Serge Lutens - Fumerie Turque

Me and the man is proud owners of a water pipe. Non of us are daily smokers, so the water pipe is seldom used. But when it is used, maybe three-four times/summer, it is with joy and excitement. I have a weakspot for ceremonials and to prepare, light and finally smoke a water pipe is really a ceremonial. Where we live there´s a lot of people with arabic origin and warm summer night the air is filled with smoke from water pipes, barbecues and the still sunwarmt greenery that surround our patio. Such nights it is a good chanse that we bring out our water pipe as well, we´re sitting under our red sunshade and smokes for hours, while the kids play in the lanes, the neighborhood cat lies down at the electric cabinet and the hedgehogs comes around begging for something to eat. Foreign languages, happy laughters and arabic popular music is heard all around, it is like a small part of abroad has landed in my neighborhood and oooh, I like it so much! I really like where I live and have stopped dreaming about moving.

Well, I will stop babbling about our nice neighborhood and come to the point. The water pipe, or also known as hookah, shisha and nargilhe. In Sweden, the water pipe has kind of a bad reputation, as many think it is used to smoke haschisch with. I promise that neither me nor my husband ever have smoked haschisch in our water pipe! You don´t even have to smoke tobacco, there is herbal mixes also available. Well, the tobacco is mixed with molasses and flavoured with strawberry, licorice, apple or ginger, well actually you can find a lot of different jummy flavours.

You make a little ball of foil and fill it with tobacco and then packed it with charcoal pieces and put it all on the pipes head. It is like smoking cool, tasty clouds bursting with strawberry, licorice or whatever taste you want. If I lure someone to try water pipe now, I strongly recommend you to go for the tobacco free mix. Tobacco is addictive and very unhealthy!

Serge Lutens Fumerie Turque manage to captivate the water pipe smell and soul very accurate. There is the smell of glowing charcoal slowly turned into ashes. The first airy and at the same time sharp smell of tobacco that will then mellows and becoming more saturated and aromatic. It smells like the tobacco is flavoured with berries, roses and honey, I think it is a very exclusive tobacco intenden for true epicurés.

This perfume is so trustworthy that I almost hear the familiar and cozy sound of bubbling water. I can do nothing but sink in to the soft pillows, puffing in my pipe, have another bite of turkish delight and enjoy the arabian music. Thankfully I don´t feel like smoking water pipe -in the middle of the winter- when I wears Fumerie Turque, no I am fully content just with the smell of it.

Fumerie Turque eventually become softer, the once harsh smell of smoke is gone and the smell is now like the smell of a cooled down water pipe that has been left over the night. The aromatic and unmistakable smell still lingers around it. I don´t think it´s a good idea to smoke water pipe inside, but when you carrying the water pipe inside the smell is still there and it is a kind of cozy room fragrance.

Fumerie Turque has excellent sillage, good longvity and I do like it a lot. But I can see that people having troubble with tobacco smoke also having troubble with this, since it is spot on. It isn´t the first perfume I would put on after a night of partying and party smoking either! But I do recommend you to try it.

Serge Lutens - Fumerie Turque

Jag och mannen är stolta ägare av en vattenpipa. Ingen av oss röker till vardags så det är inte ofta vattenpipan åker fram. Men, när den gör det, kanske tre-fyra gånger under sommaren är det med stor glädje och förväntan. Jag är svag för ceremonier och att förbereda, tända och slutligen röka en vattenpipa är verkligen en ceremoni. I området där vi bor finns många med arabiskt ursprung och varma kvällar fylls luften av dofter från vattenpipa, utegrillar och den fortfarande solvarma växtligheten som omger vår uteplats. Såna kvällar är det stor chans att också vår vattenpipa kommer fram, vi sitter under vårt röda parasoll och puffar i timmar medan barnen leker på gångarna i kvarteret, grannens katt ligger och latar sig vid elskåpet och igelkottarna kommer tultande och tigger matrester. Främmande språk, glada skratt och arabisk popmusik hörs runt omkring, det är som ett litet stycke utomlands bosatt sig på vår gata och ååååååh, vad jag gillar det! Jag trivs oerhört bra där jag bor och har slutat drömma om att flytta.

Nåja, jag ska sluta utgjuta mig om vårt trevliga kvarter och komma till saken. Vattenpipan närmare bestämt, kärt barn har många namn, vattenpipa kallas också för hookah, shisha och nargilhe. I Sverige har vattenpipan kanske ansetts aningen suspekt, då många snarare förknippar den med rökning av haschisch än av tobak. Jag lovar dyrt och heligt att varken jag eller maken någonsin rökt haschhisch i våran vattenpipa! Man behöver inte ens röka tobak, det finns även olika rökbara örtblandingar att tillgå. Tobaken är utblandad med melass och smaksatt med till exempel äpple, jordgubb, lakrits, ingefära, ja det mesta som är gott och mumsigt faktiskt. Man fyller en liten folieboll med tobaken och sen packar man små grillkolsbriketter runt om och placerar på piphuvudet. Det är som att röka svala, välsmakande jordgubbs-lakrits-eller äpplemoln! Efter hand fördjupas smaken och blir fylligare, djupare och mer aromatisk. Man ska ta det lugnt och njuta när man röker vattenpipa, ett bloss då och då är mer än tillräckligt. Om jag nu lurar någon rökfri att försöka sig på vattenpipa så rekommenderar jag starkt att ni köper den tobaksfria varianten! Tobak är beroendeframkallande och väldigt onyttigt!

Serge Lutens Fumerie Turque lyckas fånga vattenpipans doft och själ alldeles utmärkt. Där finns doften av glödande kol som långsamt förvandlas till aska. Tobakens först ganska luftiga, men skarpa doft som sedan djupnar och blir mer mättad och aromatisk. Tobaken verkar vara smaksatt med bär, rosor och honung, kanske en mycket exklusiv tobak avsedd för finsmakare. Den här parfymen är så trovärdig att jag nästan tycker mig höra det hemtrevliga bubblandet från pipan. Jag kan bara sjunka tillbaka på de mjukt stoppade kuddarna, puffa i min pipa, ta en bit turkisk konfekt mellan varven och njuta av den orientaliska musiken. Tack och lov blir jag inte sugen på att röka vattenpipa -mitt i vintern- utan känner mig fullkomligt nöjd bara av att känna dess doft.

Fumerie Turque mjuknar efterhand, den ganska starka, nästan stickiga doften av rök mjukas upp. Efter någon timme är Fumerie Turque doften av en avsvalnad vattenpipa som stått över natten, fortfarande omsvävad av sin aromatiska och väldigt typiska doft. Självklart bör man inte röka vattenpipa inomhus, men när man bär in vattenpipan finns doften fortfarande kvar och ger en mycket trevlig rumsdoft.

Fumerie Turkque har gott sillage, god hållbarhet och jag tycker mycket om den. Kan dock förstå att människor som har problem med tobaksrök inte alls gillar den, då den är väldigt på pricken. Det är inte heller den första parfymen jag skulle ta på mig efter en natts festande och (usla jag) feströkande! Men, annars är den absolut värd att prova.

Interview with Neil Morris.

Sometimes one just have to bragg a little. I´ve just got my first article published at Fragrantica. It is an interview with Neil Morris, the man behind Neil Morris Fragrances. http://www.neilmorrisfragrances.com/
It is really fun that it is a interview with Neil, since he is one of the nicest people I´ve encounter. And of course it is cool to be published on a site that reaches about 300.000 visitors/month! And I am so greatful to jeca, the fine editor of Fragrantica, that gave me this opportunity. I will eventually write more articles for Fragrantica, but I wont tell you what I will write about next.

I couldn´t in my wildest imagination belive that my interest for perfumes would lead to the possibility for me to write about perfumes, interview perfumeurs and to get published on an international perfume site! Again I must say, there is few interests that can be more worthwile than perfumes.

Here is a link to the article: http://www.fragrantica.com/news/Interpret-the-world-with-the-nose-Interview-with-Neil-Morris-712.html

I think it become good and very nice edited by jeca!

By the way, I looked up BPAL-blogs and found one, but it hasn´t been updatet since 2007! Is there any reader of the blog that knows of any blog dedicated to BPAL and maybe other perfume oils, please let me know.

Intervju med Neil Morris.

Ibland bara måste man ju få skryta lite. Jag har precis fått min första artikel publicerad på Fragrantica. Det är en intervju med Neil Morris, mannen bakom Neil Morris Fragrances.
http://www.neilmorrisfragrances.com/
För det första är det extra kul att det blev en intervju med Neil, då han är bland de trevligaste människor jag stött på. Sen är det förstås oerhört roligt att bli publicerad på en sajt som når ut till runt 300.000 läsare/månad! Jag är så tacksam att jeca, Fragranticas fina redaktör, frågade om jag ville börja skriva för dem. Det lär dyka upp fler artiklar av mig på Fragrantica, men jag tänker förstås inte avslöja på förhand vad de kommer att handla om.

Inte kunde jag i min vildaste fantasi föreställa mig att mitt parfymintresse skulle leda till att jag fick möjlighet att skriva om parfymer, intervjua parfymörer och bli publicerad på en internationella parfymsajt! Återigen måste jag fastslå att det finns få intressen som är så givande som parfymer.

Här kommer länken till artikeln: http://www.fragrantica.com/news/Interpret-the-world-with-the-nose-Interview-with-Neil-Morris-712.html

Tycker den blev riktigt bra och mycket fint redigerad av jeca!

Förresten så kollade jag upp BPAL-bloggar och hittade en, men den har inte blivit uppdaterad sen 2007! Är det någon läsare som känner till någon blogg dedikerad till BPAL och ev. andra pafymoljor så tipsa mig gärna!

BPAL - Winter of our Discontent

Of some reason, for me incomprehensible, BPAL and all of their different oils seem to be very rare to come about on perfume blogs. I´ve had my three different BPAL´s for some weeks now and think they deserve a much better faith than to only be mentioned on BPAL´s own forum. Even tough it says a lot about the oils popularity, BPAL is cult and has a lot of followers.

But why are the perfumistas so un-responsive? Is there to many to chose from? Is the BPAL page hard to overlook? Is the oils bad, boring or just uninteresting? May it depend on the shippingfee for us that lives outside of US? Or is it the long delivery time? Well, what ever it depends on, it´s a fact that BPAL is seldom mentioned at perfume blogs. Maybe I should check some day if there is any only to BPAL dedicated bloggers? The many oils is more than enough to keep even the most devoted blogger fully occupied.

No matter what it depends on, I don´t find the oils bad or boring in any way. On the contrary, Winter of our Discontent is anything but bad. It is mysterious, cold, aromatic and beautiful. I know that roses normaly don´t grow in snow, but I´ve got a clear picture of red snowcovered roses before an old grey stone wall. Winter roses, or has the summer become winter? A poetic soul can easily interpret Winter of our Discontent as a dystopic vision of the change of climate. A winter striking in the summer, a new ice age that will last for thousands of years. In front of the old stone wall, the last roses are flowering...

As you can guess, Winter of our Discontent isn´t really a moodlifting, happy and sunny fragrance. No, this is a true and genuine emo-fragrance. With that said, I do recommend it to happy, optimistic and mentally stable people, that can need to be reminded of everythings evanescense no and then. But I do think that all little, black dressed girl with eyeliner long belowe the eyes should try something very different! Or well, they may use a little drop in the heat of the summer, just to make them imagine that they are just that glomish pale as they want to be!

It is a remarkable fragarnce that manage to evoke remarkable emotions. But it do so in a very nice way. Maybe it´s me that want´s to make it more gloomy than it actually is? My huband do like it a lot, but on him it become more rosy, spicy and not at all as cold.

The sillage? Very good, you will be surronded by the fragrance for hours. Strenght? Amazing, a small drop is more than enough. don´t overdose! Two small drops can easily leed to headache and dizzyness. Longvity? For eeeeeever, or at least about ten-twelve hours. It become softer after 4-5 hours, the sense of winter slowly dissapear, but the roses survive,become weaker but still very pleasant. In my opinion Winter of our Discontent is suitable for both men and women. With that said, I think Winter of our Discontent has a lot to offer.

When it comes to the other two in my (this far) very small BPAL collection, Schwarze Mond and Harvest Moon, they are both also really good. Winter of our Discontent has touched me the most this far, but that dosn´t mean that there is anything wrong with the others. No, on the contrary I have been convinced about BPAL´s excellence so much, that I have bid for and won a big lot of imp´s (the BPAL samples) on Ebay!

So my advice to all perfumistas, goth-wannabes or not, think it over carefully before trying your first BPAL. There´s a great risque you will be liking it so much, you won´t be able to stop, and remember there are a lot of different BPAL`s to sniff trough! And belive me, that is just what you want to do!

BPAL - Winter of our Discontent

Av någon, för mig obegriplig, anledning är BPAL och alla dess olika parfymoljor oerhört sällsynta på parfymbloggar. Jag har nu haft mina tre olika BPAL dofter någon vecka och tycker att de förtjänar ett bättre öde än att bara omtalas på BPALs eget forum för redan frälsta. Å andra sidan säger väl det en hel del om oljornas popularitet, BPAL är kult och har många anhängare.

Varför är vi parfymistor så kallsinnigt inställda? Finns det för många att välja på? Är sidan krånglig att överblicka? Är oljorna dåliga, tråkiga och ointressanta? Ställer fraktavgifterna till det för oss som bor utanför USA? Är det den långa leveranstiden som avskräcker? Ja, vad än det beror på så är det ett faktum att BPAL sällan omnämns hos parfymbloggare. Kanske skulle ta mig tid en dag och kolla om det rentav finns renodlade BPAL-bloggare? Antalet oljor är utan tvekan tillräckligt för att hålla även den mest hängivna bloggaren ständigt sysselsatt.

Ja, vad det än beror på, så kan jag iallafall inte se att det beror på att oljorna på något sätt skulle vara dåliga, tvärtom!

Winter of our Discontent är allt annat än dålig. Den är mystisk, kall, aromatisk och vacker. Jag vet att rosor normalt sett inte växer i snö, men jag får tydliga bilder av snötäckta röda rosor framför en mossbevuxen och gammal grå stenmur. Vinterrosor eller har sommaren blivit vinter? För en poetisk själ kan man tolka Winter of our Discontent som en dystopisk vision av klimatförändringarna. En vinter som slår till under sommaren, en ny istid som inte kommer att upphöra förrän om många tusen år. Där framför den vindpinade stenmuren blommar de sista rosorna på länge.

Som ni förstår är Winter of our Discontent inte någon humörhöjande, glad och solig doft. Nej, det här är snarare en äkta emo-doft. Alltså, något jag gärna rekommenderar till glada, optimistiska och psykiskt stabila människor som kan behöva bli påminda om alltings förgänglighet då och då, men däremot rekommenderar jag alla söta, svartklädda små flickor med kajal långt ner på kinderna att prova nåt helt annat! Eller okej då, Winter of our Discontent kan även bäras i små doser mitt under den varmaste sommarperioden av er som inte alls gillar att sola, har ni på er den luras ni iallafall att tro att ni är så där blekt glåmiga som ni vill vara, bra va?

Det är en märkliga parfym som lyckas få fram märkliga stämningar. Men, den gör det på ett mycket fint sätt. Kanske är det jag som vill göra den till mer dyster än vad den är? Maken gillar den skarpt och den luktar också på ett annat vis på honom. Den blir rosigare, kryddigare och inte lika tydligt kylig.

Sillaget? Alldeles utmärkt, i flera timmar står Winter of our Discontent som en sky omkring mig. Styrka? Fantastisk, en liten droppe som fördelas här och där är mer än tillräcklig, överdosera inte! Blir det snarare två droppar än en är risken överhängande för akut huvudvärk och yrsel! Hållbarhet? Otrolig, en droppe sprider väldoft i upp emot tio-tolv timmar! Den mildras och blir mycket mjukare efter 4-5 timmar, vinterkänslan försvinner, rosorna överlever om än i försvagad, men ganska trevlig form. Enligt min åsikt fungerar den alldeles utmärkt på både män och kvinnor. Kort sagt, Winter of our Discontent har mycket att erbjuda.

Vad det gäller de andra två i min (än så länge) mycket lilla BPAL samling, Schwarze Mond och Harvest Moon, så är de båda också mycket bra. Än så länge är det Winter of our Discontent som förmått gripa tag i mig starkast, men det betyder inte alls att de andra är sämre. Nej, tvärtom har jag övertygats om BPALs förträfflighet så till den milda grad att jag ropat in en jättesamling med impar (BPALs namn på små provrörsflaskor) på Ebay!

Så mitt råd till nyfikna parfymistor, goth-wannabes eller ej, betänk noga vad ni ger er in på när ni bestämmer er för att prova BPAL för första gången. Risken är överhängande att ni kommer att gilla vad ni får och då finns det som sagt, hur mycket som helst att sniffa sig igenom. Och tro mig, det är något man får stark lust till att göra.

L'Artisan Parfumeur - Timbuktu

Some perfumes smells good and other smells interesting. Some perfumes set my imagination free and makes it wander away on adventures to places far far away or places that only exist in my imagination. Others yet, manage to wake the geographis-and travel nerd in me, just by the name of the perfume.

L'Artisan´s Timbuktu manage to make full score on each above mentioned area. Timbuktu smells good, really good. There is something fresh and breezing in it, but also a caressing and calming smell. At the same time it´s filled with deep mystique and unknown almost forgotten rituals. Timbuktu manage to give me an almost meditative ease, but without making me lose my focus or sharpness.

The name Timbuktu has an obvious place on the list of exotic cities or places like Samarkand, Valparaiso or Darjeeling that several hundreds or thousands of year after it´s days of glory still manage to raise the desire to travel, curiosity and homage, at least with me. The glory of Timbuktu is long time gone, I´ve heard that it nowadays is a dusty, hot desert town in Mali.

Well, the perfume Timbuktu manage to take me on an olfactory trip to a Timbuktu that still has a lot to offer. I guess it´s the note of pink pepper that gives the fragrance it´s aromatic and a little chilly freshness that makes me think of a balmy house with thick clay walls, while the sun shines merciless outside. The note of papyrus is very beautiful a bit dry, like handmade paper hanged to dry above smoke from holy incense and secret african herbs. Timbuktu fool me to belive that I attend in some ancient ritaul that has been passed on from mother to daughter for hundreds of years. I can almost hear their soft, unfamiliar african voices... Oooh, please take me to Timbuktu immediately!

A lot of orientalic perfumes are varm, sweet and quite noisy creations that I use to be quite found of. Timbuktu is an orientalic perfume, but somehow it has become so orientalic that it manage to come out totally different. It is soft, whispering, secret and subtle. It is as far away possible from dance perfomences arranged for tourists. Here isn´t any bright coloured drinks, harassing beach sellers or crowded bazaars as far as the eye can se, or the nose can smell. No, Timbuktu stays in the shadow, and that makes it unique.

I´ve got my favourites among L'Artisans fragrances and Timbuktu is one of them. Each time I put on Timbuktu I feel I need more of it. In differ to other perfumes from L'Artisan that I also like, Timbuktu has a good longvity and quite a powerful sillage. This far only Dzing! has more of that, among the L'Artisan´s I´ve tried.

Some say that Timbuktu is a fragrance for men, I couldn´t care less, I find it to be suitable for mens as well as females. Timbuktu may be a bit hard to learn to know, especially if you try it just after having some loud fragrance on, once again it stand´s a bit shy in the shadow. But Timbuktu is a winner after a while, it is so different from anything else, it must have a place in every perfume collection. Timbuktu is probably a really good summer perfume, but I think it is very nice to wear even during the colder season.

L'Artisan Parfumeur - Timbuktu

Somliga parfymer luktar gott och andra luktar intressant. Några parfymer triggar min fantasi och får den att virra iväg på strövtåg till platser långt borta, eller till platser som bara finns i min fantasi. Åter andra lyckas skaka liv i geografi-och resenörden i mig, bara genom namnet på parfymen.

L'Artisans Timbuktu lyckas med konststycket att få full pott inom alla ovanstående områden. Timbuktu luktar gott, riktigt gott. Det är något friskt och fläktande i den, men även en mild och lugnande doft. Samtidigt är den full av djup mystik och okända, nästan bortglömda ceremonier. Timbuktu lyckas framkalla ett nästan meditativt lugn hos mig, men utan att jag förlorar skärpa eller fokus.

Namnet Timbuktu har sin självklara plats på listan över exotiska städer och platser som Samarkand, Valparaiso och Darjeeling och som fortfarande flera hundra eller rentav tusen år efter sin storhetstid förmår väcka reslust, nyfikenhet och vördnad, iallafall hos mig. Timbuktus storhetstid är för länge sedan passerad, numera är visst Timbuktu en dammig, het ökenstad i Mali.

I vilket fall är parfymen Timbuktu en olfaktorisk tripp som lyckas ta mig med till ett Timbuktu som fortfarande har mycket att erbjuda. Jag gissar att det är noterna av rosépeppar som ger doften sin aromatiska, lite kyliga fräschör hos mig ger det en känsla av att befinna mig i ett svalt hus med tjocka väggar av lera, medan solen steker obarmhärtigt utanför. Noterna av papyrus är oerhört vackra, lite torra som handgjort papper som hängts att torka ovanför röken av helig rökelse och okända örter. Timbuktu lurar mig att tro att jag deltar i en uråldrig ceremoni som gått i arv från mor till dotter genom hundratals år. Jag kan nästan höra deras mjuka, främmande afrikanska röster... Åååh, ta mig till Timbuktu genast!

Många orientaliska parfymer är varma, söta och tämligen högljudda skapelser som jag brukar vara ganska svag för. Timbuktu är också en orientalisk parfym, men i något skede har den blivit så orientalisk att den hamnat på andra sidan. Den är mild, viskande, hemlig och mycket subtil. Den är så långt ifrån dansföreställningar anordnade för att tillfredsställa turister som man kan komma. Här finns inga paraplydrinkar, påstridiga strandförsäljare eller trängselfyllda basarer inom synhåll-eller lukthåll. Nej, Timbuktu håller sig i skuggan av allt det där och det gör den till en unik skapelse.

Jag har mina favoriter bland L'Artisans dofter, Timbuktu är absolut en av dem. Varje gång jag tar på mig Timbuktu känner jag att jag nog måste ha mer av den. Till skillnad från andra L'Artisan parfymer som jag också tycker om, så har Timbuktu en god hållbarhet och ett rätt mäktigt sillage. Än så länge är det bara Dzing! som har mer att komma med bland de L'Artisan parfymer jag provat.

Somliga säger att Timbuktu är en herrdoft, jag skulle inte kunna bry mig mindre, jag tycker den passar ypperligt på såväl män som kvinnor. Timbuktu kan vara en aning svår att lära känna, testar du den för första gången strax efter någon mer maxad skapelse hamnar den lätt lite i skuggan. Jag märker dock att Timbuktu vinner i längden, den är så pass annorlunda att den platsar i varje parfymsamling. Timbuktu är förmodligen en ypperlig sommarparfym, men jag tycker att den fungerar alldeles utomordentligt även under den kalla årstiden.

Jardin de France

The Loire Valley in France is often called The Garden of France (Jardin de France on french). Jardin de France is also the name on a perfume house established 1920, in the small town of Amboise, situated in the Loire Valley. Until the 70ies Jardin de France produced eau de colognes, but now they also offer the serie of Culture & Nature. Culture & Nature consists of six different eau de toilettes with belonging skincare- and bath products. The six fragrances have been inspired by nature and culture in six countries in different part`s of the world.

Anandita represent India and is a sweet and bright fragrance with notes of cotton flower and angelica. A fragrance of Brasil is what Inahe offers, with notes of peru balm and rosewood, it is warm and woody. Shaiming with sweet and calm notes is inspired of China, it is floralfrutiy without being to sweet. Svetlana is offcourse the russian part, aromatic and green with notes of brich, larchthree and iris, the less sweet in the collection. Madagascar is interpret in Diamondra and it is a sweet fragrance with a lot of different fruits and berries such as black currant, melon and peach, the sweet notes are balanced with paperthree bark wich gives a fine, soft and dry base. And for last, Hassana wich is the morrocan contribution, the opening is fresh and clear with notes of orange and hyachint, it warms up with notes of rose, jasmine and cactus!

All the fragrances in the Culture & Nature collection is sweet, fresch and soft. Youthful, easy to wear and nice. My favourites among them are Hassana and Inahe, wich both manage to smell familiar but still personal.

But my big favourites among Jardin de France fragrances (this far) you can find in the classic Eau de Cologne collection. I have come to really enjoy Naturelle and Angelique.

I must admit that I have some prejudice, because I was sure I wouldn´t be impressed with something called Naturelle. I tought it would smell nice, unexiting and well, natural. And yes, it does, but it manage to do so in a very attractive way. Naturelle is like a balm for my sometimes strained nose. Naturelle starts with a pleasant and bubbly citrus, and ok it´s a nice citrus but nothing way-out or interesting. I forget about Naturelle for a while, but then the interesting and nice happen, it is something smelling good! I sniff and realise it is Naturelle that has developed on my skin. The nice citrus is still left, but much more in the background and has made room for a more transparent, close to skin and beautiful fragrance of... yes... well, something familiar but elusive. For a while I am convinsed it smells like incense, but then it smells more like wood and again, no it must be jasmine! Or? After a while i decide Naturelle smells like a long time forgotten wooden box wich used to contain jasmine incense. Naturelle is a fragrance so transparent and subtle it remind me of the memories of a fragrance. Among perfumistas skinscents is a familiar concept, skinscent is a fragrances that stays close to your skin and smells like your skin but better. Naturelle is qualified to the higher divisions of skinscents, it is very, very delicate. It is natural, in the best possible way. I could spray myself with Naturelle all over, and convinse, at lest myself, that I smell this great all natural. Tres chic, tres naturelle!

Angelique has a lot in common with Naturelle, but it is also in many ways a different kind of fragrance. Angelique is also a close to skin, calm and transparent fragrance. It is soft and beautiful. But, while Naturelle develops a lot on the skin and play hide and seek with my sense of smell, Angelique is quite linear and constant. It is sweeter than Naturelle and I find it more feminine. Here it is the flower, angelica, that plays the main part, and well, it is magnificent. In any occation when you want to stress down and relax Angelique could be a great choise. It is excellent to finnish the day with or when you feel a bit tired or if you are looking for a fragrance that submissivly will follow you wherever you go, without taking such a big space itself. Also Angelique has that character that can convinse that you smell this good by your self. So if you are found of angelica in perfumes, you really must give Angelique a try!

Both Angelique and Naturelle feels timeless, elegant and very french. Offcourse they aren´t so longlasting, they will smell marvellous during a coupple of hours and the you have to re-apply. Naturelle and Angelique has make me curious of other fragrances from Jardin de France and they have a lot to chose from. If you want to know more about Jardin de France, you can read here: http://www.jardindefrance.net/

Jardin de France

Loiredalen i Frankrike kallas ofta för Frankrikes trädgård (Jardin de France på franska). Jardin de France är också namnet på ett parfymhus som grundades 1920, i den lilla staden Amboise, i hjärtat av Loiredalen. Fram till 70-talet tillverkade Jardin de France eau de cologne, men erbjuder numera också serien Culture & Nature, med sex eau de toiletter och tillhörande kroppsvårds-och badprodukter. De sex dofterna har inspirerats av kultur och natur i sex länder i olika världsdelar.

Anandita representerar Indien och är en söt och klar doft med noter av bland annat bomullsblomma och angelika. En doft av Brasilien erbjuder Inahe, med noter av perubalsam och rosenträ, den är varm och träig. Shaiming med söta och milda noter har insiprerats av Kina, den är fruktig och blommig utan att bli för söt. Svetlana är förstås det ryska inslaget, den är aromatisk och grön, den minst söta i kollektionen med noter av iris, björk och lärkträd. Madagaskar är tolkat i Diamondra, det är en söt doft med massor av frukt i, svarta vinbär, melon och persika, det söta bryts av noter av pappersträ som ger en fin, mild och lite torr bas. Slutligen har vi Hassana, det marockanska bidraget, den har en fräsch och klar öppning med noter av apelsin och hyachint, den blir sedan varmare med noter av ros, jasmin och kaktus!

Alla sex dofterna i Culture & Nature-serien är söta, fräscha och lätta. Ungdomliga, lättburna och fina. Mina favoriter är Hassana och Inahe, som båda lyckas dofta välbekant, men samtidigt personligt.

Fast mina favoriter bland Jardin de France dofter (än så länge) hittar man i den klassiska Eau de Cologne-serien. Jag har nämligen fastnat för Naturelle och Angelique.

Jag får erkänna att jag har lite fördomar, för jag trodde inte att jag skulle bli särskilt imponerad av en doft som heter Naturelle. Jag trodde att den skulle dofta snällt, ospännande och ja, naturligt. För all del, det gör den, men den lyckas göra det på ett mycket tilltalande sätt. Naturelle fungerar som balsam för min ibland lite doft-överansträngda näsa. Naturelle inleder med en behaglig och lite bubblig citrus, okej det är en fin citrus, men inget speciellt märkvärdigt eller nyskapande. Jag glömmer bort Naturelle för en stund, men sen inträffar det intressanta och trevliga, det är något som luktar gott! Jag sniffar och inser efter en kort stund att det är Naturelle som förvandlats på min hud. Den trevliga citrusnoten finns kvar, men mer i bakgrunden och har istället lämnat plats för en transparent, hudnära och mycket vacker doft av... ja... något välbekant, men ändå undanglidande. Ena stunden tycker jag det doftar svagt av rökelse för att i nästa stund känna subtila noter av varmt trä. Nej, men det måste vara jasmin jag känner! Eller? Till slut bestämmer jag mig för att Naturelle doftar ungefär som om man återfinner en för länge sedan bortglömd träask som man brukade förvara jasmin-rökelse i. Naturelle är en doft så transparent och subtil att den påminner mig om minnet av en doft. Bland parfymnördar talas det ofta om skinscent (huddoft) och det är en doft som håller sig nära och luktar som ens egen hud fast bättre. Bland hudnära dofter spelar Naturelle i de övre divisionerna, den är mycket, mycket fin. Den är naturlig i ordets bästa bemärkelse. Jag skulle lätt kunna duscha mig i Naturelle från topp till tå och är övertygad om att jag efter en timme eller så skulle kunna övertyga, iallafall mig själv, om att jag luktar så här helt naturligt. Tres chic, tres naturelle!

Angelique har mycket gemensamt med Naturelle, men det är också på många sätt en helt annan typ av doft. Också Angelique är en hudnära, lugn och transparent doft. Den är mild och vacker. Men, medan Naturelle utvecklas på huden och de olika noterna leker kurragömma med mitt doftsinne, så är Angelique mer linjär och stabil i sin karaktär. Den är något sötare än Naturelle och jag upplever den som betydligt mer feminin. Här är det blomman angelika som spelar huvudrollen och ja, den spelar lysande. Vid vilket tillfälle som helst då du kan känna behov av att stressa ner, ta det lugnt och bara softa så skulle Angelique kunna passa. Den är perfekt att avsluta dagen med, eller om du känner dig lite hängig eller bara vill ha en doft som undergivet följer dig vart du går, men utan att själv ta någon större plats. Även Angelique har egenskapen att den kan övertyga om att just du råkar lukta så här gott alldeles av dig själv! Är du förtjust i angelika i parfym så är Angelique ett måste att prova.

Både Naturelle och Angelique känns tidlösa, eleganta och mycket franska. Så klart är Naturelle och Angelique inte så beständiga till sin natur, de sprider sin väldoft under ett par-tre timmar och sen får man spraya på mer. Naturelle och Angelique har fått mig att bli nyfiken på fler av Jardin de France dofter och det finns många att välja bland. Vill du veta mer om Jardin de France kan du läsa här: http://www.jardindefrance.net/

Spring is in the air?

No, unfortunatly there isn´t much spring in the air, yet. But when I´m taking my dog on a walk the sun warm me up quite good in sheltered areas. Here, in Sörmland, Sweden, my springflowers in the flowerbed is a welcomed sign of spring. Hellebore, crocus and tulips whose bright colours become almost luminescent against the flowerbeds otherwise quite drab colours. But, in the north of Sweden, the ice break is the big sign of spring. At least if you´re living close to a lake, river or the sea. The ice break use to be in the middle of may at Alträsk, the lake where my parents cottage are situated.

Well, if it isn´t spring in the air, I can create my own little sense of spring with perfumes. Usually I´m no big supporter of fresh, delicate flower fragrances, but once in a while I long for that kind of perfume. So, what do I put on when I want to create my own, private little atmosphere of spring?

Neil Morris Springflower, is the one that comes first in my mind. The name is very revealing. This is like falling straight down in a bed of gorgeus tulips right after a gentle spring rain. The smell of tulips in this perfumes feels so genuine and true. Tulips have a discrete kind of green and crunchy fragrance and that is exactly how Springflower manage to smell. This is tulips in full bloom, in buds and also some with breaked stalks. Very beautiful, wonderful and sheer. In spite of that, it has a marvellous sillage and you will go on for hours with your own little aura of spring tulips around you.

An other, a little stronger, spring favourite is Lolita Lempicka. Here, the smell of violets are in center. It also develops a licourice/anise note on some, but not on me. No, it is an overdose of saturated violets, powdery and quite sweet. A part from the violets Lolita lempicka has an interesting and very pleasant note of clean, white smoke as the smoke from a chillum outside, loaded with violet tobacco. Utterly beautiful and all this resting on a warm, soft base of wood, vanilla, almond and tonkabean.

Do you looking for something a little greener? Maybe Givenchy´s Extracagance could be it. It has luch notes of nettle and marigold, the very rich and green smell is lightened up with notes of jasmine and wild strawberry. Oh, it´s quite nice, but unfortunatly don´t mix well with my skinchemistry no matter how hard I try!

Miya Shinma`s Tsuki, wich I recently write about, is also a dead on target spring fragrance!

L'Artisan`s Chasse aux Papillons would also be among my spring favourites if only the longvity was a bit better. Worth trying tough, maybe the longvity is much better on you? Otherwise I have been tip to seal it with body lotion or oil (without perfume).

Comme des garcons Stephen Jones with it´s mineral violet is also a nice spring companion. Cold, clear and beautiful as a springwinter day in Norrbotten (but there sure no violets there at that time).

Romea D´Ameors Mistresses of Louis XIV make me think of hilarious games in the gardens of Versailles in spring. Ladies in wonderful pastelcoloured dresses playing hide and seek in a hedge labyrinth.

Offcourse I should mention Frederic Malles En Passant, wet lilacs with crispy, cold cucumber. The smell of lilacs is very beautiful, transparent and distinct at the same time. Like sitting in an lilac arbor with a plate of cucimber sandwishes in front of you.

Today it´s going to be Springflower for me. What spring favourite will you look after in your stash? I am imaging that we can speed up the return of spring a little if all the readers of the blog put on their favourite sping perfume. Maybe we can have a cherful affirmation, something like "Give me spring now, please".

Vår i luften?

Nej, tyvärr är det inte mycket vår i luften ännu. Men, när jag tar mina promenader med hunden så kan solen trots allt värma ganska skönt i skyddade lägen. Här, i Sörmland, är annars mina vårblommor rabatten ett efterlängtat vårtecken. Julros (blommar inte alls runt jul, men ganska tidigt), krokus och tulpaner vars klara färger är närmast sjävlysande mot rabatternas i övrigt ganska murriga färgskala. Uppe i norra Sverige är det snarare islossningen som är det stora vårtecknet. Iallafall om man bor vid sjö, älv eller hav. Uppe i Alträsk brukar isen gå i mitten av maj!

Nåja, om det inte är vår i luften kan man med hjälp av parfymer skapa sig sin egen lilla känsla av vår. Jag är vanligen ingen stark anhängare av spröda, försiktiga blomdofter, men ibland kan jag längta efter den typen av parfym. Så vad tar jag på mig när jag vill skapa min egen lilla våratmosfär?

Jo, den allra första parfymen jag kommer att tänka på är Neil Morris Springflower. Namnet säger det mesta om den här parfymen. Det här är som att kasta sig raklång i en prunkande tulpanrabatt strax efter ett försiktigt vårregn, just doften av tulpaner känns oerhört äkta, tulpaner doftar ofta ganska diskret, men har en omisskännlig grön och lite krispig doft som är oerhört nära originalet i Springflower. Det här är tulpaner i blom, i knopp och några med avbrutna stjälkar. Mycket vacker, välgjord och lätt. En vårparfym som får det att pirra i magen. Trots att den är lätt, är sillaget maffigt, ja du går i timmar omkring med din egen lilla tulpanrabatt omkring dig.

En annan, lite starkare, vårfavorit är Lolita Lempicka. Här är det doften av viol som står i centrum. På många utvecklar den en tydlig anis/lakritsnot, men så inte på mig. Nej, mängder av mättad viol, pudrig och ganska söt. Förutom violen så har Lolita Lempicka på mig en mycket delikat och intressant not av ren, vit rök som röken från en vattenpipa utomhus laddad med violtobak. Alldeles underbart vacker och allt detta vilar fint på en diskret, men värmande bas av trä, vanilj, mandel och tonkaböna.

Är du ute efter något grönare, så kanske Givenchys Extravagance vara något? Den har härliga noter av nässla och ringblomma, den väldigt rikligt gröna doften lättas upp en aning av jasmin och smultron. Åh, den är riktigt fin, men inte för mig, den funkar inte med min hudkemi hur mycket jag än försöker.

Miya Shinmas Tsuki, som jag nyligen skrivit om, är också en klockren vårdoft.

L'Artisans La Chasse aux Papillons är också en delikat och lätt doft med vårkänsla. Om hållbarheten vore lite längre, skulle den helt klart vara en favorit. Värd att prova, absolut, kanske varar den längre på dig? Försegla den med lite hudlotion eller olja (oparfymerad)är ett tips jag fått.

Comme des Garcons Stephen Jones med sin mineraliska viol är också ett trevligt vårsällskap, kall, klar och vacker som en vårvinterdag i Norrbotten (fast där finns inga violer vid den tiden).

Romea D´Ameors The Mistresses of Louis XIV får mig att tänka på uppsluppna lekar i Versailles trädgårdar på våren. Damer i underbara pastellfärgade kreationer som leker kurragömma i en häcklabyrint.

Frederic Malles En Passant med våta syrener och krispig, kall gurka bör inte heller glömmas. Syrendoften är mycket vacker, transparent och tydlig på samma gång. Som att sitta i en halv utslagen syrenberså med ett fat gurksmörgåsar framför sig på bordet.

Idag blir det Springflower för min del. Vilken vårparfym ska du leta fram ur gömmorna? Jag tänker mig att vi kan skynda på vårens ankomst lite om alla läsare av bloggen bestämmer sig för att ta på sig sin mest omtyckta vårparfym idag. Kanske vi kan ha nåt litet peppigt mantra också, typ "Ge mig mer vår nu, tack"

Perfumes vs. perfume oils

Recently I´ve got my wished-for perfume oils from Black Phoenix Alchemy Lab (BPAL). I paid about five pound/each at Ebay and for that price it wouldn´t bother me if I didn´t like them. Well, I happens to like them, a lot, at least they are worth a lot more than what I´ve paid.

This make me think about good and bad when it comes to perfumes (act. eau de toilette or eau de perfume) versus parfume oils. Perfumes and perfume oils offcourse have a lot in common, they smell good, interesting and thrilling or being able to stir up memories. But, then my associations goes in different directions.

In my imaginary world I think that perfumes are produced in modern laboratories by serious men (and women) in white robes, that rather thinking of chemical formulas than fragrances, even tough it works out in the end.

Perfume oils, I imagine is made at home in someones cozy but somewhat bohemian kitchen by a middle age women with dreads, speckled skirts and four or five cats around the legs.

Perfumes are the crown of the bourgeois lifestyle, the ultimate luxury that people in the western world can treath them selfs with when there are more money left than to make the day with. Mainstream- toplist- and celebrity fragrances establish rather than questioning the predominate order. The growth of niche perfume houses can be seen as the point of bourgeios decadense.

Perfume oils rather gives the impression of working from below. Names, as well on the houses as on the products, are inspired of different subcultures, underground movements, mysticism, fetischism and orientalism. You may find that at etablished perfume houses as well, but then rather to sense than to establish. This is with exception of small indie- and alternative perfumers, that oftens seem to get inspiration from other places than traditional perfume houses.

When wearing a few drops of a perfume from Serge Lutens, Frederic Malle or Guerlain, I feel exclusive, luxurious and as someone having a secret. Even if I am out with the dog in greyish weather I know I smell most gorgeous in the neighborhood.

Perfume oils dosn´t manage to make me feel luxurious or exclusive. Not even the more expensive oils I have tried. Something in the very nature of perfume oil feels more of down to earth, natural and harmonic than luxurious.

Me as a person stands with more than one feet in the subcultural sphere, I am veryattracted to anything punkrock, gothic, victorian, mysticism, revolutionary romanticism and a lot of other things consider to be odd. This sides of me get more than it´s share when it comes to perfume oils.

Another good thing with perfume oil is that you can use it to different thing, blend it with non-perfumed body lotion or fabric softener, put a few drops in your aromalamp and perfume your home. I am sure I could make my own bathsalt or bathbombs with it.

The perfume oils are longlasting, one drop goes a long way. The oils I´ve tried from BPAL develops nicely on my skin and changes with time in an interesting way. The perfume concentration in oils are quite high, wich can be good, but also causing problems for persons with sensitive skin.

Well, I come to the conclusion that I would love to fill one of the small drawers in my perfume bureau with perfume oils from BPAL and other makers. I love the concept and for the price I am more than satisfied. But, this far I haven´t found any perfume oil that manage to create that kind of utterly beautiful olfactory experience that some of the niche perfumes managed with. But again, that would be having rather great expectations on something you buy for about 10-15 dollar, wouldn´t it?

But, really, the perfume oils are better than a lot of ordinary perfumes that I´ve tried. All three oils from BPAL, manage to touch, not only me, but my family as well in a beautiful and striking way. I am so looking forward to try perfume oils from other producers soon.

Parfym vs. parfymolja

Nyligen fick jag ju tre efterlängtade parfymoljor från Black Phoenix Alchemy Lab (BPAL). Jag betalade runt 5 pund/styck för dem på Ebay och för det priset kan jag ta det med en axelryckning om jag tycker att de är totalt ointressanta. Nu råkar jag tycka att de var bra, rentav riktigt bra, i vilket fall som helst mer än värda det jag betalade för dem.

Det här fick mig att fundera på för- och nackdelar med vanliga parfymer (dvs. vanligen eau de toilette eller eau de perfume) gentemot parfymoljor. Parfymer och parfymoljor har självklart mycket gemensamt, de luktar gott, intressant och spännande eller lyckas väcka minnen. Men, sen börjar associationerna skilja sig åt.

I min föreställningsvärld ser jag hur parfymer framställs i moderna laboratorier av allvarliga män (och kvinnor) i vita rockar som snarare verkar grunna över kemiska formler än dofter, även om det går på ett ut i slutändan.

Parfymoljor å andra sidan, inbillar jag mig, tillverkas hemma i någons hemtrevliga men aningen bohemiska kök av en medelålders kvinna med toviga dreads, brokiga långkjolar och med fyra -fem katter runt benen.

Parfymer är kronan på den borgerliga livsstilen, den ultimata lyxprodukten som människor i västvärlden kan unna sig när de har mer pengar än vad som behövs för att bara överleva dagen. Mainstream-toppliste-och kändis-parfymer cementerar snarare än ifrågasätter den rådande ordningen. Framväxten av nischparfymhus kan ses som höjden av borgerlig dekadens.

Parfymoljor ger snarare intryck av att arbeta underifrån. Namn, såväl på parfymoljehusen som de enskilda oljorna, hämtar inspiration från diverse subkulturer, undergroundverksamhet, mysticism, fetishism och orientalism. Vissa sådana inslag hittas också hos parfymer, men då ska det ofta anas snarare än fastslås. Undantaget är förstås små, självständiga indie- och alternativparfymörer som arbetar med parfym, men ändå verkar hämta inspiration från annat håll än traditionella parfymhus.

När jag har på mig ett par droppar av en delikat parfym från Serge Lutens, Frederic Malle eller Guerlain känner jag mig exklusiv, lyxig och lite hemlig. Även om jag är ute och rastar hunden en gråkulen dag iförd slitna jeans och gamla kängor, så luktar jag iallafall godast i kvarteret.

Parfymoljor lyckas inte få mig att känna mig exklusiv eller lyxig. Inte ens de dyrare oljor jag provat. Något i parfymoljans natur känns snarare jordnära, naturligt och harmoniskt än lyxigt.

Som person står jag med mer än en fot i den subkulturella sfären, jag har en stark dragning till punk, goth, victorianism, mysticism, revolutionsromantik och mycket som betraktas som udda. Det här är sidor som får mer än sitt lystmäte inom parfymoljesfären.

En annan fördel med parfymolja är att man kan använda dem till annat än parfym, jag kan tillsätta några droppar i min oparfymerade bodylotion eller i sköljmedlet, jag kan använda den i min aromalampa och doftsätta mitt hem. Jag skulle säkert kunna tillverka eget badsalt, badbomber och andra liknande produkter med hjälp av parfymolja.

Parfymoljorna räcker länge, en liten droppe är mer än nog i de flesta fall. Oljorna jag provat från BPAL utvecklas fint på huden och genomgår tydliga och intressanta förändringar. Parfymkoncentrationen i olja är ofta hög, vilket på ett sätt är utmärkt, men också kan leda till hudreaktioner om man är känslig.

Min slutsats får bli att jag gärna skulle fylla en låda i min parfymbyrå med diverse parfymoljor, jag gillar konceptet och för priset känner jag mig mer än nöjd. Men, hittills har jag inte hittat någon parfymolja som slår doftupplevelsen från en riktigt vacker parfym från någon av de ledande nischhusen. Och, det vore väl att ha lite höga förväntningar på något som kostar runt en hundring? Däremot slår de små parfymoljorna mycket annat i parfymväg som jag testat. Alla tre oljorna från BPAL lyckas beröra, inte bara mig utan man och barn också, på ett vackert och tilltalande sätt.

Jag ser med glädje fram emot att snart få testa parfymoljor från andra tillverkare.

Laura Tonatto - Plaisir

There are few countries, at least in Europe, that can compete with Italy when it comes to historical cities and places that also are surrounded by an air of romance, mysticism and beauty. Rome offcourse, with a past few cities are even close to, with it´s winding alleys, Spanish Steps, Fontani di Trevi, Colosseum and in the city center The Vatican State with The Sistine Chapel and St. Peters Church.

Florence, the city that saw the renassance borne and flourish. The city of Verona, where Shakespeare let his drama of Romeo and Juliet taking place. The Amalfi Coast. Napoli. Lago di Garda. Yes, I can continue to count cities and places in Italy that all feels romantic and alluring and at the same time filled with centuries of tradition and history.

Well, have I forget some? Yes, there sure is a lot of other places I should mention, but I actually thinks of a city that´s even messured with other italian cities have had more than it´s share of both romanticism and history. Venice, offcourse!

And in difference with other cities and places mentioned above, I´ve actually have visit Venice. And oooh, what I hope to return some day. Even tough I visited Venice in the end of june together with crowds of american and japanese tourists it was a unforgettable experience. It is hard to visit Venice without allready having a very distinct picture of it, you are highly excited and at the same time a bit skeptical. It´s going to be hot, a lot of tourists, awfully expensive and the channels are said to smell rotten and muddy.

Well, it was very hot when I visited Venice with my family. At the St. Marcus Place it was so hot we all become dizzy. It took os more then ten minutes to cross the Rialto bridge, cause it was as crowded as in front of the stage at a big rock concert! The kids bought corn to feed the pidgins with at St. Marcus Place and was hired as models by japanese tourists with at least five cameras around the neck. We could only afford to eat at McDonalds, and we wasn´t alone with that. Nine out of ten shops sold murano glass and venetian masks, and if you took a look, not a small part of the masks was made in China!

Inspite of that I have visit few places as romantic as Venice. The ice cream was delicious and not that expensive. The small necklace with the red murano round may been made in China, but will still always remind me of Venice. My calendar with roman-catholic priests is as italian as a souvenire can be. Trapped in rain and cloud all the way trough Sweden, Denmark, Germany, Austria and even a coupple of miles from Venice, it was a mercy to feel the sunbeams at my skin in Venice, even if it become a little to much finally. The channels didn´t smell that bad. And if you just took a step in another direction from the rest of the tourists you find yourself suddenly at quiet backyards and narrow alleys with little girls playing. If you´re about to get lost, there is few places nicer than Venice to get lost in!

I am imagine Venice in the late autumn, when there isn´t any tourists left. And Venice during the carnival in february. Imagine, covered by a mask, to visit the parties in the big old and often quite decayed palaces besides the dark channels. That, my friends, would be more than romantic.

Well, I admit I´ve been a bit long-winded again. Laura Tonatto have been a bit anonymous for me, but oh can she make perfume! One of my favourites among her fragrances is Plaisir. It´s all together wonderful and make me think about Venice. Plaisir is alluring, warm and secretive. It strikes me that it changes with the beat of my heart. Sometimes it´s open, sunny and easy, like standing at St. Marcus Place with the rest of the tourists. Sometimes it lures me in among the dark and narrow alleys, a secret bar, a winding stair and a room filled with man and women hiding behind masks.

