Serge Lutens - Fumerie Turque

Jag och mannen är stolta ägare av en vattenpipa. Ingen av oss röker till vardags så det är inte ofta vattenpipan åker fram. Men, när den gör det, kanske tre-fyra gånger under sommaren är det med stor glädje och förväntan. Jag är svag för ceremonier och att förbereda, tända och slutligen röka en vattenpipa är verkligen en ceremoni. I området där vi bor finns många med arabiskt ursprung och varma kvällar fylls luften av dofter från vattenpipa, utegrillar och den fortfarande solvarma växtligheten som omger vår uteplats. Såna kvällar är det stor chans att också vår vattenpipa kommer fram, vi sitter under vårt röda parasoll och puffar i timmar medan barnen leker på gångarna i kvarteret, grannens katt ligger och latar sig vid elskåpet och igelkottarna kommer tultande och tigger matrester. Främmande språk, glada skratt och arabisk popmusik hörs runt omkring, det är som ett litet stycke utomlands bosatt sig på vår gata och ååååååh, vad jag gillar det! Jag trivs oerhört bra där jag bor och har slutat drömma om att flytta.

Nåja, jag ska sluta utgjuta mig om vårt trevliga kvarter och komma till saken. Vattenpipan närmare bestämt, kärt barn har många namn, vattenpipa kallas också för hookah, shisha och nargilhe. I Sverige har vattenpipan kanske ansetts aningen suspekt, då många snarare förknippar den med rökning av haschisch än av tobak. Jag lovar dyrt och heligt att varken jag eller maken någonsin rökt haschhisch i våran vattenpipa! Man behöver inte ens röka tobak, det finns även olika rökbara örtblandingar att tillgå. Tobaken är utblandad med melass och smaksatt med till exempel äpple, jordgubb, lakrits, ingefära, ja det mesta som är gott och mumsigt faktiskt. Man fyller en liten folieboll med tobaken och sen packar man små grillkolsbriketter runt om och placerar på piphuvudet. Det är som att röka svala, välsmakande jordgubbs-lakrits-eller äpplemoln! Efter hand fördjupas smaken och blir fylligare, djupare och mer aromatisk. Man ska ta det lugnt och njuta när man röker vattenpipa, ett bloss då och då är mer än tillräckligt. Om jag nu lurar någon rökfri att försöka sig på vattenpipa så rekommenderar jag starkt att ni köper den tobaksfria varianten! Tobak är beroendeframkallande och väldigt onyttigt!

Serge Lutens Fumerie Turque lyckas fånga vattenpipans doft och själ alldeles utmärkt. Där finns doften av glödande kol som långsamt förvandlas till aska. Tobakens först ganska luftiga, men skarpa doft som sedan djupnar och blir mer mättad och aromatisk. Tobaken verkar vara smaksatt med bär, rosor och honung, kanske en mycket exklusiv tobak avsedd för finsmakare. Den här parfymen är så trovärdig att jag nästan tycker mig höra det hemtrevliga bubblandet från pipan. Jag kan bara sjunka tillbaka på de mjukt stoppade kuddarna, puffa i min pipa, ta en bit turkisk konfekt mellan varven och njuta av den orientaliska musiken. Tack och lov blir jag inte sugen på att röka vattenpipa -mitt i vintern- utan känner mig fullkomligt nöjd bara av att känna dess doft.

Fumerie Turque mjuknar efterhand, den ganska starka, nästan stickiga doften av rök mjukas upp. Efter någon timme är Fumerie Turque doften av en avsvalnad vattenpipa som stått över natten, fortfarande omsvävad av sin aromatiska och väldigt typiska doft. Självklart bör man inte röka vattenpipa inomhus, men när man bär in vattenpipan finns doften fortfarande kvar och ger en mycket trevlig rumsdoft.

Fumerie Turkque har gott sillage, god hållbarhet och jag tycker mycket om den. Kan dock förstå att människor som har problem med tobaksrök inte alls gillar den, då den är väldigt på pricken. Det är inte heller den första parfymen jag skulle ta på mig efter en natts festande och (usla jag) feströkande! Men, annars är den absolut värd att prova.