Värsta parfymen alla kategorier: Rien av Etat Libre d'Orange. Inom loppet av några sekunder blev den här rent förfärlig på mig, tack och lov hade jag inte längre än två meter till tvättstället när jag provade den. Vad den luktar? Jag är inte säker, eftersom jag skrubbade den av mig så fort som möjligt, men det närmaste jag kommer till att beskriva den är något åt kräkshållet. Har provet kvar så om det är någon som vill prova lyckan med Rien kan du lämna en kommentar.
Inte långt efter kommer L'Air de Rien av Miller Harris. Den har mer än namnet gemensamt med ovanstående, men jag står ändå ut att ha den på mig de timmar den varar. Vilket resulterar i fyra-fem timmar av lindrigt illamående och obehag. Den här är ändå bärbar, men ingenting jag någonsin behöver ha på mig igen om jag slipper tack. Är du nyfiken? Lämna en kommentar, har provet kvar.
Sämsta "parfymhuset" alla kategorier: Pilar and Lucy. Jag har provat deras tre dofter och den ena luktar värre än den andra. Parfymerna luktar som något en grupp destruktiva dagisbarn åstadkommit med hjälp av plakatfärg, tapetklister och ett kit med billiga doftnoter.
Största besvikelsen: Att Vivienne Westwoods Boudoir inte alls passade på mig.
Knepigaste doftkombon: Acqua di Parmas Mandorlo di Sicilia. Luktar som om någon blandat ihop rosa bubbelgum, liniment och nötcreme. Helt hopplös kombination som luktar ytterst artificiellt och udda. Ännu knepigare är att jag mellan varven längtar efter den!
Har du sett filmerna Trainspotting och Requiem for a Dream? Eller vill du se dem? Vill du höja din närvarokänsla i de filmerna några snäpp? Vill du riktigt krypa in under huden på rollkaraktärerna? Då är parfymen China White från Nasomatto något för dig. Det här är doften av något vackert som långsamt förgiftas av heroin rent som snö. Jag pallar inte med den, men kan ändå känna att som parfym betraktat är den ett mästerverk.
Bortsett från parfymerna från Pilar och Lucy anser jag absolut inte att några av dofterna jag skrivit om här ovan är dåliga. Flera av dem är riktigt bra och riktigt välgjorda. De passar helt enkelt inte på mig. Det är mer parfymer som konst, som fångar en känsla, ett skeende eller ett begär, än parfymer man har på sig för att lukta gott och må bra. Som konst betraktat skulle de kunna få en femma i betyg av mig, medan de som parfymer i syfte att lukta gott inte alls funkar (på mig). De är utan tvekan intressant och personliga och mycket roligare att testa än alla de parfymer som ligger i mittfåran och varken stör eller berör.
PS. Upptäckte att jag även har ett prov kvar av Pilar and Lucys Tiptoeing through chambers of the Moon, vill du prova? Lämna kommentar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar