt.

Ambre Sultan är en doft för vackra magdansöser, en doft som av orientaliska guldsmycken, fylliga oljor och aromatiska, beska och okända örter. Utan tvekan ytterligare ett av Serge Lutens mästerverk, skapad av den oerhört begåvade parfymören Christopher Sheldrake.

Ska du gifta dig snart?

Nu närmar vi oss den tiden på året då flest människor, iallafall i Sverige, gifter sig; sommaren. Traditionellt har pingst varit den stora bröllopshelgen, men numera är det "vanligt" med bröllop hela sommaren igenom. Oavsett tid på året så är det något speciellt med bröllop och bröllopsfester, särskilt för de som gift sig förstås, men det är också något lite extra romantiskt att få vara med som gäst på ett brölllop.

Själv gifte jag mig med min kära man i december och under 80-talets allra sista månad. Egentligen borde jag väl ha sitt in ett av våra bröllopsfotografier, men jag har inget i datorn och scannern är inte särskilt samarbetsvillig! Iallafall kan jag meddela att både jag och maken var unga, söta och väldigt (väldigt!) smala. Man kan ju tycka att jag borde minnas vilken parfym jag hade, men ärligt talat har jag ingen aning. Har funderat fram och tillbaka, men är inte alls säker. Det finns några olika alternativ: YSLs Opium (även om det känns som om min storhetstid med den parfymen redan var över då), något från Yves Rocher, kanske Ispahan? Eller möjligen kan jag ha lånat något av min mamma, eventuellt YSLs Champagne (som Yvresse hette då har jag för mig?). Att maken hade på sig någon parfym överhuvudtaget tvivlar jag på. Det här var alltså på den tiden då parfymer inte var särskilt viktiga för mig, men om jag skulle gifta om mig idag skulle jag välja parfym med omsorg och se till att maken gjorde det också (självklart skulle jag gifta om mig med samma man). Det har ju blivit lite populärt att förnya sina löften, så vi får väl se vad som händer framöver?

Nåväl, vad ska man ha för parfym när man gifter sig? Jag inbillar mig att det är en fråga som kommer ganska långt ner på agendan för de flesta som går i giftastanker, tyvärr. Dofter är ju en av de saker vi minns allra, allra bäst och en riktigt bra parfym skulle förmodligen göra bröllopet betydligt mer minnesvärt än vad det annars skulle ha varit. Vi blir ju alla (förhoppningsvis) gamla en dag och tänk om vi blir så senila att vi bara kan minnas vårt bröllop om vi känner lukten av parfymen vi bar då? Alltså, valet av parfym till bröllopet HAR betydelse.

Varför inte välja en parfym och sen bara ha på sig den parfymen under själva bröllopet och sedan spara den för varje bröllopsdag framöver, jag kan nästan garantera att den äkta hälften inte glömmer bort bröllopsdagen om han/hon känner doften av parfymen du hade då!

Men, vilken parfym ska man ha? Ja, det är ju förstås väldigt individuellt, men jag har några trevliga, spännande och intressanta tips iallafall.

För den klassiska bruden: Perles de Lalique av Lalique, en liksom blank, lite stram och vit doft. Aningen diskret, men sensuell och elegant. Väldigt vacker.

Chanel No 5, här snackar vi verkligen klassiker. Passar perfekt för ett bröllop, tycker du orginalet känns lite tungt eller gammaldags så rekommenderar jag Chanel No 5 Eau de Premiere för den lite yngre bruden, eller om du föredrar något lite, lite svagare.

För den romantiska bruden: Iris Poudre av Frederic Malle, pudrigt krämig vit fulländning, oerhört mjuk och romantisk.

Almost Innocent av Vive Maria, som namnet antyder. En oskyldig doft, men under ytan... sexig.

För den fräscha bruden: La Chasse Aux Papillon av L'Artisan, pigg, somrig och lite syrlig blomdoft, lekfull.

Esprit de Fleurs av Frapin, underbar, fräsch, blommig och lätt.

För den sensuella bruden: Nude Musk av Ava Luxe, krämig, hudnära, varm.

Songes av Annick Goutal, de vackraste blommorna omvirvlade av lätt, eggande rökelsedoft.

För den sexiga bruden: Carnal Flower av Frederic Malle, oemotståndlig med magnetisk dragningskraft.

Musc Koublai Khan av Serge Lutens, varför spara allt det roliga till bröllopsnatten? Med den här kan det hända grejer redan under vigseln! Eller tillsätt bara ett par droppar MKK för att sexa upp någon av de andra dofterna (dock ej Carnal Flower, den är tillräckligt sexig på egen hand!).

För bruden med rosor i buketten: Brulure de Rose av Parfumerie General, den mest romantiska, utsökta och söta lilla gourmandros som finns. Perfekt till rosa rosor!

Une Rose av Frederic Malle, det här är röda rosor när de är som bäst, och ändå inte för starkt. Perfekt!

Eller snäppet rosigare Sa Majeste la Rose av Serge Lutens, ett litet kraftpaket med rosen i centrum.

För den alternativa bruden: Patchouli 24 av Le Labo, men överdosera inte, två spray räcker till bröllopsdagens morgon! Passar om du vill gifta dig i svart. Annars kan Serge Lutens Serge Noir och passa den svartklädda bruden.

Är du lite av en hippieromantiker? Testa Parfumerie Generales Intrigant Patchouli, patchouli när den är som bäst... och sexigast!

Punk? Gifter sig punkare? Jodå. Vad som helst av Etat Libre d'Orange, kanske Secretions Magnifique?

För de mer fetishistiskt lagda finns det ju läderdofter: Histoire de Parfums Marquise de Sade 1740, stram, torr läder. Serge Lutens Daim Blond mera av mjuk mocka.

Gummi? Oud 27 av Le Labo (mycket gummi)eller Bvlgari Black (mindre gummi).

För könsneutrala äktenskap? Josef Statkus av Josef Statkus en varm, träig, orientalisk och lite androgyn skapelse. Bandit av Robert Piquet, stramt läder och grönska. Musc Ravegeur av Frederic Malle, magnetisk dragningskraft på en person med rätt hudkemi, funkar på både män och kvinnor. Bond No 9, Silver Factory.

Vad hade du för parfym när du gifte dig? Eller vad skulle du vilja ha för parfym när du gifter dig?

Star Sign Perfumes - It´s Me!

Vilket stjärntecken är du född i? Oavsett hur ointresserad av eller skeptisk till astrologi man än är så känner de flesta (i västvärlden) till vilket stjärntecken de tillhör. Det är nästan lika självklart som att veta vilken månad man är född i. Även om vi inte tror på astrologi kan vi ändå diskutera olikheter mellan människor födda i vissa stjärntecken i fikarummet på jobbet. Astrologi, men i olika former, finns i många olika kulturer och har sett ut på många olika sätt genom tiderna.

I Kina är det vilket år man är född som har störst betydelse. I uråldriga kulturer tog man hjälp av himlakroppar för att förutsäga framtiden, inte bara för enskilda individer, utan hela länder. Till exempel aztekerna astrologiska observationer förutsåg ju de europeiska erövrarnas ankomst, det vara bara det att förutsägelserna övertygat aztekerna om att de inte var människor, utan rödhåriga gudar.

När det gäller astrologi är jag, som med det mesta, en tvivlare. Men, mer på ett nyfiket än fördömande sätt. Jag vet mycket väl att jag är född i jungfruns tecken och har till och med koll på i vilka tecken jag har måne och ascendant!

Så klart jag blir nyfiken när jag hittar CnR Creates site med astrologiska parfymer! Nyfiken och skeptisk på samma gång, men tydligen tar nyfikenheten överhanden som vanligt och nu sitter jag här och doftar It´s Me! Virgo (jungfrun). Dessutom har jag duttat på mig lite av Gemini (tvillingarna) och Cancer (kräftan).

Första gången jag testade It´s Me! Virgo var jag skeptisk, kritisk och ifrågasättande. Varför skulle just den här parfymen passa mig? Och hundratusentals andra världen över som också råkar vara födda i slutet av augusti och in i september? Nåja jag tog på mig Virgo och ja, den doftade trevligt, fint, lite fräsch, lite blommigt och lite kryddigt. Behaglig, men kanske inte så märkvärdig. Godkänt sillage och god hållbarhet iallafall. Toppnoterna kändes lite anonyma och jag var inte helt övertygad om Virgos förträfflighet. Men, utan att jag riktigt förstod hur det gick till märkte jag att jag började sniffa på min handled allt oftare i takt med att basnoten utvecklade sig. Nu var den ju riktigt, riktigt trevlig! Inte nåt jag självklart skulle valt själv i parfymväg, men utan tvekan godkänd. Basen på Virgo är krämig, fyllig, aningen kryddig och liksom mintigt fräsch. Och jag gillar det! Skeptikern i mig fortsätter att protestera. Självklart kommar jag att tycka om Geminin och Cancer också. Alla parfymerna kommer att visa sig vara behagligt trevliga och godkända.

Dagen därpå testar jag Gemini. Toppnoterna är aningen mer fruktiga och söta och strax dyker det upp en tvålig not som jag inte riktigt gillar. Ärligt talat så inser jag efter ett par timmar att jag inte gillar Gemini alls! Okej, den går att ha på sig, men gör inget intryck på mig överhuvudtaget. Bara tråkig.

Sen blir det dags för Cancer. Nej, nej och nej! Kanske aningen bättre än Gemini? Nej! Tråkig, doftar väl gott, men på ett totalt intetsägande och anonymt sätt. Hinner glömma bort både Gemini och Cancer långt innan de slutat dofta på min hud.

Dottern däremot som är född i tvillingarna GILLAR förstår Gemini bäst!? Hon är elva år och inte så brydd varken i parfymer eller vilket stjärntecken hon är född i. Märklig placebo-effekt hojtar skeptikern i mig. Ja, jag hoppas inget missat att jungrun är ett väldigt kritiskt stjärntecken, bara så ni vet. Jag sitter minsann inte och går på vad som helst.

I vilket fall, vad det än beror på blir Virgo min solklara favorit bland de tre. Däremot är den kanske inte i klass med mina mest älskade parfymer, men tillräckligt bra för att bli ihågkommen och omtyckt. Virgo är väldigt behaglig, både uppiggande och lite lugnande på samma gång, och nu medan jag skriver det här doftar jag på handleden där jag tagit på mig en droppe av Virgo mest hela tiden. Gemini och Cancer på andra armen är bortglömda.

Virgo vore perfekt att använda till vardags, men också den första parfym jag skulle tänka på om jag skulle på en anställningsintervju eller något liknande. Hur märkligt det än kan låta får den mig att känna mig balanserad.

CnR Creates parfymer tillverkas i Grasse, men själva företaget finns i Wien. Och så har de en hemsida förstås: http://www.cnrcreate.com/wbc.php?sid=21175c6b89&tpl=start.html

Noterna i Virgo är kryddnejlika, muskotnöt, päron och citron. Jag tycker dock att basen känns krämigt träig, kanske med noter av sandelträ och/eller rosenträ, två noter jag brukar tycka mycket om i parfymer. Noterna i Gemini är jasmin, mimosa, orkide och mandarin. I Cancer iris, palmarosa, acacia och grönt äpple. Gemini mer eller mindre försvinner på mig direkt, efter en halvtimme anas bara en svag parfymnot. Cancer varar längre, men luktar mest av grönt äpple på mig.

Oavsett vad du tycker om astrologi så tycker jag att CnR Create erbjuder ett roligt alternativ inom parfymeri, en flaska It´s Me! vore en jättebra present till någon som gillar parfymer och dessutom är intresserad av astrologi. Företaget garanterar också att parfymerna fylls på vid fullmåne, det ger säkert någon lite extra kraftfull effekt. Även om jag gillar Virgo, så är den inte den mest komplexa parfym jag stött på, men den luktar så gott och behagligt att den kommer upp på min lista över favorit-mysdofter. Kvaliten på de ingående ingredienserna verkar hög. Det finns inget vattnigt eller obeständigt i Virgo-parfymen.

Tycker absolut att du ska kolla in de här parfymerna, kanske du rentav känner någon som snart fyller år och inte har någon aning om vad du ska köpa? Tyvärr erbjuder de inte herrdofter, men det kanske kommer.

PS. Vid närmare eftertanke anar jag en doft av kokos i Virgo, men det är den krämiga typen, inte sololje-varianten, kanske är det kokos och inte sandel-eller rosenträ som ger krämigheten? Eller nej, det nåt med rosenträ också i den här. Äh, det luktar gott iallafall. :)

PPS. Om ni bara visste hur mycket kul jag har att se fram emot i doftväg!? Det finns helt enkelt inget roligare "yrke" än att vara parfymskribent!!!

Kreativitet och parfym.

De flesta barn har en levande kreativitet på de flesta områden och det är väldigt roligt att se barn skapa fritt. Alla barn kan måla, dansa, sjunga, bygga, skulptera och experimentera. Har tidigare arbetat både inom förskola och skola, och medan nästan alla barn har en stor kreativitet under förskolan är det många vars kreativitet försvinner, eller iallafall, förminskas under skoltiden. Egentligen borde ju en femtonåring vara lika kreativ som en femåring, men av olika anledningar har kreativiteten inte lika lätt att hitta uttryck när vi blivit äldre.

Många vuxna hävdar bestämt att de inte kan varken sjunga, dansa, måla eller skulptera. Och egentligen anser jag att ALLA kan det, men vi har påverkats av omgivningens tyckanden och utlåtande om vad som är vackert, fint, seriöst, intressant och värt något för andra. Ni har säkert hört uttrycker "Dance like nobody´s watching" (Dansa som om ingen ser), det tycker jag borde gälla alla kreativa uttrycksformer, måla, dansa, sjung, bygg, lek, skulptera och skapa som om ingen ser. Kanske skulle vi alla bli väldigt kreativa om vi inte brydde oss om vad alla andra tycker?

Jaja, vad har det här med parfymer att göra? Jo, en hel del. Många som älskar parfymer, oavsett det är som parfymistor, parfymsamlare, parfymskapare eller producenter är rätt kreativa, oavsett om det är som producent eller konsument finns det en skapar-och upptäckarlust bland parfymälskare. Inte sällan uppskattar parfymälskare också musik, litteratur, god mat, gott vin, spännande resor och annat som gör livet gott och intressant att leva.

När jag letar efter parfymer på nätet och söker information om olika parfymer, parfymhus, indieparfymörer, parfymoljetillverkare och annat som har med parfym att göra slås jag av den rika kreativitet som genomsyrar det mesta som har med parfym att göra.

De stora parfymhusen med likaledes stor budget står för klassisk smak, säkerhet och elegans. Deras parfymer kan ta åratal att utveckla och hela konceptet andas finkultur, pengar och det bästa av det bästa. Parfymer i sig är ofta vackra, men lite återhållna, lite strama. Flaskorna likaså. Som "fattig" parfymista är ett litet provrör oftast det närmaste jag kommer den här typen av parfymer, precis som jag får beundra haute cotoure och dyra designmöbler lite på avstånd.

Topp tio-parfymerna som säljs på vartenda Åhlens och Kicks runt om i landet, står för det som är modernt och trendigt just nu. Det här är dofter som är lätta att tycka om, men med en förälskelse som kanske inte håller sommaren ut. Det är lite som att köpa en skiva Summer Hits 2009, vem lyssnar på den 2010 liksom? Men, den var rolig och bra förra sommaren. Här är det ofta glada, trendiga färger som gäller på flaskorna. Flaskdesignen är oftast rolig, kanske flickaktig, men inte på något allt för udda vis.

Men, den kategori jag nästan beundrar mest är de små indieparfymörerna. Här flödar det av kreativitet, idérikedom och skaparlust. Parfym med extrakt från gethår? Javisst. Kartongerna ska gå att återvinna och dessutom plantera i rabatten så att små blommor växer upp, eftersom kartongerna är gjorda av pressat växtmaterial? Det finns! Parfymer inspirerade av sagor, resor, äventyr, magi, subkulturer, vampyrer, pinuppor, naturen och dikter? Jadå. En parfym skapad för någon med just ditt stjärntecken? Jajamen. Du väljer själv dina egna ingredienser till parfymen, utan att bli ruinerad? Jodå, finns också. Många indieparfymörer har också hängt med i utvecklingen av den hängivna parfymistan och erbjuder flaskor i mindre storlekar. Klart smart. Är parfymerna bra, välgjorda och intressanta köper en hängiven parfymista lätt fem eller fler flaskor om de erbjuds i 5-10 ml, medan man ju kanske inte har råd med en enda om det bara finns i 100 ml. Kan ju vara för att iallafall några indieparfymörer själva börjat som parfymistor en gång i tiden.

Har du något kreativt intresse, förutom parfymer?

Decanter och decanteringstillbehör inom Europa.

Tack vare Facebook hittade jag den här sajten som säljer parfymdecanter och tillbehör, provrör, småflaskor mm. Kan tycka att de har en hög prisnivå per prov i jämförelse med andra decantsäljare, men bor man inom Europa kan det hända att man ändå kommer hyfsat billigt undan tack vare ett frakten är lägre och man slipper tull.

Dessutom känns det bra att äntligen ha hittat ett ställe inom Europa som säljer decanteringstillbehör, då frakten på sånt från USA är riktigt dyr och ofta tar lång tid också.

Så kolla in: http://www.decant-me.com/

Värt att kolla in, ellerhur?

Annars har min bror varit här i helgen, vilket förstås är kul.

Igår kväll hade jag garanterat Nyköpings (kanske Sveriges) tre mest godluktande män i mitt kök. Maken doftade Le Labos Oud 27, brodern doftade Serge Lutens Serge Noir och sonen doftade Odoris Zafferano. Sånt gillar jag. :)

José Eisenberg - Rouge & Noir

Jag hade typ, inga förväntingar på övriga dofter från José Eisenberg, för jag hade i princip inte hört talas om dem alls innan. J'ose kunde ju visa sig vara en ren lyckträff, som inte någon av de andra kunde leva upp till. Det är ju inte helt ovanligt, man provar sig igenom tio olika dofter från samma parfymhus/parfymproducent och gillar bara en.

Iallafall, det blev kväll och jag är tydligen en sån som inte lär mig av mina misstag. Rouge & Noir i Eau de Toilette versionen sägs vara för de som föredrar en lätt, men oförglömlig doft. Jag måste ha stirrat mig blind på det där lätt och glömt den oförglömliga biten.

Sprayar på mig lite och möts av en söt, lite spritsig floral-fruity! Hmm, jaja tänkte jag det var väl inget märkvärdigt med den här iallafall. Eller? Fem minuter senare ändrar jag åsikt totalt. Återigen har jag råkat gå till sängs med en parfym som håller mig klarvaken i timmar! Den luktar ju så gott och intressant och annorlunda och... ja, oförglömligt!

Rouge & Noir är en brådmogen doft. På ett ganska störande, men väldigt annorlunda sätt. Jag tänker på en ung flick-kvinna som står med ena benet i barndomen och det andra i vuxenvärlden, hon kanske bara är 14-15 år, men känner sig betydligt mer vuxen, mogen och sofistikerad än sina jämnåriga vänner. Och som dessutom är det, hon är inte tjejen som tar på sig slitna jeans och smygröker och dricker öl med de lite äldre killarna bakom skolan på helgkvällarna. Nej, hon är tjejen som provar sin mammas sexigaste kläder, mest högklackade skor, rödaste läppstift och dyraste parfym när föräldrarna inte är hemma. Hon är tjejen som kommer att flytta till närmaste storstad för att studera -och umgås med sina lärare- så fort hon bara får chansen. Hon är tjejen som tjuvröker ensam, med cigaretten i ett munstycke bara för att det ser så elegant ut. Hon är tjejen som älskar vaniljglass med varm chokladsås och körsbär, när ingen ser häller hon mörk, len och stark rom över sin efterrätt. En sån där tjej som det antingen går riktigt, riktigt bra för i livet eller riktigt illa.

Nej, Rouge & Noir är ingen flickparfym. Men, den är ändå ungdomlig, men på ett sätt som kvinnor i alla åldrar kan bära upp. Det är så långt från gängse floral fruity man kan komma. Namnet är märkligt passande, det här är en rödsvart doft, men också med inslag av krämig, len och vit vanilj.

Den delar en medicinsk not med J'ose, men i Rouge & Noir övergår den senare till en not av mörk rom. Trots att ingen vanilj finns bland noterna är den krämigt vaniljig, som en riktigt fin gräddglass gjord på äkta vanilj. Rouge & Noir är aningen svår att placera in i en doftfamilj, till en början är den fruktig med inslag av blommor (och medicin), senare blir fruktigheten mer i bakgrunden och blir syltigare, blommorna finns med hela tiden men ganska nedtonade och ändå vibrerande på något vis, det dyker upp gourmandnoter och tuberosen bidrar till en anad tuggummi-not, men aldrig störande. Nästan bäst av alls är den mjölkiga basnoten som dyker upp efter kanske 1-2 timmar. Den är oerhört fin, varm, krämig och tät. Rouge & Noir är en ganska märklig doft, den drar åt lite olika håll och det gäller att hänga med i svängarna. Självklart är den inget för en person som föredrar en mer linjär, stillsam och förutsägbar utveckling. Men, för mig kan det vara sånt som gör en parfym spännande.

Och Rouge & Noir är just spännande. En ganska söt och glad doft, men ändå med något förbjudet över sig. Till en början ganska hög, klar, söt och ja, liksom röd för att sedan mogna, förändras till något oerhört krämigt, mjölkigt och spritigt på samma gång, hur något som doftar mjölkigt kan upplevas som mörkt övergår mitt förstånd, men det finns en slags mjuk sammetssvärta i Rouge & Noir som är väldigt klurig att sätta fingret på.

Trots att Rouge & Noir har ett slags ungdomligt hjärta, tycker jag att den kan passa i de flesta åldrar, men kanske inte vid alla tillfällen. Det här är en parfym för party, fest eller mer romantiska stunder. Trots att jag provar EdT versionen tycker jag att sillaget är rätt maffigt och hållbarheten riktigt bra, minst uppåt 4-5 timmar iallafall och det är basnoten som är klart härligast.

I sin stil påminner den mer om Frederic Malles Lipstick Rose än något naturligt och vardagligt.

José Eisenberg - J'ose EdP

Det som kom med posten igår var fem små prover på samtliga parfymer av José Eisenberg, nämligen J'ose EdP, Back To Paris, I Am och Rouge & Noir för kvinnor samt J'ose EdT för män.

Innan jag börjar skriva om José EdP så måste jag berätta lite om Vilnius. Vilnius är Litauens huvudstad, en stad med 550.000 invånare och i år firar Vilnius-borna både stadens 1000 års jubileum, men Vilnius har också utsetts till Europas kulturhuvudstad 2009. Vilnius-borna kallas för Nordens italienare och tack vare en av mina favoritswappare från Vilnius har jag börjat förstå varför.

Vilnius är en förhållandevis liten stad, en stad i ett land som varit ockuperat av Sovjet i många år, en stad i ett land som knappt nån hört talas om. Men litauerna har mycket att vara stolta över också, inte minst när det gäller parfymer. Juozas Statkevicius kommer därifrån och Vilnius utbud av parfymer verkar vara betydligt bättre än Stockholms som är en betydligt större stad. Och vilken koll de har! Vore det inte för min litauiska swappingkompis skulle jag aldrig ha hört talas om José Eisenberg, vilket ju vore synd och skam.

När jag letar information på nätet om José Eisenberg så hittar jag ett företag som mest verkar inriktat på exklusiva hudvårdsprodukter, men också med några parfymer i sitt sortiment. Recensioner av dessa parfymer lyser dock med sin frånvaro. Vilket är mycket märkligt, då José EdP är riktigt bra, ytterligt raffinerad och sensuell på ett lite styggt sätt.

Jag har väldiga problem med att plocka ut enskilda noter i J'ose EdP, det är en välblandad parfym. Ändå ger den mig en känsla av ett dimmigt, rökigt mörker som då och då genomskärs av strålar av varmt ljus. Den är helt enkelt cool och liknar inget annat jag provat. Är du på jakt efter en unik, personlig och spännande signaturdoft, ta en titt på (eller snarare lukt) J'ose EdP. Den här parfymen sticker absolut ut från mängden. Och på ett mycket, mycket behagligt sätt.

Den är som sagt rökig, men det är mild, mjuk aningen söt rök, precis den typen av röknot jag gillar i parfym. I röken döljs en medicinsk not som jag varje gång jag provar José EdP är på väg att känna igen, men aldrig helt lyckas fånga. Låt inte pratet om den medicinska noten skrämma bort dig, för den är lika behaglig och undanglidande som resten av skapelsen. I röken hittar man också noter av kaffe, patchouli och hö. Ambra och mysk rundar av hela skapelsen till en varm och mörkt gyllene rundhet i basnoten. Den är helt enkelt vacker. Lavendel och lite citrus står för de ljusa inslagen och de hänger med långt in i parfymen på ett oerhört tilltalande sätt, som sagt lyser upp röken inifrån. Lavendel och kaffe är en ganska vanlig kombo (eller vanlig och vanlig, men tydligen är det två noter som kompletterar varandra väl i parfym), men i J'ose görs denna kombo på ett väldigt eget sätt. Kaffe och lavendel anas, men spelar aldrig någon huvudroll, för den spelas av den sött rökiga ambran. Ett måste för alla ambra-älskare!

Det finns, förstås, ingenting flickaktig över J'ose. Det här är sensuell, varm, säregen kvinnoparfym när det är som bäst. Riktigt vågad, utan att på något sätt bli slampig eller billig. För J'ose EdP är motsatsen, den doftar dyrt, vilket är lite ovanligt när det gäller en så rökigt sensuell parfym!

Måste provas!!! Jag vet att jag inte skriver så mycket om herrdofter här, men J'ose finns också i en herrvariant, då heter den J'ose EdT och har egentligen allt gemensamt med damvarianten, men med en mer maskulin bas, alla andra noterna hittar man igen i båda versionerna. Och, jo min man fick prova J'ose EdT igår och han gillade den skarpt! Jag med på honom. Så har du en mer manlig parfymsmak, så bör ju den också provas förstås!

Du kan hitta José Eisenbergs parfymer här: http://www.eisenberg.mc/navigation/cms,id,1,nodeid,1,_country,com,_language,en.html

J'ose EdP hade jag ju hunnit prova innan, men de andra dofterna är nya för mig. Och igårkväll gjorde jag återigen misstaget att ta på mig en parfym jag trodde skulle vara lugn och behaglig innan jag gick och la mig, nämligen en annan från José Eisenberg. Visst var den behaglig, men luktade alldeles för gott för att jag skulle kunna sova! Vilken!? Ja, det får ni veta härnäst.

Vem gillar en okänd?

Jag älskar ju parfymer som väl de flesta redan förstått. Jag älskar att använda parfym, prova nya parfymer, titta på parfymflaskor, och dessutom älskar jag att både läsa och skriva om parfymer.

En välskriven recension på en annan blogg eller parfymsajt kan få mig att få omedelbart behov av att prova just den parfymen. När det väl blir av kanske jag inte alls gillar den så mycket som jag hade trott, men ibland är den precis så bra som jag hade hoppats.

Många parfymbloggare är inte bara oerhört intresserade av parfymer, utan dessutom duktiga skribenter med stora kunskaper på många områden, inte bara parfymer. Det är alltså oerhört kul att följa med andras bloggar och märkligt nog finns det parfymbloggar för alla smaker, även om förstås många skriver på engelska så slutar likheterna där. Parfymälskare som dessutom bloggar verkar alla ha hittat sin egen nisch, sitt alldeles egna sätt att skriva på. Det gör förstås variationen stor, samma parfym som gillas av två bloggare kan ändå beskrivas på helt olika sätt.

Men, de här parfymerna som ingen skriver om? Som knappt verkar kända ens av parfymistorna? Hur bra vi bloggare än är så blir det många recensioner av samma parfymer. När Serge Lutens, Frederic Malle och Hermes med flera släpper något nytt så skriver många bloggare, av förståeliga skäl, om dessa nyheter.

Men, det finns ju så många andra som gör fantastiska parfymer, nya eller parfymer som funnits med ett bra tag, men som trots det är relativt okända. Visst kan det ju bero på att parfymerna inte är tillräckligt bra, men lika gärna kan det bero på att de hamnat utanför strömmen. Dålig marknadsföring kan också vara en orsak. Många parfymproducenter verkar helt ha missat att parfym numera är ett stort intresse, ja närmast en passion hos allt fler människor världen över.

Har nu börjat leta runt på nätet med ljus och lykta efter okända, ovanliga och knappt omskrivna parfymer. Gissa om det är spännande? Jag håller ögon och öron öppna och lyckas ibland tack vare någon parfymälskande vän få höra talas om något tidigare helt okänt parfymhus eller parfymproducent. Det finns oerhört mycket där ute som iallafall jag aldrig hört talas om förut. Har precis fått hem en mycket spännande försändelse, men väntar på mer också. Ska bli oerhört roligt att skriva om!

Har du några nästan privata parfymhemligheter? Något märke som "bara du" upptäckt och knappt någon annan? Och som vanligt är jag intresserad av allt från det mest exklusiva till småföretagare som tillverkar sina egna oljor eller märkliga parfymer från fjärran länder. Fast det gäller ju förstås att du inte vill behålla dina godbitar för dig själv.

PS. Är det nån som vet varför det svenska nischparfymmärket Byredo inte svarar på mail?

Vem gillar en tvåa?

Sverige som nation har väl inte direkt någon tävlingsinstinkt i världsklass. Vi säger till våra barn att de ska delta i olika tävlingar, matcher och aktiviteter och att det viktigaste inte är att vinna, utan att ha roligt. I andra länder är föräldrar och vuxna mer rakt på sak, en vinst är det enda som räknas och det säger man direkt. Och ärligt talat, svensk dubbelmoral är rätt kul om man har lite distans till den, för visst blir vi väl extra glada när ungarna vinner!? Och märkligt nog, det blir ungarna med.

Att det går att tävla i idrott verkar de flesta hålla med om, men när det ska tävlas i musik blir det genast lite mer tveksamt. Snart går finalen i den Europeiska Melodifestivalen av stapeln i Moskva, och även om det inte är riktigt rumsrent att tävla med musik, får tävlingen mycket stor uppmärksamhet, iallafall i svensk media. En annan sak som är svårt att tävla i är skönhet, ändå kröns en ny Miss Universum varje år. I vissa länder, kanske framför allt USA, har man till och med skönhetstävlingar för bebisar, något som förmodligen känns ganska främmande för många svenska föräldrar.

Även när det gäller parfymer finns det tävlingar. Det kan vara parfymindustrin själv som belönar vissa framgångsrika dofter eller parfymsajter som låter medlemmarna rösta fram de mest populära parfymerna. Det finns parfym tio-i-topp-listor, om man vill vara säker på att vara "rätt" och samtidigt känna sig trygg är det bara att köpa parfymen som ligger överst på den listan, då sticker man garanterat inte ut.

Sen har ju säkert de flesta parfymistor sina egna topp tio-listor. Jag är en av dem, men får medge att föremålen på denna lista varierar ganska mycket. Men, jag vet iallafall vilka parfymer jag verkligen tycker om och vill ha! Eller...? Vet jag verkligen det? Svaret är inte så självklart som man kan tro, det är inte alltid vinnaren som blir vinnare i längden.

Jag har en benägenhet att bli närmast passionerat besatt av en parfym vid första sniffet, det är åååh och oooh och underbart, härligt, vackert, fantastiskt och makalöst för hela slanten. Det här händer då och då, men kanske med en parfym på tio. Vilket innebär att, minst, nio inte är några riktiga vinnare. Av tio parfymer går kanske fyra-fem-sex bort helt, de är så tråkiga att de inte ens är trevliga och fina. Ett par-tre stycken är bra, fina, ganska annorlunda, trevliga, goda, men utan att det riktigt säger klick. De är iallafall tillräckligt bra för att de ska vara värda att testa igen.

Och igen...

Och igen...

Och oj, vad bra den här blev helt plötsligt. Märkligt, det är mindre kvar i det här lilla provröret än i provröret med supermagnifikaunderbaraheltenkeltjättebäst-parfymen!? Va!?

Jo, jag har märkt en tendens. Jag älskar verkligen Serge Lutens Borneo 1834! Jag blir varm om kinderna bara jag tänker på den. I samma veva som jag fick hem det provet så fick jag även några andra Serge Lutens prover; Datura Noir, Serge Noire och Ambre Sultan. Datura Noir funkade inte riktigt, Serge Noire är intressant, men lite svårburen och Ambre Sultan... var, hmmm, god, fin, trevlig, kryddig, lite besk... jajo, så där, helt okej. Men, Borneo 1834, ååååh... ojämförlig.

Jag älskar verkligen Borneo 1834, men den är kraftig, den är tung, den är maskulin, den är så konkret att det krävs en viss sinnestämning för att orka bära upp den. Medan, Ambre Sultan glider ihop med min hudkemi utan att göra så värst mycket väsen av sig och den bara värms upp och blir varmare och varmare, sötare, mer gyllene, mer komplex... mer mer helt enkelt. Nej, den tävlar inte riktigt i samma klass som Borneo 1834, men den är på många sätt minst lika bra. Och, ärligt talat, om jag hade en flaska av båda, så har jag insett att nog Ambre Sultan skulle användas mer, om än inte lika passionerat som Borneo 1834.

Samma gäller för några parfymer från Parfumerie Generale, jag älskar Aomassai, Felanilla och Cadjmere, även om min mest intensiva känslor för Cadjmere har gått över lite. Några från Parfumerie Generale funkar inte alls för mig och några har varit ja, men bra, fina, trevliga, jättesöta. Bland annat Drama Nuui och Intrigant Patchouli. Och ja, när det kommer till kritan har de sakta men säkert vunnit över mig. Intrigant Patchouli är i topp bland mina patchouli-parfymer numera, typ tillsammans med Borneo 1834, men på ett annat sätt. Första gången jag testade Intrigant Patchouli var i samma veva som jag fick Cadjmere och ärligt talat, jag uppfattade den som på gränsen till tråkig! Åh, jag kunde inte ha haft mer fel, när den värms upp och får mogna på huden blir den ju helt underbar, fyllig, sensuell och de animaliska noterna i Intrigant Patchouli är bland det mest rått erotiska jag har upplevt. Bara wow liksom, men det tog som sagt ett tag. Drama Nuui är inte alls dum den heller, och för varje gång jag använder den så inser jag att ja, det här är bland det bästa jag provat i jasminväg. Lite tystlåten, grön, svalkande och trolsk, men oh så fin.

Och vad har vi mer då? Jo, Chinatown från Bond No 9 fick ingen uppmärksamhet alls av mig till en början, i samma sändning hade den udda Andy Warhol Silver Factory kommit med. Verkligen udda, citrusfräsch, metallisk och lite smutsigt myskig på samma gång. Coolt verkligen. Men, sen började jag upptäcka avigsidorna, den hade ingen vidare hållbarhet (en svaghet den delar med flera andra jag testat från Bond No 9) och den fräcka citrusen försvann fort för att efterträdas av någon slags blurig myskdoft utan substans eller riktning. Men, där var ju Chinatown också, är den verkligen så märkvärdig? Luktar den inte som nåt man bakar bara? Lite gott, lite fruktigt, lite sött, lite fint, lite annorlunda, lite helt enkelt bedårande? Jaaa, den står sig i längden på något märkligt sätt som känns rätt överraskande.

Efter att ha nämnt Ava Luxes Kama i samband med recensionen av Serge Lutens Musc Koublai Khan så har jag testat den lite mer ingående. Nej, den är fortfarande inte lika bra som MKK, men oj vad den har vunnit sig. Den går att blanda med i princip allt, jag har testat en mängd olika kombinationer och vilken effekt. Kama förstärker och fördjupar det mesta, parfymen den blandas med förändras, men känns fortfarande utan tvekan igen. Jag hävdar fortfarande att Kama inte är så himla märkvärdig på egen hand, men den måste testas som bas till lite av varje. Mjuka, söta, blommiga och vaniljiga parfymer går från fnittrig fjortis till sofistikerad varmblodig kvinna på ett litet kick. Jag har upptäckt att jag nog kommer att behöva en stor flaska Kama, snart...

Och Vivienne Westwoods Anglomania i all ära, har inte så mycket kvar i min flaska, men Libertine börjar också gå mot sitt slut. Gissa vilken jag skulle vilja ha en ny flaska av när de tar slut? Ledtråd, parfymen börjar inte på A...

Finns säkert många fler, har du några intressant exempel? Någon parfym du inte tyckte var nåt till en början, för att sedan upptäcka att den liksom smygit sig på dig?

Kenzo - Kenzo Amour Le Parfum

Jag har tidigare skrivit om Kenzo Amour här på bloggen. Och jag gillar verkligen Kenzo Amour, även om jag fortfarande inte lyckats köpa en stor flaska av den. Då kan man ju undra om jag verkligen gillar den så mycket som jag tror? För man kan hitta en liten flaska Kenzo Amour för under 200 kronor på nätet, så det är ju ingen större utgift.

Nej, men jag gillar den, men uppenbarligen finns det andra parfymer jag gillar mer, eller i varje fall valt att köpa innan Kenzo Amour.

Jag jämförde Kenzo Amour med People of the Labyrinths Luctor et Emergo, men fick då tipset att testa Kenzo Amour Le Parfum. Och... nu har jag -äntligen- gjort det!

Om Kenzo Amour är en stillsamt omtyckt parfym, så blir mitt förhållande till Kenzo Amour Le Parfum närmast passionerat! Åh, detta är underbart! Beroendeframkallande! Bedårande! Sensuell! Sexig!

Den påminner mycket om Kenzo Amour, men det har skett en förtätning, en fördjupning. Alla noterna finns kvar, men liksom mer av dem, de är fylligare, mörkare och mer sensuella. Om Kenzo Amour är en vacker geisha som skymtar förbi på dagen i en gränd i Kyoto, så är Kenzo Amour Le Parfum den sena kvällens och nattens Kenzo Amour. Rökelsedoften är tung, söt och sensuell, men är det doften av rökelse eller doften av opiumrök jag känner? Opiumrök säga vara världens godaste doft och gissa om jag skulle vilja ta reda på om det ligger nåt i det? ;)

Det pudermjuka, vita, blommiga, fylliga är kvar, men med en tyngd och pondus som definitivt saknas i Kenzo Amour. I jämförelse blir den faktiskt nästan vattnig. Kenzo Amour Le Parfum luktar så gott, så tätt och så mycket att den nästan känns förbjuden. När jag sitter här och skriver om den och vet att jag ska gå ut med min lilla hund när jag är klar, så känns det nästan otillbörligt. Tanken på att jag skulle kunna möta en främmande man med den här parfymen på mig under dagtid, blir nästan opassande.

Kenzo Amour Le Parfum är egentligen en parfym för intima ögonblick, en parfym så fylld av njutningsfylld väldoft att man helst bara vill dela den med sin man. Nu råkar jag ju vara en riktigt slampa när det kommer till parfymer, så jag lär ha på mig Kenzo Amour Le Parfum vid många andra tillfällen också, men ni kanske kan förstå känslan. En känsla av privat och sinnlig intimitet. Tyvärr, tyvärr, tyvärr, råkar min man inte vara lika begeistrad över Kenzo Amour eller ens Le Parfum-varianten. Jag förstår ärligt talat inte varför, den innehåller verkligen allt män borde gilla när det gäller parfym, vanilj, mjukhet och nåt som går att äta, typ en delikat rispuddig med knäckigt överdrag och varm körsbässås. Är det någon annan som har erfarenhet av vad män egentligen tycker om Kenzo Amor/ Le Parfum? Kanske är det en parfym som framförallt går hem hos kvinnor?

Ja, i mitt tycka kan det iallafall inte bli så mycket bättre än Kenzo Amour Le Parfum i sin genre. Det är för mig den hittills ultimata komfort-parfymen. Den ger mitt sinne en en tyngd, en känsla av försiktigt glödande hud, lätta andetag och en fläkt av luft genom ett fönster som står på glänt. Liknande känslan man känner efteråt...

Nu råkar jag ju tack och lov ha bytt till mig hela 3 ml (!) av denna underbara skapelse, men lite på att jag kommer att jaga fast en stor flaska av den så snart de milliliterna lider mot sitt slut! Den här vill jag aldrig mer vara utan i min samling.

Varar läääänge, har mycket gott sillage och tar absolut plats i alla sammanhang. Utifrån vad jag hittat den för på nätet så måste jag dessutom säga att jag finnder den ytterst prisvärd. Så har du inte testat den ännu, se till att göra det, pronto!

Jag har funnit det!

Vadå? Jo, patchouliplantor! På ebay förstås, märkligt nog var det ett av de första ställen jag letade på, utan framgång, men sen sökte jag på det latinska namnet och då minsann dök det upp patchouliplantor. Och inte är de dyra heller, några dollar styck bara.

Ja, det var de goda nyheterna. De dåliga är att alla patchouliplantorna befinner sig i USA. Och att frakten kostar ungefär tio gånger mer än själva plantan och att säljaren -förstås- inte kan garantera att plantan överlever. Hmmm... Och tänk om min lilla efterlängtade patchouliplanta överlever sin färd till Sverige, men fastnar i tullen. Och tänk om tullarna tror att det är nån märklig knarkväxt, garanterat narkotikahundarna på Arlanda tycker att patchouli luktar skumt! Det skulle iallafall jag tycka om jag var knarkhund. Och så blir min lilla patchouli kvarhållen tills de förstått vad det är och förstås glömmer tullarna bort att vattna den! Hemska tanke!

Men, men ibland måste man ju chansa. Och ska jag ha en patchouliplanta är det ju inget att vänta med, det kan ju få bli lite varmare förstås, men lagom till månadsskiftet vore det nog lämpligt.

Vänta bara snart står jag i köket och rör ihop bisarra hippiedoftoljor som på sin höjd funkar som myggmedel.

Florascent - Umami

Tycker du om sushi? Eller kanske parmesanost? Jag tycker om både sushi och parmesanost, men kanske inte tillsammans. Sushi och parmesanost har umami gemensamt. Umami är den femte smaken och betydligt mer välkänd i Asien än i västvärlden, även om begreppet har börjat få en viss spridning även här, kanske tack vare att vi börjat äta sushi. Umami kompletterar de fyra smakerna sött, salt, surt och beskt och är en alldeles egen unik smak, lite sötsalt. På japanska betyder umami ordagrant färsk smak. Forskare har kommit fram till att umami egentligen är smken av protein. En smak som känns extra tydligt i fisk, bönor och vissa ostar. Särskilt om produkterna är jästa eller lagrade på något sätt. Som i soya och parmesanost. Jag tycker om smaken av umami och blir riktigt sugen på sushi bara av bilden här upp och av att sitta och skriva det här.

Nu har jag tack vare Florascent kommit fram till att jag även gillar doften av umami. Florascent är ett parfymhus som framställer naturliga parfymer enligt gammal, europeisk tradition. Florascent använder sig av naturliga växtessencer och gamla tekniker. Florascent erbjuder inte mindre än 23 olika dofter! Några är traditionella soliflors (alltså en doft som bygger på doften av en blomma) andra är herrdofter och några är orientaliska och det finns också några mer moderna tolkningar. Umami hör hemma i den senare kategorin, även kallad Aqua Composita, där hittar man också Pipapo, Tango och, för män, Monsieur Balode.

Av de jag testat blev alltså Umami min stora favorit. Namnet känns fyndigt och välfunnet, Umami är nämligen en lite svårfångad och svårdefinierad doft. Styrkemässigt skulle jag vilja kalla Umami för en lätt Eau de Toilette, den är transparent och luftig. Dock håller den länge på min hud, upp till fyra-fem timmar och den värms upp och rundas av på ett väldigt behagligt sätt. Umami är mild som en sommarbris och stör ingen. Doften är komponerad med noter av yuzo (en citrusfrukt) vanilj, peppar, ingefära, osmantus och tonkaböna. Ingen av noterna dominerar utan har blandats samman på ett väldigt fint sätt, Umami är en stillsamt nynnade parfym. Ibland är den pudrig, ibland blommig, ibland med en tydlig gourmandkaraktär, delikata jordiga noter finns också, men de är väldigt blyga och får mig att misstänka att det ändå finns lite patchouli nånstans. Jag glömde de gräsiga noterna förresten, de är också riktigt fina och milda. Umami är kort sagt en mjuk, finstämd och samtidigt annorlunda parfym. På något sätt tänker jag att den skulle kunna vara supebombastiska Angels väldigt blyga, försiktiga och slående vackra kusin från nånstans långt ute på landsbygden. Om Eau de Star är Angel sköljd i en ocean, så är Umami en Angel som rullat runt i gräset och sen badat i krämig mjölk.

Å andra sidan hinner jag inte mer än att tänka att den påminner om Angel förrän Umami slutar att påminna om Angel och står på egna ben. Umami känns som ett lyckats försök att stå utanför parfymeriets gängse doftfamiljer. Ett försök som hade kunnat bli rätt misslyckat om Umami hade varit en stark och högljudd parfym, men med den här milda skapelsen fungerar det bra.

Umami är utmärkt för de som uppskattar undanglidande, milda och smeksamma parfymer. Umami kan man bära hela året, men den känns framför allt som en dagparfym.

Mer om Florascent kan du hitta här: http://www.turkos.nu/index.html (svensk distributör)

http://www.florascent.de/

Frapin - Esprit de Fleurs

Jag har testat alla parfymer från Frapin (från början tillverkare av konjak) utan att bli särskilt imponerad. De har än så länge "bara" fem parfymer; 1270, Caravelle Epicee, Passion Boisee, Terre de Sarment och Esprit de Fleurs.

Jag började med att testa 1270, som tydligen är deras mest populära parfym, men den funkade inte för mig. Trevlig och fin utan tvekan, men tyvärr just inte mer. Caravelle Epicee och passion Boisee mötte samma öde. Terre de Sarment däremot är ganska intressant, en väldigt mild, väldigt grön doft, men även om jag fascinerades av den lyckades inte min hudkemi få den att lyfta. Så när slutligen bara Esprit de Fleurs återstod hade jag inte speciellt höga förväntningar och jag hade ju testat de potentiellt intressanta parfymerna först, dvs. varma, träiga, kryddiga orientaler och en grön, florals kommer ofta längst ner på min lista. Missförstå mig inte, det finns blommiga parfymer som jag älskar, men chansen brukar vara något större att jag älskar en orientalisk parfym.

Nåja, Esprit de Fleurs förtjänade en chans. Kanske är den mysig att sova med tänkte jag och tog på mig en liten droppe på vardera arm innan sängdags. Och oj, sen hände det grejer. Ni vet Idol-Kishti med halleluja-moments, här kom nu ett sånt helt plötsligt och överrumplande när jag trodde att det var sovdags! Det var bara att glömma, för på min arm sprudlade en av de mest uppfriskande, uppiggande och glada dofter jag någonsin provat! Som ren, glad och god energi i parfymform! Jag tror jag låg med näsan klistrad mot armen, i en tämligen obekväm ställning, i minst två timmar innan jag slutligen somnade, förmodligen med ett leende på läpparna.

Esprit de Fleurs skulle kunna bli den här sommarens sommarparfym No 1 för mig. Gillar du L'Artisans La Chasse Aux Papillons? Då måste du testa Esprit de Fleurs, de har vissa likheter, men i mitt tycke vinner Esprit de Fleurs i alla kategorier. Den är ännu mer sprudlande, frisk och glad än La Chasse Aux Papillons, den är syrlig, den är fräsch och ändå varm. Och den varar länge och doftar mycket, något som få dofter från L'Artisan lyckas med på mig, och då speciellt La Chasse Aux Papillon som blir kort som en nordsvensk sommar på mig, nej förstås mycket kortare, men en bra liknelse typ.

Esprit de Fleurs knockade mig med inte bara sprudlande toppnoter, utan nästan studsande! Det här är verkligen citrus med stuns i, och när den första energichocken lugnat sig något anas vackra, vita blommor mellan citronerna, vacker jasmin som är mild och ljum, lite ros, men också basilika och röda vinbär som gör hjärtnoterna riktigt unika och fina. Aningen vetiver och den minsta nypa vanilj gör att basen på något sätt påminner om världens godaste, krämigaste citronlikör! Vilket väl passar en parfym från Frapin utomordentligt. Jag tycker de har en liten spritighet i alla sina parfymer, så är det nåt som gillas så tycker jag du ska ge alla parfymer från Frapin en chans, bara för att de inte lyfter med min hudkemi, kan de ju göra det med din!

Men, som sagt Esprit de Fleurs lyfter! Och det gör mig så oerhört glad, dels för att det är en sant humörhöjande parfym, men också för att jag älskar överraskningar. Det är alltid roligt att komma att älska en doft jag förväntar mig att ljummet tycka om. Esprit de Fleurs är citrus floral när den är som allra, allra bäst! Kan i skrivande stund inte komma på många dofter som utklassar den som sommarparfym! Ett måste!

Vilka parfymer har överraskat dig mest? Man kan ju bli både glatt och besviket överraskad, har du även några besvikna överraskningar?

Issey Miyake - Le Feu d'Issey

En natt har du en härlig dröm. Du drömmer att du vunnit en resa till en av världens lyxigaste hotell, beläget på en tropisk ö. Vanligen är hotellet en tillflykt för miljonärer och kändisar som vill stressa av, du kan inte tro att du har haft turen att hamna på ett sådant ställe.

Din privata bungalow ligger precis vid den finkorniga stranden, vågornas kluckande hörs tydligt när du sitter på din veranda och solar. Runt din bungalow växer tropiska träd och blommor som sprider en diskret, men varm väldoft i luften. Du hör främmande fåglar sjunga bland träden och nere vid stranden går ett förälskat par förbi. Från bungalowen intill hörs glada skratt och du kan känna doften av dyra cigarrer på avstånd. Du sveper in dig i en tunn sarong och tar en promenad vid vattenbrynet, de små vågorna smeker dina bara fötter. Du njuter av det varma vattnet, låter solstrålarna smeka ditt ansikte och andas in doften av gyllene, tropiskt solsken.

När du vaknar på morgonen minns du drömmen med ett visst vemod, chansen att du hamnar på en sådan lyxresort är tämligen minimal. Men, märkligt nog tycker du att drömmens dofter fortfarande svävar omkring dig. En svårfångad, men ändå påtaglig doft av tropisk sol.

Ja, så skulle Le Feu d'Issey kunna beskrivas. Jag har tyvärr aldrig varit på någon tropisk ö, det närmaste jag kommit är väl någon ö i Medelhavet, och det är ju inte riktigt samma. Le Feu d'Issey påminner mycket om light-varianten, men luktar mer. Den är starkare, blommigare och även aningen mer komplex. Den tydliga cigarr-noten är riktigt trevlig, om än lite udda. Det är för mig totalt obegripligt att Le Feu d'Issey slutat tillverkas, medan light fortfarande är i produktion. Jag tycker att båda parfymerna är riktigt, riktigt bra. Båda doftar sol, sommar och strand, det är bara det att stränderna är belägna vid helt olika hav. I mitt tycke utesluter inte den ena den andra, utan tvärtom kompletterar de varandra på ett riktigt trevligt sätt.

Vilken Le Feu d'Issey gillar du bäst? Eller gillar du ingen av dem?

Issey Miyake - Le Feu d'Issey Light

Det är en underbart varm och solig sommardag. Du bestämmer dig för att åka till närmsta badstrand med familj och vänner. Ni packar ner fika, badlakan, solkräm och lite strandleksaker. Eftersom det är så fint väder är det redan ganska mycket folk på stranden, men ni lyckas hitta en lite avskild plats och breder ut filtarna i skuggan under en tall.

Du smörjer in dig med solkräm, solar, bygger sandslott med småbarnen, jagar de större barnen i vattnet, har lite simtävling, kastar boll, äter glass, smörjer in dig med mera solkräm, dricker kaffe och äter smörgåsar, lyssnar på måsarna som skriar, råkar kliva på dina solglasögon när du kastar lite mera boll, grillar korv och dricker cocacola, tar ett sista dopp, lyckas få upp barnen ur vattnet efter många om och men, letar borttappade cykelnycklar och en sandal, mutar barnen med en sista bulle var och packar ihop och cyklar hemåt i den ljumma sommareftermiddagen.

När ni kommer hem tar du en kall öl och ni sätter er på uteplatsen och ser barnen leka. Framåt kvällen grillas det lite mer och ni sitter ute länge i den varma, mörknande sommarkvällen. En perfekt sommardag håller på att ta slut, när du går in känner du dagens alla dofter dröja sig kvar på din hud. Din hud luktar som en perfekt sommardag, som om solskenet parfymerat din hud på det mest naturliga och vackra sätt. Du borde kanske duscha, men låter bli.

Ja, något sånt luktar Le Feu d'Issey Light på mig, det är en närmast perfekt solskensdoft tycker jag. På hösten och vintern är den en underbar påminnelse om sommaren, på våren lovar den mig att sommaren snart är här. Den går dessutom alldeles utomordentligt att använda även på sommaren, men då kan jag tycka att den egentligen inte behövs. Den är mild, smekande och annorlunda. Varar länge, men är samtidigt diskret. Le Feu d'Issey Light gör mig glad och pigg.