Usually I don´t care som much for grapefruit note, but in Plaisir it is lovely. It brings a tartness that comes trough once in a while and then hided among warm spices, vanilla, patchouli and dark woods. When I wear Plaisir I sometimes thinks it is one of the best gourmands I´ve tried, but then after only a short while, I think it´s an oriental fragrance. The grapefruit managed to steer Plaisir away from the most sticky sweetness and it´s good. After a while Plaisir become creamier, more powdery and softer, more and more gourmand. This phase I really enjoy, it´s hard to get my nose from my wrist. The sillage in Plaisir is good, you will get notides when you wears it, but without having to battle your way trough it. Plaisir strenghten more then depress your own personality. Plaisir makes you sensual, mystic and just a bit indolent. As if you are comfortable laid down on a red velvet divan, eating Creme Caramelle and surrounded by red roses. The base note becomes more orientalic than gourmand. Warm musk, vanilla and golden amber that last for a very long time. The creamy caramell note fades and succeed with a warm, golden and powdery feeling.

Disregarding Plaisir, Laura Tonatto have a lot of other perfumes to offer. Some of my other favourites among them are, Dama with notes of vanilla, amber, iris, violet on a base of opoponax.

And Fior d'Arancio with notes of orange blossom, ylang, jasmine and white musk. More information about Laura Tonatto and her perfumes and other sacheted products you can find here: http://www.lauratonatto.com/

Laura Tonatto - Plaisir

Få länder, iallafall i Europa, kan tävla med Italien när det gäller historiska städer och platser som omges av en aura av romantik, mystik och skönhet. Rom förstås, som har ett förflutet som få städer kommer i närheten av, med sina gränder, Spanska Trappan, Fontana di Trevi, Colosseum och mitt i staden, Vatikanstaten med Sixtinska Kapellet och Peterskyrkan.

Florens, staden som såg renässansen födas och blomstra. Staden Verona, som Shakespeare lånade som kuliss till sitt drama om Romeo och Julia. Amalfikusten. Neapel. Sicilien. Milano. Gardasjön. Ja, jag kan räkna upp många städer och platser i Italien som alla känns oerhört romantiska och lockande och samtidigt fyllda med århundraden av tradition och historia.

Har jag glömt något? Ja, säkert finns det många andra städer och platser som borde nämnas, men jag tänker just nu på en stad som även med italienska mått mätt, fått mer än sin del när det gäller både historia och romantik. Venedig, förstås.

Till skillnad från de flesta andra städer och platser jag nämnt här ovan, så har jag faktiskt besökt Venedig. Och åh, så jag önskar att jag får återvända dit. Trots att jag besökte Venedig i slutet av juni tillsammans med horder av amerikanska och japanska turister så var det en oförglömlig upplevelse. Det är svårt att åka till Venedig utan att redan innan ha en väldigt tydligt bild av staden, man är förväntansfull, men samtidigt skeptisk. Det kommer att vara varmt, massor av turister, turistfällor, allt kommer att vara fruktansvärt dyrt och kanalerna sägs ju svepa in hela staden i en rutten och dyig lukt.

Jo, det var väldigt varmt när jag besökte Venedig tillsammans med min familj. På Markusplatsen strålade solen så obarmhärtigt att vi alla blev yra i knoppen. Det tog minst tio minuter att gå över Rialtobron, eftersom trängseln var som framför kravallstaketet på en större rockkonsert. Barnen köpte majs av försäljarna på Markusplatsen för att mata duvorna med och blev lejda som fotomodeller av japanska turister med minst fem olika kameror runt halsen. Vi hade bara råd att äta på McDonalds och det var vi inte ensamna om. Nio av tio butiker sålde muranoglas och venetianska masker, eller ja, om man tittade efter var en inte obetydlig andel av maskerna tillverkade i Kina!

Trots detta har jag besökt få mer romantiska platser än Venedig. Glassen var underbart god och inte alls särskilt dyr. Det lilla halsbandet med en röd muranorundel må vara tillverkat var som helst, men det påminner iallafall alltid mig om Venedig. Min väggkalender med romersk-katolska präster var så italiensk som en souvenir kan bli. Efter att ha suttit fast i lågtryck hela vägen genom Sverige, Danmark, Tyskland, Österrike och fram till sex-sju mil norr om Venedig, var det en nåd att känna solens strålar värma, iallafall fram till Markusplatsen. Kanalerna luktade inte alls särskilt illa. Och om man bara tog ett steg åt nåt annat håll än alla andra turister så hamnade man in på människors bakgårdar, i trånga knappt mer än halvmeterbreda gränder där livet gick sin gilla gång och småflickorna hoppade rep. Ska du gå lite vilse så finns det få platser som är trevligare att göra det på än Venedig.

Tänker mig Venedig under senhösten, när de flesta turister har åkt hem. Och Venedig under karnevalen i februari. Tänk att i skydd av en mask besöka fest efter fest i de stora, ofta ganska förfallna, palatsen vid de mörka kanalerna. Det, mina vänner, vore mer än romantiskt.

Jaja, medger att jag är lite långrandig igen. Laura Tonatto har varit lite av en doldis för mig, men oj, kan hon göra parfymer. En av mina absoluta favoriter bland hennes dofter är Plaisir. Den är alldeles underbar och får mig att tänka på Venedig. Plaisir är lockande, varm och hemlighetsfull. Ibland förefaller det mig som om den förändras i takt med mina hjärtslag. Ibland är den öppen, solig och lättillgänglig som att stå med resten av turisterna på Markusplatsen. Ibland lockar den in en i en mörk gränd, en hemlig krog, en liten trappa som leder upp till en festlokal. Män och kvinnor dolda bakom maskernas stelnade, mystiska leenden. Jag brukar inte vara så överförtjust i grapefruktnot, men i Plaisir är den alldeles underbar. Den ger en syrlighet som framträder ibland, för att sedan döljas av varma kryddor, patchouli, vanilj och mörka träslag.

När jag har på mig Plaisir tänker jag ibland att det här är en av de bästa gourmander jag provat, för att bara en liten stund senare tycka att nej, det här är ingen gourmand, det är en orientalisk träig parfym. Grapefrukten lyckas hela tiden styra iväg Plaisir från den mest kladdiga sötman och det fungerar alldeles utmärkt. Efterhand blir den gräddigare, pudrigare och lenare, mer och mer gourmand. Den fasen tycker jag mycket, mycket om. Det är svårt att slita näsan från handleden vill jag lova. Plaisir har gott sillage, du kommer att märkas när du har den på dig, men utan att behöva slå dig fram genom parfymångor. Den förstärker snarare än trycker ner din personlighet. Plaisir gör dig sensuell, mystisk och en liten aning loj. Som om du ligger bekvämt tillbakalutad på en röd sammetsdivan och äter Creme Caramel omgiven av buketter med röda rosor.

Basnoten blir mer varmt orientalisk än gourmand. Varm musk, vanilj och gyllene ambra som varar länge, länge. Den lena karamellkänslan tonar sakta bort och efterträds av en gyllene, varm och pudrig känsla.

Bortsett från Plaisir så har Laura Tonatto många parfymer att välja på. Några andra som jag uppskattar mycket är Dama med noter av vanilj, ambra, iris, viol och en bas av opoponax samt Fior d'Arancio som doftar av apelsinblomma, ylang, jasmin och vit musk. Mer information om Laura Tonatto och hennes parfymer, samt även andra väldoftande produkter hittar du här:

http://www.lauratonatto.com/

L de Lolita Lempicka

I´ve done it again! Bought a whole bottle of perfume unsniffed. Namely L de Lolita Lempicka, you may wonder how I managed not to have sniffed it before, but thats the truth.

I had a feeling I would really like it, the notes notes sounds jummy, who woldn´t like cinnamon, vanilla, some citrus, spices and a salty note? The reviews I´ve read have been very positive, but it seems like a perfume you either like a lot or not at all. And, very important to, it is created by Maurice Roucel, and I guessed when he´s involved it couldn´t be that bad.

And no, L de Lolita lempicka isn´t at all wrong. When I´ve got it and tested it, it was love at first sniff.

Everyone who enjoy baking and stuff like that, know that a pinch of salt in the buns, cookies or fudge make a lot of different. Maurice knows that to. You might belive that L de Lolita Lempicka is a overly sweet, girly and boring gourmand and sure, it could be if it wasn´t for that pinch of salt! It makes it a magnificent, sexy, grown-up and quite naughty fragrance.

I´ve heard that men likes L de Lolita Lempicka, the smell might remind them of their mothers making cookies. Such nice fragrance memories my husband don´t have, his mother was a disaster in the kitchen. But when I wear L de Lolita Lempicka, he is lying close and sniff carefully on my neck, for a very long time. -You smells like a nude cookie, he says after a while. I have no idea what a nude cookie is, but it´s sure smells really, really good. Nude cookie sounds quite cute, but also a bit naughty sexy I think.

L de Lolita lempicka has the salty almost sweaty fragrance in common with the more prestigiuos and less kitchy Dans Tes Bras also made by Maurice Roucel, but produced by Frederic Malle.

I think that L de Lolita Lempicka is Dans Tes Bras kind of vulgure, übersexy and a bit slutty, but still very warm hearted and cookie baking cousin. If L de Lolita Lempicka is a nude cookie, Dans Tes Bras is a nude mushroom... And I like them both, a lot.

L de Lolita Lempicka

Jag har gjort det igen! Köpt en hel flaska parfym osniffad. Nämligen L de Lolita Lempicka, hur det nu är möjligt att jag aldrig luktat på den tidigare, men så är det.

Jag hade en känsla av att jag skulle gilla den, noterna lät mumsiga, vem säger nej till vanilj, kanel, lite citrus, kryddor och nåt saltigt? Inte jag. Recensionerna jag läst har varit övervägande positiva, men lite av typen att man antingen gillar den mycket eller inte alls. Och inte minst, den är skapad av Maurice Roucel, det kan ju inte bli helt fel när han är inblandad hoppades jag.

Och nej, L de Lolita Lempicka är inte alls fel. När jag fick hem den och provade den var det kärlek vid första sniffet.

Alla som tycker om att baka och greja vet att en nypa salt gör stor skillnad när man bakar bullar, småkakor eller kokar fudge. Det vet Maurice också. Man kan tro att L de Lolita Lempicka är en översöt, flickaktig och lite tråkig gourmand och visst, det skulle den kunna vara om det inte vore för den där gnuttan salt! Det gör den magnifik, sexig, vuxen och inte så lite stygg.

Jag har hört att män ska vara förtjusta i L de Lolita Lempicka, doften påminner dem kanske om när deras mammor bakade kakor när de var små. Några såna angenäma doftminnen har inte min make i bagaget vad jag vet, hans mamma var en katastrof i köket nämligen. Men, när jag tagit på mig L de Lolita Lempicka ligger han tätt intill och doftar på min hals med välbehag. Länge och eftertänksamt. -Du doftar som en nakenkaka, slår han sedan fast. Jag har ingen aning om vad en nakenkaka är, men gott luktar den iallafall. Nakenkaka låter gulligt, men också lite sexigt förbjudet tycker jag.

L de Lolita Lempicka har den härliga saltiga, nästan svettiga doften gemensamt med den betydligt mer prestigefyllda och betydligt mindre kitchiga Dans Tes Bras av ovan nämnda Maurice Roucel, producerad av Frederic Malle.

Jag vill påsta att L de Lolita Lempicka är Dans Tes Bras aningen vulgära, übersöta och slampiga, men ändå varmhjärtade och kakbakande kusin.

Om L de Lolita Lempicka är en nakenkaka, så är Dans Tes Bras en nakensvamp... Och jag gillar båda.

Odori - Profumo di Firenze

In the heart of Tuscany lies Florence, or maybe Florence is the heart of Tuscany? Many in Sweden dreams about a small cottage at the tuscan countryside. Warm and dark summer nights with a glass of good wine and ackompanied by the cicadas. Day trips in to Florence to enjoy italian culture and atmosphere. I hope I will visit Florence in the future, but until then I have to be pleased with my dreams and the perfumes from Odori.

Odori is a tribute to the city of Florence and it´s surroundings. Enzo Gallardi has created the perfumes, he is also the nose behind the Bois 1920 line. I havn´t yet tried all of the Bois 1920 fragrances, but in my opinion the Odori line is the better one, wich not at all means that Bois 1920 is bad.

There is a lot of thing about Odori that´s please me, the fact that all the fragrances is inspired by a city and it´s history, culture and surroundings is one. Also that Odori, in different from other niche lines, consists of only six perfumes made it managable. To try them all isn´t a problem. It seems like Enzo Gallardi have had no troubble what so ever with the creativity and inspiration, his talent had really flown in all six perfumes. Within the Odori line there isn´t any halfgood or half finnished perfumes, they´ve seem all to have had time, love and tought behind.

The perfumes in the line is: Zafferano, Cuoio, Spigo, Gli Odori, Tabacco and Iris. Wich one is the best? Well, usually I don´t have any problems to pick out one or two favourites among six fragrances, and one or two I don´t like that much. But with Odori perfumes that isn´t possible. For each of them I have tried I tought this is the best, then I have tried the next and tought the same. They are all six of them as good, they are all six little, wonderful, pleasant, well composed masterpieces.

Zafferano is offcourse about safron, golden, aromatic and orientalic safron that arrived to Florence during the 1000:th century. Do you often find perfumes with safron to sweet? Try Zafferano, it is dry, slightly bitter and a little flowery. Yes, rose is a well knowned companion to safron, and it is in Zafferano as well, but not allowed to take any big place. You feel it once in a while, but Zafferano never become a rose perfume with a little safron, it is a perfume with safron in main part all the time. Zafferano can be used both by man and women with no problems, it is tense and aromatic but in the same time very warm, rich and easy to wear. It has good sillage, without being to much and the stayingpower is really good, considering it´s a Eau de Toilette. The basenotes rounds up beautifully with amber.

Cuoio is in contrast to Zafferano a sweet fragrance, and here it is also interesting, because leather fragrances is often tense and a bit dry. Well, that isn´t the case with Cuoio, it is pleasantly sweet and soft. Honey round it up and ginger cheer it up, very comfortable and interesting combination. But, offcourse the dry leather is there, even tough I think it´s rather smells like suede, maybe because off the birch note? Cuoio is a soft, tender, varm and sensual leather fragrance. Definitly a must try if you usually find leather fragrances to harsch and powerful on you.

Tabacco is a very aromatic, slightly smoky and at the same time tart tobacco fragrance. In a way it make me think it smells like tobacco before it has been dried, worked and flavoured. It is kind of fresh and chewy, actually it smells like something I would like to chew on! Eucalyptus and citruses adds a freshness, this is never an overly sweet tobacco perfume. It isn´t really tight, but in some way a bit reductive and balsamic. This isn´t the kind of tobacco used for cigarettes, no this is fine, high quality tobacco for the finest cigars, without being a mens club smell. Remember that traditionally it was women that roll the cigars.

Iris is wonderfully interesting! The iris was the symbol of the florentinian republic during the middle ages. Odori´s Iris dosn´t remind me of any other iris fragrance that I´ve tried. There is warm, cold and carrot smelling iris fragrances and there is Odori´s Iris. Iris is dry, papery and amazingly nice. Irises is supposed to dry for over a thousand days to be able to get the essence out of them. Odori´s Iris smells like I imagine that it smells in the room where the irises are dried. It is a grown up fragrance, beautiful and striking on women (at least on me) and irresistible sexy on men (read:my husband). I feel kind of more upright when I wear Iris, it is a perfume with grace.

Gli Odori is dedicated to the little, slender flowers of aromatic herbs. Sage and rosemary grows around Florence and you can buy small bundels of herbs wrapped in newspaper at the city markets. And what about Gli Odori? Oh, well I love it, this fragrance make me so happy! It smells like the smell of joy! It is so delicate, and kind of ripple and make my tounge tickle when I smell it. I wonder if it might be some secret afrodisiac in Gli Odori? In any case, Gli Odori is light and fresh and still with warmth and deepth. Is this the best in the line? Maybe, but at least one of the most unexpected, for me, to really, really like. A small, exquisit pearl, don´t miss it!

Last but not least, Spigo. Oh, really, this must be the best! Fantastic! A little explosion of warm, sweet and fresh citruses together with aromatic lavender. Lavender often become somewhat chilly and anti-septic in perfumes, maybe you think lavender is more suitable in the linen cupboard? Give Spigo a try, sure there is the chilly freshness in the topnote, but just wait a while. Soon there is lovely vanilla and tonkabean warming it up very nice. It become a creamy, rich and warm lavender. In the end there is a delicate gourmand of vanilla, tonkabean and amber. Yes, it is actually so delicate that I want to nibble on my arm!

Odori is the absolutly best I´ve tried among italian perfumery. They are beautiful, dedicated and luxurious with a very italian heart and soul. Enzo Gallardi feels very passionate and dedicated in his perfume making. If you only want one italian perfume in your collection, be sure not to miss out on the Odori line! There is only one problem, you will have big difficulties to only chose one.

Here is a link if you want to know/read more about Odori:
http://www.profumodifirenze.com/index_en.php

Odori - Profumo di Firenze

I hjärtat av vackra Toscana ligger Florens, eller är kanske Florens Toscanas hjärta? Många i vårt kyliga land har en dröm om en liten lantgård på den toscanska landsbygden. Mörka, varma sommarkvällar med ett glas gott vin som ackompanjeras av cikadorna. Dagsturer till Florens för att insupa italiensk kultur och atmosfär. Jag hoppas att jag får möjlighet att besöka Florens en vacker dag, men till dess får jag nöja mig med drömmar och parfymerna från Odori.

Odori är en tribut till staden Florens och dess omgivningar. Parfymerna har skapats av Enzo Galardi, som också skapat linjen Bois 1920. Jag har ännu inte provat alla i Bois 1920, men enligt min uppfattning är Odori den bättre av de två, vilket inte alls betyder att Bois 1920 är dålig.

Det finns mycket hos Odori som tilltalar mig, dels att alla dofterna inspirerats av en stad och dess historia, kultur och omgivningar. Att Odori till skillnad från många andra nisch-linjer innehåller bara sex parfymer gör den överblickbar, det innebär inget problem att testa igenom alla. Enzo Galardi verkar inte heller ha haft några problem med kreativiteten eller inspirationen, hans talang har verkligen flödat rikligt i alla sex parfymerna. I Odori finns inga halvdana eller halvfärdiga, det känns som om varje enskild parfym har fått den tid och eftertanke som krävs för att skapa bra dofter.

De sex parfymerna i serien är; Zafferano, Spigo, Iris, Gli Odori, Cuoio och Tabacco. Vilken är bäst? Ja, jag brukar normalt kunna välja ut en eller två favoriter bland sex parfymer och en eller två inte så bra, men med Odoris parfymer är det omöjligt. För varje jag har provat har jag tänkt att den här måste vara bäst, sen har jag provat nästa och tänkt samma sak. De är alla sex lika bra, de är alla sex små, underbara, väldoftande, välkomponerade mästerverk.

Zafferano handlar förstås om saffran, gyllene, aromatisk, orientalisk saffran som kom till Florens på 1000-talet. Brukar du finna saffransdoftande parfymer för söta? Testa Zafferano, den är torr, aningen bitter och med lätt blommighet. Jo, ros är en annan ständig följeslagare till saffran och den finns även i Zafferano, men tillåts inte ta någon plats. Den anas då och då, men det blir aldrig någon rosparfym med saffransdoft, utan Zafferano är tydligt och klart mest av allt saffran. Zafferano bärs med lätthet av både män och kvinnor, den är stram, aromatisk och samtidigt varm, rik och lätt att bära. Sillaget är gott, men inte störande och hållbarheten är mycket god, trots att det är en Eau de Toilette. Basnoten är något sötare och rundas av med ambra.

Cuoio är till skillnad från Zafferano en ganska söt doft, och här blir det återigen intressant, då ju läderdofter ofta brukar vara strama och lite torra. Så är inte fallet med Cuoio, den är behagligt söt och mild. Honung rundar av och ingefära piggar upp, väldigt behaglig och intressant kombination. Men, visst finns det torra lädret där, även om jag snarare tycker att det luktar mocka, något som förmodligen björknoten bidrar till. Cuoio är en mjuk, mild, varm och sensuell läderdoft. Något att absolut prova om du tycker att läder brukar bli för stramt och kraftfullt på dig.

Tabacco är en mycket aromatisk, lite rökig och samtidigt syrlig tobaksdoft. På något sätt får den mig att tro att den luktar ungefär som tobak gör innan det bearbetats, torkats och smaksatts. Det är en färsk, liksom seg doft, det doftar faktiskt som något jag skulle vilja tugga på! Eucalyptus och citrus tillför fräschör, det här blir aldrig en sötjolmig tobaksdoft. Den är inte direkt stram, men på något sätt lite återhållsam och balsamisk. Det här är inte tobak som röks i cigaretter, nej det är fin, högkvalitativ cigarrtobak, utan att bli herrklubbsdoft. Trots allt var det ju traditionellt kvinnorna som rullade cigarrer.

Iris är underbart intressant. Irisen valdes som symbol för den florentinska republiken under medeltiden. Odoris Iris påminner inte om någon annan irisparfym jag testat. Det finns varma, kalla, morotsdoftande irisparfymer och så finns det Odoris Iris. Den är torr, pappersdoftande och alldeles fantastiskt fin. Iris ska tydligen torkas i tusen dagar innan det går att utvinna essensen ur den, Odoris Iris luktar som jag inbillar mig att det luktar i rummet där man torkar irisarna. Det är en mycket fullvuxen doft, vacker och tilltalande på kvinnor (iallafall på mig) och alldeles oemotståndligt sexig på män (läs: maken). Jag känner mig på något sätt mer rakryggad än vanligt när jag har på mig den här, det är en parfym med grace.

Gli Odori är tillägnad de små, ganska oansenliga kryddörternas blommor. Salvia och rosmarin växer vilt runt Florens och man kan köpa små knippen av färska kryddörter på markanderna i stan, kanske inlindade i tidningspapper. Och hur är det med Gli Odori då, jo åååh, den här parfymen blir jag så glad av. Det är som att känna doften av glädje. Den är så fin, liksom kvillrande och märkligt nog kittlar det på min tunga när jag doftar på den. Ingår det möjligen någon hemligt afrodisiakum i Gli Odori? I vilket fall är Gli Odori lätt, fräsch och ändå med djup och värme. Är den här bäst av alla i linjen? Kanske, men den är iallafall för mig den mest oväntade att verkligen, verkligen tycka om. En liten utsökt pärla, missa inte den!

Sist men inte minst, Spigo. Åh, nej men, den här måste ju vara bäst! Fantastisk! En liten doftexplosion av varma, söta och fräscha citrusfrukter tillsammans med aromatisk lavendel. Lavendel blir ofta kylig och lite antiseptisk i parfymer, kanske tycker du lavendel snarare hör hemma i linneskåpet? Ge Spigo en chans, visst finns den kyliga fräschören där till en början, men snart blandar sig vanilj och tonkaböna in i leken. Åh, vilken härlig, krämig och varm lavendel det blir. Till sist återstår en delikat gourmand av vanilj, tonka och ambra. Ja, den är så pass delikat att jag vill börja gnaga på min arm.

Sammanfattningsvis är Odori bland det absolut bästa jag provat bland italienska parfymer. De är vackra, välgjorda och lyxiga med en väldigt italiensk själ. Enzo Galardi känns väldigt passionerad och trovärdig i sitt parfymskapande. Vill du bara ha en italiensk parfym i din samling, så glöm inte att testa dig igenom Odori. Problemet lär dock bli att du omöjlig kan välja bara en av dessa mycket fina parfymer. Här hittar du mer information om Odori:

http://www.profumodifirenze.com/index_en.php

Black Phoenix Alchemy Lab

Black Phoenix Alchemy Lab (short BPAL) was a site that I become aware of early. Oh, I have a big softspot for anything dark and gothic, with elemenits of cemetery romantic, fetishism and ockultism. Yes, it was as if BPAL created their products with me in mind.

Despite my fascination I never placed any order, other more recognized, high quality and easier available perfumes soon fullfilled almost any spot on my "must try-list". And even tough BPAL´s

external looks was so amazingly attractive, I was hesitant about the oils being particulary good. How could they put up a fight against 100 euro perfumes made by Serge Lutens, Frederic Malle and others alike?

Well, I will soon find out. My curiosity and first crush finally win. I recently got me a Paypal-account (I am soooo late, I know, but...) to be able to shop on Ebay. And there it was, among other interesting things, a lot of BPAL products! So I am soon a proud owner of Harvest Moon, Schwarzer Mond and Winter of our Discontent. I felt a great relief when I realised that I will finally got to try them!

When my little bottles arrive I will try them, and hopefully I will like them a lot or at worst find them terrible, but at least then I will KNOW!

Do you want to get lost at Black Phoenix Alchemy Lab? Here is the link: http://www.blackphoenixalchemylab.com/welcome.html

Have you tried BPAL? Should I have save my 19,75 pound? Do you have any favourite? Or are you maybe even a BPAL-nerd? Tell me...

Black Phoenix Alchemy Lab

Black Phoenix Alchemy Lab (förkortat BPAL) var en sajt som jag tidigt fick upp ögonen för. Åh, jag är ynkligt svag för allt som är mörkt och gothiskt med inslag av kyrkogårdsromantik, fetishism och ockultism. Ja, kort sagt vore det som om BPAL skapade sina produkter med mig i tanke.

Trots min fascination blev det aldrig av med någon beställning, andra mer rumsrena, högkvalitativa och lättillgängliga parfymer tog snart upp nästan all plats på mina "måste prova-listor"... Trots att BPALs yttre attribut var så himla tilltalande var jag tveksam till om oljorna egentligen var så bra, vad kan väl en simpel parfymolja erbjuda i motstånd mot 1000 kronors parfymer från Serge Lutens, Frederic Malle och andra?

Ja, det lär jag snart få veta. Min nyfikenhet och första förälskelse segrade till slut. Jag skaffade nyligen Paypal (jag vet, jag är lite sen, men..) för att kunna handla på Ebay. Och där hade de, bland mycket annat förstås, också massor av olika BPAL produkter. Så nu är jag snart stolt innehavare av Harvest Moon, Winter of our Discontent och Schwarzer Mond. Jag kände en stor lättnad när det slutligen stod klart att de åtråvärda objekten skulle bli mina.

När de små flaskorna kommer ska jag prova dem, i bästa fall tycker jag riktigt mycket om dem och i sämsta fall tycker jag att de är usel smörja. Det är känslan av att jag till slut kommer att VETA som är befriande.

Vill du förlora dig i Black Phoenix Alchemy Lab en stund? Här är länken: http://www.blackphoenixalchemylab.com/welcome.html

Har du testat BPAL? Borde jag ha sparat mina 19,75 pund? Har du någon favorit? Du kanske rentav är en BPAL-nörd? Berätta...

Marquess de Sade vs. Casanova

Giacomo Casanova b. 1725 and Donatien Alphonse Francois de Sade b. 1740 had the sexual obsession in common. It is much thanks to their sexual escapades they´ve been known trough history. Casanova was a charismatic impostor that travelled around Europe and amused himself, often with the help of other peoples money. He published his memoirs where he writes about his sexual and other adventours in a lively way, that was quite chocking at the time. But he end his day´s as a count´s librarian.

Marquess de Sade had a different sexuality and at several occation his sexual behaviour caused scandal. He whipped females, poisoned prostitutes (with that times most commonly used aphrodisiac) and practice sodomy (homosexuality). He was sentenced to death for posion mixing and sodomy but managed to escape. But he was prisoned for long periods of time.

Maybe they would have lived in our days instead? Actually Casanova was only a handsome and charming player and Marquess de Sades philosophical toughts (he spoke of the individs absolute worth and that the individ should replace god) wouldn´t seem so revolutionary or distasteful today. His sexuality still would be considered strange, but if he outlived it together with others that liked it, it wouldn´t be such a big problem.

I am very interested in historical persons and happenings, they tell a lot of a certain historical atmosphere. When it come´s to historical persons that isn´t royalties or other kind of potentates, there is often before their time or in other way´s contrasting to the common and acceptable for that time. Otherwise they wouldn´t have become historical.

The french perfumehouse Histoire de Parfums has specialised on historical persons, that inspired different perfumes. I find it very interesting. They have chosen some historical french and Marquess de Sade and Casanova are in company with; Jules Verne (1828), Mata Hari (1876), Colette (1873), Eugenie de Montijo (1826) and George Sand (1804). They also offering: Parfum de Revolte (1969), Ambre 114, Noir Patchouli, Blanc Violette and Vert Pivoine.

Marquess de Sade is an interesting, dry and sensual leather fragrance. It really makes me think about long ago past times, like finding a box at the attic with secret and a little forbidden containt. What did actually great grandfather do when he was young? I usually don´t like dry and dusty perfumes that much, but strangely I like Marquess de Sade. It is aimed at men, but on me it become, besides the leather, powdery floral. On my husband it become more of a pure leather scent and much more masculine. If it is stiff and quiet on me, it is more thrilling and with some lash in it on the husband. If we had a bottle of Marquess de Sade, probably my husband would use it more often. As usually, some perfumes that are nice and comforting on me, become much more interesting and sexy on my husband. Marquess de Sade is one of those perfume. It is longlasting, quite linear, the top note is spritzy and aromatic, well, a must try for all leather lovers.

Casanova offers a whole different kind of fragrance experience. It is also a male fragrance, but I absolutly think it is working on me. It is round, sweet and aromatic on me. The chill that is common with lavender is softening with amber, vanilla and sandalwood. Casanova is easy to like and easy to know, but I don´t find it as interesting as Marquess de Sade. On my husband, the lavender is more obvious, making the perfume chillier and fresher, more like a classical gentlemen´s cologne. Actually I do like Casanova better on me than on my husband! But just as Maquess de Sade, Casanova have a good longvity but better sillage. Marquess de Sade is a little more discrete.

I have a lot perfumes left from Histoire de Parfums to sniff through, I like the way they are thinking, but I wish there bottles would come in smaller size than 120 ml. It is much to much for me and the prize is there after offcourse.

The pic below is of Casanova and the pic above is Marquess de Sade.

Well, tell me, who do you prefer? Marquess de Sade or Casanova?