Parfym vs. parfymolja

Nyligen fick jag ju tre efterlängtade parfymoljor från Black Phoenix Alchemy Lab (BPAL). Jag betalade runt 5 pund/styck för dem på Ebay och för det priset kan jag ta det med en axelryckning om jag tycker att de är totalt ointressanta. Nu råkar jag tycka att de var bra, rentav riktigt bra, i vilket fall som helst mer än värda det jag betalade för dem.

Det här fick mig att fundera på för- och nackdelar med vanliga parfymer (dvs. vanligen eau de toilette eller eau de perfume) gentemot parfymoljor. Parfymer och parfymoljor har självklart mycket gemensamt, de luktar gott, intressant och spännande eller lyckas väcka minnen. Men, sen börjar associationerna skilja sig åt.

I min föreställningsvärld ser jag hur parfymer framställs i moderna laboratorier av allvarliga män (och kvinnor) i vita rockar som snarare verkar grunna över kemiska formler än dofter, även om det går på ett ut i slutändan.

Parfymoljor å andra sidan, inbillar jag mig, tillverkas hemma i någons hemtrevliga men aningen bohemiska kök av en medelålders kvinna med toviga dreads, brokiga långkjolar och med fyra -fem katter runt benen.

Parfymer är kronan på den borgerliga livsstilen, den ultimata lyxprodukten som människor i västvärlden kan unna sig när de har mer pengar än vad som behövs för att bara överleva dagen. Mainstream-toppliste-och kändis-parfymer cementerar snarare än ifrågasätter den rådande ordningen. Framväxten av nischparfymhus kan ses som höjden av borgerlig dekadens.

Parfymoljor ger snarare intryck av att arbeta underifrån. Namn, såväl på parfymoljehusen som de enskilda oljorna, hämtar inspiration från diverse subkulturer, undergroundverksamhet, mysticism, fetishism och orientalism. Vissa sådana inslag hittas också hos parfymer, men då ska det ofta anas snarare än fastslås. Undantaget är förstås små, självständiga indie- och alternativparfymörer som arbetar med parfym, men ändå verkar hämta inspiration från annat håll än traditionella parfymhus.

När jag har på mig ett par droppar av en delikat parfym från Serge Lutens, Frederic Malle eller Guerlain känner jag mig exklusiv, lyxig och lite hemlig. Även om jag är ute och rastar hunden en gråkulen dag iförd slitna jeans och gamla kängor, så luktar jag iallafall godast i kvarteret.

Parfymoljor lyckas inte få mig att känna mig exklusiv eller lyxig. Inte ens de dyrare oljor jag provat. Något i parfymoljans natur känns snarare jordnära, naturligt och harmoniskt än lyxigt.

Som person står jag med mer än en fot i den subkulturella sfären, jag har en stark dragning till punk, goth, victorianism, mysticism, revolutionsromantik och mycket som betraktas som udda. Det här är sidor som får mer än sitt lystmäte inom parfymoljesfären.

En annan fördel med parfymolja är att man kan använda dem till annat än parfym, jag kan tillsätta några droppar i min oparfymerade bodylotion eller i sköljmedlet, jag kan använda den i min aromalampa och doftsätta mitt hem. Jag skulle säkert kunna tillverka eget badsalt, badbomber och andra liknande produkter med hjälp av parfymolja.

Parfymoljorna räcker länge, en liten droppe är mer än nog i de flesta fall. Oljorna jag provat från BPAL utvecklas fint på huden och genomgår tydliga och intressanta förändringar. Parfymkoncentrationen i olja är ofta hög, vilket på ett sätt är utmärkt, men också kan leda till hudreaktioner om man är känslig.

Min slutsats får bli att jag gärna skulle fylla en låda i min parfymbyrå med diverse parfymoljor, jag gillar konceptet och för priset känner jag mig mer än nöjd. Men, hittills har jag inte hittat någon parfymolja som slår doftupplevelsen från en riktigt vacker parfym från någon av de ledande nischhusen. Och, det vore väl att ha lite höga förväntningar på något som kostar runt en hundring? Däremot slår de små parfymoljorna mycket annat i parfymväg som jag testat. Alla tre oljorna från BPAL lyckas beröra, inte bara mig utan man och barn också, på ett vackert och tilltalande sätt.

Jag ser med glädje fram emot att snart få testa parfymoljor från andra tillverkare.