Av någon, för mig obegriplig, anledning är BPAL och alla dess olika parfymoljor oerhört sällsynta på parfymbloggar. Jag har nu haft mina tre olika BPAL dofter någon vecka och tycker att de förtjänar ett bättre öde än att bara omtalas på BPALs eget forum för redan frälsta. Å andra sidan säger väl det en hel del om oljornas popularitet, BPAL är kult och har många anhängare.
Varför är vi parfymistor så kallsinnigt inställda? Finns det för många att välja på? Är sidan krånglig att överblicka? Är oljorna dåliga, tråkiga och ointressanta? Ställer fraktavgifterna till det för oss som bor utanför USA? Är det den långa leveranstiden som avskräcker? Ja, vad än det beror på så är det ett faktum att BPAL sällan omnämns hos parfymbloggare. Kanske skulle ta mig tid en dag och kolla om det rentav finns renodlade BPAL-bloggare? Antalet oljor är utan tvekan tillräckligt för att hålla även den mest hängivna bloggaren ständigt sysselsatt.
Ja, vad det än beror på, så kan jag iallafall inte se att det beror på att oljorna på något sätt skulle vara dåliga, tvärtom!
Winter of our Discontent är allt annat än dålig. Den är mystisk, kall, aromatisk och vacker. Jag vet att rosor normalt sett inte växer i snö, men jag får tydliga bilder av snötäckta röda rosor framför en mossbevuxen och gammal grå stenmur. Vinterrosor eller har sommaren blivit vinter? För en poetisk själ kan man tolka Winter of our Discontent som en dystopisk vision av klimatförändringarna. En vinter som slår till under sommaren, en ny istid som inte kommer att upphöra förrän om många tusen år. Där framför den vindpinade stenmuren blommar de sista rosorna på länge.
Som ni förstår är Winter of our Discontent inte någon humörhöjande, glad och solig doft. Nej, det här är snarare en äkta emo-doft. Alltså, något jag gärna rekommenderar till glada, optimistiska och psykiskt stabila människor som kan behöva bli påminda om alltings förgänglighet då och då, men däremot rekommenderar jag alla söta, svartklädda små flickor med kajal långt ner på kinderna att prova nåt helt annat! Eller okej då, Winter of our Discontent kan även bäras i små doser mitt under den varmaste sommarperioden av er som inte alls gillar att sola, har ni på er den luras ni iallafall att tro att ni är så där blekt glåmiga som ni vill vara, bra va?
Det är en märkliga parfym som lyckas få fram märkliga stämningar. Men, den gör det på ett mycket fint sätt. Kanske är det jag som vill göra den till mer dyster än vad den är? Maken gillar den skarpt och den luktar också på ett annat vis på honom. Den blir rosigare, kryddigare och inte lika tydligt kylig.
Sillaget? Alldeles utmärkt, i flera timmar står Winter of our Discontent som en sky omkring mig. Styrka? Fantastisk, en liten droppe som fördelas här och där är mer än tillräcklig, överdosera inte! Blir det snarare två droppar än en är risken överhängande för akut huvudvärk och yrsel! Hållbarhet? Otrolig, en droppe sprider väldoft i upp emot tio-tolv timmar! Den mildras och blir mycket mjukare efter 4-5 timmar, vinterkänslan försvinner, rosorna överlever om än i försvagad, men ganska trevlig form. Enligt min åsikt fungerar den alldeles utmärkt på både män och kvinnor. Kort sagt, Winter of our Discontent har mycket att erbjuda.
Vad det gäller de andra två i min (än så länge) mycket lilla BPAL samling, Schwarze Mond och Harvest Moon, så är de båda också mycket bra. Än så länge är det Winter of our Discontent som förmått gripa tag i mig starkast, men det betyder inte alls att de andra är sämre. Nej, tvärtom har jag övertygats om BPALs förträfflighet så till den milda grad att jag ropat in en jättesamling med impar (BPALs namn på små provrörsflaskor) på Ebay!
Så mitt råd till nyfikna parfymistor, goth-wannabes eller ej, betänk noga vad ni ger er in på när ni bestämmer er för att prova BPAL för första gången. Risken är överhängande att ni kommer att gilla vad ni får och då finns det som sagt, hur mycket som helst att sniffa sig igenom. Och tro mig, det är något man får stark lust till att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar